Nu flyttar vi!

image486
http://missmaddis.com

Dags att DU betalar din HYRA!

DE SJUKA BARNEN
Laaiti är fortfarande sjuk. Vi har spenderat en väldigt mysig dag - min son har aldrig varit lugnare och gosigare och det är faktiskt dagar som dessa som gör att man KÄNNER att man är mamma - när den omhändertagande delen av mig tar sin plats i barnens annars så vardagliga "jag kan själv!!" - fasoner.
Min mamma hämtade Phini i morse och runt klockan 9 gnydde Laaiti om att han vile mysa i mammas säng. So be it. Han somnade, vaknade runt 11. Somnade runt 12 och vaknade runt 14. Hans feber hade inte ruckat mycket på sig, han hade gått från 39.7 till 39.3 så jag klädde på honom och tog en promenad i den friska luften för att försöka kyla ner honom. Vilket faktiskt verkade hjälpa.
Senare mot eftermiddagen, just innan jag planerade att laga middag ställde sig Phini och spydde som en kalv på golvet. Så var det med det - så frisk var han. Det var till en mycket besviken liten pojke som jag talade om att han inte fick gå till dagis i morgon.

VÅR FLYTT
Jag har ju som sagt spenderat mycket tid med att renovera och inreda vårt nya hem, mina vänner. Några av er har redan hunnit packa era tandborstar och känner sig redo. Men jag har lite dåliga nyheter - vår flytt har skjutits fram lite. Låt oss säga att.. vårt hem brann ner. Till grunden. Så jag måste först bygga nytt.. som ska renoveras.. och inredas..

Men nu får allt visa er lite mer enträgna, annars finns det en risk att ni inte får era nycklar - nu vill jag att ni slår missmaddis blogg-kommentar REKORD.

Sätt igång - betala hyra! Kommentera och
rösta!

image464

Döskallarna tar mina boppar!

På ett sätt är det väl tur, att Laaiti också blev sjuk just samtidigt som Phini. Jag slipper vara hemma i omgångar och kan ta allt på en gång, sen är det (förhoppningsvis) överstökat. Laaiti fick också feber mot eftermiddagen igår.
Jag vet inte vad de drabbats utav. Feber, kräkningar och diarré. Jag gav Phini den sista alvedonen jag hade hemma igår och ringde Madde som bara bor något hus härifrån och min mamma sprang dit för att hämta 2 alvedon. Vad hade jag gjort utan vänner som ställer upp i vått & torrt, och mamma - min underbaraste mamma som alltid finns här för mig och pojkarna.

Barnen var ju såklart hemma från dagis idag. Mamma kom över en sväng innan idag för att se om pojkarna så att jag kudne springa ner till apoteket och ICA. Jag köpte en paket alvedon till Madde, som kompensation och tack. Jag gick till ICA och handlade det mest västentliga och möttes av Phini när jag kom hem med ett "Mamma, vad har du köpt till mig" - bortskämda unge!

Dagern gick åt att städa för min del och barnen som var medtagna spenderade merparten av dagen med att få se på film. Det är sällan de får sitta bänkade vid TV:n men undantag kan man göra sålänge det inte blir en vana. Barnen var inte sugna på chili con carnen som jag lagade åt oss och tappade även intesse för film mot sen eftermiddag. Laaiti's feber kom tillbaka efter att han sovit några timmar på eftermiddagen. Stackars unge. Han fick alvedon innan middagen, somnade som han skulle vid 20 men vaknade ledsen vid 22.30 - brännhet igen. Jag tog tempen på honom som visade 39.7 och det kunde jag nästan ha gissat efter han legat där och skakat som ett asplöv.
Jag blir alltid nojjig när barnen får feber. Det bottnar sig i dagen då Phini (den 15/5 2005) feberkrampade. Det var horribelt att hålla om mitt barn, som jag inte kunde få kontakt med vars leder var stela som pinnar. Det var en tripp till akuten den dagen där vi fick stesolid. Jag minns datumen för att det var dagen då jag var beräknad. Att föda Laaiti, som kom dagen efter istället.

Så jag plockade upp min son ikväll och efter tempen och alvedonen gick jag runt i lägenheten med honom i famnen och öppnade alla fönster och dörrar, fick ett tvärdrag och började mitt försök att bryta hans feber. Vi la oss i min säng efter ett tag och han var väldigt gosig. Han tog tag om bandet till mitt linne och sa att han ska hålla fast mina boppar så att döskallarna inte kan ta dem..! Var får ungar allt ifrån?

Så det blir en mysdag med Laaiti i morgon, Phini ville till dagis vilket ju är okey, hans feberfria dag var idag, han har vare sig kräkt eller mått dåligt alls.

Jag har fått enorm respons på
inlägget innan detta - makalösa 53 (än så länge) kommentarer vilket lätt kan placeras i REKORD.
Klart att ni ALLIHOP ska få följa med mig..!  Jag ger inte upp mitt bloggande, jag måste ju få kräka av mig nånstans. Meddelar vart vi ska så fort jag inrett vårt nya ställe, så ha din tandborste redo! Men fortsätt rösta på mig här och låt mig njuta av mina sista dagar som överlägsen etta på bloggtoppen.

image464

Jag tar snart farväl.

När jag nu sätter mig ner för att uppdatera min blogg om helgen som gått försöker jag erinra mig om vad som har hänt. Ingenting händer i mitt huvud, det är blankt. Nog för att jag har kort minne men detta känns lite dement-varning. Jag kan knappt minnas vad som hänt i helgen.

Jag och barnen var och gratulerade Madde i fredags. Hon hazde tidigare smsat mig att hon skulle ha en middagsbjudning. Jag ordnade barnvakt i tron om att det skulle vara någon form av barnfri event, ex tjejmiddag. När hon dagen innan smsade om jag tar pojkarna med mig, skrev jag att jag trodde det skulle vara barnfritt men det är väl klart att jag tar de med mig i så fall. Hon skrev att hon hade tänkt något halloween tema fär barnen, att det kommer andra barn dit.
image483Vi kom hem till Madde vid 19, som planerat. Madde stod i duschen, hennes mamma hjälpte henne med maten. Madde kom ut och hömtade topsen jag hade med mig till henne innan hon gick in och sminkade sig och de andra gästerna började komma. Några av hennes vänner har jag träffat tidigare, ett helt underbart gäng. Framåtriktade, trevliga, rappa i käft och roliga. My kind of people. Några av de hade sina barn med sig, pojkar nästan uteslutande bortsett från Maddes systerdotter som kom. Alla barnen var utklädda, utom mina. Jag var den enda som inte hade förstått att barnen skulle vara utklädda efter notifikation om halloween temat. Jag behöver mer detaljerad info om sånt. Särskilt som halloween inte direkt är en svensk tradition och det är inte givet.
Mina barn blev tagna på sängen direkt när dessa stora pojkarna kom dit, utklädda till liemannen med mera. De hade inte träffat alla dessa barn innan och blev nog lite rädda- De stod vid min sida som små änglar, satt i mitt knä i en fåtölj och vägrade leka med de andra barnen. "Vilka lugna barn du har..!" Fick jag höra några gånger. Right.. om de bara visste..
Det blev en väldigt sen men väldigt god middag. Efter maten skulle alla barnen ut och leka på gården. Det var kolsvart ute och kallt. Eftersom mina barn var de minsta, kan jag inte göra som de andra mammorna och låta barnen gå ut själv. Och jag i min tur skulle inte låta en 9 åring se efter mina barn, som jag fick det rekommenderat av någon. Så jag klädde på mig och följde med ut. Klockan var runt halv nio på kvällen, mina barn brukar nattas klockan åtta. Min rutinerade sida inom mig skrek lite av panik, men jag tänkte, en och annan gång gör nog inte så mycket. Efter en stunf började jag frysa. Måste erkänna att jag kände lite avund mot de andra mammorna som satt i en mjuk soffa vid levande ljus och pratade och hade trevligt. Jag stod i mörkret, frös och såg efter mina barn för att de också skulle få leka med de andra barnen. Jag tyckte det var kallt och Laaiti som ju är van att somna vid 20, började bli trött. Så jag packade ihop mina barn och skulle gå hem.
Om jag hade varit mer förberedd på detta evangemang hade det nog varit annorlunda. Jag hade klätt ut mina barn med, så kanske de inte varit lika blyga och rädda utan också kunnat stojja som de andra barnen. Jag hade tagit på de overaller istället om jag visst att de skulle vara utomhus så sent på kvällen.

image485På väg hem ville Phini hem till mormor & morfar. De bor just precis mellan mig & Madde. Jag ringde upp min pappa som gav mig klartecken. Väl däruppe började Phini trotsa. Han ville absolut inte vara där. Han ville absolut inte träffa mormor. Laaiti däremot var go & gla' kexchoklad. Jag frågade om Laaiti ville sova hos mormor och det ville han. Jag tänkte att Phini kanske behöver mammas ömma hand, besviken som vi gått ifrån Maddes. Jag och Phini gick hem tillsammans och nästan precis utanför porten totalvägrade han att följa med mig. "MAMMA.. BOETIE!!" Jag förklarade att Laaiti skulle sova hos mormor inatt, att han och jag skulle mysa själva tillsammans. Det gick inte alls för sig. Han började stortjuta i ren panik om att han inte har någon lillebror mer. Lillebror är borta. Jag förklarade igen att lillebror inte alls är borta, han ska bara sova hos mormor och att vi ska hämta honom på morgonen. Han nöjde sig inte med mina svar utan grät i säkert två timmar efter lillebror. De är (i alla fall Phinii) enormt tydda till varandra. De har aldrig varit ifrån varandra mer än några timmar (läs: dagis).
När vi väl var hemma, satte jag igång Disney's Aladin på datorn och plockade fram glass åt oss. Phini vände sig mot mig och sa att han ville ha det mysigt (Phini's definition av mys är att tända ljus, Laaiti i sin tur vil ha en filt/täcke om sig när han säger att han vill mysa) så jag tände några värmeljus. Vi gosade i sängen tills Phini somnade upp & ner och med benen över mig. Jag pratade en stund med
Babbi i telefon innan jag satte mig vid datorn en stund och fixade rätt.. min hemlighet.

Dagen efter (igår) tog Madde, Kevin, Jag och mina barn en promenad i höstvädret. Vi lät pojkarna leka på en lekplats innan vi gick till Ica, sen hem tillsammans. Det var en lugn dag. Vi lagade en god kycklingfilé tillsammans, åt vid levande ljus och bakade äpplekaka mot kvällen som jag bjöd hit mina föräldrar för att dela med.

Och i morse, runt klockan 4, vaknade jag av en brännhet liten pojke vid min sida som kräkte ner hela sängen och hallen på väg till toaletten. Han hade 38.8 graders feber och mådde väldigt dåligt.
Att torka upp kräk och renbädda sänga klockan 4, när man är alldeles yrvaken är ingen hit. Barnen hann bli klarvakna under tiden som jag torkade rent. När jag väl var klar med rena lakan och allt, gick vi och la oss igen och jag, i min enfald trodde att barnen skulle sova längre om morgonen med detta avbrottet i natt. Jag trodde fel.

För övrigt vill jag att ni ska veta att jag lider lite av en seperationsångest.
Jag närmar mig dagen då jag tar farväl av blogg.se för att gå vidare mot nya outforskade marker.

Vill ni följa med mig?

image464

- rösta bloggtoppen.

Babbi är allsmäktig (exxxklusiva bilder)

Jag älskar att fotografera. Detta är ett intresse som blir större och större. Jag har genom åren lärt mig många trix för att lyckas få de där kalasbra bilderna, allifrån ljussättning till min egen "fotosida".
Jag älskar att retuschera, modifiera och arrangera bildkollage, scrappa osv - det kan ni inte ha undgått. Jag har byggt hemsidor, presentationer, montage osv åt både mig själv och andra. För att jag tycker om det. Det är roligt. Jag är en skapande och kreativ person (läs: kräfta).

Ikväll när jag och
Babbi satt vid msn bad hon mig om en bild hon kunde retuschera. Babbi är makalös på Photoshop. Babbi och jag lärde känna varandara på Lunarstorm för snart 3 år sedan eller så. Jag såg hennes alster överallt. Alla krypin hon hade skapat i PS. De var grymma. Hon var och är fortfarande (om inte mer) elit. När jag spanade omkring och kikade närmre så blev hon mer och mer intressant som människa. Hon var någon jag såg upp till, nästan så att jag ville men vågade inte ta kontakt med henne. Men det gjorde jag och fick fin respons. Vi började prata mer och mer och inte långt därefter blev vi telefonkompisar och kudne sitta i flera timmar i telefon. Vi "klickade" sådär som riktigt bra tjejkompisar kan göra. Hon är en av mina få soulsisters. Där man känner sig alldeles avslappnad och vet att man kan berätta vad somhelst.

I alla fall. Hon bad om en bild och jag skickade den och frågade om inte jag också kudne få en bild av henne som jag kudne få retuschera. Jag fick en bild av henne som jag retuscherade i Photoshop och tänkte delge er mitt resultat och skulle uppskatta feedback om bilden. GirlGoesMom (som för övrigt också är alldeles fenomenal på PS, som sig bör med sitt yrke..!) - Be gentle, jag är nybörjare.
Om jag inte har alldeles fel för mig så kommer Babbi lägga upp bilden av mig, som hon retuscherar ikväll sen. Så titta förbi hennes blogg för att se själva: http://babbi.blogg.se


image480



När jag sen satt och kikade igenom några av mina mappar med bilder i, såg jag bilder som Madde laddat upp på facebook - av oss! När vi var ute och festade! Jag visste inte ens om att bilderna fanns, så naturligtvis tog jag mig friheten att stjäla dem och klart som fan att ni ska få se.. Hur det ser ut - när ett par MILF's festar!

image481

MILF - certifierade?
image482

image464
- rösta -

Ne-Yo kommer till mitt jobb.

image479Ne-Yo till mitt jobb!
När jag kom till jobb idag berättade Cindy om vad som komma ska. Nästa vecka, torsdagen den 8/11 kommer att bli en helt sanslös dag på jobb.
Hon förberedde mig.
Den 8/11 kommer
Ne-Yo till mitt jobb. På triangeln. Där kommer han att hålla en GRATIS KONSERT. Det är ju makalöst, att en sådan stor stjärna ger en gratis konsert. På hans andra konserter där man får betala dyra pengar för att komma in, står fansen och väntar i flera timmar innan de börjar.. undrar du hur det blir på torsdag.. när han håller gratis konsert. Jag fasar lite för rushen men hoppas att det drar massa kudner till min studio. Vem vet, Ne-Yo kanske kommer in och vill pierca sig?

Men jag måste ju faktiskt erkänna, att när Cindy berättade just det, att Ne-Yo kommer, frågade jag direkt "Jaha, vem fan är det då?" Jag hade ingen aning.. och jag tänkte att det kan ju inte vara någon superkändis ju..? Right. Tills hon spelade en låt som hon har på mobilen, då visste jag vem det är..!
Men lite pinsamt är det, att jag inte visste direkt vem det är. Lite.. omodern eller gammal, kanske jag är då.. Hänger inte riktigt med i dagens musik!



So sick of lovesongs - No shit. Vem är inte det.



image464


Rösta

Choklad, VBG & "bulemi"

Sen var det vikten som är ett återkommande ämne. Inte bara i mitt liv, alla kvinnor möts av frågorna någon gång, somliga mer än andra -"är jag för tjock, bör jag banta?". På sistone har jag mötts av denna frågan från olika håll och kanter, i mitt privatliv och på jobbet och jag har stått framför spegeln i hallen och dragit in magen och tänkt att jag borde fan ta itu med detta..

Jag sa ju det att jag skulle skippa dubbelnougat. Hur jag lyckades? Jävligt bra, faktiskt. Sedan början på september har jag nog bara ätit 2 eller 3 dubbelnougat allt som allt i jämförelse till de 4-6 i veckan. Haha. Fan vad mycket nougat. Men vet du, jag har ju ersatt nougaten. I början var jag duktig, köpte mealbars och naturdiet och annat tjohopp som ska vara bra vid vikt reducering. Sen lite då & då var det faktiskt choklad som gällde igen. VAD ÄR DET MED KVINNOR OCH CHOKLAD?! Om jag får välja mellan sex och choklad är valet ganska enkelt - än har jag inte mött mannen som matchar denna quota.

" Är choklad verkligen en afrodisiak?
Choklad är en traditionell kärleksgåva och kan med rosor räknas som en av de mest romantiska sakerna man kan ge. Men är det verkligen en afrodisiak? Det finns en del bevis som tyder på det.
Choklad innehåller tre substanser som kan vara realterade till denna myt: koffein, theobromin och phenylethylamine. Koffein är en stimulant. Theobromine stimulerar hjärtmuskeln och nervsystemet. Phenylethylamine har ryktet (inga verkliga bevis finns än) att vara en humörhöjare och ha antideprimerande effekt. Kombinationen av dessa tre ämnen ger dig extra energi gör så att ditt hjärta slår snabbare, gör dig lite rastlös och glad.... du kan se hur choklad kan vara relaterat till kärlek. Faktum är att den Aztekiska kungen Montezuma brukade dricka en skummande chokladdryck innan han gick för att besöka sina fruar. Fast kom ihåg, dessa ämnen finns bara i små kvantiteter i choklad. " Källa: Food-Info.net

Där har vi det. Inte att undra på.
image477Men åter till ämnet om vikten. Jag märkte igår att jag inte kom i ett par byxor jag hade fär några månader sedan. Ett annat par satt alldeles för tajt för att vara snyggt. Så det är dags att tänka på det där med chokladen. Nyttigheter. Pfft. Jag är förbannat duktig på att ge råd, jag ahr ju faktiskt världens erfarenhet av viktminskning (på gott och ont) efter mina totala 74 kilo jag bantat bort. Men man blir lat efter ett tag. Så är det. Man släpper efter lite och tänker "Well, jag väger i alla fall inte 122 kilo längre.." Näe.. förvisso, men om jag inte tar kontroll igen så lär jag snart göra det, för jag har väldigt lätt för att gå upp i vikt, och lika svårt att gå ner också...
Jag sa till Cindy igår på jobb att nu räcker det, ingen mer choklad åt oss..!! Jag bestämmer lite över henne där verkar det som, för om jag inte äter choklad så gör inte hon det iheller. Jag sa faktiskt till henne att hon får lov äta choklad men jag ska minsann vara stark och inte ha något (yeah, right). Cindy, omtänksam och underbar som hon är, sa att hon inte kommer äta choklad om inte jag ska göra det. Jag är inte negativ men detta kommer inte hålla!! För övrigt har jag fått mersmak av Marabou's Premium, Hasselnöt Nougat, som ni ser på bilden.. fy fan vad as-god..

Kan du någon chokladbantning?! GE MIG!

En annan anledning till att jag äter mycket choklad är för att det faktiskt är lätt att äta, det smälter ju. Efter min magsäcksoperation (
VBG 1999) är min kost något reducerad. Flintastek kan jag som oftast glömma på somrarna, och nybakade bullar en härlig söndagmorgon var det länge sedan jag kunde njuta av. Och om jag inte tuggar mat ordentligt eller stressar när jag äter (äter för fort) får jag upp det igen och det.. det är mitt största problem därav ett matbeteende likt bulemi. Det är vanligt förekommande efter en sådan här operation. Mer om det i ett annat inlägg om det finns de som är intresserade och inte är äckelmagade. Jag pratar inte ofta om det, försöker undvika ämnet och har inte velat att andra ska veta vad som egentligen händer. Men hur tror ni jag lyckas gå ner i vikt.. Oftast faktiskt, och jag skäms nästan att erkänna det, är det för att jag får upp maten igen, som jo, är till följd av min operation som gör det lättare att spy. Det är en av mina hemligheter.

image478


Men jag har gjort det förr, som ni ser.
Jag kan göra det igen (i mycket mindre skala)

image464

Rösta bloggtoppen, såklart.

Dr. Satan !! (House of 1000...)

Kom över denna, haha!

House of 1000 cor.. muppets!




Appropå Rob Zombie
- Jag ÄLSKAR -



Phini lär boetie (video)

Phini lär Laaiti hur man håller för munnen när man hostar..



Såhär har ni aldrig sett mig förr.

När man är småbarns mamma regredierar man ibland. Jag gör det i alla fall och jag skäms inte ett dugg. Jag är den typ av mamma som inte hade skämts ett dugg för att lägga mig på golvet på ICA och sparka och skrika - just to state a point, för mina barn. Jag kan vara barnslig och säga till min son att om inte han städar sitt rum så lagar inte jag mat - take it or leave it.
Jag tycker om att busa och leka, det har jag inte vuxit ifrån - och jag skäms inte ett dugg, folk får tycka vad de vill när jag gungar eller leker i sandlådan. När jag blir sur på min unge för att han raserar mina sandslott. Och jag tycker faktiskt att det är kul att umgås med mina pojkar.


Igår när jag var och handlade såg jag ansiktsfärg. "Whoa, det ska vi ha, jag ska måla tigrar av mina kidz" tänkte jag.
På väg hem från ICA kom jag på att jag inte vet hur fan man målat tigrar eller lejon. Efter en närmare titt på paketet med ansiktsfärg såg jag att den grundläggande GULA färgen inte ens fanns med. Vad fan är det för jävla bas-utbud. GULT HÖR JU TILL. Så jag tänkte att jag kan väl göra en clown av pojkarna stället.. men kom på att jag tycker clowner är läskiga och vet för övrigt inte på rak arm hur en clown ser ut, jag har ju alltid försökt undvika dem, särskilt sedan man sett Stephen King's IT.
Rätt ska vara rätt (Jo jag är en rättskaffens morsa) och barnen fick ju måla mig med. Charlotte, som var & drack kaffe hos oss, ville inte vara med. Tråkmåns. Hon är alldeles för vuxen.

Här är resultatet av våra målningar. Jag vet inte vad jag försökte med pojkarna, tror jag hade en clown / döskalle / skelett i baktanke. Och vad DE tänkte när de målade mig.. det vet bara de.

image474


Kul var det i alla fall, tills det skulle tvättas av. Ops..? Det sitter som fan. Fettigt som fan. Phini's ögonbryn är nästan svarta än idag och Laaiti har en röd prick i hårbottnen som ser ut som ett äckligt sår. Haha, men det var VÄRT det!

Charlotte hade med sig present till mig! Visst älskar vi alla spontana presenter! Hon hade sett något som hon visste direkt att jag skulle tycka om. Hon hade köpt två ljuslyktor till mig. Det ser ut att vara en mindre inne i en större. Den yttre är av frostad glas. Den inre är svart med vita döskallar. När man sen tänder ett värmeljus så "rör" sig döskallarna efter lågan. Så förbannat fina! Tack Charlotte  heart

image464
image476


Fem fingrar ska skydda dej
Ett är månen, ett är solen..
Ett är Polstjärnan bakom molnen..
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar - Vaggar dej till ro..
(Lisa Nilsson - Handens fem fingrar)


Den har jag sjungit för mina barn sedan de låg i magen.



- rösta bloggtopp..!

Äntligen är de här!! (Bildextra)

image473

Äntligen kom de efterlängtade dagisfotonen och jag är NÖJD!
Ååååh, mina pojkar är så förbannat SÖTA..!!
image464

Nu måste jag genast iväg & köpa ramar!
Om du också tycker att pojkarna är söta -
klicka här!

Busfabriken

Nu är det nästan en månad kvar tills Phini fyller 4 år. Jag kan inte tro det. FYRA!
Det var ju igår vi träffades för första gången på KK..?
image472
Det är först när man blir mamma som man inser hur snabbt tiden egentligen går. Och det är först när man blir mamma som födelsedagar har en annan innebörd. För när vi firar våra barns födelsedagar så är vi minst lika glada som barnen. Barnen är ju glada för att de ska få presenter och vi mammor, är glada att vi fick dem.
Jag blir alldeles nostagisk och senimental bara jag tänker på det.. 4 år. Jag minns ju den dagens om om det var alldeles nyss - det var en av de största dagarna i mitt liv och det är ju klart att vi ska fira dagen då mitt barn kom till världen.
image472
Till föregående inlägg fick jag många fina kommentarer och jag vill passa på att tacka alla för engagemang, råd och stöd. Kan man mer begära när man som mamma känner sig maktlös än att ha både vänner, bekanta och till och med främlingar att engagera sig och bry sig om.
Classe lämnade en länk i sin kommentar. Jag klickade och tog en titt på
Busfabriken i Helsingborg och det slog mig, att där kan vi ju ha Phini's 4 årskalas?
Värt att kolla upp i god tid i alla fall och det ska jag göra. Det ligger inte direkt runt husknuten. Jag har varken bil eller körkort ännu men det borde väl gå att lösa tills dess. Jag får ta och höra med mammorna till barnen jag tänkte vi skulle bjuda, om de har problem att ta sig dig, huruvida de ens har något intresse i att delta..

Dela gärna med er av era erfarenheter av kalas på ex lekland eller dylikt. Vad bör man tänka på?

image464
Rösta rätt - Rösta missmaddis.

Stackars älskade unge

Laaiti's oroliga nätter blir mer och mer vanliga. Istället för att vakna ledsen en gång om natten är det oftare. Precis som att trösta honom - det går inte. Dagis berättar om hur de ser att han har mycket funderingar och mycket frustration i sitt beteende och i sina frågeställningar och sveket min son bär i sitt hjärta är påtagligt.

Jag har inte många svar att erbjuda mina söner när de frågar om pappa ska hämta dem. De undrar var pappa är och allt jag kan ge till svar är vart han för nuvarande är lokaliserad.
Mina barn vet om att deras pappa har en ny familj. Att pappa har ett nytt barn. De vet att pappa inte kommer (det märkte de på dagis när han inte dök upp.. flera veckor på raken).

Phini sa till mig att han kunde ju ringa pappa!.. men att pappa inte kommer. Men han kan ju ringa igen!? Så kanske pappa kommer då? Men Phini, min smarta lilla älskade 4åring vet redan, att pappa inte kommer. Jag har gjort allt en mamma kan.
Laaiti satt vid matbordet idag och sa att han var arg på pappa. Jag frågade varför men det enda han talade om var att han är arg på sin pappa. På dagis berättade han att han är arg för att pappa inte hämtade honom. Min stackars lilla oskyldiga  tvååring.

Om nätterna när han vaknar är han i enormt behov av kroppskontakt. Han somnar inte om igen om jag inte håller om honom. Han gråter så det skär i själen.
I kväll vaknade han efter en timme (första gången ikväll) och vägrade låta sig tröstas. Jag kramade om honom och sjöng för honom innan Phini vaknade och grät med. Mina armar räcker inte runt för att natta de bägge två samtidigt, mina gråtande barn. Jag tog de bägge med mig in i mitt sovrum, tände två levande ljus och bäddade ner Phini i  mitten av sängen bland en massa fluffiga kuddar och la mig ner med Laaiti, precis som när han var bebis, på magen. Jag drog täcket över honom och smekte hans lilla huvud tills han somnade samtidigt som Phini tog min hand under sin arm och somnade så.
Laaiti kommer förmodligen sova bättre restren av natten. Nu har han någon bredvid sig (Phini) och kroppskontakten han behöver.

Men vad gör man som mamma när ens barn gråter efter någonting som man inte kan ge dem? När alla försök varit förgäves och man vill bara det bästa. Och den enda människan (deras "pappa") som besitter makten att tillgodose barnens behov, spottar de rakt i ansiktet. Jag vädjade, svalde all min stolthet och lät mig spottas på för mina barns skull, förgäves. Och de gråter fortfarande.

Jag har ofta tänkt, hur man BÖR göra. För vet ni vad, jag fick ingen jävla manual.
Det alternativet som, för mig, känns som det  vettigaste är att bearbeta barnens problem och komma över frustrationen, låta de nöja sig med svaren jag har, och linda om detta sår av svek de känner,  och låta de helt växa upp utan sin pappa.
För vi kan inte vänta på att han ska "få tid" att höra av sig. Tid att ringa eller hälsa på, tid att träffa de alls. Under tiden som vi väntar på att han ska ha tid, plats och möjlighet för rum för sina barn i sitt nya upptagna liv, mår barnen dåligt. Och när de sen börjat komma över denna sorgen och må bra igen, ska vi låta honom komma in i deras liv igen när det passar honom och kanse rentav få börja om igen när han tröttnat/inte har mer tid/är för trött/upptagen..? För hans närvaro kan vi alla enas om, inte är något att förlita sig på.

Barn har ett behov av trygghet och den tryggheten ämnar jag ge mina barn. Det skapar inte trygghet att deras "pappa" kommer några månader senare. Allt eller inget. Man kan inte komma och gå som man vill i barns liv. Det ska ske på barnens villkor - det hör man föräldrar säga ständigt.
Vi kan hålla med om att ett umgänge med förälder bör vara regelbundet? DET är på barnens villkor, för DERAS skull.
För helvete, om vi ska vara realistiska, vore det på MINA VILLKOR så hade människan dött långsamt och plågande och därmed aldrig funnits i mina barns liv.  Så hur kan man ens påstå att allting ska ske på mina villkor.. det är ju det sista det är.

Notis: Jo jag vet att det finns två sidor av alla historier, för er som tänker det. Han önskar förmodligen att jag hade publicerat hans version. Jag känner inte ens till hans version förutom det senaste smset där han som sagt skrev att han inte har tid att ringa barnen. Så om du känner att du inte vill ta något ställningstagande så gör inte det, du kan få hans emailaddress eller telefonnummer, eller rent av hans address och be honom om ett uttalande. Vore du en god människokännare så kommer du lukta hans ursäkter och lögner på flera mils radie. Några personer som både han och jag hade samma relation till, gjorde det. Helt och hållet utan influens av mig.  Han är ett rovdjur som nyttjar svaga människor som är lätt-manipulerade. Det är de som faller för hans lögner och faller för den klassiska snyfthistorien. Alla tycker synd om honom. Good cop VS bad cop. Jag är naturligtvis boven i dramat. Jag har redan sett hur han manipulerat människor vi kände gemensamt. Är de så jävla naiva och svaga, kan han "behålla dem".



Det är tacksamt med blogg när man ibland, som just ikväll efter att jag tröstat mina gråtande små barn, har någonstans att få kräka av mig. Det är tacksamt när man har vänner man kan ringa till och kräka av sig. Vänner kan man inte får för många av. Och jag har en känsla av att detta ligger aktuellt just nu med barnen, tills dess att de kommit över sin pappa (det gick fortare för mig) och kan gå vidare utan honom, kommer de må dåligt stundtals och jag får ta det, själv. Då är det bra att ha massa vänner och familj som jag kan luta mig på.

Och min blogg med, naturligtvis. Som ni alla så tacksamt
röstar på.

image464

Utmanad av Babbi.. Grrrr!

Utmaning

Jag hatar att bli utmanad. Nu har jag fått samma utmaning av 3,4 stycken utan att ta den. Men när Babbi, av alla (!) också föll i fällan i bloggvärlden.. och drar mig med sig.


Jag har blivit utmanad av 
Gabriella att skriva fem sanningar om mig själv.
Minskade antalet till tre. Orka utmaningar.

Här är reglerna :

Länka till den som utmanat dig.
Berätta tre sanningar om dig själv.
Utmana tre personer i slutet av ditt inlägg.
Lämna ett meddelande till dem du utmanat.



1 heart  Jag saknar ibland människor som av olika anledningar inte finns i mitt liv längre. Trots att de gjort mig illa och sårat mig så saknar jag dem och undrar om jag inte borde höra av mig till dem. Men nej. Fuck 'em.
2 heart  Jag sjunger. I duschen, när jag diskar eller lagar mat och när jag nattar barnen. Jag sjöng i kör när jag var yngre, både skolkörer & i gospelkör.
3 heart  Jag får migrän av mörk choklad. Pappa får också migrän av mörk choklad. Orka mörk choklad.


Jag utmanar:

1 heart  GirlGoesMom
heart  Alma
heart  Pernilla

image464

ps - BABI, Jag snodde dina heart  Tack..?
Och till er andra - bloggtoppen har återställts så se till att sätta tillbaka min logga där jag hör hemma, på första plats, - RÖSTA.


Han SKALLADE mig..!!

Väl hemma igårkväll tog jag det ganska lugnt till en början. Jag tog ett varmt bad med ett glas likör och tog mig tid att lägga makeup och dra på mig kläder. När jag var färdig gick jag hem till Fia där Jenny, Karin och Cissi redan korkat upp sina flaskor. Vi lyssnade på musik och pratade innan vi tog bussen till Malmö och banade väg till Heartbreak. Jag var ENORMT trött och dåsade till på bussen. Jag var redan halvfull och undrade hur i helvete jag hade tänkt att vara vaken till över 5 på morgonen som det alltid blir.
-
När vi kom fram till Heartbreak var det som alltid när jag kommer dit. Flirt med vakten som alltid ska visitera mig för att den jävla "tullen" alltid piper på mig. Vi hängde av oss jackorna och jag gick upp och gick in som om jag ägde stället. Jag gör ju faktiskt det. Ingen vet om det, bara..
Rakt fram till baren och vi beställde varsin Rosa Panter. Ganska godäcklig. Smakat godare drinkar. Mina vänner började dansa och jag med en vän promenderade mellan dansgolven, analyserade marknaden för kvällen och jag hann snabbt placera in alla människor i fack. Jag märkte fort vem som var kvällens slyna, vem som var kvällens sliskigaste kille, kvällens desperata och kvällens white trash osv.
-
Och just denna kvällen råkade heartbreak befolkas av människor jag inte har befattat mig med på väldigt länge. Några av dem vill jag inte befatta mig med. Märk min förvåning när jag står vid baren och slänger sn snabb blick om min sida och ser min kusin. Jag vet inte om han känner igen mig eller ens vill känna mig (det sistnämnda är mest sannolikt). Senare såg jag honom igen på dansgolvet. Han dansade med min andra kusin.. !? Senare såg jag den andra kusinen gå förbi mig med en tredje kusin til mig ?! WTF.. värsta släkt träffen.
-
När jag sen följer med min karaoke-galna vän Cissi till karaoke-avdelningen hör jag två tjejer vråla som våta katter och ser att den ena av dem ser ruskigt familjär ut. Jag vet vem hon är. Hon var en gång, en vän. hej L. Jag vet att du för övrigt följer min blogg, trots att du inte kunde titta åt mig när du såg mig på heartbreak.
-
Efter en stund uppenbarade sig två änglar på heartbreak och jag och mina vänner höjde ena ögonbrynet. En iklädd svart, med stilettklackar och svarta vingar, den andra iklädd vitt med vita vingar. Smala, långa tjejer som kunde varit modeller om de var det minsta snygga. De ville också äga heartbreak men visste förmodligen att jag inte säljer.
De stod på bardisken vid pelarna och skulle dansa. Men de dansade inte. De bara vaggade som pingvinger med utländska män under sig, stirrandes under kjolen. De var de desperata männen jag kategoriserat tidigare under kvällen..
Den svarta ängeln känner jag. Hennes två små barn går på samma dagis som mina barn. Och jag ser nu hur hon måste vara så mycket bättre än vad det ryktas om henne, hon sysslar ju med välgörenhet och erbjuder en form av tillfredsställelse till dessa män som dessvärre förmodligen aldrig haft en kvinna närmare sig än så, än just i går kväll på heartbreak.
-
Fia och jag gick in i rökrummet som jag för övrigt hatar. Jag hatar stanken från rökrum och det går som snabbast att dra i sig en ciggarett i ett rökrum. Jag plockade upp en cigg och innan jag hann plocka upp min tändare såg jag en hand erbjuda eld. Min ciggarett tändes och jag vände blicken för att tacka. Killen gav mig ett litet leende. Han var längre än mig, rakad på huvudet, och tatueringar på bägge armarna.
Han gick ut innan oss varpå Fia berättade att han hade stirrat på mig vilket inte förvånade mig. Jag är van vid att folk stirrar på mig, med min tatuering i pannan, mina töjda öron, mina piercings och allt vad det heter.
En liten stund senare kom han tillbaka in och ställde sig bredvid mig. Jag märkte det och såg det i ögonvrån men vände mig inte om. När jag smällde till Fia på pannan hörde jag honom säga att det där var ju inte snällt. "Nej, men jag är inte snäll iheller..?" Han stod kvar och vi pratade lite. Sen gick Fia och jag ut. Vi kom överens om Projekt JAGA där han nu skulle vara bytet. Så fort han kom ut flög hon på honom som den tigrinna hon är med män, skoningslös.
Jag förklarade som hastigast för Jenny att jag och Fia tävlade. Jag sa att detta inte var första gången vi tävlade men att jag inte var orolig för att jag visste att han redan var min, om jag vill ha honom. "Vill du se hur man gör?" frågade jag Jenny. Innan hon hann svara höll jag killens hand i min och drog honom med mig, bort från Fias famn. Jag slängde armarna omkring honom och skrek sådär som man måste för att överrösta musiken att jag nyss räddat honom från min vän som är psycho och att han borde vara mig tacksam. Han skrattade och jag sa att vi ses nog under kvällen sen gick jag bort till mina vänner, efter att jag nyss kastat tillbaka fisken i vattnet. Stackarn. Han var ju inte mer än 22.. han skulle aldrig fixa oss.
Fia tyckte inte att den fisken skulle tillbaka i vattnet och innan jag visste ordet av var vi på jakt efter honom igen. Vi hittade honom och Fia sprang fram och planterade sig i hans famn med armarna om hans hals och pussade på honom. Jag lutade mig mot ett bord och tittade på dem leendes. Sen gick jag fram och viskade i hans öra "Min vän får ta och provköra dig" innan jag gick tillbaka till Jenny och Karin. Efter en stund kommer Fia. "Vad hände...!?" frågade jag. Hon berättade om dissen. Att det var mig han var intresserad av. Hon hade pussat på honom sen hade han sagt att han skulle gå och sätta sig hos sina polare. "Vaddå dissar du mig eller är du kanske är intresserad av min kompis Maddi?" på vilket han hade svarat att han tyckte jag var söt.
Han kom fram till mig vid nått tillfälle och snackat nått om en tjej vars kompis hade något på gång med hans kompis som aldrig haft en tjej så han kände sig tvungen att flirta med den tjejen för att inte tjejens kompis skulle dissa hans kompis och det värsta var att han tyckte jag var så söt och ville pussa mig men kunde inte för att hon titatde och bla bla bla bla bla.. värsta rappakalja men jag hängde på.
När vi sågs igen, senare just precis innan stängning hittade vi varandra igen. Tjejen hade åkt hem så nu kunde vi pussas. Haha.
-
image471Heartbreak killen som jag nämnt tidigare (
här och här) kom också till heartbreak. De hade spenderat natten på klubben vägg-i-vägg (Harry's) men kom in till heartbreak nån timme innan stängning. Vi pussades lite och pratade och det står ganska klart att denna killen inte vet var han har mig. Vi pratade näsa mot näsa när hans kompis stack huvudet emellan oss och putade med läpparna så jag pussade honom och just när jag gjort det kände jag en sjuhelvetes dunk mot mitt kindben och insåg att heartbreak killen just hade SKALLAT mig. Han lutade sig tillbaka med uppspärrade ögon och la sin hand över sin mun i chock om vad han nyss hade gjort. Han kunde inte själv fatta det. Meningen var att han skulle skalla sin polare och inte mig, för att han pussat på mig.
Jag och heartbreakkillen diskuterade det där med pussar. Han sa att det inte fanns en chans att hans närmsta polare skulle göra en sån sak mot honom och pussa mig (!?). De är för lojala för det, menade han. Och just precis (utmaning-varning) för att motbevisa honom gick jag fram till just hans närmsta polare, tog tag i honom och sa "ge mig en puss" och SMACK! En puss fick jag och heartbreak killen.. han kunde inte tro sina ögon och gick därifrån. Det var det sista jag såg av honom den kvällen.. Orka.
Och jag förstår fortfarande inte vad problemet är..? Om vi varit tillsammans, jovisst. Befogat. Om vi var föredettas, jovisst, förståeligt. Men en engångsgrej? Nja.. ganska obefogat.

Han försökte ringa mig säkert 10 gånger allt mellan 5.30 och 10 på morgonen. När vi till sist pratade i telefon i morse, när jag var på väg till jobb, berättade han att han hade haft en sådan enorm ångest. Han menade det inte. Det var inte en lika stor deal för mig som det tydligen varit för honom. Vi pratade en stund innan jag var framme vid jobb och avslutade telefonsamtalet.
Jag får ta & sluta pussa hans kompisar (när han ser det).

Det var min kväll på heartbreak. Och efter ca 4 timmars sömn vaknade jag med alkohol i systemet och stressade för att hinna med kaffe, cigg, smink, påklädning innan bussen. Tur för mig att det var en lugn dag på jobbet.

image464


Rösta bloggtopp

"Mamma, den svarta killen ska ta Laaiti?!"

I lördags packade jag mina kidz och vi åkte med deras morfar till Höör, där brorsan & co bor. Resan dit gick bra trots att min yngste son har myror i byxorna och att sitta stilla på tåget är ju inte möjligt.
Det var första gången jag hälsade på min bror och jag visste inte mycket av deras boende mer än det som för mig återberättats. När vi kom in i den lilla hallen slogs jag direkt av den klassiska doften som kan finnas hos vissa kattägare. Den klassiska katt-urin-doften. Den doften som är så stark att den sätter sig på väggar, mattor, kläder, gardiner etc. Jag är inte van vid den stanken och var tvungen att reagera och rynka på pannan.
Min bror och jag är som natt och dag, verkligen olika. Våra hem är så olika att det bara inte är sant. Jag undrar hur vi kan ha varit uppväxta i samma hem, under samma förutsättningar men ändå leva så olika.

Hela deras lägenhet är bunkrat med saker. Det kändes rörigt med de tusentals prydnadssaker de hade på den klassiska 1970tals bokhyllan, sakerna som täckte hela vardagsrumsbordet och datorbordet. Jag fick lite småpanik med känslan av hur allt var oorganiserat.
Min pappa nämnde att detta var nog det mest städade han har sett hemma hos dem sedan de flyttade dit och jag tror att min närvaro kan ha med det att göra. Pappa hade sagt åt honom att städa. De vet alla hur bitsk jag kan vara och att jag har svårt att hålla tyst.
De har ju mycket djur, nästan ett mini zoo. I ena hörnan av vardagsrummet fanns en samling med husdjur, några i burar. De har två marsvin, två fåglar, tre ödlor, en hund, två katter och en massa små möss.
Jag hittade min brorson i en sitter på soffan och plockade upp honom med detsamma. Jag gosade med honom sådär som bara en faster kan.
Antons namnfest bestod av mig & min avkommas närvaro med mormor & morfar och deras två vänner. Hennes familj var inte ditbjudna och det är förmodligen min brors flickväns vis att undvika gräl. Av någon anledning så drar inte min familj jämnt med hennes. Jag har hört olika förklaringar till varför och hade nästan hoppats på att hennes familj skulle vara där och trampa i klaveret och ge mig en anledning att sätta de på plats eftersom min familj inte lyckats. Hennes pappa är av onormal natur. För jag vill tycka att det är onormalt att säga till sin dotters pojkvän, när dottern är gravid igen efter några missfall : "Om hon får missfall nu igen så ska jag slå ihjäl dig".
Man säger inte så. Och man ska inte ta det iheller.
Namnfesten bestod vidare utav tre, fyra kakfat packade med enorma mängder av olika kakor. Vi satt alla och drack kaffe/julmust och åt kakor i några timmar efter att vi lämnat några presenter. Sen åkte vi hem. Jag vill inte påstå att det kändes som en namnfest - ingenting var arrangerat - det kändes som.. som min pappa kunde sagt "Tack föer kaffe å brö', Chöss maj i röeven ajö'.

image469


På tåget på väg hem var kontrollanten en mycket svart man. Laaiti som inte satt fint utan sprang, trillade, bråkade och tetades lyssnade inte när jag sa åt honom att sitta fint, inte ens när jag satte ner honom bestämt. Jag bestämde mig för en ny taktik. Muta med godis. Han sket fullständigt i godis, han skulle leka och därmedbasta. Så jag provade det sista alternativet som man som mamma kan ha i bakfickan. Hot. "Laaiti, om inte du sitter fint så kommer den svarta killen och tar dig, de äter små olydiga barn". Laaiti reagerar inte, naturligtvis, han förstod inte innebörden av hotet.. men någon annan snappade snabbt upp mina ord. Och det fick jag äta upp.
Nästa gång kontrollanten kom in, hörde jag min son Phini utbrista från sitsen framför mig "MAMMA, DEN SVARTA KILLEN SKA TA LAAITI..!?"
Och visst känns det jävligt passande att min son säger en sådan sak när han har en militärgrön pilot/bombajacka på sig... Tur i oturen att ingen mer än jag hörde och uppfattade vad min son sa. Min pappa var upptagen med sin mp3, mamma var för upptagen med att avguda pojkarna men om kontrollanten själv hörde något, undrar jag.. Jag tappade hakan och mina ögon spärrades upp. Hur tystar jag min son när han bara återberättar vad mamma sagt?

image470


När vi var framme i Lund gick vi till BK och käkade lite innan vi tog bussen hem. Klockan var mellan 19-20 när vi var hemma och jag pussade mina barn hejdå och de följde med sin mormor & morfar hem.
Jag hade planerat en "girls night out" mitt emellan familjefest & jobb.
Så till natten skulle jag ut med mina vänner och festa och dagen därpå var det jobb planerat för mig..

Naturligtvis ska jag blogga om min händelserika natt...

image464
Rösta bloggtopp

Jag ser ut som en LESBISK.. tydligen.

Igår var dagen när hela centrat hade kvällsöppet. Öppet till 21. Lönedag. Öppet till 21 på en LÖNEDAG.
En standard lönedag blir det alltid mycket att göra, nästan alla butiker tar in extra resurser, även vi på India. Och föreställ er kvällsöppet, med 20% rabatt i butiken, en lönedag. Jo vi hade enormt mycket att göra. Jag hade fullbokat i studion och de gånger jag hann titta ut i butiken så jag Cindy och Hussen (som jobbar extra) slita ute i butiken till en fullproppad lokal med kunder som väntade, kunder som tittade och kunder som frågade.

-
image468En av mina kunder hade bokat tid för en läpp-piercing. Hon kom in i studion, jag körde som på rutin med förberedelse, skötselråd och att pierca henne. Det gick bra. Hon var en typisk flata. Hon såg ut som en lesbisk, hon pratade som en lesbisk. Nej, det handlar inte om fördomar, mina vänner, så är det bara. Hon var väldigt butchig och manhaftig (vilket inte är något negativt, alla är vi olika) och jag var hundra på att hon är lesbisk.
Efter henne var det hennes väninnas tur att pierca sig. Hon skulle ha en intim piercing. Hon klädde av sig och la sig på britsen efter att vi diskuterat vilken typ av piercing hon ville ha.
Jag vände mig om och förberedde mina saker och hörde henne bakom mig "Du, får jag fråga en sak?!" Jag var beredd på en fråga om piercings men fick istället "Är du GAY?!"

Jag måste erkänna att jag inte var beredd på den frågan. Tjejen, som låg där, naken nedtill, framför mig, såg inte ut att vara den "klassiska" flatan. Hon var sockersöt och feminin. "Nej, inte vad jag vet i alla fall" svarade jag. Vi pratade lite under tiden som jag mätte ut var hennes piercing skulle sitta. Jag frågade henne varför hon frågade mig om jag är gay, ser jag gay ut? Och sen kom svaret jag inte ville ha. Ja. Hon tyckte alltså att jag ser ut att vara gay. Jag vet fortfarande inte om det är en komplimang eller förolämpning. Vad är det som gör att jag ser ut att vara flata..? Tatueringarna, piercingarna, eller bara min uppkäftiga attityd..? Jag frågade henne, om hon är gay, eftersom hon frågade och då kom svaret ganska givet.. Ja.
Varför frågade hon? Om jag hade varit lesbisk och sagt ja undrar jag hur konversationen hade slutat men undrar om jag ens vill tänka klart den tanken.
Notis: Nej, jag har ingenting emot homosexuella, jag har faktiskt vänner som är gay och jag älskar dem lika mycket som mina andra vänner, vare sig de är gay, straight eller förvirrade (bi). Jag skiter i om mina vänner är kristna, muslimer, svenskar eller inte. Om de är svartrockare, punkare eller lyssnar på dansband. Mina vänner är mina vänner av en annan anledning. Men jag är inte homosexuell, till min kännedom. Och jag lyssnar inte på dansband iheller, för den delen.
Jag och kunden snackade lite under tiden jag piercade henne. Jag har gjort det till vana att snabbt (inom loppet av enstaka minuter) hitta ett ämne som passar dem, och prata under tiden om något annat så att de släpper sin nervositet och slappnar av och med denna tjejen var ämnet "gay" på bordet.
Allt gick fenomenalt och hon fick en spegel. Hon blev överlycklig och var supernöjd med sin nya piercing.

En annan kund jag hade var en kille som fick svimmningskänslor när jag tvättade hans ögonbryn. Jag hade inte ens hunnit börja. Jag tog fram min markeringspenna och skulle mäta ut var hans piercing skulle sitta när han säger "Fan, jag måste lägga mig ner". Han började alltså redan må dåligt när vi bara pratade om piercing. Detta kommer aldrig fungera, tänkte jag.. Fullbokat och med en kille som till synes inte skulle fixa detta. Han började kallsvettas och jag fick hämta vatten åt honom innan jag ens markerat. Han låg och samlade sig i studion i en 10 minuter eller så, sen fick han gå igen.
Han kom tillbaka senare och jag pratade med honom och sa att jag kan boka in en dubbeltid åt honom, att jag tar det lugnt, han behöver inte se någonting alls. Denna killen har enormt nålfobi. Han ville verkligen ha sin piercing men var livrädd. Jag bokade in honom, tog in honom i studion och småsnackade. Vi snackade och jag förberedde allt. Han fick lägga sig ner från första början, jag gav honom druvsocker i förebyggande syfte. Jag pratade med honom hela tiden, markerade när han låg ner. Jag var lite rapp i käften mot honom och han skrattade och sa efteråt att det hjälpte att jag var så avslappnad, skämtsam och lite kaxig (man lär sig hur man tar olika människor, vad man kan eller inte kan säga). Han blev i alla fall piercad och svimmade inte och var väldigt tacksam. Jag, i min tur, blev stolt över mig själv, att en sådan livrädd kille kände sig så pass trygg att låta mig, med tjockare nål än sjukhuset, få nåla honom.

image467När vi stängde butiken och studion och slog ut våra dagskassor efter en hektisk dag utan raster och utan mat såg vi hur duktiga vi egentligen hade varit och kunde vara stolta som fan. Vi drog ut i centrat där det var after work och centrat skulle bjuda på mat & dryck. Cindy hade förberett mig på maten de bjuder på men det var först när jag såg pölsemannen som jag faktiskt fattade och tappade hakan. De bjöd på pölsor. DANSKA RÖDA PÖLSOR! Två vardera, med två bröd. Skoja.. hur jävla genant är inte det. De kunde fan bjudit på något bättre än så efter att alla i centrat jobbat röven av sig fram till 21 på kvällen där många av oss fått ordna extra barnomsorg, barnvakter och om-arrangera våra dag.

Cindy och hennes pojkvän körde mig hem, vi tog en kopp kaffe hemma hos mig och jag visade Cindy massa fotoalbum innan de körde hem och jag gick och la mig, overworked and underpayed efter en lång dag på jobbet.

Så kan det gå, en dag i mitt liv.

image464
[
rösta]

Min Meezer

Jag satt och slösurfade en dag och kom över meez.com.

Där kan man (efter att man registrerat sig) göra en meez. En animerad person där du själv bestämmer hur den ska se ut. Ungefär som Sims, som jag älskar.
Man skapar en person, attribut (näsan, ögonen, ögonfärg etc), sminkar, fixar håret, fixar kläder och accessoarer och bakgrund etc. Hur kul som helst!

Mitt mål var att göra en som var så lik mig som möjligt med de möjligheter som erbjöds och det ni ser här, är mitt resultat. Vad tycker ni?







Jag tyckte i alla fall att det var kul tidsfördriv, jag som tycker om att leka med dockor, jag har INTE VÄXT UPP!

Om du vill se min profil på meez.com: http://www.meez.com/missmaddis






image464
(rösta)


PS: angående eventuell video på MIG.. det får vi nog diskutera.. Men ja, det är min röst på video för er som undrar och JA - jag pratar skånska - kul, va? Det kunde de flesta av er inte ens föreställa sig!

Min faster Anka.

Min underbara faster!
Jag har dessvärre inte haft den turen att jag växte upp med min faster. Jag har bara träffat henne en gång, i vuxen ålder, för många år sedan. Vi har haft sporadisk kontakt under de åren men jag känner ändå "släktband" till henne. Min faster Anne-Katrin är en helt magnifik person. Hon är underbart omtänksam och mjuk och alldeles fenomenal. Hon är tusen gånger bättre än mig på att hålla kontakt, hon skickar jul hälsningar och födelsedags hälsningar - allt sånt som jag faktiskt glömmer bort.

Idag kom en avi till "P & L Hirschberg". Paket..? Till Phini & Laaiti? Jag undrade vem som skickat något till grabbarna. Efter jobbet gick jag för att hämta paketet och nyfikenheten tog överhand och jag öppnade på väg hem Jag såg ett brev som jag plockade upp först och läste.. Från faster anka.

image466


Visst är det underbart när människor visar en sådan spontan omtanke, helt utan anledning. Och faster Anne, hon har inte ens träffat mina barn.. Jag älskar min faster Anne. Tack <3

Och tack från barnen!
Klicka här för att se när de öppnade & tackar faster anka.


Triangelns Köpcentra, Malmö

I morgon har köpcentret där jag jobbar kvällsöppet (se här). Vilket innebär att jag jobbar och piercar fram till kl 21.00. Hela butiken har 20% rabatt på ALLT, inkl piercing. Har en känsla av att det blir en hektisk dag. Efter stängning är det after work för alla som jobbar på centret. tror det är deras morot för en framgångsfull långdag. Det blir nog bra.
Om du bor i närheten rekommenderar jag att du tar en sväng förbi då alla - ALLA, butiker har erbjudande och många fynd & klipp kan göras. Om inget annat så får du pierca dig. Med 20% rabatt. Det är ju inte varje dag det händer.

image464
Rösta bloggtoppen, såklart.

In nomine Patris, et Filii, et Spiritus Santi

Samtal mellan mig & min bror, när jag hälsade på i somras, på neontalen.

Micke: Sen blir det ju dop.
Jag: Dop? Ska ni döpa honom?
Micke: Ja, det är ju fan klart.
Jag: Varför då?
Micke: Därför. Det ska man. Hur får han annars sitt namn?
Jag: De får ju inte sitt namn bara för att man döps.. namnet går via skatteverket. Vet du varför man döper sina barn?
Micke: Ja men det är ju tradition..
Jag: Och? Är du kristen?
Micke: Nej.
Jag: Varför ska din son vara det då?
Micke: Det har du rätt i..
Jag: Phini och Laaiti är ju inte döpta.. jag tycker inte att jag har rätt att bestämma vilken religion de ska tillhöra. Tycker du att du ska bestämma vad Anton ska tro på?
Micke: Men han kan ju skriva ur sig ur Svenska Kyrkan om han vill när han blir äldre. Annars kan han inte bli konfirmerad.
Jag: Han kan skriva in sig också. Om han vill bli konfirmerad kan han döpa sig, Vet du varför man konfirmerar sig? Det är samma sak som att man konfirmerar att föräldrarna gjorde rätt i döpa en. Att man är kristen. Jag är inte konfirmerad.
Micke: Men vad gör man då, om man inte har dop?
Jag: Tja.. man kan ju ha en namnfest istället. Minst lika bra. Vid dop har man ju oftast en liten fest efteråt ändå.

Konversationen fortsatte en stund. Med tanke på att det var min bror jag pratade med så tänkte jag inte mer på det. In genom ena örat och ut genom andra. Men helt plötsligt får jag en inbjudan till en namnfest. Eh? Vad hände med dopet? Pappas kommentar om detta "Nu har du lockat i han massa skit". Skit vill jag inte påstå, men jag påpekade mina åsikter och det verkade som om han fick sig en funderare.
image465
Jag undrar hur många som är medvetna om varför man gör vissa saker. Som dop t.ex. Merpart av föräldrar döper sina barn för at det är tradition men vet egentligen inte vad det innebär, men gör det ändå. För att det är tradition. Alla andra gör ju det.

Jag är inte kristen - varför ska jag se till att mina barn blir det då? Vidare, har jag rätt att bestämma vad de ska tro på? Jag är av den åsikten att när de blir gamla nog, kan de göra samma sak som jag gjorde och studera religioner (om det ens ligger i deras intresse) och om de bestämmer sig för att de vill vara buddhister eller kristna så stöttar jag dem helt och hållet. Skulle de komma hem och tro att de ska bli muslimer får de fan allt tänka om.
Tro det eller ej, jag fick faktiskt MVG i Religion. Inte för att jag är en plugghäst (au contraire) men för att jag var genuint intresserad av ämnet. Det faschinerar mig med tro.  Jag fick MVG för att jag läste upp, ifrågasatte och var var logisk. Jag startade enorma diskussioner i klassrummet varvid det följde många höjda röster. För att jag inte är naiv. För att jag ifrågasatte religioner. Men jag har lärt mig det, att vill man undvika stora diskussioner som kan leda till gräl, så undviker man ämnen som ex religion eller politik..

Är dina barn döpta/Ska du döpa dina barn, om ja - varför?

image464
... som du naturligtvis röstar på.

Tidigare inlägg