Att förändra sitt liv själv.

Har du, som jag, suttit ner och reflekterat över ditt liv? Om hur du har förändrats och förändrat ditt liv. Jag är av den bestämda åsikten att det är medvetenhet som är nyckeln till allt - man kan inte förändra någonting förrän man blivit medveten om problemet och kommit till insikt. En något buddistisk tanke men visst är det härligt logiskt.

Jag har väldigt ofta de senaste månaderna diskuterat detta med mina närmsta vänner och tänkte nu delge er samma sak. Detta inlägg är förbannat exklusivt för min öppna blogg, detta är mitt innersta jag och jag vill nu dela med mig av min egen stolthet - om vad JAG åstadkommit.

OBS - Innan du läser vidare bör du varnas om en känslig autentisk bild. Om du är känslig bör du undvika detta inlägget. Bilden publiceras i syfte om att bevisa min faktiska smärta jag genomled. Ber om ursäkt om du tar illa upp.

Historik
image376I fjol separerade jag och min dåvarande man. Hela vårt förhållande hade tömt mig på min livsglöd och jag dog inombords. Jag såg det inte själv då men nu när jag tänker tillbaka är det så självklart. Jag visade en sida utåt, om hur lyckliga vi var i vår lilla idylliska värld men inombords mördades jag varje dag.
Mitt ex hade inget jobb och jag hade varit alldeles för upptagen med att vara gravid, föda barn och vara mammaledig. Jag var fru och morsa på heltid. Mitt ex var inte förtjust i att gå ut och vara social och han ville inte att jag skulle gå ut själv heller för att han inte litade på vare sig mig eller "killar". Så det blev att jag stannade hemma med honom. Alltid. Tjugofyra timmar om dygnet under veckans alla dagar. Varje månad och varteviga år. Med honom.
Ingenting hände i våra liv, det stod helt jävla still och varje dag var så äckligt förutsägbar att det var tråkigt. Eftersom vi i stort sett levde på min mammapenning (han jobbade inte) fanns det aldrig ekonomi till någonting annat än de billigaste blöjorna och storhandling för mindre än en tusing på lidl och det blev inte mycket till övers för kläder och lyx, om ens någonting alls. Vårt vardagsliv var fyllt av högljudda gräl med skrik och handgripligheter och "kärleken" blev mer och mer obefintlig. Utan att lämna detaljer om vårt enormt destruktiva förhållande kan jag säga att jag var olycklig. Jag grät i min ensamhet ofta och i hemlighet drömde jag om ett drägligare liv. Jag hade ingen att dela med mig till då mitt ex ansåg att privata angelägenheter var privata och tillät mig inte lätta mitt hjärta till någon alls ? de skulle tro att vi var lyckliga. Visst fick jag berätta att jag var ledsen men inte gå in på detaljer om varför, vad vi grälat om etc. Och jag, som är en enormt känslosam person, väldigt öppen och extremt social hade ingenstans att vända mig.
Jag glömde bort det som gjort mig till mig under hela min uppväxt, jag glömde bort att livnära min själ. Jag som alltid skrivit mycket, sjungit och varit kreativ, miste allt det. Jag som alltid haft många vänner och varit social, miste det. Jag miste mig själv.

Separationen
image374Så efter vår separation var jag hjärtekrossad. Delvis för att jag trodde mig älska honom och nu hade han lämnat mig och mitt liv i spillror. Jag hade byggt hela mitt liv kring honom och när han lämnade mig - vad skulle jag då göra? Jag hade ingenting kvar av mitt forna jag. Jag var ju bara Maddi - hans fru. Barnens mamma. Jag grät, jag skrek och smärtan inom mig kan jag inte med ord beskriva. Mitt vardagsliv fungerade inte, jag kunde inte förmå mig att äta och att sova var omöjligt. Jag rasade i vikt och mina värden sjönk drastiskt och jag blev fysiskt sjuk. Jag hade ingen energi att ta mig igenom dagarna och allt tycktes meningslöst - jag hade ingen sammanhållning, inget lim att klistra ihop mitt liv med. Min sorg gick så djupt och så långt att jag gjorde det enda jag kände just då att jag kunde för att göra min smärta konkret så jag skar mig. Egentligen inte i syfte att ta livet av mig utan för att göra min smärta konkret. Det är svårt att förklara men försök att ta det för vad det är. Det finns mer till den historien som är publicerat på annat ställe. Men för att återgå till historien.
Mitt ex lämnade oss i oktober 2006 och jag gav mig själv 2 månader att sörja.

Någon gång kring nyårsafton just som det är dags att avge sina nyårslöften tog jag och skålade med mig själv sådär rituellt som man kan göra inom sig. Jag lovade mig själv att nu fick det vara nog. Alla människor har val i livet och detta tänker jag inte välja - att tycka synd om mig själv och att må dåligt. Jag vill vara lycklig och må bra för det - det förtjänar jag. Efter allt som jag har gått igenom i mitt liv tänker jag inte låta mitt liv raseras på grund av honom. Jag har ju faktiskt sett mörkare dagar än såhär. Han är inte värd mina tårar, mitt hjärta och min själ. Och i nästan den omedelbara sekunden som jag hade hunnit tänka igenom detta dog den sista av de fina känslorna jag någonsin haft för honom och jag överväldigades av sanningar inom loppet av några sekunder. Ungefär som när ens liv passerar revy i ett dödsögonblick och jag fick upp ögonen om allt. Min egen uppenbarelse. Hela vårt förhållande - hur det egentligen hade varit. Och hur lyckligt lottad jag faktiskt är som är av med honom. Om hur många vägar som faktiskt öppnats för mig. Det sägs ju det att när en dörr stängs öppnas ett fönster - i mitt fall, en helt ny värld.
Alla väggarna runt omkring mig slogs ner och jag kunde faktiskt se världen. Som en rökare som slutat röka och kan åter igen känna smaken av jordgubbarna eller dofta den ljuvligaste parfymen igen - så var det för mig. Och jag bestämde mig då att nu skulle radikala förändringar ske - på studs. Allt jag drömt om och allt jag velat skulle jag nu roffa åt mig.

Detta är vad jag förändrade efter att han lämnat mig, främst efter min uppenbarelse.
(Tilläggas bör att jag gjorde exakt samma sak som alla kvinnor gör när deras man lämnat dem ? jag klippte av mig håret, det första jag gjorde. Vet du varför kvinnor gör det först?)

- Fuck den kroppen han en gång smekte! Den rekonstruktiva operationen jag drömt om sedan min viktminskning, Min bukplastik, med ett enormt perfekt resultat - jag fick platt mage.
- Fuck de brösten som han en gång kysste! Den rekonstruktiva operationen jag drömt om sedan min viktminskning, Mina implantat, med bra resultat - jag fick fina bröst.
- Fuck arbetslöshet! Inom loppet av någon vecka var jag anställd. Inte varsomhelst eller hursomhelst, jag fick tillbaka mitt drömjobb som piercare, i samma studio som förr där jag älskar att vara och trivs som fisken i vattnet.
- Fuck minnen av honom! Jag rensade skåp som en galning och kastade ut allt som hade med honom att göra ? inget sparades. Jag kastade ut köksmöblemanget. Kastade ut möbler från vårt tidigare gemensamma sovrum, vårt vardagsrum. Jag införskaffade nya möbler, nya växter, nya gardiner, ny déco och gav vårt (barnens och mitt) nya hem vår personliga touch.
- Fuck fattigdom!
Med jobbet kom känslan av egna pengar, känslan att kunna unna sig någonting då & då. Att äntligen få ge mina barn det de behöver och förtjänar ? nya kläder, nya leksaker och ett helt nytt jävla rum, från topp till tå.
- Fuck stilen jag hade med honom! Nu var det dags att förändra mig - hur jag klär mig, hur jag sminkar mig. Varje dag är en jävla fest och varje dag ska jag vara snygg! Håret är stylat 3 gånger som sedan dess, jag har en ny garderob med kläder som passar min nya kropp och jag får lov att bära tajta toppar och korta kjolar nu. Jag sminkar mig som JAG tycker är snyggt.
- Fuck eremitliv! Jag går ut & festar med mina vänner när jag kan och vill, jag träffar mina vänner över en kopp latte. Mina vänner hälsar på oftare och jag hälsar på mina vänner oftare. Vi tar shoppingturer tillsammans, kollar film tillsammans och njuter av sällskapet. Jag har börjat inse att världen inte slutar här - när jag får möjlighet tänker jag resa, med och utan barn och utforska det jag missat.
- Fuck järnbrist! Jag gick till läkaren för att få bukt med min dåliga hälsa jag haft under våra år tillsammans. Han visste det nog inte men jag var alldeles för jävla deprimerad "to give a damn" men nu efter att han gjorde mig tjänsten att lämna mig tog jag itu med det och påbörjade medicinering för att få upp mina depåer med järn & B12.
- Fuck "bulemi"! Efter min viktoperation fick jag problem med kräkningar. Inte helt och hållet pga operationen utan även mitt eget fel. Att jag inte mådde bra med mitt ex gjorde inte saken bättre, snarare värre. Jag var stressad inombords (jo man kan bli det trots att man inte har massa ställen att gå till, när man tar hand om två småbarn och ett vuxet barn, städar själv, lagat mat, diskar, städar, plockar undan, hålla koll & hålla reda på) och kräkte upp all mat. Nu är han borta = mindre stress och jag kan äta bättre.
- Fuck tystnad! Jag får prata med vem jag vill om precis vad fan jag vill. Jag tänker inte hålla honom bakom ryggen längre, jag tänker inte välja mina ord - jag bloggar. Högt & jävligt tydligt.

Men jag får erkänna att jag är honom tacksam för mycket. För all erfarenhet jag lärt av honom, han har gjort mig mindre naiv. Jag ser världen och människor ur nya ögon. Tillit är någonting som byggs upp, mina vänner. Kärlek är någonting som gror och det kommer först efter tilliten. Utan erfarenheten av honom hade jag inte varit den jag är idag - den person som jag faktiskt tycker väldigt mycket om och som så många andra älskar. Jag har förändrats men bara till det absolut mest positiva. Sedan vi separerade har jag lärt mig mycket om mig själv.


Jag har blivit uppskattad på ett helt nytt sätt av både nya och gamla bekantskaper. Vänner som aldrig kunnat sitta ner och prata med mig själv kan göra det nu. De har inte kunnat festa med mig och göra roliga saker med mig. De kan ju det nu.

Mina barn som ständigt hade en trött mamma som inte tog sig tid eller ork att faktiskt göra saker med dem ? som serverade det som var billigast och snabbast - är nu raka motsatsen. Vi leker tillsammans, kör en runda play-doh, ritar, klipper & klistrar. Vi lagar god mat tillsammans och bakar bullar - det hände inte innan.

image375Konstigt nog, har jag aldrig känt mig vackrare än vad jag gör nu. Inte bara efter mina operationer som faktiskt gjorde sitt - vem hade inte känt sig snyggare med platt mage och fina bröst? Utan även för den enorma uppmärksamhet och uppskattning jag fått från alla dess hörn & kanter och jag blir ju uppvaktad av äldre män, yngre killar, ja till och med tjejer - väldigt ofta. Och det, inte bara för mitt (något uppseendeväckande) utseende utan även för min personlighet. Människor tycks tycka att jag är intressant, öppen och med glimten i ögat. Att jag skulle ha problem att hitta någon (som jag fick skriket rakt i ansiktet nån gång i fjol) vore ett befängt påstående då jag inte ens upplever det som ett problem överhuvudtaget. Den enda frågan är - vill jag ha någon i mitt liv just nu?

Svaret är ganska enkelt : nej. Jag trivs. Mer än någonsin, med det livet som JAG skapar åt mig själv och mina barn. Jag är min egen lyckas smed och jag smider det jag vill ha och behöver, varken mer eller mindre. Du ser själv, om du läst igenom detta, att det inte är omöjligt att förändra sin situation. Ibland kan man behöva en push i rätt riktning, och min push var när mitt ex lämnade mig ? jag vände en tragik till min fördel. Allt beror på hur man (åter igen) väljer att se på saker och ting och vad man därefter (åter igen) väljer att göra åt saken. Det finns lösningar till alla problem - det gäller bara att hitta den. Om man inte trivs med sitt liv så måste man själv förändra det. Och våga ta de alternativen som livet erbjuder. Att våga välja, helt enkelt.

image378



Så kontentan av det hela - jag älskar mitt nya liv, jag har det så mycket bättre nu, jag känner mig fri och den friheten är välförtjänt, den har jag skapat. Jag gör vad jag vill, hur jag vill, med vem jag vill. Jag klär mig hur jag vill, sminkar mig hur jag vill & går vart jag vill. Allt som kan vara självklart för dig men som är en nyvunnen frihet för mig. Jag och mina barn har det så förbannat bra nu.

Våga välja och förändra ditt eget liv.


¤Rösta på min blogg¤







Kommentarer
Postat av: K_1

jag är stolt över dig tjejen.. väldigt stolt, vilket du oxå ska vara.. ha en riktigt bra dag.. :) kram

2007-09-25 @ 11:04:17
Postat av: Anna

Hej!
Första gången jag kommenterar, brukar läsa din blogg. Fan, vad du är stark, jag önskar att jag är där du är idag. Sitter i den sitsen du satt i innan separation. Åh, vad jag önskar att jag hade din styrka NU!!

2007-09-25 @ 11:31:35
Postat av: Ang1e

Du är så grymt stark tjejen och jag blir så imponerad av dig. Dessutom är du skitsnygg!! Älskar din stil =)
Ta hand om dig och barnen! Kram

2007-09-25 @ 11:58:10
Postat av: Maria

Underbar blogg. Du är verkligen super på att skriva och uttrycka dig. Och stark så in i bomben, du är en dunderförebild för dina barn, för andra tjejer som suttit i samma sits. Hoppas att du aldrig slutar blogga!!

Postat av: Gabriella

Jättebra skrivet. Jag är mkt stolt över dig och att få vara din vän Maddis <3. Det är sådana som du som ger andra hopp om en drägligare tillvaro :).

2007-09-25 @ 13:28:17
URL: http://babbi.blogg.se
Postat av: patruska

så bra skrivet. kan knappt vnta tills jag läst igenom allt det andra

2007-09-25 @ 13:52:43
Postat av: Malvi

Hej!
Jag brukar läsa din blogg lite då och då, men aldrig kommit mig för att kommentera förrän nu. Jag måste säga att jag beundrar dig, din styrka och ditt sätt att uttrycka dig. För att citera Anna "Åh, vad jag önskar att jag hade din styrka NU!!" Jag önskar verkligen att jag hade den styrkan du besitter för att ta tag i mig själv och ordna upp allt i mitt liv. Helt otroligt STARKT av dig! Fortsätt skriva dina bloggar - vi är många som stärks av dom!

2007-09-25 @ 15:31:35
Postat av: felizie

Du är så stark och öppen, det är grymt. Så skönt att du bara tog tag i det och gjorde dig själv lycklig i stället för att gå och deppa som många gör.

2007-09-25 @ 17:02:27
URL: http://felizie.blogg.se
Postat av: Hultan

Åh, jag måste bara säga att, jag också, är så imponerad av dig! Ryste mig genom hela inlägget. Att kunna gå från att vara så kontrollerad av någon till att bara bestämma sig för att Nej, nu är det nog! Jag är värd bättre! Åh, om bara fler skulle kunna känna så! Och den stora förändringen efteråt... Verkligen SÅ imponerande! Åh, blir bara så glad att läsa om någon som är så stark i sig själv, som bestämmer sig för att göra sig själv lycklig.

2007-09-25 @ 17:14:24
URL: http://hultan.blogg.se
Postat av: Misslila

jag har läst och följt din blogg länge nu... Jag har känt mig som en robot som ett tomt skall...fast det var så mycket känslor som snurrade runt inom mig som jag inte skulle visa...Jag tog själv mitt beslut i maj månad att skilja mig,för att jag ville gå vidare i mitt liv och göra det jag ville som han inte hade intresse
för...
tycker om att läsa det du skriver.....
kram
lala

2007-09-25 @ 17:48:55
Postat av: Linda

Bästa inlägget hittills och då tycker jag att alla de andra är skit bra! Beundrar dej verkligen enormt mycket! Starkt är rätta ordet!
Kram

2007-09-25 @ 19:17:51
URL: http://adnil.papper.fi
Postat av: TinTin

Du har kommit otroligt långt, bara på den korta tid som du levt själv!!
Skönt att se att det går att göra något åt sin situation!
Du är verkligen ett levande bevis på att man KAN lyckas!
Jag håller PÅ att förändra mitt liv, men det går VÄLDIGT långsamt.
Men jag kan säga att det hade inte gått så fort som det gjort, om jag inte hade dina bloggar att läsa, för varje blogg är en morot för mig, en knuff i rätt riktning.
Jag har mycket att kämpa med, men jag försöker ta en sak i taget.
Jag kan bli lite avundsjuk då jag ser hur fort det gått för dig... Men absolut inte missunsamm!
Det har tagit mig 7 år att komma hit, och jag måste kämpa vidare...
Men jag hoppas att jag kommer komma till din position i livet om ett par år, då är jag nöjd. Just nu kämpar jag med vikten.
Det är såå mycket lättare och roligare när jag läser dina bloggar!
Så du är ansvarig för en ganska stor bit av min framgång!
TACK för att du är en så underbar person!

2007-09-25 @ 23:13:07
Postat av: Carita

Älskar att läsa dina bloggar - går in varje dag för att kolla om du skrivit!!!

2007-09-26 @ 09:21:28
Postat av: Jessica

Det är mycket du har gått igenom. Och jag tror verkligen att många faktiskt kan känna igen sig i det du skriver och det är just det som gör just dig och din blogg så intressant. det är ingen jävla rolig historia eller solskensglans. Det är ditt liv, som du delar med dig på gott och ont. Här råder inga finfinade ord eller sånt utan du skriver rakt upp och ner vad du gått igenom. Och du ska vara stolt, du har all rätt till det.
JAg har sagt det förr och jag säger det igen, du borde verkligen skriva en bok!!
Oja, reagerade på en liten sak i din blogg där du tackade ditt ex lite ändå, du glömde tacka för två fina busfrön ;)

2007-09-26 @ 09:23:51
Postat av: Malin

Det är nästan så ja sitter här och gråter.

2007-09-26 @ 09:51:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback