"Dig skulle jag också knulla!"

Denna helgen innehöll lite av allt. Tid med barnen, fest och jobb.
Jag hade planerat att åka in till tattooexpo i fredags men bestämde mig för att vara hemma med barnen istället. De kommer faktiskt först. Och eftersom jag hade planerat att fira Charlotte på lördagskvällen och jobba på söndagen så bestämde jag mig för att stanna med barnen på fredagen. Tattooexpo kommer varje år ju, eller hur.


Min elaka son
Vi var hemma hos Madde, alla tre. Madde ville att jag skulle fotografera grejor som hon skulle lägga ut på Tradera så jag gick över med kameran så kunde pojkarna leka under tiden. Karin kom dit efter en stund, hon skulle ju med mig ut på kvällen. Allt gick bra hos Madde, barnen lekte fint, inga skandaler - tills vi skulle gå hem.
image395Laaiti, min lilla söta tvååring höll mig handen när grannen och hennes små hundar kom emot oss, som de så ofta gör. Och när den ena lilla hunden kom emot mig och Laaiti laddar min rara, söta, oskuldsfulla son foten, bakifrån och sparkar den lilla hunden rakt över nosen så att man hör hunden gny. Laaiti bara står där. Jag tappade hakan. Karin tappade hakan.
"Men VAD GÖR du, Laaiti!?" var det första jag kunde tänka på att säga.
Laaiti bara tittar på mig alldeles förvånad och med en hint av ett ".. och?" uttryck.
Jag gick ner på huk och fattade hans haka i min hand och predikade om att man inte får göra så, det gör ju ont på stackars hunden som nu blev ledsen etc. Sedvanlig aja-bajja tal. Jag fick honom att säga ett tyst förlåt, och bad även om ursäkt själv å min sons vägnar. Det var faktiskt nästan pinsamt. Ägaren förstod och tog det inte lika allvarligt som mig och förklarade att den hunden åkt på en och annan känga.
Men ändå.. LAAITI!! Och åter igen - en sida han fått av sin "pappa" - att medvetet skada små djur. Hans "pappa" offrade iofs smådjur till satan, jag hoppas inte Laaiti hade det i baktanken?

Vi hämtade kottarnas pyjamas och lämnade hem dem till mormor & morfar, Mormor satte sig på golvet när vi kom, som alltid, och barnen flög upp i famnen på henne, klättrade på henne och pussade på henne. Massa kärlek.

"Dig skulle jag också knulla!"
Karin och jag skulle just tillbaka hem till mig när hon kom på att hon glömt sina linser hemma. Så jag föreslog att vi körde hem till henne med detsamma för att hämta. Sagt & gjort. Vi hoppade in i bilen och körde mot byn hon bor i. Väl framme, hoppade vi ur och gick mot hennes ytterdörr. Hennes grannar satt ute på balkongen. Jag såg de när vi närmade oss. Där satt 3,4 killar i min ålder, rakade huvuden, bredaxlade som fan och med massa tatueringar. När vi just skulle passera dem hörde jag en mansröst hojta "Hey! Det är ju DIG som **** har knullat!!... Fan, dig skulle jag också knulla!" Jag tappade haken (två gånger på en och samma dag!) och visste inte vad jag skulel svara. Det är fan inte ofta det händer, att jag blir mållös. "jasså, är det..?" var allt jag kunde få fram.
Vi kom in i Karins lägenhet som jag tyvärr var alldeles för distraherad för att syna. Hon har ett mysigt hem, ett fint kök och en fräsch lägenhet. Men jag la märkte till att Karin, som har börjat dricka kaffe sedan hon började umgås med mig, har kaffe i köket. MUMS!
Vi funderade på hur vi kunde ta bakvägen ut istället men hur låser vi dörren då?
Hur kunde vi undvika kontakt med hennes grannar? Ah fuck it, ta tjuren vid hornen.. Jag visste de skulle säga något..
"Vad ska ni göra ikväll?" frågade en av killarna. "Supa, hade vi tänkt!" svarade jag, utan att direkt titta på dem. "Ah fan, kom in till heartbreak sen då" tyckte killarna. "Öh nej tack.. tror inte det." Vi fortsatte att gå, som vi gjort hela tiden.."*** kommer kanske dit ju!" (*** = killen de syftade på innan) "Jaha och? Inte intresserad, been there, done him" sa jag sockersött men bitterljuvt.
Sen knyckte jag med nacken och lät alla mina svarta dreadlocks falla ner på min cremefärgade jacka. På väg mot bilen skrattade både jag och Karin åt min sista kommentar. Haha, fy fan vad klockrent..

image396Både Karin och jag skrattade i bilen hela vägen tillbaka. Vi drog in en sväng på AG's och köpte chips & onyttigt skit som jag var sugen på innan vi körde hem till mig och började smutta alkohol. Jag introducerade Karin till Kahlúa blandat med mjölk som jag tycker är så förbannat gott - Vad tror du..
"Kahlúa är en dansk kaffelikör, med en söt smak - och en vis accent av vanilj."
- KAFFE KAFFE KAFFE, för FAN! Tänk att få dricka kaffe och bli full på det, lyx som fan.. Karin tyckte det var godis med. Naturligtvis. Hon har ju bra smak. Jag tog ett varmt bad med Karin som sällskap (nej, inte i badkaret, hon bara höll mig sällskap i badrummet) och klädde på mig, sminkade mig och sminkade Karin med.

Jag tycker om att sminka andra. De blundar och förlitar sig på mig trots att de vet jag kommer köra svart & grått, vare sig de vill eller inte. Det är fan vänner det, sann vänskap, när det låter mig göra det. Karin hade ett litet flin och jag undrade vad hon satt & skrattade åt.. "Nej jag bara undrar hur jag kommer se ut sen..." Men jag har ju sminkat henne innan, och det blev ju bra. Vad tycker du?

image397

Vi drog hem till Charlotte och Björn och jag ska säga dig det, för att vara en tjej som bara varit "lullig" en gång i hela sitt liv har jag fan då aldrig sett någon pimpla som Karin. Hon är ta mig fan jävligare än mig och åter igen, jag tappade hakan. Tredje gången jag tappade hakan denna dag..
image398Som vanligt när jag festar med detta gänget blir det slagsmål(Nej inte riktigt). Jag hoppar alltid på Björn. Han är rolig att brottas med. Han plockade fram sitt nya tv-spel -
Guitar Hero, som det ju har blivit en sådan hysteri om. Jag ser folk dagligen stå i flera timmar på EB Games mittemot mitt jobb och fastna i detta spelet, unga som gamla, tjejer som killar.. Så efter lite övertalning och "äsch va fan.." så testade jag det.. och du ska veta att det faktiskt inte är så jävla lätt som det ser ut, men kul. Det var inte bara jag som tyckte det var kul, alla skrattade när jag fittade till det och det kan jag ju ta.. Tom B, som var där satt och buade åt mig. Han som aldrig spelat själv. Vad gör man då?
Jo, man gör som jag, reser sig upp, ger honom gitarr jäveln och tvingar fanskapaet att själv spela och fucka till det ännu mer. Loser! Haha.

Vi drog ner till Två Kockar efter en stund allihop. Jag tog en turkisk peppar, en cider och beställde in varma nachochips. Varför är det så gott att äta just när man är full?
Jag bestämde mig för att göra en tidig kväll och drog med mig Karin hem mellan 1-1.30. Vi gick direkt och la oss och Karin väckte mig 10.05 i morse.. min buss till jobb går ju 10.46 på söndagar.. så det blev lite som hastigast..
Det gick bra på jobb idag, för att vara en slappesöndag då oftast inte mycket händer. Min dagskassa var okej och jag hade lite att göra. Jag hämtade barnen hos mormor & morfat och snodde lite kåldolmar, potatis, sås & lingonsylt som man bara äter hos en mormor, eller hur. Pappa hade gjort äpplekaka som jag itne trodde jag var sugen på men ångrade mig efter att jag smakat barnens. Mums.
Pojkarna och jag satt och gosade i soffan och jag ville hålla de uppe lite längre för att det var så mysigt att ha dem i min famn.. men Phini som låg på rygg, ovan på mig, gäspade och förkunnade sin trötthet. Han ville sova. Klockan var 20.05 och det är ju då det är lägg dags.. Vi väntade några minuter innan vi borstade tänderna och jag nattade dem. De är så vana att somna vid denna tiden att de automatiskt blir trötta då.

Laaiti har på sistone sovit väldigt oroligt och vaknat mitt i nätterna, i snudd på panik. Han har gråtit nej och inte velat sova. Det har tagit mig timmar att lugna honom och få honom att somna om. Jag förstår inte varför.
Han är enormt velig, helt generellt, om allt. Han vill sova i mammas säng men han vill inte. Han vill ha dricka men han vill inte ha dricka. Han vill ha täcket på sig - jag tar på honom täcket så skriker han att han inte vill ha det varpå jag tar av det och han gallskriker igen att han SKA ha det på.. och så kan vi hålla på i timmar om jag hade tillåtit det. Om allt. Om frukosten, om dricka, om kläderna, om skorna, om mössan, om kudden, om tandborsten.. om allt. Hela tiden. Och han skriker. HÖGT. NEJ NEJ NEJ!! Grannarna måste tro jag misshandlar min son.. Han är tio gånger mer trotsig än Phini, undrar om det är vanligt vid småsyskonen?

Kommer jag klara av denna trotsperiod om jag redan nu känner att jag vill dunka in mitt huvud i väggen till det helt förgås och väggen är färgad rött av mitt blod..

Nu hör jag honom igen, för andra gången ikväll, klockan är 23.41, han borde sova..

-/missmaddis.


Grand Opening - Snuskblogg

Nu är snuskbloggen färdig och uppdaterad.

image394

För er som är intresserade av tillgång gäller samma regler.
För att jag ska kunna veta vem ni alla är och hålla koll på vem som är vem får ni skicka ett mail med förfrågan och berätta vem ni är till
missmaddis.bloggar@gmail.com

Svara på följande frågor:
1. Vem är du?
2. Har du tillgång till den låsta, hemliga bloggen redan?
3. Hur länge har du följt min blogg?
4. Var hittade du min blogg?

Notis:
Tänk på att jag loggar alla ip-adresser.

Ta på måfå? Va fan är MÅFÅ. mofo!

Hela dagen igår var en sån där mysdag. Det blåste kallt, himlen var mörk och regnet tappade nästan hela dagen. En sån dag då man kan tända ljus redan på morgonen, vilket jag gjorde. Mina ljus och min nya vaxkaka spred en härlig doft i lägenheten och jag kände mig lugn och avslappnad hela dagen.

Redan på förmiddagen när Charlotte och jag drack kaffe tillsammans bestämde jag mig för att jag och pojkarna skulle ha en mysig dag. Vi skulle äta något gott, som vi alla tycker om, och mysa i soffan tillsammans mot kvällen.
Charlotte och jag gick ner mot ICA och handlade och det var på vägen jag bestämde att vi skulle äta kaviarmacka. Inte vanliga mackor med  kaviar utan de där kaviarmackorna som pappa gjorde när jag var liten. Jag tror, om jag itne har helt fel för mig, att pappa lärde sig att göra dem när han jobbade som kock på båtarna, innan jag ens föddes. Pappa kade knäppa saker för sig där, jag tror jag fått det från honom, att vara lite.. originell. Pappa gjorde grön havregrynsgröt åt sjömännen på morgonen - jag gjorde rosa maränger en gång, när jag var 12, till mina klasskamrater. Grädden på tårtorna jag gör kommer i olika färger, antingen grön eller rosa. Karamellfärg is da shit.
Åter till kaviarmackorna.
Jag köpte det jag behöver innan Charlotte och jag svängde förbi systembolaget. jag ska ju jobba i morgon och barnen sover hos mormor & morfar inatt. Ikväll ska vi fira Charlotte.

Jag hämtade barnen på dagis, vi gick hem och gosade en stund innan vi gicker ner till ICA (igen!! Jag glömde hushållspapper!!). När vi väl var hemma och jag hade berättat för Phini vad vi skulle äta till middag så kom han på att han var hungrig. Eller hur, han var bara sugen.. Phin i är inget förtjust i såser (han kan inte vara min unge?) men denna kaviarsåsen kan vi allihopa dricka ur glas om det ska så va.

image393

Såsen är ganska enkel att göra. Det gäller att man vispar som en idiot, det bränner lätt vid annars. När jag frågade mina föräldrar om receptet för många år sedan fick jag det svaret jag hatade mest. "Ta på måfå". Vad i HELVETE är MÅFÅ?! Men de har ju faktiskt rätt har jag upptäckt genom årens lopp.. måfå är det faktiskt.

Så för att dela med mig av detta receptet på kaviarsåsen..

- Smält smör/margarin.. sådär ganska mycket på måfå.
- Häll i mjölk, sådär på måfå..
- Ner med lite mjölredning (jag föredrar redningar) sådär på måfå..
- Slaska i nästan en hel stor tub med Kalles Kaviar
- Runda av med nästan en liten paket kaffegrädde för att få den där krämiga smaken. Sådär på måfå.. 
Om det smakar för mycket kaviar, för starkt, slaska i mer grädde, mums!

Var inte mesig nu, testa det och hör av dig till mig om vad DU tycker!

Om en liten stund ska jag och barnen hem till Madde och Kevin. Min backup plan som skrider till verket nu när barnens "pappa" åter igen inte dök upp. #$?!?¤%#!!! Senare mot eftermiddag/kväll ska jag pussa pojkarna natti natti hemma hos deras mormor & morfar innan Karin kommer hem till mig så vi kan sminka upp oss och dricka Kahlúa innan vi går hem till Charlotte.



Yankee!

Idag är jag så förbannat trött. Som ett ålderdomshem.
Det var mycket att göra på jobb idag men det gick bra. Cindy var ju där :)

En av mina kunder som hade bokat tid kom in i studion..
-- Du kommer från Staffanstorp, va?
-- Ja, svarade jag.
-- Du heter Madeleine Ekenstéen va?
-- Nja, jag hette det innan, jag heter Hirschberg nu.
Det visade sig att hon var mitt exex (min första mans) kompis. Så vi pratade som hastigast..
-- Men du gifte om dig, med en sydafrikan, var det väl?
Och jag undrar hur hon vet det..? Och hur hon visste att jag hade barn. Jag menar, min första man & jag har varit skilda i snart 6 år och han & jag har knappt haft ngn kontakt. Det är bara så, att alla känner apan.

En av mina andra kunder kom tillbaka för en återkontroll. In i studion och jag frågade vart hon piercat sig..
-- Men kommer du inte ihåg mig! Desirée!
Åh vad jag önskar att jag kom ihåg alla mina kunder.. men jag gör tyvärr inte det. På en hektisk dag piercar jag mest på löpande band och skötselråden går som på rutin. Jag hoppas att vare sig Desirée eller andra kunder tar illa upp.. sen tilläggas bör - åter igen, mitt guppyminne.. jag kommer inte ihåg någon - det är ett under att jag kommer ihåg mina ungar? Men jag kan föreställa mig att kunderna tar för givet att jag kommer ihåg dem för att jag är som jag är. Jag är ingen platonisk person utan pratar med mina kunder som om de vore mina kompisar och kanske det är därför som mina kunder tror och hoppas att jag minns dem.


image392Nåja. Jag köpte present till Charlotte som blir 29 på lördag. Hon blir lillkärring! YAY. Jag önskar att jag kunde dela med mig av den fenomenalt fina presenten som jag skaffade till henne idag, alldeles egenhändigt ihopkomponerad, som jag hellre skulle vilja behålla själv, men kärringen läser min blogg, så ni får inget veta. Inte ännu iaf. Hon kommenterar aldrig min blogg men läser varje inlägg, vilket jag tycker är JÄVLIGT KASST MED TANKE PÅ ATT HON SKA VARA EN AV MINA NÄRMSTA VÄNNER. Men vissa vänner suger, eller hur Charlotte. Älskar dig ändå!

image391

image392När jag ändå var & shoppade idag införskaffade jag några helt ljuvliga doftljus & doftvax. Ni vet alla att jag är kaffe-älskare. Jag älskar smaken och jag älskar doften. Jag äter godis med kaffesmak, dricker kaffe, bakar kaffemuffins med kaffeglasyr (så jävla asgott, jag lovar) och köper naturligtvis kaffe doftljus.
Yankee gör helt fenomenala doftljus, om du inte testar innan så gör det. Jag köpte två doftljus & en vaxkaka. Jag satte igpng vaxkakan när jag kom hem från jobb och den doftar starkt och underbart och doften har nått just precis varenda rum i min lägenhet.


image392Jag svängde förbi Lagerhaus och köpte ett fransdraperi som jag ska ersätta döskalle-bambudraperiet som unagrna slitit isönder. Den var ju så förbannat kul att leka med att de helt fördärvat det. Dags för förnyelse. Det blev faktiskt snygg som fan med draperiet där, det delar av hallen och mitt sovrum får en egen liten hall och blir mer avsikt, vill jag tycka. Jag lägger upp en bild på hur det ser ut sen.. i bättre ljus.


Ops, jag blev gravid?

Jag undrar om inte detta följande inlägg hade passat bättre i snuskbloggen eller den hemliga? Eller wtf, vi kallar det uppföljning på detta inlägget.

Igår hämtade Karin mig på jobb. Hon hade en grej med till killarna (Tack igen Karin, vi älskar dig). När jag kom hem satt vi alla i köket. Jag stod vid siskbänken och kände hur spänd min mage var. Mamma som hade haft pojkarna under eftermiddagen var fortfarande kvar och tog en kopp kaffe med oss.
-- Kolla min mage mamma.. jag ser fan GRAVID ut! Varje kväll svullnar magen upp på mig och blir alldeles spänd! Sen har jag fan gått upp i vikt med.. som fan.
-- Men är du gravid då, frågade morsan. Vem är i så fall pappan? HOPPAS DET BLIR EN FLICKA DENNA GÅNGEN!
Vi skrattade lite men sen tänkte jag efter.. Jag har ju faktiskt gått upp i vikt.. blivit finnig helt plötsligt av ingen anledning, precis som när jag blev gravid med pojkarna.. Mens brukar jag inte ha i och med att jag tar Cerazette men har haft någon mellanblödning.. Hrm.
Och om jag nu vore gravid - vem skulle då vara pappan? Ni som följer min helt jävla öppna blogg kan ju luska ut det. Och jag kan använda bloggen att gå tillbaka.
Och sen är det ju så, att många som jag träffat läser min blogg.. så om jag vore gravid behöver jag inte ringa och berätta, han kommer läsa det i min blogg. Bekvämt va?

Det du.. Sug på den karamellen. Om du som kille som har varit med mig läser det och känner sig manad.. vad säger du om detta..?

Bajsrum - glass som hämnd

Min morgon.... min morgon spenderade jag med att tvätta golv och mattor med ammoniak. Och med att desinficiera barnens golv. På alla fyra stod jag och skrubbade. När ska dessa barnen sluta driva mig till vansinne?
Jag har nått en punkt nu där jag inte länge blir förvånad, där jag inte ens blir arg. Att vakna till att någonting är helt galet, rörigt, sönder, äckligt, illaluktande har för mig blivit vardag men jag försöker ialla fall se till att pojkarna ändå får någon form av konsekvens trots att det känns som att jag orkar inte säga till mer och tjata..

image389I morse vaknade jag med att Phini krupit upp i sängen, just efter klockan 7. Han var hur gosig som helst och pussade på mig och berättade stolt att han tagit på sig kalsonger! I och försig var det badbyxor men wtf.. vill ungen ha de så varför inte.. Jag log lite och frågade om jag fick en puss vilket han i sin tur överröste mig med..
-- Du är så duktig Phini.. att du själv tagit av dig.. tagit av dig blöjan?! VAR är din blöja då?! HAR DU B AJSAT PÅ GOLVET IGEN?!?
-- Ja.
Helt utan samvete erkänner ungen detta för mig, som om det var väl ingenting med det.
-- Om du har bajsat på golvet så slår jag dig.
-- Nej mamma slår inte på mig.

Jag tittade in på rummet och möttes av två stora fläckar urin. På två ställen såg jag bajskorvar. Sen hade han ju NATURLIGTVIS smetat ut bajs lite här och där.
Jag hämtade papper och sa åt Phini att han fick själv toka upp det.
Han ville inte för att det var äckligt, sa han.
-- Phini, vem har bajsat på golvet?
-- Jag.
-- Phini, vem ska då torka upp bajset?
-- Du.
-- Nej, Phini.. DU har bajsat då får DU torka upp det.
Efter en stunds gråt fick han torka upp. Han tyckte det var jätteäckligt och jag hoppas att han börjar fatta nu.. att man inte bajsar på golven.
Det är något som de tyvärr fått efter sin far - de fattar inte första gången, man måste banka in saker i huvudet på dem UPPREPADE gånger.


Men naturligvis dög inte hans städning, men för sakens skull ville jag att han skulle känna på hur äckligt det är. Efter att de ätit sin frukost sa Phini att han ville ha en glass. Jag förklarade att man inte äter glass till frukost.

När jag sen lämnat barnen på dagis kom jag hem och gick raka vägen in på barnens rum med rengöringsmedel och skrubbade rent allt jag kunde se. Fan vad jag längtar tills de är tonåringar så man kan slå ner dem.
Efter städningen tog jag disken och plockade undan i köket efter deras yoghurtkladd, satte på kaffe och tog mig en glass till frukost. Bara för ATT.

image390

HA HA HA, MAMMA ÅT GLASS TILL FRUKOST!!!
Två stycken till och med och jag känner mig jävligt EVIL.




¤ -
Rösta på min blogg - ¤

Han älskar mig!

image387



Undrar om han menar det..?

image388


Peek a view..

image386

Nyfiken..?

Vardagsbilder

Idag bestämde jag att mina kidz och vi skulle laga Korv Stroganoff till middag. Visste du att mina nästan alltid lagar mat med mig? De må vara små, men inte för små för att lära sig, tycker jag.
Dessutom tycker de faktiskt att det är kul.

I alla fall.. Så förbannat gott med stroganoff och ungarna älskar den. Ganska onyttigt med massa fett men jag står fast vid att mina barn behöver lite mer av det, de är så små. Phini vägde 2500 gram när han föddes, Laaiti var en tjockis på 2950 gram och de är fortfarande på sina egna kurvor på både längd & vikt, dvs under. Men de brås på sin morsa - vi är tiny. Jag vägde inte mer än 2400gr eller så när jag föddes.
Stroganoffen jag lagar har både creme fraiche och kaffegrädde i, med lite tomatpuré, lök & paprika. Och falukorv såklart. Gott som fan. Serverad till ristimbaler med gurka och sallad - på döskalletallrikar.
Bildbevis

image379



Vi bakade äpplekaka tillsammans häromkvällen. Jag tyckte, hela dagen. att det kändes som lite höstväder och när hösten kommer är det ett måste att baka äpplekaka tycker jag. Varm äpplekaka med vaniljsås.. MUMS!
Den blev asgod men ungarna tyckte det var roligare att baka den än att äta den (när den var färdig, dvs.. smeten är god.. ju?). - bildbevis.


image380

image381

Jag har varit & shoppat lite till killarna..
Köpte varsin ny tröja & mössa till dem. De fick varsin ny höstjacka och Phini fick även ett paraply. Beklagar kvalitén på de sista bilderna, de är tagna med mobilen på väg till dagis.

De blev i alla fall stormförtjusta och kolla så fina!


image382

image383


Fick till de sötaste bilderna på pojkarna - även dessa tagna med min mobiltelefon..
Säg, visst är de söta.. mina barn.

image384

Heartbreak killen

Jo, nu var det ett tag sedan jag uppdaterade er om mitt vardagsliv och ni som följer det, vet att saker och ting faktiskt händer i mitt liv.


Kvalité-dag med Phini

Jag hade inte planerat att min torsdag skulle bli som den blev men det är en annan blogg. Efter mycket påfrestande psykisk & fysisk stress i torsdags fick jag ordnat med barnens hämtning på dagis, efter åtskilliga telefonsamtal från jobb då de blivit övergivna av sin pappa. Jag kom hem på torsdagskväll till en liten sjuk pojke som hade helt däckat i sin säng för andra gången den eftermiddagen i hög feber och huvudvärk. Min gissning är att han (tyvärr, redan) börjar känna av migränen som vi har i rak led i släkten (Laaiti har fått ärva mina öroninflammationer). Jag vet inte vem farmor fick sin migrän av men hon förde den vidare till min pappa. Jag minns mitt första hemska anfall i elva årsåldern och värken har jagat mig sedan dess utan någon medicinering som hjälper tillräckligt.


Så fredagsmorgon kom och jag förklarade för Phini att han skulle få stanna hemma från dagis men följa med och lämna lillebror i alla fall. Så vi lämnade Laaiti, vilket gick bra sen gick vi raka vägen till bussen. Jag tänkte att detta var ett ypperligt tillfälle för lite kvalitéstid med min son. Han var feberfri och hade ingen värk så vi tog den första bussen in till Lund. Phini sa att han var hungrig och jag föreslog att vi fikade på Donkan. Sagt & gjort och pojken åt bra. Han blev glad för lilla draken man fick med i Shrekpaketet och den lille jävla draken drev pojkens mamma till vansinne med det tjutande evinnerliga ljudet, men jag lät det bero och unnade mitt barn. Efter vår fika gick vi till Tiger som jag hört så mycket om. Vi hittade en massa roliga billiga smågrejor, både till mig och till pojkarna. Phini fick inte allt han pekade på men han fick i alla fall välja några roliga grejor till sig själv och lillebror.

 

Efter det gick vi vidare till Lindex för att kolla lite kläder och Phini fastnade för ett par spidermanstrumpr i 10 storlekar större än hans och det kändes lite väl överambitiöst att börja köpa kläder han kan ha när han är tonåring ? kommer han ens att digga spindelmannen då? Han vägrade förstå varför de var stora och ställde till med sura miner. Vi gick vidare in till Indiska som jag tycker så mycket om och titta omkring. Vi hittade riktigt coola assietter, svarta med vita döskallar för tio spänn styck så det var klart att vi skulle ha några sådana. Phini blev uppskattad av expediten som titta på honom med ett sött leende och sa ?Vad söt du är..!? och Phini.. Han bara tittade ner i golvet, blyg som han är mot främlingar. ?Nu får du säga tack, Phini? uppmanade jag varpå Phini mumlar ett tack.

 

Vi bestämde att vi behövde glass mot våra onda halsar och drog in till en glasskultur med specialitet italiensk glass. Vi fick kasta Phini?s ena kula med blåbär för den var ju äcklig men mango är ju alltid gott. Han är van vid att äta färsk mango så smaken känner han i alla fall igen. Min hasselnöt och cappucino glass var gudomlig.

 

På bussen hem, just som jag skulle sätta mig ner bredvid min son togs min plats av någon annan. Det var på en sådan buss där det finns 4 säten med två varsemot varandra. Lite bittert tittade jag på honom och sa "Jaha, jag hade ju faktiskt tänkt sätta mig bredvid min son..!" men satte mig mittemot honom istället. Mannen, som tagit min plats kände jag igen. Jag kunde placera honom när han började prata, han har någon stockholmsk dialekt. Vi har setts på krogen men jag vill inte påstå att jag någonsin gett honom uppmärksamhet. Han började prata med mig, sa att han diggade mitt hår som fan. Han pratade lite med Phini då & då som totalt ignorerade honom och tittade ut genom fönstret istället. Jag satt något framåtlutad åt honom och pratade med honom. Mannen sa att han sett mig häromdagen när jag varit ute med ungarna och påpekade igen att håret var snyggt som fan. Vi pratade lite om det, han ställde frågor och jag tyckte mig känna igen det där intresset. Om vad jag heter, hur gammal jag är och hur många barn jag har.. Gemensamma vänner i Staffanstorp vi kan ha etc etc.. Just som jag sa åt Phini att vi skulle gå av bussen och fattade hans hand hörde jag mannen säga "Men vi får ta en pilsner nån gång!" Jag tittade som hastigast på honom och mumlade mitt "Ja, det får vi göra.." och gick av bussen och gick hem med Phini. Eller hur - jag dricker inte pilsner.

 

Charlotte kom hem till mig, vi surrade över kaffe och höll Phini sällskap som satt och ritade med oss i köket och bakade lera som han fått i Lund. Vi hämtade Laaiti sen var det bara mys för resten av kvällen.


Kusin Anton
Lördagen var en intressant dag/kväll/natt. På morgonen var det sedvanliga rutiner som gäller. Vi käkade, klädde på oss, busade sen gick vi till Ica. Jävla Ica. Vi är på jävla Ica varje dag. Jag har något fel på mitt minne, jag glömmer alltid nått på Ica. Antingen är det middagen som blir ofullständig eller så kan jag inte tvätta den dagen eller diska eller pissa. Jag glömmer alltid nått.


Jag hade sms kontakt med brorsan som var på väg till Staffanstorp för att hälsa på mina föräldrar och Phini såg fram emot att få träffa sin kusin, lilla bebisen Anton som blivit större. Vi möttes upp utanför mig och gick tillsammans hem till mina föräldrar. Efter en stund var jag fräcksomfan och plockade upp ungen från vagnen - faster måste snusa! Jag minns den där doften. Bebisdoften. Varför luktar bebisar så? Jag snusade och pussade och gick ner på huk för att låta mina barn få klappa på och pussa på. De var otroligt kärleksfulla och förstående att man ska ta försiktigt. Men Phini kunde inte förstå varför han inte fick hålla i lilla kusin. Han gjorde inte för mycket väsen om det, så länge han fick titta på, klappa på och naturligtvis - pussa på. Med mycket möda och besvär satte vi oss till bords vid ett 4mans köksmöblemang om 7 personer men vi lyckades - finns det hjärterum finns det stjärterum. Mamma hade lagat stek och maten var ljuvlig. En klassisk söndagsmiddag och hela familjen var samlad. Kan just tänka mig hur mamma njöt i fulla drag. Hon var ju hustru, svärmor, mamma, mormor & farmor på en och samma gång.

 

Heartbreak-killen.
Senare mot kvällen, efter att brorsan & co hade åkt hemma pratade jag med Phini, om han ville sova hos mormor, vilket alltid är populärt och i och med att han ville det tänkte jag att jag skulle kanske dra till den festen jag var bjuden på men inte planerat att gå till. Varför inte. Så jag pussade pojkarna hejdå och gick hem. Hemma var det lugnt och skönt och jag tänkte ta tid på mig att göra mig i ordning. Jag tog ett långt varmt bad sådär som bara tjejer kan, med skum, med ljus, med håret uppsatt i en konstig jävla knut, med raklöddrade ben och sjöng för full hals. Jag sprang omkring naken i lägenheten som man kan göra när man är ensam, sjöng högt till mina mp3 och drack likör med kajalpennan i högsta hugg. Hur underbart var inte det..!! När jag var färdig mötte jag upp Fia & Jenny hemma hos Fia, vi tog en cigg tillsammans innan vi drog till Kanin & Robin (Nej han heter inte kanin men han fick det smeknamnet i tonåren eftersom han.. han "påminde om kaniner.."). Kanin & Robin är två urgulliga killar som bor i samma område. De gör sig bra som killkompisar och det går alltid att festa med dem, kramas & pussas och bara supa. Om man vill prata allvar finns de där med vilket en av mina tjejkompisar fått uppleva. Jag själv pratar sällan allvar när jag har druckit - jag är bara glad & jävlig, som alltid annars.

 

Minns du killen jag träffade på heartbreak? Han & jag har haft lite sporadisk kontakt sedan dess. Inte träffats men sms kontakt. Det var såhär, att som jag nämnde så hade han ringt Madde 4 på morgonen och ville ha mitt telefonnummer. Madde hade sagt till honom att om jag inte redan gett honom mitt nummer så vill jag inte att han ska ha det. Haha. Hon sa även att jag heter missmaddi på lunar.. Men jag fick hans nummer av henne i alla fall och tänkte att jag skulle flippa lite med honom. Jag skickade ett mms, med en bild av mig själv. Jag skrev ingenting, skickade bara den bilden. Och svaret jag fick tillbaka var något i stil med "Fan vad söt hon är.. men hon heter inte missmaddi på lunar.." han trodde mms:et kom från Madde! Jag skickade tillbaka "Kan bero på att jag heter missmaddis där.." Han tyckte genast att det blev pinsamt men vi fortsatte att ha lite sms kontakt. Han undrade när vi kunde ses och jag sa att jag har svårt att platsa in det i mitt schema, att jag har mycket att göra.. han tog det som en diss. Iofs, jag kan förstå resonemanget.


Sen i lördags kväll, med alkohol i kroppen, skickade jag en puss till honom via sms. Han undrade vad jag gjorde och jag berättade att vi festade och efter en stund var han ditbjuden och en stund därpå var han och hans polare där. Jag och mina tjejkompisar var verkligen på full språng - överaktiva och utsvultna, somliga mer än andra. Det kändes som om killarna var antiloper och mina vänner var svultna lejon med klorna ute och redo att utfodras. Jag tog det som uppgift att se till att mina vänner var mätta, nöjda och glada och det var inte svårt att ragga upp kille till mina tjejkompisar. Jessica fick sms av sin KK så hennes natt var räddad, Jenny N har sambo så hennes natt var säkrad. Fia var inte intresserad den kvällen utan väntade på sitt följande natt. Alltså återstod Jenny. Hon var sugen på Heartbreak-killens polare men vågar inte göra närmanden eller visa intresse. Jag är motsatsen och beslöt mig för att ta saken i egna händer. "Hörrdu, min kompis vill att du knullar henne, följer du med henne hem i natt?" Han tvekade inte en sekund och så blev det. Vi hade följe hem alla 4, Jenny tog med sin hem och jag.. jag gick också hem. Med heartbreak-killen. Resten av den historien lämnar jag till uppkommande nya blogg! Jenny och jag träffades morgonen efter för att utbyta detaljer under en promenad till affären för att köpa cigg.

 

 

Får man silvertejpa ungar?
Söndags var en ganska bra dag. Måndagen har gått åt skrubb. Jag rensade vasken i badrummet som det var stopp i (vem fan behöver en karl!) och städade under badkaret som jag kom på att jag borde göra oftare. Jag rensade undan badrummet och snyggade till innan jag gick lös i köket sen vardagsrummet. Jag putsade, plockade, ställde i ordning och pojkarna fick städa sitt rum. Mot eftermiddagen gick vi till ? yea, du gissa rätt ? ICA. Men denna gång lyckades jag på nått sätt att införskaffa det jag skulle ha. Pojkarna och jag lagade en riktigt god chili con carne till middag med minimorötter, sallad och gurka men det verkade inte så sugna på att äta. När kvällen kom började främst Laaiti driva mig till vanvett med det evinnerliga gråtande, klängande, skrikande och där ingenting passade. Han ville, han ville inte, han ville, han ville inte, han ville, han ville inte.. just sådär att man vill ta silvertejp och tejpa över munnen på ungen. Han var väldigt olydig och slutade inte så jag bestämde att hans kväll var slut och nattade honom. Han kom upp och jag la honom igen. Och igen. Och igen. Och igen ? och det till melodin av vrålskrik. Jag försökte allt. Att vara pedagogiskt stöttande och prata med honom, som inte lyssnade. Att lugna honom med kramar och mys, som inte fungerade. Att vara bestämd och rak på sak, som inte fungerade. Och när jag sen skulle natta Phini körde han samma race fast på ett mer verbalt sätt.
-- Nä mamma, jag vill inte sova
-- Phini, du måste sova nu, du ska till dagis i morgon.
-- Ehh.. nä mamma. Jag vill inte sova.
-- Men lägg ner Phini, du SKA sova nu.
-- Ehh.. ehh. NÄ mamma, jag vill INTE sova nu.

 

Ett exempel på hur jag kan diskutera med min snart 4 åriga son. Och sen var det två skrikiga ungar som jag alltså måste bli förbannad på som trotsar mig. Två lika envisa skitungar som käftar emot. Så mina sista ord var "Nu ska jag gå ut härifrån och jag vill inte höra ETT enda ord härifrån!! Du är tyst! (peka på Laaiti) och DU är tyst (peka på Phini) Fattar ni!?" Och konstigt nog.. så fattade de. De brukar inte bry sig annars när jag höjer rösten, jag antar att de ändå redan var trötta i halsen efter sina utbrott för de somnade, till min kännedom, snabbt. Tänk att man kan vara så arg på ungarna.. men när man sen tittar in och ser de sova så lugnt och skönt.. så undrar man varför i helvete man brusade upp.. de är ju gudomliga. Det låter hemskt men jag vill tycka att det är smågulligt roligt, som jag en gång hörde ? minns inte exakt hur det gick men i stil med "When I watch you sleep i could just hug you to death and in the morning - I wish i did". Det, med glimten i ögat. Jag älskar mina ungar.

 

Nu känns det som om ni är någorlunda uppdaterade med mina senaste dagar. Glöm inte att läsa igenom de andra inläggen jag publicerade idag. och glöm inte rösta på min blogg.


När en flicka talar skånska

Ni som läser min blogg vet sedan innan att jag är från Skåne. Jag får ofta höra från människor som haft kontakt med mig via internet att de inte kan föreställa sig att jag faktiskt pratar skånska. De tycker inte att skånskan passar mitt ansikte. Men nu är det faktiskt så, att jag är en skåneflicka. Jag vill inte påstå att jag är extrem, jag säger inte pantollor, t.ex. Jag säger rullebör på skämt och jag säger byxor och inte böjsor.
Jag vet de som pratar väldigt grov skånska, jag vet till och med dem som skriver på skånska och där drar jag gränsen.. Det finns gränser för hur ignorant man kan bli..
Jag har grymma problem att LÄSA skånska, och om JAG har det med skånskt blod i mina ådror, kan jag undra hur det går för norrlänningar som exempelvis
Babbi, eller göteborgare som I.
Med inspiration från Cherry


Från skånska                             Till Svenska                     Till Engelska

En hårt pumpad i dynga    

Korv med mos

Hot dog with mashed potatoes
Kiolt!    Häftigt! Cool!
Mög!    Skit!, Elände! Damn!
Aah slauda!    Sluta med det!    Stop doing that!
Aoh duuh Jaså    You don't say?
Ditt ålahue!   Din j-a idiot      You asshole
Din klydderöv   Din krångelnisse      You stupid!
Kraeng ejn beeda   Dra åt helvete   F*ck off!
Negel i lomman Nyckel i fickan    Key in the pocket
Möugh! Mög!    Damn!
Nock! Nog!    Sure! (Enough!)
Puged i bugen   Dan efter      Feedback
Smaugah! Smaka!    Eat!
Sohlten i bugen Hungrig (i magen)    Starving
Sveejn-coolh Jättehäftig Extremely cool
Tieg stilla! Håll truten!    Shut the f%^& up!
Tya deij!    Lugna dig!    Calm down!
Tjuckt med fitt Gott om smör    Plenty with butter
Vaor ej dou henne? Var är du någonstans? Where are you?
Va ej dih? Vad är det? What is that?
Va ej deh? Vad är det? What is it? Speaking to person!
Var bor du henne?Var bor du? Where do you live?
Luynth for fahn Lugnt Fucking great
Luynah chydeth! Lugna ner dig! Slow down your meat!
Viesa moutorn Visa musen    Show me your box





Din jävra knävvelsåck

Din krångelnisse

You complicated person (bad trans.)

E du rent gåen i hoed

Har du inget i skallen

Are you out of your mind
De e' gutt å lassaDet är skönt att bajsa It's nice to pinch a loaf
Hotta han i nellorna!Kasta honom bland nässlorna! Throw him to the nettles!
De klejar i huet/hoetDet kliar i huvudetMy head is itching
Ah due, gau himm me' daj/di!Var snäll och gå hemPlease go home
Ska vi knabba han?Skall vi slå honom?Should we hit him?
Skau du hau po flabben pågasnöre??Skall du ha stryk pojk?Do you want punishment boy?
Ah, drau röeven ij mahtahnnAsch nu skojar du väl?Drag your ass in the carpet!
Vah ej clogganh måntroh?Jag undrar vad klockan ärI wonder what the time is
Trö po kyddboullen innan hongen tar en'Trampa på köttbullen innan hunden tar denStep on the meatball before the dog takes it.
Hobba daj ko så ska du få en rabbaSkynda dig ko, så skall du få en kålrotHurry up cow, and you'll get a swede
Idau bauga jau ejn kaugaIdag bakade jag en kakaToday, I made a cake
Man ska inte pela saj i nesan nar di främmande ser poMan ska inte peta sig i näsan när andra ser påIt is not good behaviour to poke one's nose


Att vara saknad & uppskattad

Jag vill tacka för alla kommentarer jag fått på sistone - det har varit enormt mycket. För alla mail och sms, från vänner och bekanta. Tack till Lollo som dagligen skickar en påminnelse att hon älskar mig.

I morse fick jag ett sms som jag inte var beredd på.
"Jag beundrar dig så mycket, du är en stark kvinna som är en god förebild för andra. Jag följer ditt liv genom din blogg, och genom vissa saker du skriver om ger du mig styrka. Tack! Ta hand om dig och pojkarna. /Emma"

Det är sånt gör det värt att skriva - när jag får feedback. När jag och mina ord blir uppskattade, det är ju det som gör att jag fortsätter.  Tack Emma, dina ord betyder mer än du anar.

Fortsätt läsa mina vänner..! Och snart, väldigt snart, lanseras snuskbloggen. Jag har arbetat på logga och inlägg och har redan en hel del som kommer publiceras snart. Tänk på att jag ska tillbaka några år i tiden och några män man erövrat, det tar ju faktiskt lite tid! Men jag garanterar intressant läsning om vilka de var och hur de var och hur jag kände och vad jag tyckte om dem..  Tålamod, mina vänner.

Och för alla er som undrat om lösenord till både snuskbloggen och min andra hemliga blogg.
För min hemliga blogg ber jag er skicka ett email med förfrågan till missmaddis@gmail.com
För snuskbloggen får ni allt vänta lite =)




Att förändra sitt liv själv.

Har du, som jag, suttit ner och reflekterat över ditt liv? Om hur du har förändrats och förändrat ditt liv. Jag är av den bestämda åsikten att det är medvetenhet som är nyckeln till allt - man kan inte förändra någonting förrän man blivit medveten om problemet och kommit till insikt. En något buddistisk tanke men visst är det härligt logiskt.

Jag har väldigt ofta de senaste månaderna diskuterat detta med mina närmsta vänner och tänkte nu delge er samma sak. Detta inlägg är förbannat exklusivt för min öppna blogg, detta är mitt innersta jag och jag vill nu dela med mig av min egen stolthet - om vad JAG åstadkommit.

OBS - Innan du läser vidare bör du varnas om en känslig autentisk bild. Om du är känslig bör du undvika detta inlägget. Bilden publiceras i syfte om att bevisa min faktiska smärta jag genomled. Ber om ursäkt om du tar illa upp.

Historik
image376I fjol separerade jag och min dåvarande man. Hela vårt förhållande hade tömt mig på min livsglöd och jag dog inombords. Jag såg det inte själv då men nu när jag tänker tillbaka är det så självklart. Jag visade en sida utåt, om hur lyckliga vi var i vår lilla idylliska värld men inombords mördades jag varje dag.
Mitt ex hade inget jobb och jag hade varit alldeles för upptagen med att vara gravid, föda barn och vara mammaledig. Jag var fru och morsa på heltid. Mitt ex var inte förtjust i att gå ut och vara social och han ville inte att jag skulle gå ut själv heller för att han inte litade på vare sig mig eller "killar". Så det blev att jag stannade hemma med honom. Alltid. Tjugofyra timmar om dygnet under veckans alla dagar. Varje månad och varteviga år. Med honom.
Ingenting hände i våra liv, det stod helt jävla still och varje dag var så äckligt förutsägbar att det var tråkigt. Eftersom vi i stort sett levde på min mammapenning (han jobbade inte) fanns det aldrig ekonomi till någonting annat än de billigaste blöjorna och storhandling för mindre än en tusing på lidl och det blev inte mycket till övers för kläder och lyx, om ens någonting alls. Vårt vardagsliv var fyllt av högljudda gräl med skrik och handgripligheter och "kärleken" blev mer och mer obefintlig. Utan att lämna detaljer om vårt enormt destruktiva förhållande kan jag säga att jag var olycklig. Jag grät i min ensamhet ofta och i hemlighet drömde jag om ett drägligare liv. Jag hade ingen att dela med mig till då mitt ex ansåg att privata angelägenheter var privata och tillät mig inte lätta mitt hjärta till någon alls ? de skulle tro att vi var lyckliga. Visst fick jag berätta att jag var ledsen men inte gå in på detaljer om varför, vad vi grälat om etc. Och jag, som är en enormt känslosam person, väldigt öppen och extremt social hade ingenstans att vända mig.
Jag glömde bort det som gjort mig till mig under hela min uppväxt, jag glömde bort att livnära min själ. Jag som alltid skrivit mycket, sjungit och varit kreativ, miste allt det. Jag som alltid haft många vänner och varit social, miste det. Jag miste mig själv.

Separationen
image374Så efter vår separation var jag hjärtekrossad. Delvis för att jag trodde mig älska honom och nu hade han lämnat mig och mitt liv i spillror. Jag hade byggt hela mitt liv kring honom och när han lämnade mig - vad skulle jag då göra? Jag hade ingenting kvar av mitt forna jag. Jag var ju bara Maddi - hans fru. Barnens mamma. Jag grät, jag skrek och smärtan inom mig kan jag inte med ord beskriva. Mitt vardagsliv fungerade inte, jag kunde inte förmå mig att äta och att sova var omöjligt. Jag rasade i vikt och mina värden sjönk drastiskt och jag blev fysiskt sjuk. Jag hade ingen energi att ta mig igenom dagarna och allt tycktes meningslöst - jag hade ingen sammanhållning, inget lim att klistra ihop mitt liv med. Min sorg gick så djupt och så långt att jag gjorde det enda jag kände just då att jag kunde för att göra min smärta konkret så jag skar mig. Egentligen inte i syfte att ta livet av mig utan för att göra min smärta konkret. Det är svårt att förklara men försök att ta det för vad det är. Det finns mer till den historien som är publicerat på annat ställe. Men för att återgå till historien.
Mitt ex lämnade oss i oktober 2006 och jag gav mig själv 2 månader att sörja.

Någon gång kring nyårsafton just som det är dags att avge sina nyårslöften tog jag och skålade med mig själv sådär rituellt som man kan göra inom sig. Jag lovade mig själv att nu fick det vara nog. Alla människor har val i livet och detta tänker jag inte välja - att tycka synd om mig själv och att må dåligt. Jag vill vara lycklig och må bra för det - det förtjänar jag. Efter allt som jag har gått igenom i mitt liv tänker jag inte låta mitt liv raseras på grund av honom. Jag har ju faktiskt sett mörkare dagar än såhär. Han är inte värd mina tårar, mitt hjärta och min själ. Och i nästan den omedelbara sekunden som jag hade hunnit tänka igenom detta dog den sista av de fina känslorna jag någonsin haft för honom och jag överväldigades av sanningar inom loppet av några sekunder. Ungefär som när ens liv passerar revy i ett dödsögonblick och jag fick upp ögonen om allt. Min egen uppenbarelse. Hela vårt förhållande - hur det egentligen hade varit. Och hur lyckligt lottad jag faktiskt är som är av med honom. Om hur många vägar som faktiskt öppnats för mig. Det sägs ju det att när en dörr stängs öppnas ett fönster - i mitt fall, en helt ny värld.
Alla väggarna runt omkring mig slogs ner och jag kunde faktiskt se världen. Som en rökare som slutat röka och kan åter igen känna smaken av jordgubbarna eller dofta den ljuvligaste parfymen igen - så var det för mig. Och jag bestämde mig då att nu skulle radikala förändringar ske - på studs. Allt jag drömt om och allt jag velat skulle jag nu roffa åt mig.

Detta är vad jag förändrade efter att han lämnat mig, främst efter min uppenbarelse.
(Tilläggas bör att jag gjorde exakt samma sak som alla kvinnor gör när deras man lämnat dem ? jag klippte av mig håret, det första jag gjorde. Vet du varför kvinnor gör det först?)

- Fuck den kroppen han en gång smekte! Den rekonstruktiva operationen jag drömt om sedan min viktminskning, Min bukplastik, med ett enormt perfekt resultat - jag fick platt mage.
- Fuck de brösten som han en gång kysste! Den rekonstruktiva operationen jag drömt om sedan min viktminskning, Mina implantat, med bra resultat - jag fick fina bröst.
- Fuck arbetslöshet! Inom loppet av någon vecka var jag anställd. Inte varsomhelst eller hursomhelst, jag fick tillbaka mitt drömjobb som piercare, i samma studio som förr där jag älskar att vara och trivs som fisken i vattnet.
- Fuck minnen av honom! Jag rensade skåp som en galning och kastade ut allt som hade med honom att göra ? inget sparades. Jag kastade ut köksmöblemanget. Kastade ut möbler från vårt tidigare gemensamma sovrum, vårt vardagsrum. Jag införskaffade nya möbler, nya växter, nya gardiner, ny déco och gav vårt (barnens och mitt) nya hem vår personliga touch.
- Fuck fattigdom!
Med jobbet kom känslan av egna pengar, känslan att kunna unna sig någonting då & då. Att äntligen få ge mina barn det de behöver och förtjänar ? nya kläder, nya leksaker och ett helt nytt jävla rum, från topp till tå.
- Fuck stilen jag hade med honom! Nu var det dags att förändra mig - hur jag klär mig, hur jag sminkar mig. Varje dag är en jävla fest och varje dag ska jag vara snygg! Håret är stylat 3 gånger som sedan dess, jag har en ny garderob med kläder som passar min nya kropp och jag får lov att bära tajta toppar och korta kjolar nu. Jag sminkar mig som JAG tycker är snyggt.
- Fuck eremitliv! Jag går ut & festar med mina vänner när jag kan och vill, jag träffar mina vänner över en kopp latte. Mina vänner hälsar på oftare och jag hälsar på mina vänner oftare. Vi tar shoppingturer tillsammans, kollar film tillsammans och njuter av sällskapet. Jag har börjat inse att världen inte slutar här - när jag får möjlighet tänker jag resa, med och utan barn och utforska det jag missat.
- Fuck järnbrist! Jag gick till läkaren för att få bukt med min dåliga hälsa jag haft under våra år tillsammans. Han visste det nog inte men jag var alldeles för jävla deprimerad "to give a damn" men nu efter att han gjorde mig tjänsten att lämna mig tog jag itu med det och påbörjade medicinering för att få upp mina depåer med järn & B12.
- Fuck "bulemi"! Efter min viktoperation fick jag problem med kräkningar. Inte helt och hållet pga operationen utan även mitt eget fel. Att jag inte mådde bra med mitt ex gjorde inte saken bättre, snarare värre. Jag var stressad inombords (jo man kan bli det trots att man inte har massa ställen att gå till, när man tar hand om två småbarn och ett vuxet barn, städar själv, lagat mat, diskar, städar, plockar undan, hålla koll & hålla reda på) och kräkte upp all mat. Nu är han borta = mindre stress och jag kan äta bättre.
- Fuck tystnad! Jag får prata med vem jag vill om precis vad fan jag vill. Jag tänker inte hålla honom bakom ryggen längre, jag tänker inte välja mina ord - jag bloggar. Högt & jävligt tydligt.

Men jag får erkänna att jag är honom tacksam för mycket. För all erfarenhet jag lärt av honom, han har gjort mig mindre naiv. Jag ser världen och människor ur nya ögon. Tillit är någonting som byggs upp, mina vänner. Kärlek är någonting som gror och det kommer först efter tilliten. Utan erfarenheten av honom hade jag inte varit den jag är idag - den person som jag faktiskt tycker väldigt mycket om och som så många andra älskar. Jag har förändrats men bara till det absolut mest positiva. Sedan vi separerade har jag lärt mig mycket om mig själv.


Jag har blivit uppskattad på ett helt nytt sätt av både nya och gamla bekantskaper. Vänner som aldrig kunnat sitta ner och prata med mig själv kan göra det nu. De har inte kunnat festa med mig och göra roliga saker med mig. De kan ju det nu.

Mina barn som ständigt hade en trött mamma som inte tog sig tid eller ork att faktiskt göra saker med dem ? som serverade det som var billigast och snabbast - är nu raka motsatsen. Vi leker tillsammans, kör en runda play-doh, ritar, klipper & klistrar. Vi lagar god mat tillsammans och bakar bullar - det hände inte innan.

image375Konstigt nog, har jag aldrig känt mig vackrare än vad jag gör nu. Inte bara efter mina operationer som faktiskt gjorde sitt - vem hade inte känt sig snyggare med platt mage och fina bröst? Utan även för den enorma uppmärksamhet och uppskattning jag fått från alla dess hörn & kanter och jag blir ju uppvaktad av äldre män, yngre killar, ja till och med tjejer - väldigt ofta. Och det, inte bara för mitt (något uppseendeväckande) utseende utan även för min personlighet. Människor tycks tycka att jag är intressant, öppen och med glimten i ögat. Att jag skulle ha problem att hitta någon (som jag fick skriket rakt i ansiktet nån gång i fjol) vore ett befängt påstående då jag inte ens upplever det som ett problem överhuvudtaget. Den enda frågan är - vill jag ha någon i mitt liv just nu?

Svaret är ganska enkelt : nej. Jag trivs. Mer än någonsin, med det livet som JAG skapar åt mig själv och mina barn. Jag är min egen lyckas smed och jag smider det jag vill ha och behöver, varken mer eller mindre. Du ser själv, om du läst igenom detta, att det inte är omöjligt att förändra sin situation. Ibland kan man behöva en push i rätt riktning, och min push var när mitt ex lämnade mig ? jag vände en tragik till min fördel. Allt beror på hur man (åter igen) väljer att se på saker och ting och vad man därefter (åter igen) väljer att göra åt saken. Det finns lösningar till alla problem - det gäller bara att hitta den. Om man inte trivs med sitt liv så måste man själv förändra det. Och våga ta de alternativen som livet erbjuder. Att våga välja, helt enkelt.

image378



Så kontentan av det hela - jag älskar mitt nya liv, jag har det så mycket bättre nu, jag känner mig fri och den friheten är välförtjänt, den har jag skapat. Jag gör vad jag vill, hur jag vill, med vem jag vill. Jag klär mig hur jag vill, sminkar mig hur jag vill & går vart jag vill. Allt som kan vara självklart för dig men som är en nyvunnen frihet för mig. Jag och mina barn har det så förbannat bra nu.

Våga välja och förändra ditt eget liv.


¤Rösta på min blogg¤







Åter 24-25/9

Nya inlägg kommer måndagen den 24/9 eller tisdagen den 25/9, för er som undrar.

Tack för mail, kommentarer, sms och telefonsamtal, jag uppskattar er alla. Var inte oroliga, vi mår bra men har annat för oss just nu. Men var beredda på många långa inlägg på måndag/tisdag - värt att vänta på, garanterat.

Jag har långa kaffeinlägg till både den privata och den publika bloggen så sätt undan någon timme för mina bloggar.

Snusk/Kärleksbloggen kommer också, den har jag jobbat på - med snuskigheter långt tillbaka!

Ses på måndag/tisdag!



Hälsningar:

Gabriella - Jag saknar dig, älskar dig & tänker på dig.
Kim - Krya på dig <3
Lollo - Älskar dig massa, tack för alla dina ord.
Mr T - Tack för att du är du, lycka till med flytten, när du får din första lön från nya jobbet, får jag bli din flickvän då? <3
Classe - Älskar dig massor, tack för att du finns i mitt liv.
I - Hoppas du har det bra..?
Madde - Hoppas du snart mår bättre, du vet var jag finns. Om inget annat ses vi på singelfesten. <3
Dickhead - Detta tycks vara det enda sättet att veta hur kidzen mår. Enjoy.

Välkommen tillbaka Dickhead

Kalaspuffar & godis
Idag samlade jag på mig minus-mamma-poäng. Jag köpte det jävligaste av jävligt till pojkarna. Kalaspuffar. Jag pendlar mellan tanken att servera de varsin skål med socker och mjölk eller dessa puffarna. Oftast äter de nyttigt hemma hos mig. De får exempelvis inget obligatoriskt lördagsgodis. Vem har bestämt att man SKA ÄTA GODIS en särskilt speciell dag? Mina barn får godis av mig när jag känner för det. Och det är inte ofta jag känner för att image373trycka i mina barn något jag vet inte är bra för dem. Tack vare den ideologin är det sällan de frågar och tjatar om godis. Sällan de gnäller om godis i affären. Däremot får de mycket frukt. Det kan de däremot tjata om. Bananer särskilt. Jag minns vid ett tillfälle när Charlotte kom över med fika - kakor. Barnen fick varsin kaka just som de satt med banan i handen redan. De rörde inte sin kaka förrän de hade ätit upp sin banan. Kakor & godis är det sällan de äter upp allt av faktiskt.

I morse fick de musli. START musli med hasselnötter. Utan socker på. Jag kan tänka mig att rosta mackor till dem med. Fullkornsbröd rostar vi. Men de får inte sylt på, de kan få ost eller skinka. Det är faktiskt gott.. och när vi lyxar till det får de skivad banan på sina mackor. Bullar kan de också få - fullkornsbullar med helkorn i. Yoghurt och filmjölk står också på frukost menyn hos oss. Saft kan det få att dricka men inte de där safterna med massa socker i. Varm choklad får de också, men gjord av kakao utan socker. Så du ser, det finns faktisk alternativ som är minst lika lätta som att bara bre en skiva vitt bröd med sylt på som jag vet att några av mina bekanta gör till sina barn.
Men idag tänkte jag extrem lyxa till det. Med kalaspuffar i morgonbitti. Idag efter vår förbannat nyttiga fiskmiddag fick mina kidz godis. Det var länge sedan jag gav de godis (mormor har säkert gett dem ändå). Efter sitt godis fick de faktiskt banan som var minst lika gott.
Många sådana saker som kost, motion, kvalitétstid etc som förändrats i våra liv detta året. Ni som läser min andra blogg känner till det =)


image360Välkommen tillbaka - DICKHEAD
Vidare vill jag välkomna en nygammal STAMLÄSARE
till
missmaddis.blogg.se. En stamläsare som läste förr men haft ett uppehåll då de inte kunnat vara online på länge. Men nu när de lyckats betala sin interneträkning är han tillbaka och läser för att ehrm, se bilder av kidzen.. och veta vad som händer i deras liv. Enbart deras liv, ja.. Så välkommen tillbaka till min blogg, Dickhead. Du vet väl att jag loggar all info om mina besökare.. ehrm - ALL info.



Vi kan väl ALLA hjälpas åt att hälsa honom välkommen..!
Lämna ditt välkomnande i mina kommentarer..!!


¤ Rösta på min blogg ¤


Fuck off.

Vilken jävla bad timing denna snubben har..

image372


VARFÖR gör människor så? Nej, det är inte första gången som en total jävla främling lägger till mig på msn. Jag vet inte vem de är, vart de kommer ifrån - varför skulle jag vara intresserad? Varför lägger man till folk på sin msnlista som man inte vet någonting om alls? Och vad får människor att tro att jag skulle sätta igång min cam?! Och göra vad? Bara sitta här & skriva eller hade han hoppats på lite flesh? Ser jag ut som en bimbo som skulle sitta naken framför datorn, ständigt kåt & villig?

Varför har jag min msnaddress publik då?!
Svar: MSN för mig, och de flesta, är ett kommunikationsmedel att bibehålla kontakt med vänner och familj. Precis som mitt telefonnummer. I min kontaktlista har jag de jag betraktar som vänner, kollegor och familj. Att jag har min msn adress publik betyder inte att jag vill att främlingar (som jag inte ens vet existerar) ska lägga till mig hursomhelst.
De flesta av oss finns i telefonböcker - det är ingen öppen jävla invit för folk - att främlingar ska knacka på våra dörrar eller ringa upp oss hursomhelst.

Varför godkänner jag deras förfrågan om att ligga på min kontaktlista?
Jag godkänner de flesta som vill lägga till mig på min lista - det kan ju vara en vän från förr, en avlägsen släkting eller någon som bara behöver hjälp/råd. Precis som att svara i telefon när det är skyddat nummer.



För övrigt så rensas min kontakt lista jävligt ofta nuförtiden. Människor som jag inte pratat med på länge raderas. Människor jag tycker har blivit dryga och jävliga raderas. Härom dagen gick jag från 195 kontakter till 176 inom loppet av 10 minuter.  Jag är kass på att blocka men fenomenal på att deleta människor från mitt liv.

Tänk om det vore lika jävla lätt IRL..

Fy fan vad jag inte är på humör för detta just nu...

12:23

image371

Att inget veta och bara vänta

image370Alla känner nog till det. Hur det känns att sitta och vänta. Att vänta på något speciellt, särskilt om det är svar på någonting viktigt. En minut känns som en timme och en timme känns som en evighet.
Under den evigheten hinner man föreställa sig det mesta och redan i sitt huvud bestämma sig för hur det svaret kan komma bli.

Jag svamlar, jag vet. Jag fumlar och svamlar men jag kan inte rå för det - jag väntar. Jag sitter på helspänn och bara väntar. Ingenting känns lockande att göra just nu. Disken får vänta och röran med. Jag vill inte prata med någon annan än just den jag väntar telefonsamtal ifrån och min telefon får absolut inte ockuperas. Idag tjänar min telefon sitt yppersta syfte.
Jag kan inget göra idag - förutom att vänta. Någon timme till bara.. sen vet jag.

Det är nog fan det som alltid är det jobbigaste - i alla fall för mig, oavsett vad det handlar om, att inget veta. Att undra. Det är ett enormt stressmoment.

Ante omnis mea familia

KFH (kidz from hell) - städskrubben (nu på BLOCKET)

Jag fattar det inte - JAG BEGRIPER DET INTE.
Jag låser numera köksdörren om natten. Klädkammare, vardagsrum ja till och med badrummet. Nu finns det ingenting att stöka upp, ingenstans att gå, kan man tycka.. men ungarna är smarta. De måtte vara muterade med något extra BUS-DNA på något vis, för de lyckas hitta jävulskap ändå. Klättra på möbler, riva itu, kasta ner, välta & hälla ut. I morse var det städskrubben i hallen. De hade plockat ut allt de kunde nå och det låg på golvet.

Jag har nått en punkt nu när jag inte blir förvånad, inte ens förbannad. Jag förväntar mig det nästan. Det känns som om det blivit någon tävling mellan mig och kidzen om vem som är smartast. De ska hitta på rackartyg och jag.. jag ska hindra dem. The winner takes it all.

I städskrubben, i någon av de lådorna lite högre upp, ligger vår hårtrimmer som jag anänder att fixa deras hår med (snabbt & enkelt för soldat- frissan). Den hittade Phini.



Hej alla barn nu är det barnprogram & titta här vad Phini tar fram. En stycke trimmer och brorsans huvud och nu ska ni se vad man med en trimmer & brorsans huvud kan göra..!

image369







Jag har den ultimata lösningen.

image368

(BOD) Konsten om att flirta + Välkommen tillbaka, Alice.

Det där med att flirta..
(B.O.D - Blogg On Demand)
Detta inlägg dedikeras Cindy på jobb som tyckte det vore intressant om jag skrev några rader om att flirta och vad flirta egentligen är. Det efter en diskussion idag på jobb efter att hon hade läst
mitt tidigare blogginlägg och började undra.. är det så det fungerar i singellivet..?

image365Hur fungerar det egentligen när man flirtar och vad betraktas som flirt - jag vet i ärlighetens namn inte. Jag vill inte påstå att jag är flirtig, jag vet inte ens hur man gör för att flirta - men tydligen, så uppfattas jag som väldigt flirtig. Är det att flirta när jag frågar en manlig kund om han vill hålla mig i handen? Jag vill tycka det är lite smågulligt och roligt nästan på gränsen till att jag skulle kunna förlöjliga dem? Är det att flirta när jag piercar en killes tunga, som dregglar och säga nått i stil med "Ojdå, du dregglar över mig, inte ofta det händer" eller kommentarer som "Så kan du lägga dig ner på bristen.. raklång på rygg, tack" och vidare påpeka att jag får alla på rygg på jobb. Ibland kan man faktiskt skämta så med kunder, man känner av vibbar om vem som skulle klara skämt. Men nu efter denna diskussionen börjar man undra om det kanske uppfattas som flirt? Jag kanske borde vakta min tunga?
Och när en kille säger att han tycker man är porrig - flirtar han då? Jag vill gärna tycka det. Hur sliskigt det än är för oss tjejer att få en sådan kommentar så vet jag att killarna (tror jag?) menar väl..? Att vi är.. snygga? Sexiga? Men det om något borde vara en flirt, vill jag tycka.
"Ska vi ta en fika?" - vad menar folk då egentligen - EGENTLIGEN..? Är det bara fika, lära känna varandra eller är det.. sex? "Vad fin du är idag.. den där tröjan passar dig som fan" - En simpel komplimang som inte behöver vara en flirt men kan visst vara det. Förstår du hur förvirrande detta är..? Vad är en flirt? Vad tycker du? Lämna din kommentar så kör vi en uppföljning.

Alice i underlivet.
Jag sa ju att jag tagit ut Alice. Hon kom någon millimeter snett. Tillräckligt för att jag skulle reta mig på den. Men jag hade redan bestämt just som jag tog ut den att jag skulle göra om den. Och så blev det igår. Lite bättre förberedd var jag, dels på hur det skulle kännas, hur lång tid det skulle ta plus att jag förberett med en tång och emla på ovansidan, som var utgången och utan någon jävla verkan (Tack för den försenade infon, Cindy).
Jag förberedde allt, satte min prick där jag skulle ha den, satte tången på plats och skulle pierca - genom pricken naturligtvis, som satt ovanpå och kände omedelbart skräcken.. "tänk om jag kör för långt med nålen och rakt in i klitoris.. fy fan.. inte en chans..!!" Så jag bestämde mig för att köra underfrån - ut. Där jag inte hade haft krämen och där jag inte kunde se, där det inte fanns guideprick. Men jag tog en chansning och litade till min erfarenhet. Jag tryckte lite.. lite till och innan jag visste ordet av såg jag nålen komma igenom. Fy fan vad mycket snabbare det gick. Och utan att det vart bedövat. Och klockrent, TACKA FAN för det.. jag har inte mycket tilltro till tredje gången gillt.. Så nu får jag gå utan sex i FYRA veckor.. (det säger jag iaf till mina kunder) -- som om, eller hur.. pfft.


¤ Rösta på min blogg ¤


Dagens GULLPOÄNG till T.
Guldklimpar från MSN konversation:

(23:18): Säg att du var vääärsta troende kristen... Vad hade du känt om du träffade gud IRL?
(23:18): Så hade jag känt om jag träffade dig.

.. och lite senare..

(23:46) missmaddis ∞: jag ger upp killar for good
(23:46): =/
(23:47): Så jag måste altså operera mig... Jag tror inte jag kommer bli snygg som tjej ju. =(
(23:47) missmaddis ∞: hahahaa jag ahr otur med killar det hade nog sketet sig med dig med
(23:47): =(
(23:48): Det är väl iofs rätt svårt att få operara om sitt lilla kön... "Varför vill du bli tjej?" "Det är en tjej du vet... Hon har lagt av med killar, för hon tycker dom är svin... Så jag måste bli tjej om jag ska lyckas få henne..."
(23:49) missmaddis ∞: hahaha det hade varit kul att se.

och när jag senare berättade/visade att jag addat hans kommentarer i min blogg:

(00:53): Fan vad jag ÄGER! I MADE IT TO YOUR BLOGG! Jag är helt till mig i trasorna!
:D :D :D :D
(00:54): Det här måste firas!
Jag ska fanimig kamma katten!
(00:57) missmaddis ∞: Haha, jag måste ju bara adda DEN kommentaren med!


Haha.. T är rar som fan.




Att gå vidare till nästa (you snooze, you lose)

Louise
image363Jag vaknade och hade ett underbart sms på mobilen. Att vakna till kärlek - finns det något bättre?
SMS mottaget från
Louise, 07:37
"Go morron gosan! Jag älskar dig! Puss puss"

Lollo (Louise) är av samma åsikt som jag, att när man älskar någon ska man se till att det vet om det. Och Lollo är minst lika genberös med kärleksförklaringar som jag är.
Kort historik om Lollo: Lollo var min brorsas flickvän för en sådär 5 år sedan och enligt min mening, den bästa flickvännen han har haft. Vi kom fenomenalt överens både hon och jag. Hon är öppen och glad och sådär varmt underbar. När det tog slut mellan dem tog även vår kontakt slut. Vi hördes av någon gång då & då. Efter ett par år fick vi kontakt igen och hon hade förändrats enormt och gått ner 40 kilo och är så förbannt jävla snygg att JAG tappade hakan och undrade tyst för mig själv varför jag inte kan vara lesbisk istället. Bedårande..! Jag snodde några bilder av henne och modifierade dem i photoshop (det är ju det jag gör).
Nu har vi fått kontakt igen och trots vårt avstånd och de olika liv vi lever så fungerar vår vänskap ypperligt. Vi pratas vi mycket, hon är min busskompis och håller mig sällskap när jag åker hem från jobb. Hon är som en vän ska vara - kärleksfull och VISA det.
image364





Killar som NI
Nu har jag kommit till insikt. Först nu - ja jag kan vara trög ibland när det gäller vissa saker. Jag bär med mig en kräftas känslosamhet och kan tänka förbannat ologiskt när det gäller känslor. När jag tycker om någon sådär väldigt mycket kan jag förbise så mycket och låta mig trampas på, för kärlekens skull, för att de känslorna överväldigar mig. Jag har problem med att älska lagom. När jag älskar någon så gör jag det med varje darrande fiber i min kropp, jag har inte lärt mig att älska lite grann eller bara sådär lagom som vore det ypperliga. Och särskilt när det gäller killar... Det är ovanligt, för mig, att börja tycka så mycket om killar - det händer sällan. Men visst är det typiskt, att när det väl händer så är det alltid någonting som inte stämmer. Varför har jag en sådan otur..?
Detta året har jag fått möjligheten att träffa olika killar. Vissa av dem har varit intressanta för stunden, de flesta bara för nån timme och för ett särskilt syfte. Men jag kan bara lägga på minnet, två av dem som kom att värma mitt hjärta. Sådär att man känner sig förälskad, att det finns något särskilt med dem. Sådär att man pratar mycket och ofta i telefon och får för sig att han kanske tycker om mig med.. varför annars prata vi så mycket. Men det tar inte mer än någon vecka på sin höjd så har allting förändrats och jag kan inte förstå varför. Jag förstår inte varför killar så såhär - utan förklaring. Att de drar sig undan.. slutar höra av sig. Och kan inte ens ha ryggrad att tala om varför. Är det så det går till? Att man undviker, ignorerar och drar sig undan sådär - istället för att säga rakt ut "Du, tjejen, detta funkar inte för mig". Jag å andra sidan fungerar inte så och kanske är det därför jag har svårt att hantera detta. Jag tycker inte om att fumla i mörkret och undra vart jag står och låter därmed inte andra göra det iheller.
Så dessa bägge två som jag föll för gjorde exakt samma jävla grej fast på lite olika sätt. Men principen är densamma. Men när en kille säger (vilket de flesta killar faktiskt gör) att han inte är som andra killar - då ljuger han oftast. Om han inte är som andra killar, varför gör han samma grej som andra killar?
- Den första som jag föll för var lite småjävlig och bara slutade helt att höra av sig, han ringde inte om kvällarna mer eller svarade på sms. Han skaffade flickvän bums men hade inte ens ryggrad att berätta det utan lär mig göra bort mig, höra av mig utan att veta. Jag fumlade i mörkret och fick veta det på omvägar - fan vad jag kände mig dum.
- Den andra jag föll för slutade också ringa, svarade inte på sms/mail/meddelanden. De svar jag fick vill jag tycka var kalla och något svävande (med tanke på hur varmt och kärleksfullt det var innan).
Och jag tycker att min tid är mer värdefull än att jag ska spendera både min tid, mina känslor och kraft på att skriva mail eller sms för att bara bli ignorerad och få undanflykter och ursäkter som svar, särskilt som jag ser att möjligheten att ge mig någon minut faktiskt funnits där.

Jag tänker inte sitta och vänta på om min telefon ringer eller piper, sitta och undra och känna mig åsidosatt - jag har ett liv som jag ämnar njuta, med eller utan någon jävla kille. Varför kan inte människor bara vara mer jävla rakfram & ärlig och säga som det är..? Vadsomhelst, hur jävla klumpigt som helst, hade fungerat bättre.
Jag kan ge er killar saker att säga som fungerar bättre än att ignorera:
- Sorry tjejen, du är ful.
- Nej fan detta funkar inte, du är kass på att suga.
- Jag ville bara knulla.
- Jag är bög.
- Du är inte snygg naken.
- Jag vill inte ha flickvän just nu?
- Jag vill hellre sätta på din syrra (alt brorsa).
- Det funkar inte mellan oss för att [anledning].

Hellre att jag får en brutal sanning som sårar men jag är fan inte värd att bara ignoreras efter att jag gett både min kropp, min tid och mina känslor åt någon.. jag är mer värd än så.
Ni som följer min blogg kan säkert lägga ihop ett & ett..


Det är killar som NI som sabbar för de bra killarna. Killar som NI som ger tjejer tillitsproblem. Killar som NI som brister hjärtan. Jag hade inte blivit lika sårad om jag bara fått SVAR.

"I would have given you all of my heart.. but there's someone who's torn it apart.. and he's taken just all that I had.."

Så nu får jag slicka mina sår igen.
Jag ger detta några dagar - eller tills nästa kille med kärlek att erbjuda kommer.

Dickhead [Uppdaterat]

I had the blues..
I morse var en sådan exemplarisk morgon där allting bara går bra av sig själv. Barnen hade inte stökat till med för mycket och jag vaknade ganska utvilad. Idag ska jag iväg till jobb. Som vanligt är det något som jag ser fram emot. Cindy är så jävla fenomenal att jobba ihop med. Vi pratade om min blogg igår och jag frågade henne varför hon aldrig kommenterar. Men å andra sidan gör hon det.. Face-to-face. Det första jag oftast möter när jag kommer till jobb, är Cindy med utsträcka armar, suktandes efter en kram & puss och med ett glatt litet skratt ropar "Ååååh vad jag älskar dina barn hahahaha!!" - Det efter mina barns bravader ni läser i min blogg.

I had the blues - igår. Jag hade blåa jeans och en blå skjorta och matchande blå ögonskugga. Kan du föreställa dig det, du som oftast ser mig i svart här? Bildbevis - taget med mobiltelefonen på jobb.

image358

Idag är det en rosa dag - med jeans. Har jag egentligen någon särskild stil? Nej det vill jag inte påstå. Jag är nog en modekatastrof - jag följer inte modet, jag kör mitt eget race och skiter fullständigt i vad folk tycker & tänker. Jag fixade en liten uppsättning med håret idag - man får testa sig fram tycker jag. Det funkar.. Vad tycker du?

image359



& sminket till min outfit

image361








Dickhead
image360I morse, runt tjugo i nio, hörde jag min telefon pipa. Jag har visningsbilder på mina kontakter i mobilen och den bilden jag såg på min skärm var denna ni ser till vänster.
Texten som rullade var: Sms mottaget från Dickhead.
HAHA vilket sätt att starta min morgon. Gissa vem det smset kom ifrån. Inget vettigt, inget värdefullt. Precis vad jag hade förväntat mig. Jag läste smset, gick bort till mina söner och pussade på dem innan vi klädde oss och gick till dagis.

Det är väl underbart.. att jag vänt tragik till komik när jag faktiskt ler nuförtiden när jag får sms från Dickhead - oavsett de äckliga sms jag får. I rock!!





-/missmaddis


I miss you love..

image357

free music

I've run out of complicated theories.
So now I'm taking back my words and I'm preparing for the breakdown.
Your t-shirt's lost its smell of you and the bathroom's still a mess...
remind me why we decided this was for the best..

Because I miss you love. I miss you love... I miss you love.. I miss you.. love..

I know the distance is a factor but I stretch as often as I can. 
My goal's to reach your hands any day now.
Please don't blame me for trying to fix this one last time, I have a hard time as it is.

Because I miss you love. I miss you love... I miss you love.. I miss you.. love..

Don't act like you don't know me..
It's still me I've never changed. I'll be here when you come back..

And I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you
love..

image357

Glömde Cerazette. Ops?

Nya läsare
På sistone har fler och fler läsare gett sig till känna. Antingen via GBinlägg, kommenterar eller email. Om ni är nya till min värld - välkomna. Om ni följt mitt liv ett tag men först nu informerat mig om er existens - tack. Jag tycker alltid att det är lika kul att få veta vem ni är. Kommentarerna jag får är ovärderliga - era åsikter, tankar och feedback. Även om det bara är en liten verfikation på att ni har läst - då vet jag att jag har nått fram. Så tack igen för all feedback.
Det är förvånande hur många killar som läser min blogg. Jag kan ibland undra vad det är som gör att min blogg vore intressant att läsa, särskilt för män och i synnerhet yngre män. Jag är en ensamstående tvåbarnsmorsa som mestadels skriver om mitt vardagsliv och kan undra hur en ung kille i 20årsåldern kan finna det intressant? Jag tycker att det är enormt kul och jag blir glad att det är så, att jag kan dra publik från alla håll och kanter.
Med det sagt.. moving on..

Mattias frågade mig igår hur läget var och vad jag hade gjort. Mitt svar var att jag tagit det lugnt. Diskat, lagat mat, handlat, bakat, dammsugit, hängt upp tavlor med mera.. en lugn dag.
Och det skulle vara en lugn dag, undrade han? Jo faktiskt. Barnen var på dagis och jag kunde mer eller mindre bara ta det lugnt, gå omkring och småpula här hemma och det var mysigt. Att gå omkring med en disktrasa i handen, sjunga högt som fan till musiken i  bakgrunden och skaka lite på höfterna. Utan att behöva lyssna på kidzens skrik, springa efter dem. Utan att passa bokningar på jobb, serva kunder osv <- Vilket jag inte har någonting emot alls, men ibland - bara ibland... vill man småpula hemma, med baggyjeans, tshirt, ingen behå, håret i en tofs och udda strumpor.
För övrigt när det gäller
Mattias, har han fått i uppgift att varje dag säga att jag är snygg. Mitt självförtroende har fått sig en törn och jag behöver höra det dagligen nu ett tag för att komma på fötter igen. Tack till Mattias för att du ställer upp!  <3 Mattias. Du är snygg, du med!

Jo men som sagt, det var en lugn dag igår. Jag gav köket en mini makeover. Kastade ut min ormbunke som jag inte lyckas mörda - den gav sig inte. Så jag kastade ut skiten. Den var enormt ståtlig när jag införskaffade den och passade bra där högst upp i hörnhyllan i köken men började småvissna - inte sådär helt så att man känner att hoppet är ute men precis så att man retar sig på att det alltid finns något brunt i den.
Jag hängde upp tavlorna som jag köpte i Ullared med Gabriella och det blev ju hur snyggt som helst. När jag sen skulle ta foton på tavlorna och tittade mot fönsterkarmen tänkte jag att jag ska dela med mig till er om vad som händer när man har sterainljus i fönsterkarmen på soliga sommardagar. Dessa ljusen var snygga när jag köpte dem, men de ser lite deprimernade ut nu som de hänger.. Haha. Snyggt..

image354


Charlotte kom hit en sväng igår. Med sig hade hon två kort som hon, när hon sett dem i affären, direkt tänkt att de där ska Maddi ha..! Och det är ju sådana presenter som betyder mest. Tack Charlotte <3

 

Cerazette och mitt guppyminne.
image355Och när hon var här och jag skulle hälla upp kaffe åt oss såg jag mina Cerazette och kom på att jag inte tagit min pilla. Jag plockade upp kartan, frågade Charlotte vilken dag det var och fick mitt dåliga minne påmint. Jag glömde min pilla dagen innan.. och glömde dem faktiskt nästan hela förra veckan. Så kan det gå när man har mycket att tänka på och mycket att göra. Först var det min resa som gjorde att jag hade annat att tänka på (och att mina piller låg i väskan där jag inte blev direkt påmind att ta dem hjälpte inte situationen heller). Tingsrätten tog sin rätt om tankearbete och jag glömde mina piller runt den perioden med. Mitt minne är inte det bästa, jag glömmer lätt. Jag glömmer ringa upp vänner som jag sagt jag skulle, jag glömmer bort födelsedagar, jag glömmer bort möten.. nästan alltid. Jag ett guppyminne. Ett femsekundersminne. Jag är inte perfekt..






Dagens blogg avslutar jag med kärlek från mina lyckliga skitungar


image356

KFH (kidz from hell) - Hall, badrum & mitt sovrum

KFH - Hallen
Ni som följer min blogg läste min mina barns bravader dessa tidiga morgnar. Först
vardagsrummet sen köket. Min mamma erbjöd en nyckel till innerdörrarna så att jag kan låsa intill rummen om nätterna vilket jag givetvis inte tackade nej till. Så de senaste morgarna har jag vaknat utan att behöva städa undan i vardagsrum eller kök. Men - MEN. En morgon för inte så länge sedan vaknade jag till att skohyllan stod på andra sidan hallen. Alla skor (vi har en jävla massa) låg precis överallt. Byrån som står temporärt i hallen hade barna flyttat - fram mot nyckelskåpet. Jag förundras lite över deras intelligens, dessa små barn. Laaiti stod vid köksdörren och petade med något i nyckelhålet. Jag plockade bort honom och sa åt pojkarna att de fick minsann städa undan själva. När jag sen skulle låsa upp köksdörren märkte jag att någonting spärrade nyckelhålet. Jag tittade in och såg något silvrigt i vägen som jag fick plocka ut med en pincett. En liten nyckel som går till ett litet hänglås, som Laaiti hittat i mitt nyckelskåp. Smart goja.. Låst dörr = Nyckel. Alas, fel nyckel, HAHA unge! 1-0 till morsan.
De åt sin frukost sen gick faktiskt Phini ut i hallen och plockade upp ALLTING själv. Utan att jag behövde fråga två gånger. Det var uppskattat och gjorde mig glad.

KFH - Badrummet
Och igår morse, mina vänner. Vaknade jag av ett illtjut. Laaiti slängde upp dörren och stormade in i mitt sovrum, upp på min säng, dyngsur och kall. Han hade något blått klet mitt på huvudet och jag vaknade alldeles förvirrad, wtf? Jag steg upp och tog Laaiti med mig till badrummet och såg röran i badkaret. Där låg deras badleksaker, två tuber tandkräm utpressade, mitt rakgelé, schampoo & duschcreme - utkletat. Jag blev inte förvånad, jag kunde knappt bli arg. Laaiti tjöt fortfarande och jag ställde honom i duschen och duschade bort rakgelen från hans huvud och virade en handduk omkring honom. När jag torkat honom och satt på blöja satt jag med honom i mtt knä på toalettstolen och tittade på hans små röda ögon som han sa att han hade ont i. Jag tänkte att han måste fått schampoo i ögonen så jag sköljde hans ögon.
Jag gjorde kaffe till mig och frukost till barnen och gick ut för min cigg. Laaiti satt bredvid Phini i soffan, under en filt och var inte alls på humör att äta sin banansmörgås. Jag gick in till pojkarna och lyfte upp Laaiti i famnen där han kröp in. Han gnuggade sin rödsvullna ögon och hade ont. Jag sköjde hans ögon och tänkte att det lägger sig. Jag vet ju själv när man ex fått schampoo i ögonen hur det ger med sig efter ett tag.
Jag lämnade pojkarna på dagis och fick ett telefonsamtal därifrån efter en timme då de tyckte att Laaiti skulle få komma hem. Jag, i min tur, var på väg till Tingsrätten så jag ringde min mamma som hämtade honom.
Laaiti hade väldigt ont i sina ögon. De var röda, svullna, han var ljuskänslig. Han sov nästan hela dagen och mot eftermiddagen mådde han redan lite bättre. Jag baddade hans ögon med jämna mellanrum trots hans enträgna motstånd. Han åt bra och fick sova hos mig under natten. I morse var allt mycket bättre. Som om ingenting hade hänt. De var med blandade känslor som jag faktiskt synd om ungen och pussade honom sanslöst och gosade när en liten del av mig flinade med ett jävulskt "haha, skyll dig själv, hoppas du har lärt dig en läxa att inte ställa til med rackartyg om morgnarna"..

KFH - Mitt sovrum
Denna gången hann de inte med så mycket - smart move, kiddo.. att ställa till fanskap i mitt sovrum, där jag faktiskt finns. Jag vaknade av pip (min skrivare) och att min dator startade. Kidz.. Redan där tabbade de sig och kom inte länge än så med sina bus i morse.

Vill inte påstå att mitt liv är händelsefattigt?


Dedikerad mig
Pratade med Gabriella på msn igår kväll. Hon sa att hon hade något hon ville skicka till mig, en mp3. Hon sa att texten var från henne till mig. Jag gick från nyfiken till rörd inom loppet av någon sekund och kände mig så upprymd av omtanke. Hon skickade Uno Svenningsson - "Du är fantastisk". Jag satt och lyssnade på texten och tänkte för mig själv "Är det så hon känner om mig.. vilken underbar vän jag har". Jag blev aldleles stum och visste inte vad jag skulle säga. 

image350


Hon skickade även en annan sång men det var huvudsakligen denna hon ville delge mig. Ni märker hur mycket jag skriver om Gabriella och hur mycket jag tycker om henne märks nog ganska väl. Jag har enormt mycket kärlek att ge och har lärt mig att visa det med. Människor borde visa vad de känner lite oftare. Gabriella gör det ofta. Jag uppskattar det. Alla blir väl glada av att vara älskade? <3 Babbi. Tack för att du finns.

Kärlek kan vara så mycket och man kan älska på så många olika sätt. Varför är det farligt att säga JAG ÄLSKAR DIG och varför missuppfattas det? Jag är inte kär i Gabriella om jag säger jag älskar dig till henne. Jag vill inte gifta mig med alla jag säger jag älskar dig till. Jag älskar enormt många människor på väldigt många olika sätt och vill gärna säga det till dem med, men tyvärr så missuppfattar de flesta v ad jag menar. Kunde bara vara att jag älskar deras personlighet, någon egensakp de har som gör dem just unika? Men alla behöver höra det någon gång då & då - DAGENS UPPGIFT, mina vänner. Berätta för 5 personer idag att du älskar dem (extra cred om du säger det till MIG)

image351

Tack till er alla.

Jag vill tacka er som gett mig enormt stöd idag. För alla kommentarer, här och i mina gästböcker på olika communities. För privata mail och till och med sms. För era "lycka till" och alla era "jag tänker på dig". Från vänner, bekanta och totala främlingar - det betyder enormt mycket för mig. Vad vore mina ord utan er?

Dagens särskilda tack till "
K_1" som jag faktiskt egentligen inte känner. Hon är en av mina stamläsare som skickade ett sms till mig just som jag behövde det som mest, när jag tog mina första steg in på tingsrätten. Du anar inte vad det betydde för mig.

Tack till lillatintin som skrev ett underbart mail till mig - jag uppskattar det med. Ännu en främling som vet allt om mig, men som jag inte vet ett dugg om. Tack för ditt stöd likaså.

Min räddare i nöden Gabriella, som jag ringde meddetsamma för att kräka av mig allt som hände och sades idag. Som tar all skit jag hade och gav mig respons.

Tack till er alla - jag behövde det verkligen idag.

Jag har försökt att uppdatera min hemliga blogg men jag har dessvärre ingen tillgång till den. Jag vet inte vad problemet är men gissar på att min dator håller på att sjunga med den feta damen. Om jag slutar blogga - då vet ni att datorn dött. Så fort jag kan så uppdaterar jag den hemliga bloggen - där sanningen finns.

Puss & kram åter igen tack.

Med artilleri och läppglans

image348Det är med skräckblandad förtjusning jag tar mig an denna nya dagen. När jag packat mitt artilleri och mitt läppglans i väskan, knycker på nacken och med huvudet högt idag ska gå in i tingsrätten. Idag är dagen D. Jag har både längtat och fasat inför denna dagen.

Min über hemliga blogg har inte kunnat uppdaterats med någonting alls på sistone då jag av någon sinnestvistad anledning inte har kunnat logga in eller uppdatera den. Taskigt läge, jag har behövt att lätta mitt hjärta på sistone.. Jag är tacksam för
Gabriella. Hon finns i alla fall där för mig - alltid. Jag behöver inte ens säga att jag är disträ, att allt kanske inte är hundra, hon vet det redan.
Babbi: Hur är det med dig?
Maddi: Det är okej. Själv?
Babbi: Det var inte verkat så på några dagar.
Det, trots att jag inte vill tycka att jag sagt något särskilt. Men Babbi förstod nog att jag behövde prata i gårkväll. Tänk att det kan hjälpa så mycket, att prata. Med det sagt, inte att det löser någonting, men att få alla sina tankar ur sig känns som en tyngd av mina skuldror har lyfts. Jag älskar dig Gabriella, tack för att du finns här för mig.

image349
Idag får det bära eller brista och jag skulle uppskatta din tanke å mina vägnar.
Idag är dagen D.

Snuskblogg/Kärleksblogg

Vilken positiv respons jag fick på min (egentligen inte allvar) idé om en ny snuskblogg/kärleksblogg. Tål att tänkas på. Naturligtvis får den bli låst - och reglad. För dem jag skriver om kanske inte bör läsa det? Så, mina vänner, jag har redan börjat. Jag har suttit med betygsystem och du ska veta att idag, fick jag nytta av min "lilla svarta bok", haha!

Jag kan inte svara till när den är uppe, men jag håller er uppdaterade och ni som är stammisar sedan länge, som varit flitiga med att kommentera (som jag m.a.o känner till redan) och kanske redan har inloggningsuppgifter till min andra hemliga blogg - hör av er om ni är intresserade. Här ska betygsättas, informeras & uppdateras!

image346
Det låter snuskigt, ytligt och fysiskt men det är aboslut inte så. Jag är ju kräfta (känslosam). Så bloggen ska även avslöja hur jag egentligen känner och varför. Vad som hände, hur det hände och hur jag kände. Så jag kommer betygsätta mina känslor och huruvida jag ämnar gå vidare med dem.

image347
Om inget annat så hoppas jag att med detta - denna dokumentation, kan fastställa vad som egentligen går fel, de gånger man träffar någon man verkligen tycker så jävla mycket om, men som av ngn anledning.. vänder mig ryggen. Och om jag nu publicerar detta, så att ni kan läsa och kommentera, kanske jag kan se saker och ting ur ett annat perspektiv och lär mig mina misstag som jag kanske inte alltid ser.
free music

-/missmaddis

Jag är en whigga..(men snygg ändå)

Igår var en bra dag i studion. Jag hade ganska mycket att göra och mina kunder stod och väntade. Jag jobbade ihop med Cindy och precis som alltid annars så trivdes jag som fisken i vattnet - Vi kommer så bra överens. När jag kommer till jobbet så är det pussar och kramar direkt och så fortlöper det under dagens gång, vi är så kärleksfulla. Med Cindy (som jag dessvärre inte umgås med privat) kan jag vara 100% öppen och ärlig. Hon vet allt om mig och jag delar med mig av alla smaskiga detaljer, de som jag tyvärr får utelämna i bloggen pga vissa läsare (jag har funderat på att starta en annan låst blogg med snuskdetaljer - intressant?).

Igår, just precis innan jag skulle sluta, städade jag undan min studio, räknade ihop dagskassan och plockade undan allt. Jag skuttade (jo, jag skuttar ibland) ut i butiken, med jackan på och samlade på mina saker. Cindy stod vid en smyckesmonter med en kund (svart man (Jo ngt relevant med tanke på ursprunget i uppkommande samtal)) som pratade engelska. De tittade bägge två på mig när jag kom ut och jag hörde honom fråga henne någonting ganska tyst. Hon svarade och kom fram till mig, bakom kassan och viskade att han frågat om jag jobbar där.
Det var dags för mig att sluta så jag (innan "situation" uppstår) gick.
Vid senare konversation och uppdatering med Cindy fick jag reda på följande..


image345Kund: Does she work here?
Cindy: Yes why?
Kund: Nothing
Maddi gick hem....

Kunden frågar: Is she a
whigga?
Cindy: What? Why?
Kund:  Because she has dreads!     
Cindy: NO!!!
Kund: Is she dating anyone?
Cindy: Maybe
Kund: I think she was hot looking lika a whigga..

Hahaha. Vad kul det var att höra. Allt klär en skönhet, verkar det som. Verkar som om jag klär i mina dreads med. Så inlägget jag skrev om att vara internet snygg verkar nu, i efterhand, vara lite missledande. Jag är inte bara internet snygg, jag är IRL snygg med, och drar till mig nya marker. 

Cheers - here's to being gorgeous.
 



Jag hatar mig själv för detta..

Man lär så länge man lever. Och jag lär känna mig själv mer och mer för varje dag som går. Och det är så typiskt, i vart jag befinner mig just nu - i mina mest enträgna, patetiska försök till att låta bli och istället gå vidare, hur jag brutalt misslyckas och gör bort mig själv. Säger fel saker, saker som jag inte borde. Det är inte ofta sådana här situationer uppstår men varje gång de gör det så reagerar jag på samma jävla sätt och jag hatar mig själv för det och vill bita av mig min tunga och helst svälja den med. För att jag vet att jag inte borde säga så/göra så. Förbannat opassande - men det är ju så jag funkar, jag har svårt att hålla truten.

Så jag raderar telefonnummer för att hindra mig själv från att ringa eller smsa, jag raderar kontakten från min MSN och alla mina adressböcker. Men så förr eller senare (varenda jävla gång) när jag tycker att jag lyckats ganska bra ändå (jämförelsevis med vad jag egentligen velat göra) så är det de som tar kontakt med mig. Stämningen blir krystad och jag anstränger mig extra noga. Men det var bara en tidsfråga innan jag skulle misslyckas och råka.. råka säga något opassande.. Fan vad jag hatar mig själv för detta. Jag gör ju bara saker och ting VÄRRE.. ingenting förändras, inget blir bättre...
Jag måste ta till drastiska delete-åtgärder och mörda all möjlig kontakt tills jag lärt mig behärska mig själv.

Suck. Tack för tiden, att jag fick spy ur mig detta.

image344

Killar, Killar, Killar...

Lördag morgon och vilken ljuvlig morgon. Lördagsmorgnar där somliga vaknar sent, alldeles bakfulla och äckliga med en sprängande huvudvärk som sakta smyger sig på. Andra vaknar sent efter förtjänad sovmorgon efter en veckas slit på jobbet. Småbarnsföräldrar vaknar av barnaskratt, skrik eller gråt relativt tidigt. Arbetsnarkomaner vaknar tidigt för att de ska iväg och jobba.

Jag är allt av det där, någon gång och just idag är jag två av allt det där. Dels ska jag iväg och jobba idag - dels är jag småbarnsföräldern som vaknade tidigare än vad jag egentligen velat av två pojkar som pussar på mig där jag försöker sova. "Mamma, jag vill PUSSA DIG!" hör jag Phini hojta nånstans lång borta. Långt borta är faktiskt precis bredvid mig men det jag befinner mig inte just där, just då. Jag sträcker ut armen bakom mig och mumlar att han kan pussa där. "Nej mamma, jag ska pussa MUNNEN". Det känns tabu att säga till sina barn att de inte får nån jävla puss för att jag är så förbannat trött och vill bara sova lite till så jag lyfter på huvudet och vänder mig mot Phini, utan att ens öppna ögonen och putar med läpparna allt jag förmår för att få den där stora blöta obligatoriska morgonpussen. Kärlek. Vi har gott om det hemma hos mig.

Jag ska snart iväg och lämna killarna hos sin mormor sen ska jag gå till bussen för att åka in och, på ett sadistiskt sätt, skratta inombords när jag hör mina kunder grymta aj och skaka av skräck.
Sällan förekommande, men man får väl ha lite önsketänkande..?



Kom över en dikt härförleden jag tänkte bju på, minns inte vart jag hittade den
men den har en point, säg!



Killar killar killar...
Vad gör de annat än pillar?
De låtsas söka tröst
Men egentligen vill de bara klämma på ens bröst
De är romantiska och kommer med rosor
Men är de inte nöjda förrän det fått av ens trosor
Det är som en ren reflex
Att de genast tänker på sex
Man blir så kär
Men tyvärr är alla lika som bär

Kommer och sårar
Och vi drunknar i tårar
Men vi återuppstår
Och ni killar våra hjärtan får
För det är faktiskt killar
Som vi här på jorden gillar


Vad kan man säga.. killar är killar.
Oavsett om/när det säger att "jag är inte som alla andra killar".. men det får bli ett annat inlägg - snart.


FEEDBACK

Nu har jag suttit i några timmar och uppdaterat hemsidan med nya bilder, ny logga, färger etc och bloggen, som ni ser, med. Och naturligtvis efter mitt slit, vill jag gärna ha lite feedback om vad DU tycker. Ta en titt på hemsidan med, kolla igenom bilderna och lämna en kommentar om din åsikt.

Tack!


En ny mamma

Min son sa precis att han ska köpa en ny mamma i morgon.
Det efter att han spottat sin lillebror i ansiktet och jag tillrättavisat honom
& tvingat honom säga förlåt.

image343

Du ser själv så skräckinjagande han är..
Om blickar kunde döda, eller hur..
HAHA min unge är cool..

Jag är en syndig flicka...

Det var ljuvligt. Det var min förbjudna frukt,  jag vet att jag inte borde, jag vet att han kommer ge mig mersmak, men jag kunde inte låta bli.. Jag ville inget hellre än att känna på honom.. lukta på honom och smaka på honom.. hela honom, tills inget förblir. Jag hade inget motstånd och gav vika.. jag gav mig helt. Jag slickade mig om läpparna och bet tag om min egen underläpp innan jag smakade på honom. Ljuvlig.. Jag lät min tunga leka en stund innan jag nafsade försiktigt och lät magin sköta sig själv i min mun. Jag blundade och drog ett djupt andetag och njöt av just den stunden.. Ingenting kan mäta dig med just detta. Ingen man har någonsin tillfredställt mig så. Ingen kärlek har någonsin varit mer uppenbar och njutningen maximal. Jag kan inte erinra mig om några kyssar som varit bättre, aldrig har sex eller orgasmer kunnat mäta sig, inte ens i närheten. Han smälte i min mun och jag svalde honom, utsvulten och med en sugande längtan.. Mmm.. Cho.. klad.


Jag sa att jag inte skulle äta mer dubbelnougat.. så jag köpte ett Geisha istället. Bra tänkt, va? Måste ändå erkänna att.. "I've had better", det kunde varit ett dubbelnougat. Men du ska veta, att det var ljuvligt. Det är fan underbart att synda. Människor är skapta för att synda, det var så det hela började.
Choklad är som sex - jag säger sällan nej. Oavsett om det är en bit nougat eller euroshoppers fem kronors choklad.. jag tar det. Men jag sa att jag skulle sluta med dubbelnougat & so far, so good... HAAH!

Vidare info till er, mina vänner - jag är mitt uppe i en makeover av hemsidan, bloggen och samtliga presentationer på alla jävla communities jag är medlem på. Bilder, färger och grafik ska ändras. Tjuvkika?


Min egen Happy Ending

image338Efter en natt av för mycket funderande och efter att jag fått skriva av mig lite igår, fått lite feedback av mina läsare känns det som om saker och ting börjar falla på plats. Ni har kanske hört det, att "fairytales don't always have a happy ending". Men vad är egentligen ett lyckligt slut? Måste det innebära att "boy meets girl and they lived happily ever after"? Kan det inte bara vara mitt livs romans..?
Jag har cirkulerat och känt efter och börjar få saker och ting på plats om hur jag lever, vad jag har och vill ha, vad jag behöver eller inte behöver och kom fram till att jag faktiskt trivs med mitt liv precis som det är just nu. Oavsett känslor eller tankar eller funderingar så mår jag faktiskt bra med mitt liv och har det jag vill ha och har det jag behöver. Jag trivs - och det är ju det viktigaste. Varför spekulera för mycket? Jag tänker följa vinden dit den bär mig och inte gräma mig över någonting. Det finns ett syfte med allt som händer och jag vill gärna tro att jag lär mig någonting av allt. Och med denna romantiska historien, min egen lilla fairytale, har jag lärt mig mycket och det tänker jag ta till mig och nyttja som erfarenhet i mitt liv. Jag tänker fortfarande njuta av känslorna som bubblar inom mig, för vem vill inte må bra och känna lyckorus? Man ska inte behöva gå omkring med någon ångest, beslutsångest eller vad det än må vara, man bör kunna njuta av JUST NU - och det gör jag & moving on.

Here's to my summer romance och en liten puss till I - Tack igen.


När känslor står i vägen...

Nu har det blivit sådär jävla sorgligt och drygt som fan. När känslor blir inblandade. Jag faller sällan för killar och blir kär/förälskad, kalla det vad du vill, men när jag väl blir det så är det alltid någonting som (tydligen) går emot. Känslor (av min erfarenhet) gör saker och ting svårare. Jag undrar om jag är en jinx eller om det bara inte ska vara så bra för mig.

image335Nu har jag råkat bli kär i en kille som lever ett väldigt annorlunda liv mot mig och dessutom långt ifrån. Tyvärr kan man inte bara leva på kärlek och känslor, man måste vara realistisk med. Tyvärr kan man inte heller välja vem man ska falla för. Om jag hade kunnat det, så hade jag faktiskt inte skrivit detta just nu.
Ska man verkligen behöva diskutera hur man känner, vart man står och vad man härnäst ska göra, när man träffat en kille som man tycker om och som dessutom tycker om en tillbaka, som han säger? Borde inte förälskelse vara lättare? Hur och när blir man tillsammans, är det någonting man efter diskussion gemensamt kommer fram till? Ska man överväga huruvida det är ens lämpligt i ens nuvarande situation att man blir tillsammans med någon man är kär i, för att det inte passar just nu? Ska man gå och fundera på detta ett tag för att komma fram till att det kanske inte passar just nu. Å ena sidan känns det som slöseri med tid. Det känns som för många gråzoner och ovisshet för mig nu. Jag vet inte var jag står och han vet inte heller var han står. Han vet inte vad han vill och kan inte ge mig svar iheller. Men vi enas om en underbar helg tillsammans.

image337Som den personifierade kräftan jag är drar jag mig väldigt lätt undan, in i mitt trygga skal där ingen kan nå mig och såra mina känslor. Hellre det än att höra det där "Det går inte". Särskilt igår och hela dagen idag har jag känt av den känslan mer och mer, att jag vill dra mig tillbaka innan jag blir sårad. Och något jobbigare blir det eftersom han är så fruktansvärt lik mig (Ja eller hur.. han är också kräfta) och känner på många sätt, precis likadant som jag gör. Han drar sig tillbaka och jag drar mig tillbaka. Vi analyserar på håll, väger för och nackdelar och kommer inte fram till någonting alls. För hur svårt kan det egentligen vara..? Antingen så är det vi eller inte..eller?

image336Det enda jag tänker på är varje gång han tog min hand, tittade på mig och hur han fick mig att må. Hur det surrade i magen varje gång han pussade mig och för varje kyss jag skulle förevigat om jag bara kunde. Hur hans varma hand höll min hand när vi var ute och gick och hur hans fingrar lekte med mina. Hans armar omkring mig där jag ville stanna, med slutna ögon och frysa just då, just det tillfället. För just då, mina vänner - var jag hans. I det ögonblicket var jag hans och jag trivdes med det. Och när sentimamrna närmade sig och vi låg så perfekt med benen omkring varandra och hans händer och armar omkring mig kände jag ett lyckorus, han är så fin. Jag längtar tillbaka till just då och vill ha mer av det och mer av honom. Varje gång min mobil gör ljud ifrån sig hoppas jag att det är från honom med små bevis om att han tycker om mig med, att han tänker på mig och saknar mig och det är med enorm kraftansträngning som jag tvingar mig själv att inte skicka meddelanden åt honom hela tiden - tänk om det inte är besvarat, tänk om det är för mycket. Tänk om jag är för mycket..

Vad gör jag nu? Ska jag ens göra någonting alls..?

Ni är alla jävligt kassa..

image333



image334

Ingen jävla nougat mer...

Ni som har följt denna publika bloggen detta året har följt mig genom mycket. Genom väldigt många förändringar i mitt liv. Allt vad jag bestämt mig för, hur målmedveten jag är och faktiskt lyckats genomföra. Jag har haft tålmodighet och faktiskt lyckats genomföra det jag planerat.
Ni som följt min blogg sedan 7 år tillbaka på Lunarstorm har följt mig genom mer än så och ni - ni som läst min självbiografis första utkast, har följt mitt hela liv.
Med det hoppas jag att ni fått upp den bilden av mig som jag själv vill tycka - att jag är målmedveten, tillräckligt envis och tålmodig och att jag gör det jag planerat.

När denna bloggen startades hade jag just genomgått en stor förändring i mitt liv, nämligen bukplastiken. Jag höll på att återhämta mig men jag klarade det galant. Jag hade innan dess bestämt mig för denna operationen och själv sett till att det hände.
I början på året fick jag
implantaten. Ni som följt mig sedan dess vet hur jag kämpade för att få det genomfört men jag lyckades.
Hur mitt hem förändrats, mitt liv och allt som rör mig - bara detta året. Det har varit enormt händelserikt redan och det är med en enträgen nyfikenhet jag ser fram emot resten.

image330Ni som läst om min viktminskning (74kg) kan även där ana min målmedvetenhet och mitt enorma tålamod. I höstas när mitt liv vändes upp och ner, och jag mådde väldigt dåligt gick jag ner till 48 kilo vilket även jag kan tycka var för lite för min kroppsbyggnad, jag har ju faktiskt väldiga markanta drag. Mina kindben syntes alldeles för mycket, mina revben blev placebo för avsaknaden av bröst och höftbenen kunde slå ihjäl den som stod mig närmast om jag skulle få för mig att göra nån hula-hula dans.

Men efterhand att jag mådde bättre, särskilt efter att jag började jobba igen, så började jag sakta gå upp lite i vikt igen. Jag stannade på 56,57kg och det är vad jag väger idag  vilket är fullkomligt normalt med en BMI på ca 22. Så jag antar att jag borde vara nöjd med det - att jag är normalviktig. Men jag vill faktiskt gå ner till ca 52 - för då trivdes JAG. Och när allt kommer till kritan är det väl det som allt handlar om - att trivas med sig själv?

Och här kommer det jävligaste - jag vet, att min största fiende är mitt dubbelnougat. Chokladen jag inte kan få nog av. Jag är tacksam att jag inte lagrat på mig fett utav helvete och gått upp i vikt av chokladen men let's face it, det främjar knappast någon viktminskning.
För några månader sedan inledde jag operation "ingen choklad" och det gick rakt åt helvete för att jag har ingen jävla karaktär när det gäller detta. Om någon håller fram choklad åt mig, i synnerhet nougat så tar jag. Jag tackar inte nej. Det är fan nästan på gränsen att jag snor ungars choklad. Jag blir som Homer när jag känner doften eller ser nougat, som dregglar, med ögonen hängandes halvt ut genom huvudet. "Mmmm C H O C O L A T E..." Nu när jag tänker på det, känns det som ett missbruk (nej det är inte så allvarligt). Men detta är mitt första steg - ingen choklad, ingen nougat. Nu får det räcka. Jag ska nu se till att jag kommer ner till 52kg, på ett eller annat sätt, på MITT sätt. Tanken att faktiskt börja äta mat har slagit mig likaså att kanske äta varje dag till och med?

Och jag skulle uppskatta kommentarer som peppar mig och stöttar mig och inget jävla trams om att "men du behöver inte...." eller "Du ser bra ut som du gör". Jag vet att jag inte behöver. Men JAG vill.

image331
Ett exempel på irritation om viktdiskussioner. Jag och en nära vän till mig vägde vid ett tillfälle exakt lika mycket. Vi är exakt lika korta. Vi hade exakt likadana mått över byst, midja och höft. Det kändes bisarrt för mig för att jag såg hennes kropp med andra ögon än vad jag såg min egen - jag ville ju vara i hennes storlek.
När jag vägde mellan 50-52, ja nästan till och med 54kg så tyckte min vän att jag vägde alldeles för lite. Hon tyckte att jag skulle gå upp mer i vikt. Och vare sig man är för tjock eller för smal eller till och med normalviktig, så är det lika jävla ledsamt att höra sånt. Särskilt som det inte var något fel på min vikt.
Men nu när jag gått upp några kilon har hon gått ner några kilon, och väger nu runt 52. Hon kom hem till mig en eftermiddag och hon ser ju fantastisk ut. Hon verkar trivas bättre med sig själv och är både glad och stolt över sin prestation, med all rätt. Men så stod jag där och tittade på henne och tänkte.. "Vad var det nu HON sa till mig när jag vägde 52..? Vi med samma mått... samma längd". Hon stod där, nöjd med sig själv och jag funderade på om jag skulle säga åt henne att nej, hon får nog ta och gå upp i vikt igen. Visst hade hon blivit ledsen/besviken? Istället för att stötta henne.. som vänner bör, oavsett sina egna åsikter. Jag tycker inte att hon bör gå upp. Jag tycker inte att hon bör gå ner heller. Jag tycker att hon ska väga som hon vill och trivs, oavsett vad så är hon snygg och betyder lika mycket för mig. Men det hade varit skönt om jag också kunde få det stödet.

Det känns som om "bara för att" jag redan gått ner så drastiskt i vikr borde jag vara nöjd och sluta nu, men som jag sa innan, handlar det inte om vad man trivs med? Det är faktiskt inte så, att man efter en VBG går automatiskt ner i vikt och håller den vikten man vill ha. Jag måste faktiskt kämpa lika mycket som alla ni andra för att gå ner i vikt. Exempelvis om jag frossar i choklad, godis, chips, gräddbakelser etc, vore det logiskt att gå ner i vikt då när man lagrar allt det fettet? Inte i mina öron. Bör nämnas att att jag varit opererad i 10 år nu och min kropp har vant sig vid den mängd mat jag intar, vilket har blivit normalt för min kropp (att leva på "svältnivå" och behöver inte mer). Tyvärr måste jag erkänna att jag inte direkt varit schysst min kropp och tillfört den näring jag egentligen behöver. Så i stora drag är min kropp nu van vid nästintill ingenting alls. Och det måste jag nog göra någonting åt..  men det är ett annat blogginlägg för kontentan av detta inlägget är - ingen jävla nougat mer...



image332
Tyvärr är det väl så, att de flesta av oss har snedvriden bild av oss själva.
Jag känner dessvärre igen mig i denna bilden...

Värnamo C - Göteborg C - Hem

När jag mötte I
Mitt tåg var framme i Göteborg 13:20 nästan ganska exakt och visst, där stod I och väntade som han sagt. Han mötte mig och vi kramades innan jag fick ett dubbelnougat av honom. Lyx, han har läst på! Han hjälpte mig att bära mina väskor och visade mig var Salong Safari låg som jag hade tid hos på måndagen innan vi hoppade på en spårvagn hem till honom. Jag har aldrig åkt spårvagn innan och tyckte nog att det inte var så värst stor skillnad men ändå inte alls som jag förväntat mig. När vi satt i spårvagnen tog han min hand och jag sken upp inombords. Varje beröring var underbart varm och jag fylldes av eufori.

image322

Vi kom fram till honom och jag motbevisades om mina fördomar om del ungarkalsboende / rumskamrater (dessutom 22-25). Deras lägenhet var fräsch och modernt inrett och väldigt stilfullt. Mycket bra jobbat, I & T.
Kvällen spenderades med att prata, kramas & pussas lite och jag trivdes som fisken i vattnet (nej, inga snuskiga detaljer här, inte). I spelade gitarr för mig på begäran, jag tycker nog att det krävdes för många förfrågningar innan han gav  med sig. Men om du bara visste hur mycket jag fick tjata tills jag äntligen fick honom att sjunga för mig... men det var det värt. Jag kom på mig själv med att titta mycket honom, han är ju så förbannat fin. Och att få somna bredvid honom och ha honom vid min sida när jag vaknade var guld värt. Jag önskade, någonstans inom mig, att natten skulle vara förevigt - visst låter det som en klyscha, jag vet - men så kände jag.
Vår Söndag började med att vi vaknade sent efter en sen kväll tillsammans. Det gjorde mig inte mycket - mycket mer än förspilld tid med I. Mot sen eftermiddag gick vi ner mot affären för att köpa cigg och väl därinne kände jag hans arm omkring mig innan han tog tag om min hand. Igen.. varma fuzziga känslor och det gjorde mig så glad. Vi mös mot kvällen med godis & onyttigheter (bortsett från I's nyttiga idé om morötter med dippa). Sen somnade vi.
Jo, jag har faktiskt skippat en hel del detaljer här, jag vet. Skjut mig.

Måndagen var dagen D. Dagen Dreads.
Jag vaknade till av att I drog upp täcket över min axel (det visste du inte, I) och kände en fjäderlätt puss på min kind. Tänk att en liten puss på kinden kan kännas så underbart magisk och perfekt? Jag somnade snabbt om igen bara för att vakna till en stund senare av ytterligare en puss, mitt på munnen av något kyliga läppar. I skulle iväg till skolan men ville säga hejdå och att vi ses senare. Vi hade planerat att träffas efter att mitt hår var färdigt och ta en fika.
En stund senare gick jag upp och gjorde mig iordning inför dagen. Inte bara håret som skulle fixas, utan även dags för mig att åka hem. Så jag packade ihop mina saker,  och plockade fram biljetten mellan Värnamo-Göteborg och skrev ett litet tack på den som jag sen lämnade hos I. Jag gick ut mot spårvagnen och mindes vad I berättat för mig (att jag helt enkelt tog spårvagnen på samma ställe som vi kom från).
Väl framme vid Centralstationen letade jag upp förvaringsboxar - orka bära väskor. Jag låste in dem, letade upp Espresso House och köpte en stor latte som jag tog med mig ut mot torget. Jag tog det lugnt och njöt av helheten. Jag gick bort mot Shock som måste ses IRL. Mycket större än den i Malmö med något större utbud. Personalen verkade trevliga med. Mitt emot, på andra sidan gatan låg en hårfrisör och jag såg att det stof piercing på fönstret som jag var tvungen att gå & kika på. Utbudet av smycken var löjligt - jag stannade i drygt 120sek.
Jag gick vidare mot Safari och var framme tidigt men bestämde mig för att gå in i alla fall, och se mig omkring.
image325
De frågade om jag behövde hjälp och jag berättade att jag hade tid kl 11. Det tycks inte vara så många skåningar som ringer till dem, för hon mindes att jag hade ringt. Jag fick sitta ner i salongen och vänta och där satt jag till ca 11:30 då tjejen som skulle dreada mitt hår kom. Det var sammanlagt 3 tjejer i salongen som gick emellan kunderna. Alltså 3 tjejer som fixade mitt hår. Inte samtidigt alla gånger, men två åt gången och stundtals bara en. Jag blev imponerad av hur snabbt de arbetar och det märktes att de hade både vana och erfarenhet. Jag har hört från olika håll att de inte är värst sociala, att de pratar på sitt eget språk till dundrande afrikansk musik i bakgrunden och just precis så var det. Det gjorde mig ingenting. Jag småpratade med tjejerna lite om allt från ålder, till vart de kom från till det faktum att jag kom från Malmötrakterna. Det märktes att vi befann oss någonstans i kommunikationssvårigheternas land, men kom till rätta till slut. Håret var färdigt runt 15 och hade gått mycket snabbare än förväntat. Det hade gjort stundtyals ont som fan när de om halvt slitit sönder skalpen på mig men det var det fan värt. Håret blev inte lika långt som jag hade hoppats (jag tror det var den sista tjejen som klippte, som inte var där från början och inte visste) men jag fick 100:- rabatt på det. I vilket fall som helst så var håret jäääävligt mycket billigare än vad jag hade fått betala i Malmö. Jag köpte även cocoa butter och smycken till håret innan jag tog min väska och gick vidare.
image327
Jag skickade ett sms till I som hade planerat att möta upp mig på salongen, att jag var färdig och att han kunde höra av sig när vi kunde mötas upp. Naturligtvis hade jag redan skickat mms till Babbi med bild på under tiden jag fick håret fixat och bestämde mig för att ringa upp henne. Vi pratades vid en stund innan I ringde mig och vi möttes upp vid Centralstationen. Vi satte oss och tog en cigg vid kanalen under tiden vi väntade på T (I's rumskamrat/flickvän/livskamrat/min konkurrent) som skulle komma och lämna nycklar till I. Efteråt drog I iväg mig till ett magnifikt Shoppingcentra som han förmodade att jag ville se. Så vi drog en snabb sväng förbi
Nordstan och jag tappade nästan hakan av hur stort där är. Jag har redan börjat planera dagen då jag åker till Göteborg enbart för shopping & sevärdheter för en dag. Efteråt tog vi spårvagnen till ett café som I tycker mycket om. Det var enorm mysfaktor, beläget i en källare medf dova färger, mycket folk och avslappnad stämning. Sällskapet var fenomenalt likaså. Jag mumsade på veggopaj (nej jag är inte vegetarian) och latte innan vi drog upp till spårvagnen som skulel ta oss till Liseberg. Vi hade hoppats på att där var öppet så att vi kunde tokåka men tyvärr var det stängt. Jag fick i alla fall se den ståtliga byggnaden IRL! Precis bredvid ligger Universeum, som jag inte ens visste existerade, av någon (kan jag nu tycka) bisarr anledning. Vi sprang in och tänkte ta oss en tur och det visade sig att de skulle stänga 45 minuter senare. Men vi bestämde oss för en snabbtur i alla fall.  Det räckte mer än väl för att jag skulle hinna förälska mig...
image328
Inne på Universeum åkte man en diagonal hiss. I påpekade just hur döda vi skulle vara om den föll. Jo, visst har han en trygghet över sig, den där I... Vi kom in bland fiskar i tusentals och det var enormt faschinerande och intressant. Jag fick se hajar, grodor, spindlar, ormar, fjärilar och vet du.. JAG HITTADE NEMO!
image329
Det var en magnifik upplevelse och jag är glad att I tog med mig dit. Efter att vi drog oss därifrån hoppade vi på en spårvagn mot Centralstationen och på spårvagnen blev jag haffad. Ingen biljett men jag fick 800:- böter. HAHA. Där uppvägdes dreadsen som jag kom undan med billigt. Jag tror det var moder natur själv som [A] tyckte jag var för kaxig, [B] tyckte att jag gott skulle få uppväga för allt jag kommit undan med, mitt flyt de senaste dagarna. Jag grämer mig inte ett förbannat dugg utan kunde inte låta bli att skratta åt det. I fick dåligt samvete och jag glömmer inte hur han påpekade den "fina avskedspresenten" haha.

Fru alkis med sin jävla tamburin
Väl framme vid Centralstationen hämtade jag ut mitt bagage och gav stackars I piller (missmaddis kickasspiller) som hade haft huvudvärk hela dagen. Vi satte oss på en ensam bänk just emellan två ingångar och det dröjde inte länge förrän vi blev avbrutna av fru alkis-med-sin-jävla-tamburin. Denna damen är allt jag är rädd för att bli. Gammal och ful. Gammal, ful och som sjunger för jävla dåligt. Hon satt på andra sidan ingången, på en bänk, med en karl som plockade fram sin gitarr. Sin femsträngade gitarr. I & jag suckade tyst våra nej och inväntade. Fru alkis kom fram några gånger, sa att vi var gulliga och frågade om två kronor. I vågade inte tittade på henne. Alla vet vad ögonkontakt kan innebära. Hon skrek och gormade åt sin karl, hojtade åt främlingar om hur bra han var. De skällde på varandra och jag kunde inte hålla mig för skratt. Jag skrattade tills tårarna rann och jag fick gömma ansiktet i I's ärm för att inte göra bort mig, för att inte få deras uppmärksamhet. Jag fick ont i magen av allt skratt. Mitt emellan skratt attacker fick jag pussar av min I. Några kyssar med. Han höll min hand och jag kände att jag egentligen inte ville hem. Inte ännu. Jag ville stanna hos I. Bli pussad på och kysst. Hålla om honom och gosa.  Jag kunde faktiskt stannat en natt till.. Kidzen sov hos mormor, och jag var ledig dagen därpå. Men det blev inte så.
Vi förflyttade oss från fru alkis och satte oss någon annanstans en stund innan vi gick bort till tåget. I hjälpte mig in med bagaget och satte upp det åt mig sen gick vi ut igen för att ta en sista cigg tillsammans. Vi tog några enstaka foton och det enda beviset/fysiska minnet jag har av mig och I tillsammans är EN bild. De andra två bilderna på I fick jag sno. Min I. Jag saknade honom samma sekund jag satte mig på tåget och mitt hjärta kändes tungt. Och nu sitter man och undrar "What now?". Jag är om möjligt mer förvirrad nu än vad jag var innan jag åkte. Jag har så många frågor som jag borde ställa men inte kommer göra. Jag har så mycket att säga honom, som jag inte kommer göra. Jag vill inte säga för mycket men jag vill inte säga för lite heller - vart går gränsen för lagom? Men jag tror jag borde..  Eller kanske inte. Jag vet inte.
Jag är inte alls så tuff som jag ser ut, trots att jag har en tatuering i pannan.

Tågresan hem var dryg och faktiskt den längsta av de alla. Vägen tycktes aldrig ta slut och som om moder natur ville förkroppsliga min känsla inombords så regnade det nästan hela vägen hem.
En trettio minuters väntan på bussen till Staffanstorp i ösregnet var precis vad jag behövde. Det stod en yngling och väntade på bussen som jag pratade lite med och det visade sig att han skulle av på samma hållplats som mig och gå mot samma område. "Bra, då kan du hjälpa mig att bära" - fan vad lusfräck jag är. Men det var inga problem med den saken. Han hjälpte mig bära.
När jag kom in i lägenheten såg jag spår av mamma som varit och storstädat min lägenhet inför min hemkomst. Jag suckade av lättnad och var enormt tacksam. Jag älskar min mamma. Hon ställer fantamig upp - närsomhelst och hursomhelst. Inte nog med att mina kidz bott hos henne i flera dagar, hon städade min lägenhet åt mig med. Tack mamma <3

Det var min resa till Göteborg och mitt möte med I.


-/missmaddis

Lund C - Värnamo C

Jag såg fram emot att få resa hem till Babbi, mer än någonsin och väntade bara på att tiden skulle gå fortare. Jag har aldrig rest själv, någonstans. Jag har varit i Köptenhamn max 2ggr när jag var liten. Jag har varit i Sälen 1 ggr när jag bodde på behandlingshem när jag var tonåring och jag har varit i Östersund och jobbat några dagar för en sådär 5 år sedan. Så det var med en nervös oerfarenhet jag nu skulle bege mig på buss & tågresor ut från mitt Skåne, på okänd mark, där ingen pratar som mig.

I Lund hämtade jag alla mina biljetter som jag hade förbokat och frågade hur det gick till. Var skulle jag gå, hur hittade jag dit? Jag framstod säkert som en blondin men wtf, hellre det än att jag hamnar i Kalmar?
Jag hittade rätt tåg med detsamma och hade fått fönsterplats med bord. Perfekt.
Tågresan gick mycket snabbare än vad jag hade förväntat mig och jag hoppade av i Alvesta där jag skulle byta till buss. Över rälsen på andra sidan, bakom den obligatoriska Pressbyrån som man med säkerhet hittar på alla stationer. Det är nog fan det enda som är familjärt när man hoppar av tåg. Jag köpte dricka och laddade upp mitt cigarettförråd och gick direkt till bussen. Lätt att hitta - vilket flyt. Jag intog den bästa platsen på bussen och efter ett tag, när jag närmade mig Värnamo började jag & Babbi sms-chatta. Det kändes som en enorm trygghet att veta att Babbi väntade på mig. När vi kört in i Värnamo tittade jag mest ut genom fönstret och letade efter svart & rosa fluff, det är ju min Babbi. Till slut såg jag henne på avstånd. Hon satt på en bänk och jag såg hon höll mobilen i handen. Jag var framme. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg henne, jag blev så ofantligt glad, att jag äntligen var framme! Vi har varit vänner i över 2 år, hon har besökt mig många gånger men detta var mitt första besök hos henne, och dessutom, min första semester utan mina kidz.

Jag klev av bussen och direkt fram till Babbi för att kramas! Hon såg så jävla glad och snygg ut, så att jag bara blev gladare. Vi tog en cigg, pratade lite och hoppade in i hennes bil och körde till MAX där vi skulle käka lite. Vi satt utomhus, pratade, käkade och njöt av sällskapet innan vi körde hem till henne. Jag fick en WOW reaktion av hennes lägenhet - Foton av hennes hem kan inte jämföras, det stället måste ses med egna ögon. Tro mig. Allt kändes redan familjärt. Mitt drömkök som jag sett på bild innan, sådär lagom overkligt som från en mode tidning. image317Badrummet med döskalledraperi. Alla hennes ofantligt underbara blomsterarrangemang som vi sett i hennes blogg stod där, på hennes bord och i hennes förnsterkarmar. Vackrare än vad de är på bild. Jag fick se (IRL) hennes döskallehörna bredvid hennes säng (where magic happens) och jag fick se hennes dator (Where magic happens). Vardagsrummet likaså med de släta panelgardinerna, växter som klättrar ner mot golvet som jag vill ha men mina barn hade dragit isönder. De underbart bekväma sofforna med de svarta bordet. Sen kom vi ut på balkongen, och kunde äntligen få min bild av Babbi om kvällarna när ho dricker latte och pratar med mig i flera timmar i telefon, på balkongen. Till och med balkongen var stylad med en underbar växt, värmeljus och fint möblemang.
Babbi gav mig present (hon har för vana att överrösa sina vänner med presenter som ständigt!) omvirad i vackert cellofan. Två höga ljus & två mindre svarta ljus, fick jag. Hon vet exakt vad jag gillar och har alltid lyckats ge mig presenter som jag älskar. Jag ville inte öppna den ännu, jag hde ju ytterligare resa att göra efter mitt beök hos Babbi. Jag sprang ut i hallen och dök ner i min väska efter
presenterna jag hade med till henne. Hon tog foto på presenterna (jo, vi gör faktiskt sånt när vi blir glada, att vi förevigar även de minnena) och verkade bli glad. Jag hade packat in hennes presenter i svart presentpapper med rosa snöre med några klisterlappar på där det bl.a stod "bästis" och "Puss och Kram". Jag hade med mig två små citatböcker, en om kärlek och en om livet och lämnat små notister i början på böckerna åt henne. Hon fick även två burkar med déco stenar (en pkt vit & en pkt svart) eftersom jag vet att hon tycker om att arrangera bl.a blommor så jag hoppas att det kommer till nytta åt henne. Hoppas hon blev glad i alla fall. 

Babbi gjorde latte och bjöd på både godis & chokladkaka hon bakat (hon vet jag är en gottegris) och vi intog balkongen där vi rökade och drack kaffe och pratade som vi alltid kan göra - om allt, hela tiden. Vi delade med oss av allt, vi skrattade tillsammans och jag kände mig så lycklig, så avslappnad och så omtyckt. Jag kunde stannat just där, i just det ögonblicket för en mindre evighet.
Vi hämtade henns sambo Aliss på jobbet och jag kände igen honom trots hans längre hår. Han var lika trevlig som sist jag träffade honom. Vi körde hem till dem igen och återintog balkongen, rökte med Aliss en stund och pratade. Jag är enormt frusen av mig, flickan från södern och fick bylta på med både jacka och filt OCH låna Babbis enormfluffiga svarta boots. De går inte av för hackor, det var fantamig mys utav bara helvete och jag funderade länge var jag kunde packa ner ner de utan att hon skulle märka det. Så blev det inte, jag har inte hjärta att sno något från någon, allra minst min Babbi. Men jag skulle kanske gjort det, trots att de var lite för stora för mig. Jag märkte i alla fall de norrlänska dragen i Babbi där hon satt, bekvämt, utan att huttra långt in i den kyliga natten medan jag, flickan från södern - huttrade.

image319Fredag morgon - GeKås, Ullared
Jag fick sovmorgon. Babbi vaknade innan mig, duschade utan att jag märkte det. Jag sov sött och hon lät mig sova. Hon vet hur jag lever i mitt vardagsliv och tyckte jag gott kunde få sova lite längre. Visst är hon underbar. Jag vaknade, vi gjorde oss iordning med smink, kläder och hår och det kändes otroligt underbart att få faktiskt göra det med någon annan som också lägger ner tid på smink & hår varje dag, fast att man inte ska ut & festa. Jag la lite ögonskugga på Babbi och lite på mig själv sen var vi fan snyggare än nånsin. Vi tog bilder på oss för att föreviga vår ungdom medan vi kan och även minnet av att jag faktiskt varit hemma hos henne.
När vi var klara tog vårt shit & drog iväg mot destination shopping på Ullared. Det regnade på vägen dig och jag tyckte allt att det var mysigt. Som små barn blir även jag trött och dåsig av bilfärd och jag kände mig så avslappnad och trött. Det var en trevlig bilfärd dit med trevligt sällskap. När vi var framme och hittade parkering (ganska direkt) gick vi för att äta lite innan. Jag beställde en portion rödspätta med ris och portionen kunde göda en afrikansk stam. Jag frågade om de hade doggybag så man kan ta med sig maten, inte för att jag tänkte göra det, utan bara för att. Jag åt det jag orkade innan vi drog in på varuhuset - det enorma varuhuset där man hittar ALLT man kan tänkas behöva. Allt från bindor till godis, till mobiltelefonaccessoarer, kläder, smink, prydnadssaker, husgeråd, you name it. Jag plockade åt mig det jag trodde mig kunna bära och det var på gränsen att jag kunde det. Men jag fick med mig lite gott & blandat (jo, godis också naturligtvis). Köpte presenter till kidzen och mina föräldrar och presenter till mig själv. Lyckad shopping indeed.

Jag somnade i bilen på väg tillbaka och vaknade just som bilen stannade vid Aliss jobb där vi plockade upp honom och körde iväg till matbutik. Väl därinne skulle jag köpa cigg. Jag gick fram till kassan och beställde mina Prince och då kom det. Frågan. "Har du legitimation?" Jag tittade på expiditen och frågade henne på min underbara skånska "Ser det ut som om jag är under 18? Är du seriös? Nej jag har inte legitimation med mig" Hon tyckte att jag såg ut att vara under ARTON och bad om mitt legitimation igen. "Jag är 28 år gammal och har inte behövt visa legitimation på tio år, seriöst.." Jag fick köpa mina cigg trots att jag inte hade legitimation med mig och hon tyckte att jag skulel ta det som en komplimang.. Jovisst. Eller inte.
Hemma hos Babbi blev det mat på gång. Babbi lagade fläskfilé med klyftpotatis och den godaste sås jag någonsin ätit. Den typ av sås man gärna häller upp i ett långglas, paraply & sugrör - voilà. God som fan och jag tror nog jag överåt. Jag orkade ingen kaffe efter maten och vi kollade klart på filmen vi tittade på och jag njöt som vanligt av sällskapet.

image320Lördag, our farewell
Vi vaknade efter väckarklockorna och jag började göra mig iordning med dusch, sminkning och påklädning och allt som hör till. Mina väskor var packade och Babbi körde mig till stationen. Vi stod och pratade och tog en cigg innan tåget kom och det var med ett tungt hjärta jag gav min älskade Babbi en kram och tackade för allt. Jag tänkte mest på henne under tågresan och gick igenom min tid hos henne så jag skickade ett sms för att åter igen tacka. Jag älskar Gabriella av hela mitt hjärta, hon är den mest otroliga vän jag har och hon har en unik plats i mitt hjärta och jag kan bara drömma om att en dag, så vaknar jag till ett värnamo närmare mig. <3 Babbi

Vill du läsa Gabriellas version av min vistelse - Klicka här.


Tåget jag satt på skulle ta mig direkt till Göteborg där min I skulle vänta på mig. Följande Måndag var det dags för mig att få mina dreads. Jag kände mig inte det minsta nervös, bara förväntansfull Jag närmade mig Göteborg runt 13.. och resten av min resa, mina vänner - kommer snart.


image321

Bildbevis - Maddi & Babbi


Den nakna sanningen

Maddi & Babbi - helt omoddade!
image316
© 2007