Stackars älskade unge

Laaiti's oroliga nätter blir mer och mer vanliga. Istället för att vakna ledsen en gång om natten är det oftare. Precis som att trösta honom - det går inte. Dagis berättar om hur de ser att han har mycket funderingar och mycket frustration i sitt beteende och i sina frågeställningar och sveket min son bär i sitt hjärta är påtagligt.

Jag har inte många svar att erbjuda mina söner när de frågar om pappa ska hämta dem. De undrar var pappa är och allt jag kan ge till svar är vart han för nuvarande är lokaliserad.
Mina barn vet om att deras pappa har en ny familj. Att pappa har ett nytt barn. De vet att pappa inte kommer (det märkte de på dagis när han inte dök upp.. flera veckor på raken).

Phini sa till mig att han kunde ju ringa pappa!.. men att pappa inte kommer. Men han kan ju ringa igen!? Så kanske pappa kommer då? Men Phini, min smarta lilla älskade 4åring vet redan, att pappa inte kommer. Jag har gjort allt en mamma kan.
Laaiti satt vid matbordet idag och sa att han var arg på pappa. Jag frågade varför men det enda han talade om var att han är arg på sin pappa. På dagis berättade han att han är arg för att pappa inte hämtade honom. Min stackars lilla oskyldiga  tvååring.

Om nätterna när han vaknar är han i enormt behov av kroppskontakt. Han somnar inte om igen om jag inte håller om honom. Han gråter så det skär i själen.
I kväll vaknade han efter en timme (första gången ikväll) och vägrade låta sig tröstas. Jag kramade om honom och sjöng för honom innan Phini vaknade och grät med. Mina armar räcker inte runt för att natta de bägge två samtidigt, mina gråtande barn. Jag tog de bägge med mig in i mitt sovrum, tände två levande ljus och bäddade ner Phini i  mitten av sängen bland en massa fluffiga kuddar och la mig ner med Laaiti, precis som när han var bebis, på magen. Jag drog täcket över honom och smekte hans lilla huvud tills han somnade samtidigt som Phini tog min hand under sin arm och somnade så.
Laaiti kommer förmodligen sova bättre restren av natten. Nu har han någon bredvid sig (Phini) och kroppskontakten han behöver.

Men vad gör man som mamma när ens barn gråter efter någonting som man inte kan ge dem? När alla försök varit förgäves och man vill bara det bästa. Och den enda människan (deras "pappa") som besitter makten att tillgodose barnens behov, spottar de rakt i ansiktet. Jag vädjade, svalde all min stolthet och lät mig spottas på för mina barns skull, förgäves. Och de gråter fortfarande.

Jag har ofta tänkt, hur man BÖR göra. För vet ni vad, jag fick ingen jävla manual.
Det alternativet som, för mig, känns som det  vettigaste är att bearbeta barnens problem och komma över frustrationen, låta de nöja sig med svaren jag har, och linda om detta sår av svek de känner,  och låta de helt växa upp utan sin pappa.
För vi kan inte vänta på att han ska "få tid" att höra av sig. Tid att ringa eller hälsa på, tid att träffa de alls. Under tiden som vi väntar på att han ska ha tid, plats och möjlighet för rum för sina barn i sitt nya upptagna liv, mår barnen dåligt. Och när de sen börjat komma över denna sorgen och må bra igen, ska vi låta honom komma in i deras liv igen när det passar honom och kanse rentav få börja om igen när han tröttnat/inte har mer tid/är för trött/upptagen..? För hans närvaro kan vi alla enas om, inte är något att förlita sig på.

Barn har ett behov av trygghet och den tryggheten ämnar jag ge mina barn. Det skapar inte trygghet att deras "pappa" kommer några månader senare. Allt eller inget. Man kan inte komma och gå som man vill i barns liv. Det ska ske på barnens villkor - det hör man föräldrar säga ständigt.
Vi kan hålla med om att ett umgänge med förälder bör vara regelbundet? DET är på barnens villkor, för DERAS skull.
För helvete, om vi ska vara realistiska, vore det på MINA VILLKOR så hade människan dött långsamt och plågande och därmed aldrig funnits i mina barns liv.  Så hur kan man ens påstå att allting ska ske på mina villkor.. det är ju det sista det är.

Notis: Jo jag vet att det finns två sidor av alla historier, för er som tänker det. Han önskar förmodligen att jag hade publicerat hans version. Jag känner inte ens till hans version förutom det senaste smset där han som sagt skrev att han inte har tid att ringa barnen. Så om du känner att du inte vill ta något ställningstagande så gör inte det, du kan få hans emailaddress eller telefonnummer, eller rent av hans address och be honom om ett uttalande. Vore du en god människokännare så kommer du lukta hans ursäkter och lögner på flera mils radie. Några personer som både han och jag hade samma relation till, gjorde det. Helt och hållet utan influens av mig.  Han är ett rovdjur som nyttjar svaga människor som är lätt-manipulerade. Det är de som faller för hans lögner och faller för den klassiska snyfthistorien. Alla tycker synd om honom. Good cop VS bad cop. Jag är naturligtvis boven i dramat. Jag har redan sett hur han manipulerat människor vi kände gemensamt. Är de så jävla naiva och svaga, kan han "behålla dem".



Det är tacksamt med blogg när man ibland, som just ikväll efter att jag tröstat mina gråtande små barn, har någonstans att få kräka av mig. Det är tacksamt när man har vänner man kan ringa till och kräka av sig. Vänner kan man inte får för många av. Och jag har en känsla av att detta ligger aktuellt just nu med barnen, tills dess att de kommit över sin pappa (det gick fortare för mig) och kan gå vidare utan honom, kommer de må dåligt stundtals och jag får ta det, själv. Då är det bra att ha massa vänner och familj som jag kan luta mig på.

Och min blogg med, naturligtvis. Som ni alla så tacksamt
röstar på.

image464

Kommentarer
Postat av: Marie

Fick tårar i ögonen när jag läste detta. Så himla sorgligt. Mer tycker att du gör rätt i det du gör. Vänta inte på honom, risken finns att barnen mår sämre utan gör det som känns rätt, det upplever jag som du har ganska bra koll på :D Hang in there!

Postat av: L

Tråkigt att läsa om barnen som mår så dåligt. Håll dom hårt och kämpa. Men när du känner att du böejar tappa fotfästet sök hjälp med dom. Jag har kämpat i 3 år och blåögt trott att jag fixar detta själv. Jag e stark jag fixar detta. Tyvärr har jag nu insett att såren sitter djupare än vad jag som ensam kan hjälpa min son med. Han lider nu mer än någonsin i sin förlust av sin pappa. Det har varit hattande fram och tillbaka brytna löften och min son har sår för livet. Du är en underbar mamma på alla sätt och vis och du gör allt för dina barn det vet jag. Tyvärr läker inte kärlek alla sår.

2007-10-29 @ 22:53:34
Postat av: Carro

Jag beundrar verkligen dig!! Jag börjar nästa gråta när jag läser, stackars barn! (och dig)! Jag tycker du gör rätt...det är inte rätt mor barnen att få träffa honom en eller kanske två gånger innan han trötnar igen...de ger dom bara falska förhoppningar!!

2007-10-29 @ 23:19:19
Postat av: alma

du gör helt rätt vännen - för du är en god mor med ett stort hjärta. Du lyssnar till dina modersinstinkter och det är det bästa en mor kan göra. Det där med deras far är tufft som F*N just nu, och nej tiden läker inte alla sår - men lindrar åtminstonde... tro mej... been there..

2007-10-29 @ 23:21:53
Postat av: Christian

Jo jag vet!!Men känner att jag vill skriva någe!Fan vad jag tycker du är stark å vill bara säga att det är förjävligt av pappan att göra som han gör och att han inte förstår vad han pyslar med:(Men det värkar han ju göra men har har vel inget hjärta kan jag tro för nå fel är det ju på han och inte nå littet heller. Ha det bäst och fortsatt att vara så stark som du är.

2007-10-30 @ 00:31:23
Postat av: Gabriella

Jag vet inte vad jag ska säga, jävla idiot till pappa

2007-10-30 @ 00:35:49
URL: http://babbi.blogg.se
Postat av: Nina Owens

(Min första kommentar här, hej Maddis!)

För det första så vill jag meddela att jag inte har några barn, så jag har ingen aning om hur det är att vara mamma. För det andra så vill jag säga att den där "pappan" är en riktigt oansvarig jävel. Visst har han en stor skruv lös när han inte lyckas begripa att han har två fina barn - ja just det, två individer som han har hjälpt till världen - som längtar efter att få ha en fadersfigur i sina liv. Man undrar ju hur det är hemma hos honom, med det nya barnet han har.

Vad jag förstår från att läsa din blogg så har ni det "förbannat bra", som du uttryckte det en gång. Med tanke på allt du har gått igenom de senaste åren, och med din nyvunna triumf i.o.m drömjobbet, din "extreme makeover" (ursäkta uttrycket! :P), det faktum att du är fri från barnens pappa... Vad jag skulle ha gjort vore nog att bryta kontakten med honom helt. Lättare sagt än gjort, kan jag tänka mig, men en sån som han förtjänar ingenting annat. Precis som du skriver, linda såren och låta dem växa upp utan sin pappa. För han har gjort klart att han inte kommer att finnas där. Det är nu som är ett väldigt viktigt stadie i deras liv, och om han inte kan ta sitt ansvar och anstränga sig lite, så är det försent. Om han kommer släntrandes om några år så skulle jag glatt se på medan Phini och Laaiti tog ut sin tonårsfrustration på honom och gav honom en smäll på käften. Eller något.

Jag önskar dig allt gott. Reducera "pappan" till något obefintligt nu medan du kan. Det kommer att göra dig starkare än vad du är nu.

Hang in there, Maddis.

Hälsningar

Nina

2007-10-30 @ 06:45:16
URL: http://ninajaneway.freehostia.com
Postat av: Teres/Bidosa

problemet e... skulle han få för sig att nästa månad vilja "leka" pappa igen så finns de INGENTING som man som mamma kan göra... Han kan helt själv "välja" när han vill vara "pappa" å när han inte vill. När han har annat som han tycker e roligare, viktigare eller enklare!

*morr*

Blir arg bara jag tänker på de!!!!

Men som vanligt sköter du dig som mamma utmärkt! Tar hand om barnen å svarar ärligt på deras frågor. Bättre att barnen får veta ärligt varför inte pappa vill träffa dem, för de vet de redan. Även fast de e små så e de smarta de små liven!

Styrkekramar från en annan ensamstående mamma!!!

2007-10-30 @ 07:27:58
URL: http://tjejorna.wordpress.com/about/
Postat av: Ninna

Tycker så synd om dina pojkar som far så illa pga deras pappas idiotiska beteende, fattar inte hur man bara kan "byta" ut sin familj mot en annan bara så där.
Det är ju faktiskt inte så det funkar, man kan inte bara byta ut familjen när man tröttnat...
Är han medvetenn om hur illa han egentligen gör dem?

2007-10-30 @ 08:17:53
Postat av: Jenny

Du är av vad jag läser här en super mamma. Låt aldrig någon få dig att tro något annat.

Va tvungen att fråga min man om han har en aning om hur dit ex tänker. Han bara skakade på huvudet. Hur fan kan man bara göra så? Jag skulle dö för mina barn. Så inget svar där, tur i otruen kanske, för min skull..

Du ska veta att vi är många här ute som stöttar dig, som tänker på dig dagligen. Jag hoppas att det "lilla" kanske hjälper lite lite i din kamp.

Ja hoppas barnen mår bättre snart.. Jenny

2007-10-30 @ 08:34:27
URL: http://jennytussan.blogg.se/
Postat av: MansonDust

Känner med dina barn. Jag har levt min barndom precis likadant. Min pappa fick ett nytt barn med en ny kvinna då jag var 3 år. Sen dess existerar inte jag & jag har mått väldigt jävla dåligt då jag var barn pga han. Har försökt sträcka ut en hand då & då men har bara fått CRAP tillbaks. han har 2 barnbarn men de har han inte ens grattat till eller gett paket då de fyller år. Inte ens jag får något vid speciella högtider. Men det som verkligen sårar är att han inte ens FÖRSÖKER. Om han försökte ringa ibland & jag la på, då försöker han iaf. Då VILL han ha kontakt. Men när åren bara går.. det är det som sårar mest. Och att min syster som bara är 3 år yngre, hon bor med honom & har en mamma & en pappa.. det känns sjukt. Att hon spelar roll men inte jag. Man undrar ju vad man gjort ? Varför älskar min pappa inte mej men min syster ?

2007-10-30 @ 08:52:57
URL: http://mansondust.bloggspace.se
Postat av: Girl Goes Mom

Lider med din familj och givetvis dig som mor. Ett barns gråt äter sin moders själ... Det skär, river och klöser i vad man kan kalla sitt ljus av liv. Jag vet att du skulle ge allt du kan för att läka barnens själar... Blåsa ut ditt eget ljus om det fick deras ögon att tändas igen. Jag lider mer er.. men för tillfället är mina råd slut :(

2007-10-30 @ 09:22:04
URL: http://girlgoesmom.blogg.se
Postat av: Classe

Hej raring. Läs igen vad "Nina Owens" skrev här en bit ovanför. Läs det sen igen, och en gång till. Hon använder fan precis MINA ord. Kunde inte utryckt det bättre själv...

Och för kännedom, du ÄR fan världens gulligaste mamma. Och det finns 100tals grabbar som skulle vara bättre fadersgestalt än "dickhead" någonsin kommer att bli. Ja kanske inte såna som behagar att skalla dig då. men det finns en Mr.Perfekt därute för dig, men ha ingen brådska att finna honom..

Men jobba vidare med närhet, kärlek och roliga aktiviteter så de får något annat att tänka på. Ta med dom på barnteater, bio, en heldag då och då på:

http://www.busfabriken.se/start_hbg.aspx

skulle nog få dom att tänka glada och harmoniska tankar igen. Och sova gott hela nätterna. Vilket även kommer ge dig lite välbehövlig vila och få klumpen i magen att försvinna.

Love you

2007-10-30 @ 10:09:18
Postat av: Ellen

Du gör rätt! Låt dem sörja färdigt och utelämna honom för all framtida kontakt, det kommer bli för ryckigt för dem. Du gör vad en bra mamam gör, du finns och du låter dem sörja! *styrkekramar till dig*

2007-10-30 @ 10:26:15
Postat av: MaddeMad

Hej gumman! Du är de viktigaste i dina söners liv. Du är NR 1! Det gör ont i en som mamma när man ser sina barn lida så..
Det enda du kan göra är att finnas där för dina barn & visa dom hur mycket dom betyder för dig & hur mycket kärlek ni har i ER familj. Dickhead är en amöba under din sko som du ska låta vara där. Han e en parasit som jag verkligen hoppas att folk kommer att se & då ignorera honom för han är luft, en jävla dålig förorening med ett stort kryss på. Du är & gör det bästa för dina barn. Every guy can make a baby BUT it takes a MAN to raise one!
Låt han gräva den gropen han gräver för en dag... En dag så kommer han att ramla ner i den & då är han ett minne blott för dig & dina pojkar. Apropå Phinis kalas: Vi hänger gärna på till Hsb! Puss vännen min!

2007-10-30 @ 16:52:18
Postat av: Sabbe

Sitter återigen med gråten i halsen när jag läser din blogg. Denna satans karljävel. Ursäkta ordvalet. Jag har "bara läst din blogg" här inne i ett par månader o kanske egentligen inte kan uttala mig så. Men hur kan man INTE ha TID för sina barn? hur kan man välja bort barn bara så där? Du är otroligt stark och som jag skrivit innan så beundrar jag dig till 1000..

2007-10-31 @ 18:43:08
Postat av: Mattias

Blev så förbannad och ledsen när jag läste detta, kan man vara man nog att skaffa barn istället för att skydda sig kan man fan i mig vara man nog att ställa upp som far åt dem med... Barn är ett åtagande för livet. Undrar hur han resonerar egentligen, och undrar hur hans nuvarande flickvän tänker, när hon ser hur kall han är mot sina egna barn. Du finns iallafall till hands för dina barn och ger dem kärlek :) Hoppas hans handlingar kommer tillbaks o biter honom i röven :) Stå på dig, och fortsätt älska dina barn som du gör så löser det sig säkert... Att han inte tar den kontakt varje far borde eftersträva med sina telningar, well det är hans förlust :)

2009-03-19 @ 22:24:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback