"Mamma, den svarta killen ska ta Laaiti?!"

I lördags packade jag mina kidz och vi åkte med deras morfar till Höör, där brorsan & co bor. Resan dit gick bra trots att min yngste son har myror i byxorna och att sitta stilla på tåget är ju inte möjligt.
Det var första gången jag hälsade på min bror och jag visste inte mycket av deras boende mer än det som för mig återberättats. När vi kom in i den lilla hallen slogs jag direkt av den klassiska doften som kan finnas hos vissa kattägare. Den klassiska katt-urin-doften. Den doften som är så stark att den sätter sig på väggar, mattor, kläder, gardiner etc. Jag är inte van vid den stanken och var tvungen att reagera och rynka på pannan.
Min bror och jag är som natt och dag, verkligen olika. Våra hem är så olika att det bara inte är sant. Jag undrar hur vi kan ha varit uppväxta i samma hem, under samma förutsättningar men ändå leva så olika.

Hela deras lägenhet är bunkrat med saker. Det kändes rörigt med de tusentals prydnadssaker de hade på den klassiska 1970tals bokhyllan, sakerna som täckte hela vardagsrumsbordet och datorbordet. Jag fick lite småpanik med känslan av hur allt var oorganiserat.
Min pappa nämnde att detta var nog det mest städade han har sett hemma hos dem sedan de flyttade dit och jag tror att min närvaro kan ha med det att göra. Pappa hade sagt åt honom att städa. De vet alla hur bitsk jag kan vara och att jag har svårt att hålla tyst.
De har ju mycket djur, nästan ett mini zoo. I ena hörnan av vardagsrummet fanns en samling med husdjur, några i burar. De har två marsvin, två fåglar, tre ödlor, en hund, två katter och en massa små möss.
Jag hittade min brorson i en sitter på soffan och plockade upp honom med detsamma. Jag gosade med honom sådär som bara en faster kan.
Antons namnfest bestod av mig & min avkommas närvaro med mormor & morfar och deras två vänner. Hennes familj var inte ditbjudna och det är förmodligen min brors flickväns vis att undvika gräl. Av någon anledning så drar inte min familj jämnt med hennes. Jag har hört olika förklaringar till varför och hade nästan hoppats på att hennes familj skulle vara där och trampa i klaveret och ge mig en anledning att sätta de på plats eftersom min familj inte lyckats. Hennes pappa är av onormal natur. För jag vill tycka att det är onormalt att säga till sin dotters pojkvän, när dottern är gravid igen efter några missfall : "Om hon får missfall nu igen så ska jag slå ihjäl dig".
Man säger inte så. Och man ska inte ta det iheller.
Namnfesten bestod vidare utav tre, fyra kakfat packade med enorma mängder av olika kakor. Vi satt alla och drack kaffe/julmust och åt kakor i några timmar efter att vi lämnat några presenter. Sen åkte vi hem. Jag vill inte påstå att det kändes som en namnfest - ingenting var arrangerat - det kändes som.. som min pappa kunde sagt "Tack föer kaffe å brö', Chöss maj i röeven ajö'.

image469


På tåget på väg hem var kontrollanten en mycket svart man. Laaiti som inte satt fint utan sprang, trillade, bråkade och tetades lyssnade inte när jag sa åt honom att sitta fint, inte ens när jag satte ner honom bestämt. Jag bestämde mig för en ny taktik. Muta med godis. Han sket fullständigt i godis, han skulle leka och därmedbasta. Så jag provade det sista alternativet som man som mamma kan ha i bakfickan. Hot. "Laaiti, om inte du sitter fint så kommer den svarta killen och tar dig, de äter små olydiga barn". Laaiti reagerar inte, naturligtvis, han förstod inte innebörden av hotet.. men någon annan snappade snabbt upp mina ord. Och det fick jag äta upp.
Nästa gång kontrollanten kom in, hörde jag min son Phini utbrista från sitsen framför mig "MAMMA, DEN SVARTA KILLEN SKA TA LAAITI..!?"
Och visst känns det jävligt passande att min son säger en sådan sak när han har en militärgrön pilot/bombajacka på sig... Tur i oturen att ingen mer än jag hörde och uppfattade vad min son sa. Min pappa var upptagen med sin mp3, mamma var för upptagen med att avguda pojkarna men om kontrollanten själv hörde något, undrar jag.. Jag tappade hakan och mina ögon spärrades upp. Hur tystar jag min son när han bara återberättar vad mamma sagt?

image470


När vi var framme i Lund gick vi till BK och käkade lite innan vi tog bussen hem. Klockan var mellan 19-20 när vi var hemma och jag pussade mina barn hejdå och de följde med sin mormor & morfar hem.
Jag hade planerat en "girls night out" mitt emellan familjefest & jobb.
Så till natten skulle jag ut med mina vänner och festa och dagen därpå var det jobb planerat för mig..

Naturligtvis ska jag blogga om min händelserika natt...

image464
Rösta bloggtopp

Kommentarer
Postat av: Gabriella

Vet inte riktigt vad jag ska säga.. låter som vilken dag som helst i princip :/

Postat av: TinTin

Haha! Ja, inte är det lätt när DU sagt en sak, å sen får inte HAN säga det :)
Det var en liknande men lite omvänd historia när jag var liten...
Jag var 3 år, min bror (Jack) var 18.
Vi satt på bussen och jag utbrast:
Jack, kolla gubbens hatt!!
Min bror säger högt och tydligt:
-man säger inte GUBBE, man säger FARBROR.
Farbrorn skrattar och ger mig en tia för min klumpiga men söta kommentar.
Då tycker min bror såklart att jag ska TACKA för tian, varvid han säger:
Tacka gubben nu...
Då var det inte bara GUBBEN som skrattade i bussen... ;)

2007-10-28 @ 23:03:42
Postat av: Maria Malmgren

HEJ Gumman... ville bara säga att alla katt hem luktar inte.. jag har 3 katter .. och det luktar bara kanel hemma hos oss (rökelserna) .. våra katter är ute& inne katter .. dem gör sina behov ute på åkern faktiskt.;) hihihi.. vi har juh den bakom husknuten.;) men jag antar om man bor i lägenhet och inte byter gruset så ofta ..så kan det lukta..;/
HOPPAS NI FICK EN BRA DAG. Kram Maria

2007-10-29 @ 10:21:25
URL: http://www.mariamalmgren.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback