Dr. Satan !! (House of 1000...)

Kom över denna, haha!

House of 1000 cor.. muppets!




Appropå Rob Zombie
- Jag ÄLSKAR -



Phini lär boetie (video)

Phini lär Laaiti hur man håller för munnen när man hostar..



Såhär har ni aldrig sett mig förr.

När man är småbarns mamma regredierar man ibland. Jag gör det i alla fall och jag skäms inte ett dugg. Jag är den typ av mamma som inte hade skämts ett dugg för att lägga mig på golvet på ICA och sparka och skrika - just to state a point, för mina barn. Jag kan vara barnslig och säga till min son att om inte han städar sitt rum så lagar inte jag mat - take it or leave it.
Jag tycker om att busa och leka, det har jag inte vuxit ifrån - och jag skäms inte ett dugg, folk får tycka vad de vill när jag gungar eller leker i sandlådan. När jag blir sur på min unge för att han raserar mina sandslott. Och jag tycker faktiskt att det är kul att umgås med mina pojkar.


Igår när jag var och handlade såg jag ansiktsfärg. "Whoa, det ska vi ha, jag ska måla tigrar av mina kidz" tänkte jag.
På väg hem från ICA kom jag på att jag inte vet hur fan man målat tigrar eller lejon. Efter en närmare titt på paketet med ansiktsfärg såg jag att den grundläggande GULA färgen inte ens fanns med. Vad fan är det för jävla bas-utbud. GULT HÖR JU TILL. Så jag tänkte att jag kan väl göra en clown av pojkarna stället.. men kom på att jag tycker clowner är läskiga och vet för övrigt inte på rak arm hur en clown ser ut, jag har ju alltid försökt undvika dem, särskilt sedan man sett Stephen King's IT.
Rätt ska vara rätt (Jo jag är en rättskaffens morsa) och barnen fick ju måla mig med. Charlotte, som var & drack kaffe hos oss, ville inte vara med. Tråkmåns. Hon är alldeles för vuxen.

Här är resultatet av våra målningar. Jag vet inte vad jag försökte med pojkarna, tror jag hade en clown / döskalle / skelett i baktanke. Och vad DE tänkte när de målade mig.. det vet bara de.

image474


Kul var det i alla fall, tills det skulle tvättas av. Ops..? Det sitter som fan. Fettigt som fan. Phini's ögonbryn är nästan svarta än idag och Laaiti har en röd prick i hårbottnen som ser ut som ett äckligt sår. Haha, men det var VÄRT det!

Charlotte hade med sig present till mig! Visst älskar vi alla spontana presenter! Hon hade sett något som hon visste direkt att jag skulle tycka om. Hon hade köpt två ljuslyktor till mig. Det ser ut att vara en mindre inne i en större. Den yttre är av frostad glas. Den inre är svart med vita döskallar. När man sen tänder ett värmeljus så "rör" sig döskallarna efter lågan. Så förbannat fina! Tack Charlotte  heart

image464
image476


Fem fingrar ska skydda dej
Ett är månen, ett är solen..
Ett är Polstjärnan bakom molnen..
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar - Vaggar dej till ro..
(Lisa Nilsson - Handens fem fingrar)


Den har jag sjungit för mina barn sedan de låg i magen.



- rösta bloggtopp..!

Äntligen är de här!! (Bildextra)

image473

Äntligen kom de efterlängtade dagisfotonen och jag är NÖJD!
Ååååh, mina pojkar är så förbannat SÖTA..!!
image464

Nu måste jag genast iväg & köpa ramar!
Om du också tycker att pojkarna är söta -
klicka här!

Busfabriken

Nu är det nästan en månad kvar tills Phini fyller 4 år. Jag kan inte tro det. FYRA!
Det var ju igår vi träffades för första gången på KK..?
image472
Det är först när man blir mamma som man inser hur snabbt tiden egentligen går. Och det är först när man blir mamma som födelsedagar har en annan innebörd. För när vi firar våra barns födelsedagar så är vi minst lika glada som barnen. Barnen är ju glada för att de ska få presenter och vi mammor, är glada att vi fick dem.
Jag blir alldeles nostagisk och senimental bara jag tänker på det.. 4 år. Jag minns ju den dagens om om det var alldeles nyss - det var en av de största dagarna i mitt liv och det är ju klart att vi ska fira dagen då mitt barn kom till världen.
image472
Till föregående inlägg fick jag många fina kommentarer och jag vill passa på att tacka alla för engagemang, råd och stöd. Kan man mer begära när man som mamma känner sig maktlös än att ha både vänner, bekanta och till och med främlingar att engagera sig och bry sig om.
Classe lämnade en länk i sin kommentar. Jag klickade och tog en titt på
Busfabriken i Helsingborg och det slog mig, att där kan vi ju ha Phini's 4 årskalas?
Värt att kolla upp i god tid i alla fall och det ska jag göra. Det ligger inte direkt runt husknuten. Jag har varken bil eller körkort ännu men det borde väl gå att lösa tills dess. Jag får ta och höra med mammorna till barnen jag tänkte vi skulle bjuda, om de har problem att ta sig dig, huruvida de ens har något intresse i att delta..

Dela gärna med er av era erfarenheter av kalas på ex lekland eller dylikt. Vad bör man tänka på?

image464
Rösta rätt - Rösta missmaddis.

Stackars älskade unge

Laaiti's oroliga nätter blir mer och mer vanliga. Istället för att vakna ledsen en gång om natten är det oftare. Precis som att trösta honom - det går inte. Dagis berättar om hur de ser att han har mycket funderingar och mycket frustration i sitt beteende och i sina frågeställningar och sveket min son bär i sitt hjärta är påtagligt.

Jag har inte många svar att erbjuda mina söner när de frågar om pappa ska hämta dem. De undrar var pappa är och allt jag kan ge till svar är vart han för nuvarande är lokaliserad.
Mina barn vet om att deras pappa har en ny familj. Att pappa har ett nytt barn. De vet att pappa inte kommer (det märkte de på dagis när han inte dök upp.. flera veckor på raken).

Phini sa till mig att han kunde ju ringa pappa!.. men att pappa inte kommer. Men han kan ju ringa igen!? Så kanske pappa kommer då? Men Phini, min smarta lilla älskade 4åring vet redan, att pappa inte kommer. Jag har gjort allt en mamma kan.
Laaiti satt vid matbordet idag och sa att han var arg på pappa. Jag frågade varför men det enda han talade om var att han är arg på sin pappa. På dagis berättade han att han är arg för att pappa inte hämtade honom. Min stackars lilla oskyldiga  tvååring.

Om nätterna när han vaknar är han i enormt behov av kroppskontakt. Han somnar inte om igen om jag inte håller om honom. Han gråter så det skär i själen.
I kväll vaknade han efter en timme (första gången ikväll) och vägrade låta sig tröstas. Jag kramade om honom och sjöng för honom innan Phini vaknade och grät med. Mina armar räcker inte runt för att natta de bägge två samtidigt, mina gråtande barn. Jag tog de bägge med mig in i mitt sovrum, tände två levande ljus och bäddade ner Phini i  mitten av sängen bland en massa fluffiga kuddar och la mig ner med Laaiti, precis som när han var bebis, på magen. Jag drog täcket över honom och smekte hans lilla huvud tills han somnade samtidigt som Phini tog min hand under sin arm och somnade så.
Laaiti kommer förmodligen sova bättre restren av natten. Nu har han någon bredvid sig (Phini) och kroppskontakten han behöver.

Men vad gör man som mamma när ens barn gråter efter någonting som man inte kan ge dem? När alla försök varit förgäves och man vill bara det bästa. Och den enda människan (deras "pappa") som besitter makten att tillgodose barnens behov, spottar de rakt i ansiktet. Jag vädjade, svalde all min stolthet och lät mig spottas på för mina barns skull, förgäves. Och de gråter fortfarande.

Jag har ofta tänkt, hur man BÖR göra. För vet ni vad, jag fick ingen jävla manual.
Det alternativet som, för mig, känns som det  vettigaste är att bearbeta barnens problem och komma över frustrationen, låta de nöja sig med svaren jag har, och linda om detta sår av svek de känner,  och låta de helt växa upp utan sin pappa.
För vi kan inte vänta på att han ska "få tid" att höra av sig. Tid att ringa eller hälsa på, tid att träffa de alls. Under tiden som vi väntar på att han ska ha tid, plats och möjlighet för rum för sina barn i sitt nya upptagna liv, mår barnen dåligt. Och när de sen börjat komma över denna sorgen och må bra igen, ska vi låta honom komma in i deras liv igen när det passar honom och kanse rentav få börja om igen när han tröttnat/inte har mer tid/är för trött/upptagen..? För hans närvaro kan vi alla enas om, inte är något att förlita sig på.

Barn har ett behov av trygghet och den tryggheten ämnar jag ge mina barn. Det skapar inte trygghet att deras "pappa" kommer några månader senare. Allt eller inget. Man kan inte komma och gå som man vill i barns liv. Det ska ske på barnens villkor - det hör man föräldrar säga ständigt.
Vi kan hålla med om att ett umgänge med förälder bör vara regelbundet? DET är på barnens villkor, för DERAS skull.
För helvete, om vi ska vara realistiska, vore det på MINA VILLKOR så hade människan dött långsamt och plågande och därmed aldrig funnits i mina barns liv.  Så hur kan man ens påstå att allting ska ske på mina villkor.. det är ju det sista det är.

Notis: Jo jag vet att det finns två sidor av alla historier, för er som tänker det. Han önskar förmodligen att jag hade publicerat hans version. Jag känner inte ens till hans version förutom det senaste smset där han som sagt skrev att han inte har tid att ringa barnen. Så om du känner att du inte vill ta något ställningstagande så gör inte det, du kan få hans emailaddress eller telefonnummer, eller rent av hans address och be honom om ett uttalande. Vore du en god människokännare så kommer du lukta hans ursäkter och lögner på flera mils radie. Några personer som både han och jag hade samma relation till, gjorde det. Helt och hållet utan influens av mig.  Han är ett rovdjur som nyttjar svaga människor som är lätt-manipulerade. Det är de som faller för hans lögner och faller för den klassiska snyfthistorien. Alla tycker synd om honom. Good cop VS bad cop. Jag är naturligtvis boven i dramat. Jag har redan sett hur han manipulerat människor vi kände gemensamt. Är de så jävla naiva och svaga, kan han "behålla dem".



Det är tacksamt med blogg när man ibland, som just ikväll efter att jag tröstat mina gråtande små barn, har någonstans att få kräka av mig. Det är tacksamt när man har vänner man kan ringa till och kräka av sig. Vänner kan man inte får för många av. Och jag har en känsla av att detta ligger aktuellt just nu med barnen, tills dess att de kommit över sin pappa (det gick fortare för mig) och kan gå vidare utan honom, kommer de må dåligt stundtals och jag får ta det, själv. Då är det bra att ha massa vänner och familj som jag kan luta mig på.

Och min blogg med, naturligtvis. Som ni alla så tacksamt
röstar på.

image464

Utmanad av Babbi.. Grrrr!

Utmaning

Jag hatar att bli utmanad. Nu har jag fått samma utmaning av 3,4 stycken utan att ta den. Men när Babbi, av alla (!) också föll i fällan i bloggvärlden.. och drar mig med sig.


Jag har blivit utmanad av 
Gabriella att skriva fem sanningar om mig själv.
Minskade antalet till tre. Orka utmaningar.

Här är reglerna :

Länka till den som utmanat dig.
Berätta tre sanningar om dig själv.
Utmana tre personer i slutet av ditt inlägg.
Lämna ett meddelande till dem du utmanat.



1 heart  Jag saknar ibland människor som av olika anledningar inte finns i mitt liv längre. Trots att de gjort mig illa och sårat mig så saknar jag dem och undrar om jag inte borde höra av mig till dem. Men nej. Fuck 'em.
2 heart  Jag sjunger. I duschen, när jag diskar eller lagar mat och när jag nattar barnen. Jag sjöng i kör när jag var yngre, både skolkörer & i gospelkör.
3 heart  Jag får migrän av mörk choklad. Pappa får också migrän av mörk choklad. Orka mörk choklad.


Jag utmanar:

1 heart  GirlGoesMom
heart  Alma
heart  Pernilla

image464

ps - BABI, Jag snodde dina heart  Tack..?
Och till er andra - bloggtoppen har återställts så se till att sätta tillbaka min logga där jag hör hemma, på första plats, - RÖSTA.


Han SKALLADE mig..!!

Väl hemma igårkväll tog jag det ganska lugnt till en början. Jag tog ett varmt bad med ett glas likör och tog mig tid att lägga makeup och dra på mig kläder. När jag var färdig gick jag hem till Fia där Jenny, Karin och Cissi redan korkat upp sina flaskor. Vi lyssnade på musik och pratade innan vi tog bussen till Malmö och banade väg till Heartbreak. Jag var ENORMT trött och dåsade till på bussen. Jag var redan halvfull och undrade hur i helvete jag hade tänkt att vara vaken till över 5 på morgonen som det alltid blir.
-
När vi kom fram till Heartbreak var det som alltid när jag kommer dit. Flirt med vakten som alltid ska visitera mig för att den jävla "tullen" alltid piper på mig. Vi hängde av oss jackorna och jag gick upp och gick in som om jag ägde stället. Jag gör ju faktiskt det. Ingen vet om det, bara..
Rakt fram till baren och vi beställde varsin Rosa Panter. Ganska godäcklig. Smakat godare drinkar. Mina vänner började dansa och jag med en vän promenderade mellan dansgolven, analyserade marknaden för kvällen och jag hann snabbt placera in alla människor i fack. Jag märkte fort vem som var kvällens slyna, vem som var kvällens sliskigaste kille, kvällens desperata och kvällens white trash osv.
-
Och just denna kvällen råkade heartbreak befolkas av människor jag inte har befattat mig med på väldigt länge. Några av dem vill jag inte befatta mig med. Märk min förvåning när jag står vid baren och slänger sn snabb blick om min sida och ser min kusin. Jag vet inte om han känner igen mig eller ens vill känna mig (det sistnämnda är mest sannolikt). Senare såg jag honom igen på dansgolvet. Han dansade med min andra kusin.. !? Senare såg jag den andra kusinen gå förbi mig med en tredje kusin til mig ?! WTF.. värsta släkt träffen.
-
När jag sen följer med min karaoke-galna vän Cissi till karaoke-avdelningen hör jag två tjejer vråla som våta katter och ser att den ena av dem ser ruskigt familjär ut. Jag vet vem hon är. Hon var en gång, en vän. hej L. Jag vet att du för övrigt följer min blogg, trots att du inte kunde titta åt mig när du såg mig på heartbreak.
-
Efter en stund uppenbarade sig två änglar på heartbreak och jag och mina vänner höjde ena ögonbrynet. En iklädd svart, med stilettklackar och svarta vingar, den andra iklädd vitt med vita vingar. Smala, långa tjejer som kunde varit modeller om de var det minsta snygga. De ville också äga heartbreak men visste förmodligen att jag inte säljer.
De stod på bardisken vid pelarna och skulle dansa. Men de dansade inte. De bara vaggade som pingvinger med utländska män under sig, stirrandes under kjolen. De var de desperata männen jag kategoriserat tidigare under kvällen..
Den svarta ängeln känner jag. Hennes två små barn går på samma dagis som mina barn. Och jag ser nu hur hon måste vara så mycket bättre än vad det ryktas om henne, hon sysslar ju med välgörenhet och erbjuder en form av tillfredsställelse till dessa män som dessvärre förmodligen aldrig haft en kvinna närmare sig än så, än just i går kväll på heartbreak.
-
Fia och jag gick in i rökrummet som jag för övrigt hatar. Jag hatar stanken från rökrum och det går som snabbast att dra i sig en ciggarett i ett rökrum. Jag plockade upp en cigg och innan jag hann plocka upp min tändare såg jag en hand erbjuda eld. Min ciggarett tändes och jag vände blicken för att tacka. Killen gav mig ett litet leende. Han var längre än mig, rakad på huvudet, och tatueringar på bägge armarna.
Han gick ut innan oss varpå Fia berättade att han hade stirrat på mig vilket inte förvånade mig. Jag är van vid att folk stirrar på mig, med min tatuering i pannan, mina töjda öron, mina piercings och allt vad det heter.
En liten stund senare kom han tillbaka in och ställde sig bredvid mig. Jag märkte det och såg det i ögonvrån men vände mig inte om. När jag smällde till Fia på pannan hörde jag honom säga att det där var ju inte snällt. "Nej, men jag är inte snäll iheller..?" Han stod kvar och vi pratade lite. Sen gick Fia och jag ut. Vi kom överens om Projekt JAGA där han nu skulle vara bytet. Så fort han kom ut flög hon på honom som den tigrinna hon är med män, skoningslös.
Jag förklarade som hastigast för Jenny att jag och Fia tävlade. Jag sa att detta inte var första gången vi tävlade men att jag inte var orolig för att jag visste att han redan var min, om jag vill ha honom. "Vill du se hur man gör?" frågade jag Jenny. Innan hon hann svara höll jag killens hand i min och drog honom med mig, bort från Fias famn. Jag slängde armarna omkring honom och skrek sådär som man måste för att överrösta musiken att jag nyss räddat honom från min vän som är psycho och att han borde vara mig tacksam. Han skrattade och jag sa att vi ses nog under kvällen sen gick jag bort till mina vänner, efter att jag nyss kastat tillbaka fisken i vattnet. Stackarn. Han var ju inte mer än 22.. han skulle aldrig fixa oss.
Fia tyckte inte att den fisken skulle tillbaka i vattnet och innan jag visste ordet av var vi på jakt efter honom igen. Vi hittade honom och Fia sprang fram och planterade sig i hans famn med armarna om hans hals och pussade på honom. Jag lutade mig mot ett bord och tittade på dem leendes. Sen gick jag fram och viskade i hans öra "Min vän får ta och provköra dig" innan jag gick tillbaka till Jenny och Karin. Efter en stund kommer Fia. "Vad hände...!?" frågade jag. Hon berättade om dissen. Att det var mig han var intresserad av. Hon hade pussat på honom sen hade han sagt att han skulle gå och sätta sig hos sina polare. "Vaddå dissar du mig eller är du kanske är intresserad av min kompis Maddi?" på vilket han hade svarat att han tyckte jag var söt.
Han kom fram till mig vid nått tillfälle och snackat nått om en tjej vars kompis hade något på gång med hans kompis som aldrig haft en tjej så han kände sig tvungen att flirta med den tjejen för att inte tjejens kompis skulle dissa hans kompis och det värsta var att han tyckte jag var så söt och ville pussa mig men kunde inte för att hon titatde och bla bla bla bla bla.. värsta rappakalja men jag hängde på.
När vi sågs igen, senare just precis innan stängning hittade vi varandra igen. Tjejen hade åkt hem så nu kunde vi pussas. Haha.
-
image471Heartbreak killen som jag nämnt tidigare (
här och här) kom också till heartbreak. De hade spenderat natten på klubben vägg-i-vägg (Harry's) men kom in till heartbreak nån timme innan stängning. Vi pussades lite och pratade och det står ganska klart att denna killen inte vet var han har mig. Vi pratade näsa mot näsa när hans kompis stack huvudet emellan oss och putade med läpparna så jag pussade honom och just när jag gjort det kände jag en sjuhelvetes dunk mot mitt kindben och insåg att heartbreak killen just hade SKALLAT mig. Han lutade sig tillbaka med uppspärrade ögon och la sin hand över sin mun i chock om vad han nyss hade gjort. Han kunde inte själv fatta det. Meningen var att han skulle skalla sin polare och inte mig, för att han pussat på mig.
Jag och heartbreakkillen diskuterade det där med pussar. Han sa att det inte fanns en chans att hans närmsta polare skulle göra en sån sak mot honom och pussa mig (!?). De är för lojala för det, menade han. Och just precis (utmaning-varning) för att motbevisa honom gick jag fram till just hans närmsta polare, tog tag i honom och sa "ge mig en puss" och SMACK! En puss fick jag och heartbreak killen.. han kunde inte tro sina ögon och gick därifrån. Det var det sista jag såg av honom den kvällen.. Orka.
Och jag förstår fortfarande inte vad problemet är..? Om vi varit tillsammans, jovisst. Befogat. Om vi var föredettas, jovisst, förståeligt. Men en engångsgrej? Nja.. ganska obefogat.

Han försökte ringa mig säkert 10 gånger allt mellan 5.30 och 10 på morgonen. När vi till sist pratade i telefon i morse, när jag var på väg till jobb, berättade han att han hade haft en sådan enorm ångest. Han menade det inte. Det var inte en lika stor deal för mig som det tydligen varit för honom. Vi pratade en stund innan jag var framme vid jobb och avslutade telefonsamtalet.
Jag får ta & sluta pussa hans kompisar (när han ser det).

Det var min kväll på heartbreak. Och efter ca 4 timmars sömn vaknade jag med alkohol i systemet och stressade för att hinna med kaffe, cigg, smink, påklädning innan bussen. Tur för mig att det var en lugn dag på jobbet.

image464


Rösta bloggtopp

"Mamma, den svarta killen ska ta Laaiti?!"

I lördags packade jag mina kidz och vi åkte med deras morfar till Höör, där brorsan & co bor. Resan dit gick bra trots att min yngste son har myror i byxorna och att sitta stilla på tåget är ju inte möjligt.
Det var första gången jag hälsade på min bror och jag visste inte mycket av deras boende mer än det som för mig återberättats. När vi kom in i den lilla hallen slogs jag direkt av den klassiska doften som kan finnas hos vissa kattägare. Den klassiska katt-urin-doften. Den doften som är så stark att den sätter sig på väggar, mattor, kläder, gardiner etc. Jag är inte van vid den stanken och var tvungen att reagera och rynka på pannan.
Min bror och jag är som natt och dag, verkligen olika. Våra hem är så olika att det bara inte är sant. Jag undrar hur vi kan ha varit uppväxta i samma hem, under samma förutsättningar men ändå leva så olika.

Hela deras lägenhet är bunkrat med saker. Det kändes rörigt med de tusentals prydnadssaker de hade på den klassiska 1970tals bokhyllan, sakerna som täckte hela vardagsrumsbordet och datorbordet. Jag fick lite småpanik med känslan av hur allt var oorganiserat.
Min pappa nämnde att detta var nog det mest städade han har sett hemma hos dem sedan de flyttade dit och jag tror att min närvaro kan ha med det att göra. Pappa hade sagt åt honom att städa. De vet alla hur bitsk jag kan vara och att jag har svårt att hålla tyst.
De har ju mycket djur, nästan ett mini zoo. I ena hörnan av vardagsrummet fanns en samling med husdjur, några i burar. De har två marsvin, två fåglar, tre ödlor, en hund, två katter och en massa små möss.
Jag hittade min brorson i en sitter på soffan och plockade upp honom med detsamma. Jag gosade med honom sådär som bara en faster kan.
Antons namnfest bestod av mig & min avkommas närvaro med mormor & morfar och deras två vänner. Hennes familj var inte ditbjudna och det är förmodligen min brors flickväns vis att undvika gräl. Av någon anledning så drar inte min familj jämnt med hennes. Jag har hört olika förklaringar till varför och hade nästan hoppats på att hennes familj skulle vara där och trampa i klaveret och ge mig en anledning att sätta de på plats eftersom min familj inte lyckats. Hennes pappa är av onormal natur. För jag vill tycka att det är onormalt att säga till sin dotters pojkvän, när dottern är gravid igen efter några missfall : "Om hon får missfall nu igen så ska jag slå ihjäl dig".
Man säger inte så. Och man ska inte ta det iheller.
Namnfesten bestod vidare utav tre, fyra kakfat packade med enorma mängder av olika kakor. Vi satt alla och drack kaffe/julmust och åt kakor i några timmar efter att vi lämnat några presenter. Sen åkte vi hem. Jag vill inte påstå att det kändes som en namnfest - ingenting var arrangerat - det kändes som.. som min pappa kunde sagt "Tack föer kaffe å brö', Chöss maj i röeven ajö'.

image469


På tåget på väg hem var kontrollanten en mycket svart man. Laaiti som inte satt fint utan sprang, trillade, bråkade och tetades lyssnade inte när jag sa åt honom att sitta fint, inte ens när jag satte ner honom bestämt. Jag bestämde mig för en ny taktik. Muta med godis. Han sket fullständigt i godis, han skulle leka och därmedbasta. Så jag provade det sista alternativet som man som mamma kan ha i bakfickan. Hot. "Laaiti, om inte du sitter fint så kommer den svarta killen och tar dig, de äter små olydiga barn". Laaiti reagerar inte, naturligtvis, han förstod inte innebörden av hotet.. men någon annan snappade snabbt upp mina ord. Och det fick jag äta upp.
Nästa gång kontrollanten kom in, hörde jag min son Phini utbrista från sitsen framför mig "MAMMA, DEN SVARTA KILLEN SKA TA LAAITI..!?"
Och visst känns det jävligt passande att min son säger en sådan sak när han har en militärgrön pilot/bombajacka på sig... Tur i oturen att ingen mer än jag hörde och uppfattade vad min son sa. Min pappa var upptagen med sin mp3, mamma var för upptagen med att avguda pojkarna men om kontrollanten själv hörde något, undrar jag.. Jag tappade hakan och mina ögon spärrades upp. Hur tystar jag min son när han bara återberättar vad mamma sagt?

image470


När vi var framme i Lund gick vi till BK och käkade lite innan vi tog bussen hem. Klockan var mellan 19-20 när vi var hemma och jag pussade mina barn hejdå och de följde med sin mormor & morfar hem.
Jag hade planerat en "girls night out" mitt emellan familjefest & jobb.
Så till natten skulle jag ut med mina vänner och festa och dagen därpå var det jobb planerat för mig..

Naturligtvis ska jag blogga om min händelserika natt...

image464
Rösta bloggtopp

Jag ser ut som en LESBISK.. tydligen.

Igår var dagen när hela centrat hade kvällsöppet. Öppet till 21. Lönedag. Öppet till 21 på en LÖNEDAG.
En standard lönedag blir det alltid mycket att göra, nästan alla butiker tar in extra resurser, även vi på India. Och föreställ er kvällsöppet, med 20% rabatt i butiken, en lönedag. Jo vi hade enormt mycket att göra. Jag hade fullbokat i studion och de gånger jag hann titta ut i butiken så jag Cindy och Hussen (som jobbar extra) slita ute i butiken till en fullproppad lokal med kunder som väntade, kunder som tittade och kunder som frågade.

-
image468En av mina kunder hade bokat tid för en läpp-piercing. Hon kom in i studion, jag körde som på rutin med förberedelse, skötselråd och att pierca henne. Det gick bra. Hon var en typisk flata. Hon såg ut som en lesbisk, hon pratade som en lesbisk. Nej, det handlar inte om fördomar, mina vänner, så är det bara. Hon var väldigt butchig och manhaftig (vilket inte är något negativt, alla är vi olika) och jag var hundra på att hon är lesbisk.
Efter henne var det hennes väninnas tur att pierca sig. Hon skulle ha en intim piercing. Hon klädde av sig och la sig på britsen efter att vi diskuterat vilken typ av piercing hon ville ha.
Jag vände mig om och förberedde mina saker och hörde henne bakom mig "Du, får jag fråga en sak?!" Jag var beredd på en fråga om piercings men fick istället "Är du GAY?!"

Jag måste erkänna att jag inte var beredd på den frågan. Tjejen, som låg där, naken nedtill, framför mig, såg inte ut att vara den "klassiska" flatan. Hon var sockersöt och feminin. "Nej, inte vad jag vet i alla fall" svarade jag. Vi pratade lite under tiden som jag mätte ut var hennes piercing skulle sitta. Jag frågade henne varför hon frågade mig om jag är gay, ser jag gay ut? Och sen kom svaret jag inte ville ha. Ja. Hon tyckte alltså att jag ser ut att vara gay. Jag vet fortfarande inte om det är en komplimang eller förolämpning. Vad är det som gör att jag ser ut att vara flata..? Tatueringarna, piercingarna, eller bara min uppkäftiga attityd..? Jag frågade henne, om hon är gay, eftersom hon frågade och då kom svaret ganska givet.. Ja.
Varför frågade hon? Om jag hade varit lesbisk och sagt ja undrar jag hur konversationen hade slutat men undrar om jag ens vill tänka klart den tanken.
Notis: Nej, jag har ingenting emot homosexuella, jag har faktiskt vänner som är gay och jag älskar dem lika mycket som mina andra vänner, vare sig de är gay, straight eller förvirrade (bi). Jag skiter i om mina vänner är kristna, muslimer, svenskar eller inte. Om de är svartrockare, punkare eller lyssnar på dansband. Mina vänner är mina vänner av en annan anledning. Men jag är inte homosexuell, till min kännedom. Och jag lyssnar inte på dansband iheller, för den delen.
Jag och kunden snackade lite under tiden jag piercade henne. Jag har gjort det till vana att snabbt (inom loppet av enstaka minuter) hitta ett ämne som passar dem, och prata under tiden om något annat så att de släpper sin nervositet och slappnar av och med denna tjejen var ämnet "gay" på bordet.
Allt gick fenomenalt och hon fick en spegel. Hon blev överlycklig och var supernöjd med sin nya piercing.

En annan kund jag hade var en kille som fick svimmningskänslor när jag tvättade hans ögonbryn. Jag hade inte ens hunnit börja. Jag tog fram min markeringspenna och skulle mäta ut var hans piercing skulle sitta när han säger "Fan, jag måste lägga mig ner". Han började alltså redan må dåligt när vi bara pratade om piercing. Detta kommer aldrig fungera, tänkte jag.. Fullbokat och med en kille som till synes inte skulle fixa detta. Han började kallsvettas och jag fick hämta vatten åt honom innan jag ens markerat. Han låg och samlade sig i studion i en 10 minuter eller så, sen fick han gå igen.
Han kom tillbaka senare och jag pratade med honom och sa att jag kan boka in en dubbeltid åt honom, att jag tar det lugnt, han behöver inte se någonting alls. Denna killen har enormt nålfobi. Han ville verkligen ha sin piercing men var livrädd. Jag bokade in honom, tog in honom i studion och småsnackade. Vi snackade och jag förberedde allt. Han fick lägga sig ner från första början, jag gav honom druvsocker i förebyggande syfte. Jag pratade med honom hela tiden, markerade när han låg ner. Jag var lite rapp i käften mot honom och han skrattade och sa efteråt att det hjälpte att jag var så avslappnad, skämtsam och lite kaxig (man lär sig hur man tar olika människor, vad man kan eller inte kan säga). Han blev i alla fall piercad och svimmade inte och var väldigt tacksam. Jag, i min tur, blev stolt över mig själv, att en sådan livrädd kille kände sig så pass trygg att låta mig, med tjockare nål än sjukhuset, få nåla honom.

image467När vi stängde butiken och studion och slog ut våra dagskassor efter en hektisk dag utan raster och utan mat såg vi hur duktiga vi egentligen hade varit och kunde vara stolta som fan. Vi drog ut i centrat där det var after work och centrat skulle bjuda på mat & dryck. Cindy hade förberett mig på maten de bjuder på men det var först när jag såg pölsemannen som jag faktiskt fattade och tappade hakan. De bjöd på pölsor. DANSKA RÖDA PÖLSOR! Två vardera, med två bröd. Skoja.. hur jävla genant är inte det. De kunde fan bjudit på något bättre än så efter att alla i centrat jobbat röven av sig fram till 21 på kvällen där många av oss fått ordna extra barnomsorg, barnvakter och om-arrangera våra dag.

Cindy och hennes pojkvän körde mig hem, vi tog en kopp kaffe hemma hos mig och jag visade Cindy massa fotoalbum innan de körde hem och jag gick och la mig, overworked and underpayed efter en lång dag på jobbet.

Så kan det gå, en dag i mitt liv.

image464
[
rösta]

Min Meezer

Jag satt och slösurfade en dag och kom över meez.com.

Där kan man (efter att man registrerat sig) göra en meez. En animerad person där du själv bestämmer hur den ska se ut. Ungefär som Sims, som jag älskar.
Man skapar en person, attribut (näsan, ögonen, ögonfärg etc), sminkar, fixar håret, fixar kläder och accessoarer och bakgrund etc. Hur kul som helst!

Mitt mål var att göra en som var så lik mig som möjligt med de möjligheter som erbjöds och det ni ser här, är mitt resultat. Vad tycker ni?







Jag tyckte i alla fall att det var kul tidsfördriv, jag som tycker om att leka med dockor, jag har INTE VÄXT UPP!

Om du vill se min profil på meez.com: http://www.meez.com/missmaddis






image464
(rösta)


PS: angående eventuell video på MIG.. det får vi nog diskutera.. Men ja, det är min röst på video för er som undrar och JA - jag pratar skånska - kul, va? Det kunde de flesta av er inte ens föreställa sig!

Min faster Anka.

Min underbara faster!
Jag har dessvärre inte haft den turen att jag växte upp med min faster. Jag har bara träffat henne en gång, i vuxen ålder, för många år sedan. Vi har haft sporadisk kontakt under de åren men jag känner ändå "släktband" till henne. Min faster Anne-Katrin är en helt magnifik person. Hon är underbart omtänksam och mjuk och alldeles fenomenal. Hon är tusen gånger bättre än mig på att hålla kontakt, hon skickar jul hälsningar och födelsedags hälsningar - allt sånt som jag faktiskt glömmer bort.

Idag kom en avi till "P & L Hirschberg". Paket..? Till Phini & Laaiti? Jag undrade vem som skickat något till grabbarna. Efter jobbet gick jag för att hämta paketet och nyfikenheten tog överhand och jag öppnade på väg hem Jag såg ett brev som jag plockade upp först och läste.. Från faster anka.

image466


Visst är det underbart när människor visar en sådan spontan omtanke, helt utan anledning. Och faster Anne, hon har inte ens träffat mina barn.. Jag älskar min faster Anne. Tack <3

Och tack från barnen!
Klicka här för att se när de öppnade & tackar faster anka.


Triangelns Köpcentra, Malmö

I morgon har köpcentret där jag jobbar kvällsöppet (se här). Vilket innebär att jag jobbar och piercar fram till kl 21.00. Hela butiken har 20% rabatt på ALLT, inkl piercing. Har en känsla av att det blir en hektisk dag. Efter stängning är det after work för alla som jobbar på centret. tror det är deras morot för en framgångsfull långdag. Det blir nog bra.
Om du bor i närheten rekommenderar jag att du tar en sväng förbi då alla - ALLA, butiker har erbjudande och många fynd & klipp kan göras. Om inget annat så får du pierca dig. Med 20% rabatt. Det är ju inte varje dag det händer.

image464
Rösta bloggtoppen, såklart.

In nomine Patris, et Filii, et Spiritus Santi

Samtal mellan mig & min bror, när jag hälsade på i somras, på neontalen.

Micke: Sen blir det ju dop.
Jag: Dop? Ska ni döpa honom?
Micke: Ja, det är ju fan klart.
Jag: Varför då?
Micke: Därför. Det ska man. Hur får han annars sitt namn?
Jag: De får ju inte sitt namn bara för att man döps.. namnet går via skatteverket. Vet du varför man döper sina barn?
Micke: Ja men det är ju tradition..
Jag: Och? Är du kristen?
Micke: Nej.
Jag: Varför ska din son vara det då?
Micke: Det har du rätt i..
Jag: Phini och Laaiti är ju inte döpta.. jag tycker inte att jag har rätt att bestämma vilken religion de ska tillhöra. Tycker du att du ska bestämma vad Anton ska tro på?
Micke: Men han kan ju skriva ur sig ur Svenska Kyrkan om han vill när han blir äldre. Annars kan han inte bli konfirmerad.
Jag: Han kan skriva in sig också. Om han vill bli konfirmerad kan han döpa sig, Vet du varför man konfirmerar sig? Det är samma sak som att man konfirmerar att föräldrarna gjorde rätt i döpa en. Att man är kristen. Jag är inte konfirmerad.
Micke: Men vad gör man då, om man inte har dop?
Jag: Tja.. man kan ju ha en namnfest istället. Minst lika bra. Vid dop har man ju oftast en liten fest efteråt ändå.

Konversationen fortsatte en stund. Med tanke på att det var min bror jag pratade med så tänkte jag inte mer på det. In genom ena örat och ut genom andra. Men helt plötsligt får jag en inbjudan till en namnfest. Eh? Vad hände med dopet? Pappas kommentar om detta "Nu har du lockat i han massa skit". Skit vill jag inte påstå, men jag påpekade mina åsikter och det verkade som om han fick sig en funderare.
image465
Jag undrar hur många som är medvetna om varför man gör vissa saker. Som dop t.ex. Merpart av föräldrar döper sina barn för at det är tradition men vet egentligen inte vad det innebär, men gör det ändå. För att det är tradition. Alla andra gör ju det.

Jag är inte kristen - varför ska jag se till att mina barn blir det då? Vidare, har jag rätt att bestämma vad de ska tro på? Jag är av den åsikten att när de blir gamla nog, kan de göra samma sak som jag gjorde och studera religioner (om det ens ligger i deras intresse) och om de bestämmer sig för att de vill vara buddhister eller kristna så stöttar jag dem helt och hållet. Skulle de komma hem och tro att de ska bli muslimer får de fan allt tänka om.
Tro det eller ej, jag fick faktiskt MVG i Religion. Inte för att jag är en plugghäst (au contraire) men för att jag var genuint intresserad av ämnet. Det faschinerar mig med tro.  Jag fick MVG för att jag läste upp, ifrågasatte och var var logisk. Jag startade enorma diskussioner i klassrummet varvid det följde många höjda röster. För att jag inte är naiv. För att jag ifrågasatte religioner. Men jag har lärt mig det, att vill man undvika stora diskussioner som kan leda till gräl, så undviker man ämnen som ex religion eller politik..

Är dina barn döpta/Ska du döpa dina barn, om ja - varför?

image464
... som du naturligtvis röstar på.

Nolltolerans!

Idag tänkte jag ta upp ett ämne som vi alla på något sätt är familjära med. Mobbing. Hur undviker man ens att komma i någon form av kontakt med mobbing? Några av hos har blivit mobbade, andra var de som mobbade och resten - ni tittade på. Och ni ska veta att ni inte är mycket bättre. Jag försummar inte tanken att det fanns några av er som sa ifrån, all cred till er.

När man sitter och slösurfar ibland, klickar på länk efter länk i hopp om några minuters tidsfördriv hittar man ibland någonting intressant och stannar till - detta hände mig idag. Jag såg detta: "Viktigt: [06-11-20] Läs detta! Det är helt sjukt, ska det få vara såhär?" och klickade på
länken.. Artikeln i aftonbladet berättade om Emma. En alldeles vanlig 15 årig tjej som lider dagligen i skolan. Hon blir mobbad. Inte bara det att de skriker efter henne, kallar henne namn, de gär fysiska påhopp också. När jag började läsa kunde jag inte sluta för att detta berör mig personligen, det var som om jag åkte tillbaka i tiden till dagarna när jag själv blev mobbad och jag minns hur jag mådde, hur ont jag hade. För när man blir mobbad blir man sjuk, så är det. För varje gång någon kallade mig tjockis, fetknopp, hora fick jag lite mer ont i huvudet och desto mer ont i magen.



När jag läste artikeln och mindes min egen skolgång kände jag mig manad. Min första instinkt var att jag vill få tag på denna tjejen, krama om henne och berätta att allt kommer bli bra. Sen lära henne att slåss. Att slåss för sig själv och slåss för alla andra som blir mobbade. För det kommer sitta i.

Det var min räddning - att slåss. Både verbalt och tyvärr även handgripligt. För det hjälper inte alltid att skvallra för mamma eller fröken, eller ens att bara flytta och byta skola, mobbing förföljer en. Det är som om det står skrivet i pannan "Jag har blivit mobbad, jag är ett offer". Jag blev mobbad under hela min skolgång. Jag blev kallad det ena än det andra, jag blev slagen och sparkad och de förlöjligade mig framför hela skolan när de hällde en spann vatten över mig. Det var horribelt. Jag mådde så jävla dåligt, på bristningsgränsen och ingen jävel hjälpte mig, inte ens den gången jag skyltade med en handfull tabletter och en lärare gick förbi mig, stannade upp & tittade.. för att sen gå vidare. Inte alla gånger jag grät och skrek och berättade vad som hände.
Sen flyttade vi. Ny stad, ny skola. Och det var min femte skola eller så.. mobbingen förföljde mig. Men när jag kom till Staffanstorp satte jag min punkt. Jag minns dagen jag kom till skolan i en "no name brand" jacka och blev retad innan jag ens hunnit komma in i skolan, ute på gården. Ett gäng killar som var mycket större än lilla mig på 159cm. De skrek åt mig, och jag tog sats. Jag sprang fram, tog tag i den största killen av dem alla, och puttade honom in i väggen, rakt mot en papperskorg. Alla killarna tappade hakan. Jag hörde hur de viskade hur psycho jag var men jag brydde mig inte. Jag satte min punkt och därefter blev jag inte mobbad. Jag fick förvisso inga vänner heller just den tiden, ingen vågade vara vän med mig. Men jag blev i alla fall inte mobbad mer.
Jag blev härdad och tuff och är det än i dag. Jag tar inte skit från NÅGON. Sticks and stones may break my bones..

Så med denna erfarenheten i bakfickan tänker inte JAG stå på och se mobbing, hur andra människor sakta mördar någon annan - jag tänker säga ifrån. Jag mailade aftonbladet för att höra om det finns någon möjlighet att få kontakt med tjejen. Om hon fortfarande lever ett helvete vill jag i alla fall kunna vara ett stöd för henne. Om jag är ute och går och ser något så jävligt tänker inte jag vara tyst i alla fall och det är över min döda kropp som mina pojkar växer upp till mobbare eller kommer bli mobbade. Mina barn ska redan nu lära sig att kunna SÄGA IFRÅN.


Appropå mina kidz, Phini har en hälsning till er



För er som inte förstår min son, han säger "läs mammas blogg"


image464

Rösta
!

Media Magi

image463Jag stödjer Rosa Bandet. Jag har köpt ett rosa band som sitter på min jacka. Men om jag ska vara riktigt 100% ärlig så är det inte för att just bröstcancer ligger mig varmt om hjärtat utan enbart för media som jag bär Rosa Bandet. Jag har inte bröstcancer och känner ingen som någonsin haft bröstcancer iheller. Men nu stödjer jag forskningen i alla fall. Min pappa har haft lymfcancer men jag stödjer inte forskning om den typen av cancer.. det finns ju inga band att köpa! Det finns ju ingen kampanj om det iheller?!

Jag stödjer Rosa Bandet. För att de med denna rosa kampanjen lyckats överglänsa allt annat och verkligen marknadsför sin kampanj. Man ser det överallt. På tv, i reklam och särskilda program just för Rosa Bandet. TV kanaler har en rosa vecka, tidningen Metro har ett rosa band på sin logga. Markandsföring är A & O och om man kan sin grej så blir det såhär stort - där man helt plötsligt lyckas engagera så många människor. Människor (som jag) som sällan eller aldrig tänker på att ge någonting för välgörenhet. Tänk om media hade markandsfört världsfred..?

Precis som fallet om Madeleine som blev kidnappad. Alla känner till det, trots att vi inte ens befinner oss i samma land. Hon är en total främling men vi följde/följer hela historien som om det vore en såpa på TV. Media var snabb där och framhävde just denna flickans fall, trots att det faktiskt händer varje dag att tusentals barn försvinner. Men bara Madeleine är på TV, för att media tyckte det var intressant. Inte för att hon på något vis är viktigare, hon är ingen kändis, hon är inte "unik" - hon är som vilken annan liten flicka som blivit kidnappad, men syns överallt och pratas om överallt. Och hennes fall stödjer vi och vissar intresse om. VIssa skänkte pengar till utredningen för att kunna hitta henne.. men alla andra försvunna barn då som inte fick några pengar eller uppmärksamhet..? De var inte marknadsförda.

Så nu diskuteras det i oändligheter om Rosa Bandet. Folk bloggar om det, numera jag inklusive, om huruvida man ska stödja Rosa Bandet eller Blå Bandet (prostatacancer) och om det är könsdiskrimirande för att vi ska ge pengar åt en forskning som enbart främjar kvinnor istället för det Blåa bandet som främjar män. Jag kan ju i ärlighetens namn säga att prostatacancer är inget som jag känner ligger mig varmt om hjärtat - sist jag kollade så har jag ingen prostata och löper därmed en ganska liten risk att få den typ av cancer. Pappa, förvisso, har en prostata som kan bli sjuk. Mina söner likaså. Så jag borde kanske stödja bägge band, om de nu hade marknadsfört det Blå Bandet med?

Men om media hade markandsfört alla syften på samma sätt hade det varit överväldigande. Jag hade förmodligen inte haft plats på min jacka till alla rosa, blå, gula band och med en regnbågs-pin med. Jag hade skänkt hela min lön till alla välgörenhetsgalor som finns men inte för att jag egentligen känner starkt om ämnet utan för att media tyckte jag skulle bidra och faktiskt lyckats nå ut till allmänheten.
Jag önskar att de gjorde kampanjer som denna med Rosa Bandet, om saker som berör mig. Saker som jag faktiskt gladeligen ger mina pengar till och som jag tycker att alla ska ge pengar till. Var är bandet som ska stoppa barnpornografi, övergrepp mot barn och barnmisshandel? För om de lagt ner minst lika mycket energi på dessa ämnen, och lyckats markandsföra och ta fram dessa ämnen så pass att alla engagerat sig i alla länder (Rosa Bandet är ju faktiskt inte ett svenskt koncept) så kanske vi hade kommit en bit på vägen - att rädda alla våra barn som far illa. Alla våra barn.

Det vill jag stödja, det ligger mig varmare om hjärtat - jag är ju morsa.

image464

Rösta på min blogg.

[SIX FEET UNDER] - Han har INTE TID för sina barn

Han sa det faktiskt själv - att han inte har tid. Han har alltså inte fem eller tio minuter till övers att ringa sin barn som han inte träffat sedan maj 2007. Det är patetiskt. Det är kräkframkallande.
Ni som följer den privata bloggen känner till fakta där jag har återberättat det som har sagts och gjorts både från min sida och hans sida. Jag har inte en sekund hycklat med mina egna aktioner eller mina egna ord. Jag har återberättat, vare sig mer eller mindre.


Idag fick jag ett sms när jag var på väg hem från jobb. "Tell Phini and Laaiti that they have a new baby sister named jade and she is looking forward to meeting them".
När fan blev det MIN uppgift att annonsera HANS unges födsel? Vidare tycker jag inte att det är svårt att skicka ett något trevligare sms och BE mig eller åtminstone FRÅGA mig, inte beordra mig att tala om.
Idag - 5 dagar efter att hon fötts, EFTER att hans vänner, bekanta och till med några som inte ens vill ha kontakt med honom - har fått det där smset samma dag hon föddes för att annonsera hennes vikt, hennes längd och att allt gick bra. Men tänkte han inte, att hans söner kanske skulle få veta först, att de fått en syster? Men jag antar att det inte vara lika viktigt för honom, som att berätta för de som inte "give a fuck".

Jag skrev tillbaka att de redan vet. Vidare skrev jag också: "Alas you are more than welcome to phone them and tell them yourself anyways :-)"
Svaret jag fick av honom fick mig att vilja kräka på plats. Det satte den allra sista pusselbiten på plats - HAN ÄR INTE INTRESSERAD. DE ÄR INTE PRIORITERADE PÅ NÅGOT SÄTT ALLS!!
Dickhead skrev "Sad to say. No sleep. No time. But tell them i will call soon and that i love them and miss them"
FUCK THAT! Det har jag gjort tillräckligt och haft gråtandes barn här hemma som undrar när fan ringer han då? När fan kommer han då?! Det gör han ju inte. Han kontaktar inte dem. De senaste gångerna det har förekommit någon form av kontakt alls så är det JAG som slagit hans jävla mobil nummer och gett luren till min son.

Jag svarade på hans sms: "I agree with you, it is sad you don't have five or ten minutes for your children. Take care. Bye."
Jag tycker fantamig att det var jävligt befogat och ni ska veta vad det krävdes av mig, som ju är som jag är, att skriva ett sådant trevligt sms. Jag ville på något sätt att han ska veta att jag tycker det är jävligt oaccepterat och vill gärna känna att jag med det meddelandet gjorde just det på ett bra sätt.
Hans svar: "Piss off with your guilt trips. Now you fucked up again and showed the same maddi"

Nej du.. DICKHEAD. Om någon fittade sig så var det fantamig du.. om du bara visste vad du nyss gav upp. Ditt kött & blod, ditt legacy, dina förstfödda söner. Dina barn.

Han, som redan har två barn, borde veta vilken tid det tar med en nyfödd. Att det kan förekomma sömnlösa nätter. Om han inte kan klara av en nyfödd och samtidigt se efter de barnen han redan har - borde han fan inte ha skaffat den ungen. För tydligen har han bara tid för det nu och inte hans förstfödda söner. Ska Phini och Laaiti verkligen bli undan skuffade nu för att han har skaffat en unge till? Jag tycker inte det.

Jag har svalt min stolthet för mycket. Alldeles för mycket - för mina barns skull. Men eftersom han inte mötte mig halvvägs utan spottade mig i huvudet (ex: Jag skrev bra mail till honom om hans barn som mår dåligt och han svarade med ett kräkmail om "maddi gjorde så, maddi sa så, jag hoppas du dör") men jag vände andra kinden till och skrev ytterligare ett bra mail med dessvärre samma resultat. Utan framgång. Han har fortfarande inte träffat eller kontaktat barnen, som var min enda fråga, för att DE behöver det.
Men nu är det bra. Han kommer inte. Han ringer inte och han ämnar inte göra det för att HAN HAR INTE TID.

Nu sväljer jag inte hans skit mer för barnens skull heller för att min kontakt med deras "pappa" gynnar inte dem, så jag har ingen anledning mer.

Det vore lättare, för alla, om han vore DÖD. Om han vore gyllene six feet under. Det är sällan jag önskar livet ur någon men han står högst upp på min lista. Varför? För att han gjort illa mina barn. De gråter efter honom. Jag har fått börja gå till special pedagog med mitt barn på grund av honom och åtgärder sätts in på dagis på grund av honom.

Jag sätter honom i samma jävla kategori som mannen som förgrep sig på mig när jag var sju år gammal. Samma kategori som morfar som förgrep sig på mig. Avskum-som-förtjänar-att-dö-långsamt-och-smärtsamt. Han är inte ett dugg mycket bättre.

För det måste vara någonting som itne stämmer med denna människan.. vars egen MAMMA inte vill veta av honom - vars egen PAPPA inte vill veta av honom. De vill inte ha med han att göra, i deras ögon är han också död - med all rätt. ALLA som kommit honom nära och sett hans rätta jag - hatar honom och ser han som död. Jag inklusive numera. Det säger en hel del, eller hur..

Men det vore lättare och skonsammare om jag kunde tala om för barnen att deras pappa är död, än att behöva säga "Nej, pappa har inte tid med dig. Pappa vill inte komma" för hur värdelösa och oälskade känner de sig inte då?
Ska de behöva växa upp med känslan om att de inte dög? Att deras pappa inte vill ha dem. Att han valt någonting/någon annan istället. Som om de inte är värda ett skit....?
Hellre att han faktiskt vore död än att skita i dem.

Nu har jag gjort mitt. Nu stänger jag dörren om mig & barnen. Såhär ska det fan inte vara.
Jag hoppas att han en dag inser vad som egentligen har hänt och vad han egentligen har gjort - vad han kommer gå miste om. GÅR miste om!
Och jag kommer absolut inte influera barnen något negativt överhuvudtaget. Vi ska helt enkelt sluta prata om honom, vi ska glömma att han ens existerar. När sedan dagen kommer och de är gamla nog så ska jag ge dem bevisen. Jag ska ge dem alla sms, email och urdrag från advokater och tingsrätt som jag har sparat sedan dagen då deras "pappa" lämnade oss, och låta de få avgöra själva.

Tills dess är det JAG som rår om de när de är sjuka. När Phini får sina migränanfall ska jag badda hans huvud med kallt vatten. När Laaiti får sina öroninflammationer ska jag ge honom hans medicin. När de blir opererade, får feber och blir sjuka ska jag ta hand om dem.
När de börjar skolan, när de blir kära för första gången. När de tar sina körkort och tar studenten - då ska JAG vara där. Och när de sedan gifter sig så ska jag stå vid deras sida och sen.. när de själva får barn.. då ska jag vara där och stötta dem, vägleda dem och älska dem och när de väl har kommit just till den dagen då de själva är pappa, då har de redan lärt sig vikten av FAMILJ och KÄRLEK och LOJALITET - och det - tack vare MIG som kommer finnas där under hela deras liv och lära dem hur det SKA vara -- ANTE OMNIS MEA FAMILIA !!!

Dessa två är MINA barn. MINA söner. MITT kött & blod.
BARA MINA!

image453

Om du som inte känner till hela historien läser detta och tycker att jag är hård eller orättvis ska du veta att det finns mycket bakomliggande, innan du kommenterar.


Rösta på min blogg.


Jag orkar inte längre

Nu orkar jag inte mer. Det får räcka nu. Mina ögon svider och känns svullna.. tårkanalerna har arbetat under hela min dag. Det känns tungt som fan. Hela jag känns tung.

Min näsa har runnit i flera dagar och jag tänkte att det blir nog snart bättre. Men det blir fan bara värre hela tiden. Min näsa rinner, jag hostar. Ikväll började jag få ont i bihålorna (tror jag? Jag har aldrig haft bihåleont förr) och jag mår illa. Mitt huvud dunkar som om hjärnan protesterar och vill emigrera.
Tänkte att det blir nog bättre om jag faktiskt äter något. Försökte få i mig lite men kroppen reagerade, jag mådde mer illa och fick upp allt igen.  Så jag tänkte att ett varmt skumbad med mitt nya mandarin-badsalt gör nog susen, med levande ljus och avkoppling. Nej. Det blev varmt, svettigt och jag blev mest irriterad av att jag inte mådde bättre.
Såp jag tänkte att fuck, ungarn ska alltid ha nån jävla glass när de är sjuka som de magiskt nog blir friskare av så det ska jag testa. Jag plockade fram Vienetta från frysen som Ica har kampanj om, 9.90:-/st. Tror du det funkar på mig? Det borde göra det, rent logiskt vore det min fenomenalaste lösning, maddi som lever på choklad, godis och glass. Men fuck it. Mår fortfarande skit.

Vi försökte i förebyggande syfte ringa in en annan piercare för att hoppa in för mig i morgon men det sket sig. Chefen jobbar i Östersund nu så han kan inte heller. That leaves me. Jag är den enda piercaren som finns i studion i morgon. Jippih. Jag sitter nu och lyssnar på ljudet av pengaklirr i bakhuvudet. Det får mig att gå igång lite. Alla grejor jag kan skaffa pojkarna. Skaffa mig. Köpa körkortet. Jag måste jobba..! Så jag peppar mig själv så att det ska bli lättare att stiga upp i morgon bitti.
Så jag gör som chefen gör, proppar i mig massa alvedon/ibumetin/treo och kör hårt i morgon, några timmar.
Sen hem och slänga mig i soffan med filt och pojkarna och slappna av.
Sen när löningen kommer ska jag fantamig vara stolt. Som fan.

Sen är det faktiskt så.. att jag har ett jävligt bra rykte att bibehålla. Klart India behöver en piercare. En bra piercare. Och det är ju faktiskt jag. Visste du, att om man söker på piercing i hela landet på eniro.se så ser man att min studio har flest & bäst omdömen.  Kolla:
Enirosök: Piercing
India på eniro.se

Och för er som undrar om amerikanaren, han kom aldrig idag. Tur är väl det som jag mår =/

image453

Rösta på min blogg, för helvete!

Att kategorisera sina vänner (& amerikanaren som ska bli min)

Kategorisera sina vänner.
Samtalsämnet som följde mig under dagen igår handlade om vänner. Om vänner och hur man kan kategorisera sina vänner och sätta de i lite olika fack. Somliga menar på att det är fult att göra så, men jag vill gärna tycka att det är så vi gör - omedvetet, allihopa. Och det är inget fel i det alls.

Vi har (förhoppningsvis) alla någon som vi ringer till när vårt hjärta på ett eller annat vis brister. Inte bara för att hon/han är en väldigt nära vän utan just för att de har den unika egenskapen att kunna LYSSNA. Någon som man kan anförtro sig åt, som finns där i vått & torrt. Jag har sådana vänner. Men det är inte alla som KAN eller VILL lyssna alltid.
Alla är inte lika bra på att lyssna men kanske bättre på någonting annat.
- När jag vill prata med någon om mina sorger & besvär vet jag vem jag kan ringa. Hon är unik och finns där alltid. Hon lyssnar noga på mig, ger mig råd och kan lugna mig.
- När jag nån kväll känner för att festa ringer jag en annan vän som är kul att festa ihop med. Förvisso lite beroende på humöret jag kan befinna mig i. Om jag vill gå ut på nån klubb, ringer jag de vänner som också tycker om att gå ut. Ville jag sitta hemma och dricka så ringer jag de vänner som föredrar det. Kategorisera.
- När jag bara känner för att sitta hemma ringer jag den vännen som också tycker om att bara sitta en kväll och slö titta på TV och prata.

Kategorisera. Och det är inget fel med det. Det betyder inte att jag tycker mindre om vissa vänner än andra men att vi delar lite olika intressen ibland.
Hur vore det om jag ringer till min vän som hatar att gå ut, som som inte har några barn, som inte ens gillar piercings och bara pratar om allt ovannämnda..? Då blir det så att jag pratar med henne om det som vi faktiskt har gemensamt. Om jag däremot känner lust att prata om mitt jobb så vänder jag mig till någon som har det intresset om piercings. Vill jag prata om barn så hör jag av mig till dem som kanske också har barn och intresset.
Visst låter det logiskt? Visst gör vi alla likadant? Visst ska man kategorisera sina vänner & placera de i olika nyttiga fack.


"See you tomorrow then"
Idag hoppas jag på besök på jobbet. Av en amerikanare. Jag hatar amerikanare. Jag vet inte varför men jag hatar egentligen amerikanare. Jag hatar det kommersiella USA. För sakens skull mest. Jag har en vän, som jag började chatta med år 2000 på IRC där jag var äckligt aktiv. Han är amerikanare, han är ett undantag, haha. Vi har fortfarande väldigt bra kontakt och jag vill kalla honom en nära vän. John, som han heter, vet allt om mig. Vi har chattat mycket och pratat en del i telefon. Han bidrar till min amerikanska dialekt (jag har lätt att lära mig nya dialekter).
I alla fall, amerikanaren på jobb är en kund som kom in igår i butiken och frågade om finger ringar. Han ville kika på de ringarna med gammal svensk runskrift på.
Han frågade vad det betydde och jag i min enfald hade ingen aning. Jag visade han den ringen som jag faktiskt VET vad där står och gav honom en ring och berättade att där står "Jag älskar dig". Han stod med ringen i handen och mumlade mest för sig själv "I love you.." Jag tittade på honom och sa "Oh well I love you too". Vi skrattade och hans kompis påpekade att jag pratar bra engelska. Och jag, lite småroligt bredde på med min brittiska dialekt och sa "You should hear my british then". De frågade om jag kunde irländska men som jag sa till killarna.. "That's way out of my league.." Samtalet fortföljde...
Han: But you guys are open here everyday, right?
Jag: Yup.
Han: Are YOU here everyday?
Jag: Nope.
Han: Are you here tomorrow?
Jag: Yep.
Han: Well, I'll come back tomorrow then..
Jag: See you tomorrow then..
Vi avslutade med leenden och sen gick han och jag tänkte "Hmm". Har jag missat nått? Vad betyder det? Över analyserar jag nu igen? Jag tänkte på denna jävla amerikanaren nästan hela dagen och undrar om han kommer att dyka upp idag eller inte. Jag hoppas på det? Jag tror jag hoppas på det?

Det är bara så, att på India träffar man sina killar. En massa killar. En massa snygga killar från överallt. Det är svårt att vara singel när man är på India, man får frierier och utbjudningar från många olika killar. India is da shit.

Vad hände sen? Fortsättning följer förmodar jag..

image453

Glöm inte att
rösta.

Männen i mitt liv.. på väggen?

image462Louise och jag satt och pratade på msn nyss, hon skickade länkar till saker hon trodde jag skulle tycka om. Så fort någon hittar nått med döskallar så ringer de, skickar sms eller skickar msn för att berätta det för mig. Är det verkligen så, att när ni ser en döskalle så tänker ni på mig? Jippih!
I alla fall.. Jag fastande på en av sidorna och kom fram till kategorin om tapeter/vägg dekorationer.
Och en idé slog mig när jag såg en av tapterna..
"Äntligen får man klottra på tapeten!!! På tapeten "Sign your name across my heart" skriver man själv namnen på sina nära och kära direkt på väggen i de tomma banderollerna som sveper runt hjärtana."

Min idé är att tapetsera en vägg (för det borde väl räcka) med denna tapeten.. och låta mina älskare få skriva in sitt eget namn i ett hjärta efter att de spenderat en natt med mig. Fy fan vad de kommer känna sig speciella efter att de läst igenom alla namnen..?

Se själv -
Klicka här.
Och när du ändå klickar - Klicka här.

Markandsföring VS sexuella trakasserier..?

Vi har som sagt fått in ett nytt sortiment på jobbet. Massor utav nya fina blingande örhänge förgyller butiken, nästan så att man behöver solglasögon när man kommer in. Nya piercingsmycken har köpts in, halsband och ringar likaså. Vi har fullt upp med att sortera, packa upp, prisa, lagerhålla och lägga ut och om någon vecka är vi nog helt färdiga.
Cindy har grym koll på allt detta och jag känner mig handfallen och bara tittar på henne och låtsas att jag jobbar.

Jag tittade igenom det som de hunnit fått ut när inte jag varit där och hittade mina favoriter ganska snabbt.
Jag var ju TVUNGEN, ja, alldeles sådär magiskt TVUNGEN att ha en ring med döskallar. Fy fan vad de är coola.. Ren silver och inte för dyra. Sådana som jag haft många kunder frågandes om, synd bara att chefen inte tog hem fler, för jag har god lust att köpa alla själv och ge de till mina vänner..

De nya halsbanden vi har fått in är så jävla coola. Mina chefer anser att vi som anställda ska bära butikens smycken för att det säljer. Levande marknadsföring och det märker vi, att det funderar. Att se smycken PÅ är bättre än i en monter.

image461Cindy och jag kom överens om att jag skulle bära detta halsbandet som jag tyckte så mycket om. Jag är tacksam att det var min Cindy som påpekade att mina boobisar såg fina ut idag och inte Robban. Det hade inte funkat för mig. Och med denna marknadsföringen med halsbandet jag tog på mig, märkte jag att halsbandet faktiskt framhäver mina TUTTAR och riktar blickfång dit istället och kanske inte lika mycket halsbandet.. så om det nu vore Robban som sagt åt mig att bära halsbandet hade jag börjat undra.. men jag kan ju hoppas.. att om killar ser halsbandet - ser min urringning, så kanske, bara kanske.. köper de ett halsband.

Då ska jag FANTAMIG ha LÖNEFÖRHÖJNING!

Om du bor i Skåne och har vägarna förbi Malmö tycker jag att du SKA ta en titt förbi India, vi har för jävla snygga smycken.. <3
image453







Rösta, jag ligger inte etta ännu.

Postfoto

Whoa. Jag tappade hakan.
Jag skickade in 106 bilder digitalt till
postfoto för framkallning, i måndags, sen på kvällen. Idag damp de ner i brevlådan. Snacka om snabb leverens och billigt. 106 st (11x15/17cm) för 100 kronor. Det är ju helt sanslöst. Med exp. avgift & porto blev totalsumman 146 kronor och det tycker jag är ett förbannat bra pris.

Kollade nyss igenom bilderna som är av fenomenal kvalité. Jag är mer än nöjd. Så nu ska jag äntligen få nytta av de svarta albumen jag köpte i Ullared med Babbi.

Dagens tips - framkalla dina digitala bilder hos Postfoto - såvida du inte kan tips om billigare & snabbare framkallning.

image460





image453
... och du röstar såklart på min blogg.







Liam ♥ Mot alla odds...

image458Idag blev jag rörd. Som medmänniska och som mamma.
Jag visste inte att jag hade så mycket empati inom mig tills jag idag, fick tårar i ögonen och fick kämpa mot tårarna när jag satt och pratade med min mycket underbara vän Josefin.
Josefin är mycket yngre än mig, hon är 21 år vuxen - och mer mogen, mer ansvarsfull och vuxen än de flesta jag känner i min ålder. Hon är idag mamma till två helt underbara barn och sambo med barnens pappa Danne som hon varit tillsammans med sedan de var 14 - hur fantastiskt är inte bara det..

10 dagar innan hennes 17årsdag fick hon sin förstfödda, i vecka 25, efter att moderkakan lossnat. Liam vägde 720 gram och var ca 25cm lång. Alldeles prematur och ett gränsfall för överlevnad. Han föddes med alla odds mot sig och Josefin berättade för mig idag, lite mer detaljerat än det jag hört innan, om hur hon kände när läkaren satt framför henne, tittade henne i ögonen och med en kall stämma sa "Ditt barn kommer dö idag, vem vill hålla honom när vi stänger av respiratorn". Sådär burdust rakfram. Allt hon kunde få fram var "Vad sa du?". Jag kan inte, och vill inte - föreställa mig hur hon mådde just då och alla de tusentals tankar och bilder som måste ha passerat revy framför hennes näthinna. Så ung, så traumatiskt...

De hade tur att där fanns en annan läkare (från USA) med en annan åsikt och med en liten glimt av hopp. Josefin berättade för mig att när denna läkaren hade tittat på Liam så var det som om han hade känt att denna pojken är starkare än såhär, han ska inte dö. Han hade en sista överlevnads-strategi. Ett sista försök att rädda denna lilla pojkens liv. Han berättade att man kunde sätta Liams respirator på MAX. Antingen skulle pojken älska det och efter någon dag klara sig helt utan respirator.. eller så skulle hans lungor explodera. Vad gör man som mamma i ett sådant läge? Jag hade inte klarat av att ta ett sådant beslut. För tänk om, jag tagit fel beslut och det kostat mig mitt barns liv?
Det bestämdes att försöka rädda honom och respiratorn sattes på MAX. Liam älskade det. Han kunde andas. Och precis som denna amerikanska läkaren lovat, var Liam utan respirator bara någon dag senare. Hans lungor påverkades efter denna hårda behandlingen av respiratorn men idag är hans lungor friska.

Det är allmänt känt att prematurbarn kan tillstå komplikationer och få men för livet. Hjärnan, lungorna och ögonen är de organ mest utsatta. En av de vanligaste orsakerna till att för tidigt födda barn får större hjärnskador (neurologiska skador) är att hjärnan drabbas av en kombinerad syrebrist och näringsbrist. Barn kan få bestående handikapp. Till de större hjärnskadorna räknas svår synnedsättning eller blindhet, svår hörselnedsättning eller dövhet, cerebral pares (cp-skada), då barnets förmåga att röra sig minskar avsevärt , svår utvecklingsstörning (låg intelligenskvot), krampsjukdom (epilepsi).
När det gäller mindre hjärnskador kan dessa ge lindrigare syn- och hörselnedsättning samt beteendestörningar som svårigheter att koncentrera sig, hyperaktivitet och inlärningsproblem. Idag används begrepp som DAMP och ADHD för att beskriva dessa skador.


Liam har utomordentlig syn och hörsel. Han har inga rörelsehinder överhuvudtaget, han kan cykla utan stödhjul, springer som de andra barnen, gungar, hoppar och stojjar som vilket barn som helst och jag har aldrig sett honom som något annat - än vilket barn som helst, trots att han är för tidigt född.
Josefin har varit i kontakt med olika läkare då det tycktes att han var sen med språket. Det visade sig att strängen under tungan var för kort och hindrade hans mummotorik. En mindre operation senare och han började prata mycket bättre. Det har även kommit fram på sistone att han tycks att någon form av handikapp, som är vanligt hos dessa prematura barn. De kallar det att han är utveckings störd. Att han är sen. För att han itne pratar lika bra som de andra barnen, att han kanske inte alltid är lika lätt att få kontakt med. Men för mig, är han som vilken annan unge. Han är född 2003, bara 4 månader före min son. De leker fint med varandra och kommer överens. De är lika kärleksfulla bägge två och lyckas kommunicera med varandra. Min son pratar förvisso lite bättre än Liam, men något sämre än sina jämnåriga - är han sen för det?

Det är tufft för Josefin och Danne, att få ett sådant besked. Att få höra rakt ut, med den benämningen "Er son är utvecklingsstörd" och med det menar de att han är något år försenad i sin utveckling. Att exempelvis, när han är 20, kanske han uppför sig som en 18åring, och det - i min mening, som vilken annan kille som helst. Spelar det roll om han som 84-åring uppför sig som en 82-åring? Nämn en kille som är mogen sin ålder...
Men om man ser över alla de prematura barn, som föddes under bättre förutsättningar än allas vår Liam "mirakelbarnet" som faktiskt fått alla de skador som det är så stor risk för, men inte Liam.. inte Liam. Som mot alla odds ÖVERLEVDE. Mot alla odds faktiskt kan både gå & springa. Som ser bra och hör bra. Då kan det faktiskt spela roll om han är några år "sen", tycker jag.

Josefin är som jag och har dedikerat sitt liv åt sina barn och sätter sig själv allra sist. Hennes barn kommer först, punkt slut. Hon är dedikerad, kärleksfull och omsorgsfull. Hennes barn är lyckliga att ha en sådan mamma. Josefin har känt sig otillräcklig som mamma, som vi alla gör någon gång när vi vill ge allt men kan bara ge så mycket. Jag förkalrade för henne att jag är mäkta imponerad och respekterar henne mer än hon anar för vad hon faktiskt åstadkommit med barnen och vad hon lyckats ta sig igenom. Hon är medveten om att födslen av Liam är något så traumatiskt och har satt ärr i hennes själ och hon kan än idag minnas den dagen när läkaren sa att hennes barn skulle dö och den känslan lever vidare. Hon behövde höra att hon är en bra mamma och när jag talade om det för henne så började hon gråta och ville krama om mig. Vi kramades och jag sa att jag verkligen menar vad jag sa. Hon är fantastisk och jag beundrar henne och önskar att jag hade ens en liten del av det magiska hon har. Jag älskar min Fin-Fin

Som jag sa till Josefin idag... Hon ska inte hänga upp sig på ordet utvecklingsstörd - för Liam är Liam och därmed basta.

image459

Min son Phini till vänster - Josefins son Liam till höger






image453









Rösta missmaddis

Varför man älskar skåningar?

Hur kan man - INTE - bara fullkomligt, ÄLSKA skåningar..?


NEGERBOLLAR

image455Jag skiter i vad DU säger, jag skiter i NI ALLA säger, för det har alltid hetat, sedan jag var liten, och kommer alltid heta NEGERBOLLAR. Neger med mjäll, så det så. Det betyder inte att jag rasistisk för det. Men en negerboll är en negerboll. Så hata mig gärna för det och kommentera gärna hur rasistisk du tycker jag är för att jag inte säger chokladboll eller "boll från en annan kultur" (tack, GirlGoesMom för förslaget). Men för mig är det och förblir - negerboll.

Och jag har äntligen hittat den magnifika symbiosen för att få lyckade negerbollar.
Ni vet alla ingridienserna. Vi är alla uppväxta med det men det finns ju olika versioner.

Och ni vet även min förkärlek till kaffe.. jo, du fattar resten. Here goes.. och jag har verkligen ansträngt mig för att inte ge er ett alltför mycket måfå recept.

missmaddis NEGERBOLLAR!
antal ca: En stor jävla boll. eller en massa jävla små, resten är upp till dig.

4,5 dl havregryn. Snabbhavregryn ska det vara, annars smakar det skit, det smakar vete och hur nice är det på en skala?
1,5 dl strösocker. Vitt. Helst.
1 msk vaniljsocker
2 msk KAKAO, ingen jävla O'boy.
1 msk Nescafé redcup som blandas med
1-2 msk starkt bryggkaffe. Zoéga's skånerost, såklart. Forza går också bra. Om du ens överväger Gevalia så sluta läs min blogg. Nu.
100gr margarin/smör. Milda is da shit.

Blanda ihop skiten tills det ser ut som grynig bajs. Rulla ihop bollar och rulla i kokos eller pärlsocker. Fritt val.
Låt det stå i kylen tills de känns som fasta, hårda silikontuttar innan du kan mumsa.
Bjud inte. Bjud inte på någon, var ego. Göm de för barnen och ljug - säg att de är slut. Tandfén tog dem eller nått.

image457

- Rösta -


1. Konfekt
En negerboll är ett sfäriskt bakverk med matfett, socker, havregryn, kakao och kallt kaffe som viktiga ingredienser. Bakverket rullas i pärlsocker eller kokos som fäster på utsidan.

Namnet är kontroversiellt. Benämningen chokladboll anses av somliga mer politiskt korrekt även om den endast får användas när mängden choklad är tillräcklig. Annars är det ett brott mot marknadsföringslagen (SFS 1975:1418). Understundom hör man även de med en blinkning till upphetsningen ironiska beteckningarna afroboll och etnisk boll. Endast sällan det möjligen inte alltid medvetet ironiska gambiaskallar med mjäll.

Bakverket kallas även ofta för kokosboll, vilket tyvärr lätt förväxlas med ett annat bakverk bestående av skum med en chokladyta beströdd med kokos (i Göteborg kallad munk, i Skåne ibland kallad gräddbulle). Dessutom innehåller de inte nödvändigtvis kokos. Våren 2004 utlyste Bröderna Anderssons Conditori i Sjöbo (som tidigare blivit anmälda för att ha använt ordet "negerboll") en namntävling. Vinnare blev förslaget brancoboll. I Skåne, åtminstone i sydväst, används (skämtsamt?) beteckningen 08-boll, med klar address till stockholmare. Företaget Delicato använder beteckningen pärlboll.

Källa:  http://susning.nu/Negerboll


Mamma, du är skitjobbig.

Jag har en nerv just under mitt högra ögonlock.
En nerv som hoppar till i ren frustration och ibland ilska.


En nerv som hoppade till när min två åring, efter tillsägelse, ÄNDÅ hällt ut spannen med vatten & Ajax över hela golvet och mattan i hallen, när jag städade.

En nerv som hoppar till när de med kritor målat sitt eget rum. Väggarna, deras nya möbler för att sen ta sin färd ut i MITT kök och måla där.

En nerv.. En nerv som nästan får hela mitt öga att gå i sönder när de tagit av sig sina blöjor och kissat ner golvet i hela sitt rum, kissat ner sina mattor och sina leksaker. En och annan nalle fick sig ett slaskigt urin-bad med. Och du.. det tycker det är roligt. Jag kan stå där och gorma, skrika och skälla på dem och det enda Phini, snart 4 år, kan säga till mig, som är hans mamma är: "Mamma, du är skitjobbig".
ELLER HUR?!
Var kan han ha fått den uppnosigheten ifrån..?

En nerv som hoppar till när jag för femte gången inom loppet av en halvtimme har fått gå emellan Jason Vorhees & Freddy Kruger här hemma när de försöker slita varandra i stycken. Igår hörde jag skrik från deras rumm och just som jag kommer dit ser jag Phini hoppa på Laaiti som de gör i WWF, sätter händerna runt hans hals och de faller bägge två baklänges.
De är (snart) 4 & 2,5 år gamla. Om de slåss på detta sättet nu så är jag förbannat rädd inför framtiden.

image454
image453







Ge mig styrka.. och
rösta på min blogg.

Kom, vi knullar.

Jag har sagt det så många gånger förr och jag måste få säga det igen. Jag förstår inte killar! Absolut inte. Det är verkligen så att vi talar helt olika språk, kommer från olika planeter och missförstånd, kära du.. är att vänta. Massor utav missförstånd.

Och i kombination att vara man och dessutom helt jävla sanslöst "bakom flötet" som vi säger i Skåne, det är jävligt taskiga förutsättningar, om du frågar mig.

När en kille säger "Snygg tröja" så menar han "Ska vi knulla?"
När en kille säger "Jag tycker du är intressant" så menar han "Du e het, kom så knullar vi".
Och när en kille säger "Jag vill lära känna dig" så menar han egentligen - KÄNNA dig. På insidan. "Kom, vi knullar".

Men jag drar inte alla killar över en kant. Trots att jag inte har mycket erfarenhet av killar som INTE vill innanför trosan. Det finns de killar som faktiskt letar efter kärlek. Det finns de desperata som aldrig har haft en flickvän, som i sin desperata jakt säger och gör korkade grejor och istället för att fånga en tjej, så blir det motsatt effekt att de jagar bort tjejerna.
Och när en desperat kille i jakt på kärlek gör misstaget att kontakta MIG och försöker smickra mig, charma mig, så har de just begått ett misstag och deras självförtroende kan komma att få sig en dänga.

I morse hade jag detta mailet väntades på mig, på Lunarstorm.


Skickat: idag 09:34
Till: missmaddis F28

Hej sötis & gó morgon ;)

Lite fakta om mig, det är så svårt att beskriva sig själva, alla uppfattar en olika.. Så man skriver bara possitivt om sig själva, för att det ska låta bra... Hahaha...

Jag är en seriös, ärlig, romatisk, charmig, trevlig, positiv, öppen, gó & glad, söt, lite små "busig" image449 Och MYCKET rolig kille, och så har jag ett stort image450 Av GULD som jag kan dela med dig sötis..!! Låter det som kille du leter efter..?? *hoppas*

När jag titta mig igenom här på Lunar och hitta dig kunde jag verkligen inte släppa min blick ifrån WOW... Du är grymt fin, söt, sexig, snygg & så otroligt vacker tjej image449 Du verkar vara en trevlig, gó, snäll & lite små "busig" tjej mina ögon, så har du fina & vackra ögon, dom hade jag velat vakna upp till varje morgon, och ligga sked med dig hela natten lång... Med andra ord är du en riktig SKÖNHET, som dina föräldar har skapat...image449 Skånes egen lilla Prinsessa...

Du kan ju få mina telenr, för en bättre och närmare kontakt med mig, menar det är 100 ggr lättre att prata i telefon, än skriva mail till varanndra hela tiden, så får du mycket bättre uppfattning vad jag är för en trevlig kille, inte sant..??

Eller jag kan få dina telenr om du inte vågar att ta steget att ringa mig..?? *undrar* Om jag nu får dina telenr, så kan du lita på mig till 100%, LOVAR & SVÄR att jag inte kommer missbruka dina nr!!

Har du MSN?? Isåfall kan du adda mig på din MSN, om jag är ok och godkänd i dina fina och vackra ögon *hoppas* Min hotmail/MSN är: (censur)@hotmail.com

Ha det kanon bra & ta väl hand om dig!!
Hoppas vi snart ses & höres igen... image449

Många pussar & kramar (censur) image449

¤


Mitt svar:

Skickat: idag 10:08
RE: Hej sötis & gó morgon ;)

Är du intelligens befriad? Född i farstun? Har du inte alla hönsen hemma?
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG!?

Var någonstans har du läst att jag ens är ute efter en dejt, en pojkvän eller beundrare? Vad får dig att tro att jag är intresserad? Om du nu i ärlighetens namn varit ens det minsta intresserad så hade du gjort vad de flesta normala människor gör & exemeplvis läst upp om mig först. Kollat in min hemsida och faktiskt läst. Där står det klart och tydligt hur jag lever. Där står också hur jävla ärlig, rak på sak och burdus jag är. Hade du då vågat ta den risken?

Jag är en ensamstående småbarnsmamma. Jag jobbar. Jag har varken tid eller intresse av att träffa någon och smicker kommer man fan inte långt med. Om jag skulle träffa alla killar som ger mig komplimanger hade jag aldrig fått vara hemma.

Get the fuck out.


¤

Jag vill gärna tycka att det krävs lite mer än hans desperata försök för att fånga MITT intresse. Jag blir irriterad på människor som är så jävla tafatta. Jag börjar bli trött på sånt här.. Att man helt plötsligt kan bli intresserad av en tjej efter bara ha sett hennes foto.


image453







[
rösta]

Tarot

Usch vilken seg dag det har varit för mig idag. Efter veckans 6 arbetsdagar kände jag faktiskt inget dåligt samvete alls att jag drog mig lite längre i sängen i morse och att jag faktiskt inte gjort någonting vettigt alls idag. Jag satte igång en maskin tvätt i morse men har inte orkat hänga upp den ännu. Jag värmde mat till middag och diskade två gånger idag. Pojkarna och jag fikade lite överbliven tårta idag och bakade våra kaffemuffins (recept kommer, ska bara luska ut mitt måfå, mofo).

Pojkarna har varit fina idag. Några enstaka småbråk men de har kommit överens ganska bra idag ändå och lekt självständigt med varandra. De satt i sitt rum och ritade med nya kritorna och ville hänga upp alla sina teckningar i rummet, såklart. Så nu har vi officiellt tapetserat om deras rum. Jag personligen hade kanske föredragit några tavlor eller fina affischer men nej, pojkarna mina är sina egna konstnärer.

Eftersom jag inte träffat de tillräckligt för att fylla min kärlekskvot denna veckan ville jag hålla de uppe längre ikväll och mysa. Vi satt i soffan och Phini började bli en gnällfis runt nio. Konstigt att han, som ju är äldst. inte klarar lika mycket som lillbrorsan som för övrigt är den som vaknar tidigast varje morgon, allt mellan 5-7. Laaiti - han gäspade inte ens runt nio.

Jag satt i soffan och slötittade på tv för en gångs skull, när Phini kom in med sitt sedvanliga "Mamma, vet du vad Laaiti gjorde?!?" Han tjallade på brorsan som vanligt och jag fick tillrättavisa de bägge två en stund om det ena än det andra och förklara saker som jag redan förklarat fler gånger än jag har dreadlocks på huvudet.
När det var klart tittade jag på Phini och sa "Phiiiiiini.. mamma behöver lite KÄÄÄÄÄÄRLEK" och innan jag visste ordet av hoppade han upp, la sig mage-mot-mage på mig och pussade mig mitt på munnen.. "kärlek, mamma!" Det, mina vänner.. är SÅ det ska vara.




image448Idag har även varit en sådan dag när jag av någon anledning har haft onda aningar. Du vet den där magkänslan, den där.. kvinnliga intuitionen, som om någonting kommer hända eller håller på att hända. Någonting dåligt. Jag märkte mig själv med bilder i huvudet soim var skrämmande verkliga men jag vet fortfarande inte om/vad det är. Mitt omedvetna som spelar mig ett spratt.
Det är inte många av er som känner till detta men jag spådde mycket i tarot för många år sedan. Så pass bra och välutvecklat att jag blev förbjuden att spå i tarot på behandlingshemmet jag då var inskriven på, när jag var runt 17. Inte för att jag spådde de andra tjejerna om framtiden, utan för att jag spådde om deras bakgruns som var sekretessbelagt och återberättade saker som jag egentligen inte skulle veta vilket personalen inte uppskattade.
Mina tarot beslagtogs.
Jag fortsatte vid min hemkomst men förkastade mina tarot efter en.. "händelse", 1997.
Jag har även spått i spelkort, lite med pendlar. Ja, lite av allt möjligt. Jag har min egen lilla tro, i min egen lilla värld. Och med det förklarat så kan jag fortsätta till min "point".
Av någon anledning, fick jag för mig att jag skulle lägga korset igår. Bara sådär, efter flera års avbrott. Som från ingenstans. Jag har inte kvar några tarot längre men gick ut i köket, öppnade köksskåpet och just som jag hunnit undra om jag ens har några kort så såg jag asken. Där låg de och väntade.
Jag tog med mig asken och satte mig på sängen i mitt sovrum där jag hade 6 ljus brinnande och la mitt kors, ställde mina frågpor och fick svar jag förnimmade men att faktiskt få se det.. Ja. Jag skrev upp mina frågeställningar och tankegångar och svaren likaså..
Nu är det bara att vänta och se just hur ringrostig jag är...


[
RÖSTA]

Red Bull ger mig vingar?

Listan snodde jag av zoot

- Vad tänker du om


1. KÄRLEK:

Kärlek is da shit. Jag har massor och ger den till massor!
2. SEX:
Beror på vem man drar hem? Så länge jag bestämmer vem, vad, när & hur.
.. och så länge han vet var dörren finns :)
3. LIVET:
Livet är fenomenalt, makalöst och nästintill perfekt! Jag lever det livet jag valt och det livet jag vill ha och klagar inte för fem öre.
4. ALKOHOL:
I lagom mycket mängd, vid särskilda tillfällen och noggrannt utvalda vänner. Till skillnad från andra morsor jag känner - aldrig alkohol när mina barn är i närheten.
5. VÄNNER:
Oumbärliga. Vad gör man utan en axel att gråta på, någon att skratta med eller shoppa med..?
6. FAMILJ:
Mina barn är min familj, mitt liv, mina varje andetag - utan dem så förgås jag sakta och förtvinar.
7. TONÅREN:
Horribelt men lärorikt. Jag är tacksam för övergrepp, misshandel, svek och bedrag, utan det hade jag inte varit den jag är idag - starkare än någonsin.
8. FILM:
Film föredras under filt, med levande ljus och ett hårigt bröst att vila huvudet på. Föredrar skräck, rysare och komedier.
9. SKOLAN:
Känns som om det är jävligt passé trots att jag just nu funderar på distanskurs.
10. RELIGION:
Religion är intressant och faschinerande. Jag är av tron att alla bör ha en tro, något att förlita sig på och hämta styrka ifrån.
11. DIG SJÄLV:
Jag ser mig själv som en tjej med bägge fötterna på jorden, som inte är det minsta naiv, som tar det som finns till hands och gör det bästa av det. Envis och målmedveten. Med skinn på näsan och med enormt mycket kärlek att ge. Jag har blivit förlåtande och ödmjuk detta senaste år och låter min famn vara öppen.



- Vad är..


1. DET VÄRSTA DU HAR VARIT MED OM:
Min barndom med fysiska övergrepp, misshandel, mobbing och övervikt var det jävligaste JUST DÅ. När mina barns pappa lämnade mig och jag bröt ihop av hjärtesorg, var det jävligaste JUST DÅ.
2. DET OLAGLIGASTE DU HAR GJORT:
Jag stal en negerbulle när jag var 13, långt hemifrån och utsvulten. Kan itne påstå att jag blev mätt eller att det var rätt men wtf..
3. DET PINSAMMASTE DU VARIT MED OM:
Jag har nog helt generellt ganska svårt att tycka att någonting är pinsamt? Jag skäms inte helt enkelt. Det känns som.. fuck it.
4. BÄSTA KVÄLLEN DU MINNS:
Förbehåller mig rätten att behålla den info för mig själv.
5. DET ROLIGASTE DU VET:
Måste jag välja? Det är kul att ge mina kidz presenter, de blir så jävla glada. Det är kul att kittla dem och se de kippa efter luft mellan skratt-anfall. Det är kul att dem lyckliga.
Å andra sidan är det förbannat roligt att festa med mina vänner, dansa & sjunga & vara odräglig. Att brottas med mina killkompisar och gosa med mina tjejkompisar.
Sen har jag alltid roligt som fan på jobbet, det vet ni.. så måste jag välja?
6. GODASTE DU VET:
Kaffet som fan. Ååååh... dubbelnougat som fan..
7. DET FÖRSTA DU TÄNKER PÅ MORGONEN:
"Ut från mitt rum!! Sluta skrik, sluta hoppa på mig, ge mig KOFFEIN.. NIKOTIN"
8. DET DU LÄNGTAR EFTER NU:
Nya lägenheten och körkortet!
9. DAGENS HIT:
Laaiti vs Phini - hit, kick, bite.
10. DET SOM DU NJUTER MEST AV ATT GÖRA:
Jobba & gosa med kidzen :)



- Vad gör du när...


1. DU ÄR LEDSEN:
Jag gråter först, sen skriker jag. Jag går igenom allt i mitt huvud och belastar mina vänner. Sen skriver jag ner allt, i varenda detalj och får det UT ur mig - sen berarbetar jag det.
2. DU ÄR GLAD:
Låter alla veta att jag är glad. Jag skrattar, hoppar, ler, kramas och pussas!
3. DU KÄNNER DEJ ENSAM:
Ensam? Jag är aldrig ensam :D
4. DET ÄR HELG:
Om jag inte jobbar så har jag barnen att leka med. Gå till nån lekplats, ankdammen eller bara på promenad.
5. DU HAR PENGAR:
Köper grejor till lägenheten, kläder till mig och kidzen.
6. DU ÄR PÅ KROGEN:
Dricker shots och/eller cider. Pratar med mina vänner och är spydig mot odrägliga fulla killar med lama ursäkter om varför de står där framför mig.
7. DET ÄR SOMMAR:
Solar, badar & njuter.
8. DU VAKNAR:
Sätter igång kaffekokarn, bytar blöjor, frukost till kidzen sen tar jag mitt kaffe och sätter mig på balkongen med en cigg.
9. DU KOMMER HEM FRÅN SKOLAN:
Öh skola? Right.. Men från jobb isf. Sätter igång kaffekokarn, tar hand om & gosar med pojakrna innan de ska nattas en timme senare..



- Vem..

image447
1. RINGDE DU SENAST:
Pappa
2. RINGDE DEJ SENAST:
Cindy
3. TRÄFFADE DU SENAST:
Karin
4. TÄNKER DU PÅ:
Förbehåller mig rätten att behålla den infon för mig själv.
5. VILL DU TRÄFFA NU:
Förbehåller mig rätten att behålla den infon för mig själv.
6. VILL DU LEVA RESTEN AV DITT LIV MED:
Mig själv. Ensam är stark. Så känns det just nu iaf.
7. ÄLSKAR DEJ MEST:
Mina barn så jävla klart. Det måste de. Annars slår jag dem.
8. SVEK DEJ SENAST:
I.
9. BLEV DU ARG PÅ SENAST:
W.
10. GRÄT DU ÖVER SENAST:
Mina barn. Å deras vägnar.




- Vad gör dej...


1. ARG:
När människor är alldeles för upptagna med hur DE känner, hur DE mår, vad DE vill - att de inte kan se till det mest västentliga.
2. LEDSEN:
När jag känner mig maktlös som mamma och inte kan tillgodose mina barns behov.
3. BESVIKEN:
Se fråga 1 i denna kategori.
4. NÖJD MED DEJ SJÄLV:
När mina barn kommer fram till mig och säger "mamma, jag ÄLSKAR dig" och pussar på mig, alldeles sådär underbart spontant, då vet jag att jag lyckats i min strävan att uppfostra dem med mycket kärlek när de anammar det redan nu.
Jag känner mig nöjd med mig själv när jag har kunder på jobbet som enbart bokar in sig till mig för att jag är DERAS piercare, de är mig lojal. När kunder berömmer mig på jobbet, till både mig och mina chefer.
Jag är mer än nöjd när jag ser mig omkring i mitt hem om vad jag själv åstadkommit med vårt hem.
5. GLAD:
Se fråga 4 i denna kategorin men plussa på dubbelnougat?
6. TRÖTT:
Mina mediciner =/
7. SPRALLIG:
Koffein! Kaffe, kaffe kaffe!! Java..! Wooho!
8. ALLVARLIG:
Vissa diskussioner och när en vän behöver lätta sitt hjärta.
9. GRÅTFÄRDIG:
När mina barn gråter efter sin pappa och jag kan inget göra..
10. ENERGISK:
Red Bull ger mig vingar?





Rösta bloggtopp, annars googlar jag dig.

Gissa

image445
Kan ni gissa fotografen?


image446

Vi firar ETT ÅR! Hurrah, hurrah!

image441Indiafamiljen.
Det är ingen nyhet för er, det lär knappast komma som en chock när jag berättar att jag älskar mitt jobb. Att jag trivs som firren i poolen och känner mig hemma på India. Att jag inte bara är en del av bemanningen utan även av India familjen - för så, känns det oftast, som om vi är familj. När jag jobbar med Cindy kramas vi, pussas och anförtror oss som om vi vore systrar. När vi ringer ägaren om frågor eller bara för att meddela dagskassan avslutar vi samtalet med "Puss, puss" - hur ofta gör man det..?
Idag var det lördag och den sista dagen i min vecka. Denna veckan har det varit ganska mycket för mig. Men det känns inte som att man är på väg till jobbet när man sitter på bussen på väg in, det känns som om jag är på väg till fika med min syster. Jag älskar mitt jobb..! Allt gick fenomenalt idag, min dagskassa var bra och godkänd och jag hade många nöjda kunder efter mig. En av mina kunder grät under hela hennes bokning och jag visste inte om det var utav rädsla eller som om hon var förväntansfull och glad. Hon var urgullig i alla fall och jag tyckte synd om henne.. men hon var mer än nöjd och glad när vi väl var klara. Hah, jag blev uppraggad idag på jobbet med. Två stamkunder kom in. De pratar med Cindy och efter en stund hört jag Cindy säga att den ena killen vill hälsa på mig. Jag sträckte fram min hand och presenterade mig.
- Är du singel? frågade han
- Mmja, än så länge, svarade jag.
- Vill du ha en pojkvän?! frågade han rakt ut.
- Ehhh.. nej faktiskt inte, jag trivs precis som det är, var ju mitt ärliga svar.
- Nähä.. Vill du ta en kopp kaffe då? frågade han vidare, som om han inte fattade. Jag skrattade och kunde inte låta bli..
- Haha, vi vet alla vad "ta en kopp KAFFE" är synonym för eller hur..?
Han var snabb med att fråga om jag ville ta en kopp thé? Hahaha. Fy fan vad jag uppskattar rak på sak..!!


Jag är egentligen utbjuden ikväll men eftersom jag jobbat 6 dagar denna veckan kände jag att jag vile vara hemma i eftermiddag och ikväll med pojkarna och gosa. Karin hämtade mig på jobbet idag och det kändes skönt att slippa ta bussen. Karin hade med sig presenter från sin mamma till pojkarna och visst är det underbart - att Karins mamma, som aldrig ens träffat mig än mindre mina barn, ofta skickar med frukt, små choklad eller presenter till mina barn som för henne egentligen är främlingar <3
Karin och jag körde inom ICA och köpte kaffe, mjölk och cigg innan vi körde hem till mina föräldrar för att hämta barnen som åt middag. När vi kom hem fick pojkarna städa upp på sitt rum innan vi satte oss ner för att fika.

Vi firar ETT ÅR!
Jo vi firade ikväll - en dag i förskott. För i morgon är en STOR DAG som vi firar med tårta. Vet du vad det är för dag i morgon? I morgon är det den 14 Oktober och ett år sedan - ett helt år, på dagen, som jag och min man började våra nya liv och tog steg mot en ljusare och mer underbar framtid. När han tog beslutet att han inte ville leva med mig längre. Och det, mina vänner är jag honom tacksam för. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det - Han gjorde mig en enorm tjänst när han gav mig frihet. Frihet att vara mig.
För ni vet alla, vilken livskvalité jag har TAGIT och GETT mig själv och mina barn. Ni har följt min blogg, ni har sett det på håll. Ni har gråtit med mig och skrattat med mig och somliga av er har imponerats av min styrka att ta mig igenom detta. Jag har inspirerat många men ni ska veta att många av er har inspirerat mig.

Min man valde ett annat liv än mig som han (lyckligtvis) trivs bättre med. Han ska äntligen få sin efterlängtade dotter som han alltid drömt om, nästan mitt på dagen är hon beräknad sedan vår ett års-separation. Han lever ett väldigt snarlikt liv idag som han gjorde med mig för ett år sedan, bortsett från alla grälen med sin flickvän som han hade med mig, vilket var hans mål, som han nu har uppnått och det unnar jag honom! Bortsett från tillökningen har han ju även fått en styvdotter på köpet - hans liv är ju precis som han vill ha det, två döttrar! Grattis till honom!

Ni vet redan hur mitt liv har förändrats. Från svart till vitt, från sorg till skär lycka. Jag bor med pojkarna som han gav mig och bara det är platina. Jag har fått tillbaka mitt dröm jobb och har jobbat hela detta året. Jag har renoverat och dekorerat hela lägenheten och skaffat nya möbler *kah-ching*. Jag har fler vänner och är mer social och umgås mycket med vänner. Min hälsa har jag tagit kontroll över, jag är frisk igen efter mina sprutor jag fick ta 5 gånger i veckan, och fortfarande tar fast inte lika ofta. Jag har fått mina operationer och har en kropp som en tonåring - vad mer kan man BEGÄRA!?

Så i morgon, är det exakt ETT ÅR sedan min man och jag startade våra nya liv - utan varandra, på hans begäran. Om jag vetat min egen potential förr, om jag ens anade en bråkdel av hur mitt liv skulle se ut utan honom, hade jag lämnat honom för länge sedan. Så att jag slapp leva så isolerat. Utan att träffa mina vänner - att kunna träffa mina vänner själv, över en kopp kaffe och prata. Att kunna jobba. Att slippa alla dessa frågor om "var har du varit, vad pratade ni om, varför tog det så lång tid.." Och jag trodde faktiskt då, att jag själv valde att leva så, att det var så jag ville ha det.. men nu vet jag bättre. Jag ville inte ha det så, men kärleken är blind. Jag var fru & mamma då, jag är så mycket mer idag.
Jag vill ha mitt liv som jag har det idag. Jag vill vara maddi, piercare, som njuter av och älskar sitt jobb.. Jag vill vara maddi, mamma till två underbara pojkar som jag får uppfostra till dugliga män och jag vill vara bara maddi, maddi som dansar, sjunger och plåtas, som festar & har KUL. Jag vill ha hela kakan och äta den med och det är just det jag kan nu och gör.

Tänk att man har mer frihet som ensamstående med två än sambo med barnens pappa..?

image442

Tårtan vi firade med ikväll.
Märk min tårtbit - jag blev INTE gift!
Woohoo!


[
rösta]




image443


Jag försökte få en bild med en puss av Laaiti med, men som ni redan vet är han värre än en durecellkanin på speed - han försvann & kvar på linsen satt jag med putande läppar, ganska pusslös.

Phini (sentimental moment)

Ibland blir man sådär sentimental när man går igenom en massa gamla fotografier.
Jag älskar foton..!




Jag minns denna dagen som om det var igår.

Phini satt och åt barnmatspuré - de där köttfärssås som faktiskt är jättegod. Phini föredrog den när jag hade curry i. Han har aldrig riktigt varit som andra ungar, haha.
Han fick en host attack mitt i alltihop, det såg ut som om han höll på att kvävas, sen slutade han bara att hosta och började skratta och le sådär underbart som bara bebisar kan.

image440



(rösta)

Careful what you wish for...

Vilken dag på jobb!
image438Vår chef har varit på inköpsresa och idag kom 3 st lådor med UPS, med sammanlagt 75kg som skulle sorteras, delas upp, packas upp, prisas och sättas ut. Det är vad vi har att göra i butiken - och vad jag har att göra mellan mina studiokunder. Jag vet vad vi har framför oss några veckor..
Cindy och jag var hungriga mest hela dagen. Det var för lång kö på donkan när Cindy skulle in så hon kom tillbaka till butiken tomhänt och förkunnade att om maddi kan leva på kärlek kan hon med - så vi spenderade dagen med att pussas och kramas när hungern gjorde sig påmind tills jag blev galen och köpte choc.. något att tugga på.



Monstret vill döda Phini!?
Pojkarna var fina ikväll, bråken var uthärdliga. Min mini-vampyr bet sin storebror tidigare idag men förutom det tror jag han varit schysst. De fick ringa sin pappa och prata en liten stund och de slogs om telefonen innan det var dags att bada för dem. Vi satte oss i soffan en liten stund och gosade innan de borstade tänderna och kröp ner i säng.
image437Phini har nu kommit in i åldern när han har upptäckt alla monster under sängen. Han vaknade en natt i ren panik och sa att han inte kunde sova i sin säng mer för att han har MONSTER under sin säng som SLÅR honom och vill DÖDA honom. Det lät dramatiskt och jag undrade vart han fått sådana uttryck ifrån? Vi pratar aldrig om att bli dödad här hemma. Jag kände att det fick bli en längre diskussion och han fick sova hos mig den natten. "Mammas säng är snäll.. den slår inte mig" sa han när jag pussat hans panna, den natten. Jag la mig bredvid honom och berättade att alla de stjärnorna mamma har i taket (jag vet, i vårt hem är det JAG som har självlysande stjärnor i taket efter att detta rummet varit pojkarnas innan och jag har fan inte orkat plocka ner och flytta dessa tusentals stjärnor) är små skyddsänglar! Jag lovade honom att på morgonen skulle vi ta några stjärnor och sätta upp ovanför hans säng, i taket, så att de kan skydda honom från alla monster. Han blev jätteglad och jag gjorde som utlovat. Sedan dess är han säker i sin säng och är inte alls rädd att sova i sin säng längre, för att han vet att han har stjärnorna som skyddar honom!



image436När ditt undermedvetna talar till dig.
Ibland.. som från ingenstans, kan en sång bara dyka upp i huvudet. Man kan inte släppa den. Orden de sjunger etsar sig fast i huvudet och man måste sjunga och lyssna. Det har säkert hänt dig nån gång.
Har du undrat om det kan vara ditt undermedvetnas sätt att berätta någonting för dig? För ibland, när detta har hänt mig, och jag faktiskt reflekterat över det "Undrar varför DET dök upp i huvudet på mig just NU" men har senare kunnat relatera det till något som hänt eller sagts, som om mitt undermedvetna försöker förvarna, förbereda eller bara berätta någonting för mig.
Jag har ibland publicerat texter från låtar som gjort just detta.. och kan i efterhand förstå att det som sjöngs faktiskt hände? Ungefär som att lägga tarot?
Och de sista dagarna har jag gått omkring och lyssnat & sjungit på denna:
The miles are getting longer, it seems - the closer I get to you. I've not always been the best man or friend for you. But your love, remains true. And I don't know why. You always seem to give me another try. So I'm going home, Back to the place where I belong, And where your love has always been enough for me. I'm not running from. No, I think you got me all wrong. I don't regret this life I chose for me. But these places and these faces are getting old. Be careful what you wish for, 'Cause you just might get it all. You just might get it all, And then some you don't want. Be careful what you wish for, 'Cause you just might get it all. You just might get it all, yeah.

Jag kan inte placera vart i mitt liv det hör hemma just nu? Ska vi flytta, eller nått..? Det är ju det jag önskar!
Det ENDA jag och pojkarna behöver är nya lägenheten och körkortet, sen är vårt liv nästan perfekt
 image439
Klicka på smileyn, vettja!

Mamma är superman på amfetamin

image432Idag har varit en förbannat psykopatisk dag av någon anledning. Jag har inte känt mig normal och har haft så förbannat roligt på jobbet med Cindy. Vi skämtade och uppförde oss som idioter och hade turen att de flesta av våra kunder var likadana.

Ett exempel på en kund som var rolig var mannen som kom in med sin dotter vars öron skulle bli piercare. Jag kallade fram dem till kassan, frågade flickan hur hon mådde varpå pappan svara "Det var bra - tills vi träffade DIG". Jag tappade hakan! Han var oförskämd & rolig och jag fick en möjlighet att vara oförskämd tillbaka (med glimten i ögat). Cindy sa åt honom att det är mig han ska vara trevlig mot då det är jag som ska pierca hans dotter. Jag sa åt honom att han hade två minuter på sig annars torterar jag hans dotter. Muah-hah! Alla skrattade och de följde med mig in i studion där han var lika rolig/rapp i käft. Han påpekade att han var gammal nog att kunna ganska snabbt se vilka människor som tål det och jag tycktes se ut att tåla hans uppkäftighet. "Jo, det gör jag.. men nu är jag på jobb och måste vara någorlunda trevlig mot mina kunder.. men privat, du..!" Varpå han svarade att han hade gått därifrån då. Haha. När jag sen fick hans ID när han skulle betala med kort, tittade jag på det och sa att nuj vet jag hans namn och ska leta upp honom och skicka hotbrev. Hans svar kom snabbt "Bättre hotbrev än inga brev alls"

Vidare är det inte ofta jag får möjligheten att faktiskt pierca två av mina barns dagisfröknar inom loppet av 2 dagar. Det var skoj.. att ta in min kund i studion och fråga hur min egen son mår? Haha. Vilken trend. Framtidens förskollärare är piercade och jag bidrar. LYX! Mer piercing åt folket!

image431Barna var mysiga ikväll men det blev lite bråk just innan det skulle nattas, Phini var övertrött och ni som är mammor har nog sett det där syndromet om barn som blir gnälliga då. Visst är det konstigt - jag blir gnällig när jag är nyvaken och fnittrig när jag är övertrött. Varför kan inte barn vara likadana?
Vi satt en lång stund ikväll i Phini's säng och pratade. Det hela började med att han gav Laaiti en RAK HÖGER, rakt på käften och jag tappade hakan - jag såg det som i slowmotion hur hans näve knöts bakom ryggen, han laddade hela armen och med full kraft slängde sin knutna näve rakt över ansiktet på sin lillebror.. och det enda som skiljde det från boxningsmatcherna på TV var att jag inte såg blod, saliv, svett och tänder flyga ur käften på ungen. Därav min tappade haka och jag som reser mig upp snabbare än superman på amfetamin - Laaiti satt ju i mitt KNÄ! Så det var inte som om Phini försökte hyckla med sitt beteende.
När jag reste mig upp fattade Phini att det var kört och med uppspärrade ögon tog sats för att springa iväg för nu var morsan taggad.
Han "gömde sig" på sin säng och jag satte mig vid sängkanten och förundras fortfarande över hur äckligt pedagogisk jag var. Jag hann gå igenom hela "När du gör så mot Laaiti...."- talet under tiden som Laaiti, helt oberörd klättrade på mig som om jag var en lekplats.

Vi är en väldigt unik familj. Lika intensivt som vi kan skrika och bråka - älskar vi lika intensivt. Lika lätt som barnen har att visa att de är ledsna eller riktigt jävla pissed off, kan de visa sin enorma uppskattning och kärlek och DET uppskattar jag och där känner jag framgång - att deras personligheter är så färgglada. Man ska kunna visa alla sina känslor och göra det ordentligt. Sådan är ju jag med.
De är lika mysiga och gosiga som jag är opch älskar att kramas, pussas och hålla handen, precis som jag. De har inga problem att säga de magiska orden om "Jag älskar dig" och jag garanterar, om jag får som jag vill, så kommer mina pojkar vara de enda 15åringarna som fortfarande ger mamma godnattpuss och inte skäms för fem ören att pussa mig framför sina polare.

Jag vill tillägga att jag uppdaterat inlägget i den låsta bloggen som några av er märkte var felkodad. Nu går det att läsa hela inlägget.

Glöm inte att rösta på missmaddis!

Vem fan är DELILAH!?

Seriöst. Om du, som jag, tillhör den skaran som lyssnar på radion, än om bara i bakgrunden, så har du märkt att på något sätt så fastnar vissa sånger i bakhuvudet på en. Innan man vet ordet av och helt jävla omedvetet så har vi lärt oss texterna till ex antal låtar - utantill. Vi kommer på oss själva med att nynna på en sång som vi inte ens tycker om, och kan dessutom varenda ord utantill. Inte för att vi vill, eller ens tycker om det men för att det är så det går till. Helt omedvetet.

Så när Cindy och jag stod och jobbade i butiken och pysslade med smycken så stod vi bägge två och sjöng om Delilah. Sen mitt i sången kunde jag inte låta bli att undra, högt, i butiken..
-- VEM FAAN ÄR DELILAH!?
Varför sjunger JAG om någon jag inte ens vet vem det är..? Jag sjunger om Delilah om dagarna, jag sjunger om Natalie och undrar om hon känner som jag? Känner vaddå? Vad är det jag undrar? Och vem fan är Natalie?
Cindy brast ut i asgarv och jag bara tittade på henne. Under resterande dag kunde hon börja skratta mitt i alltihop och fråga "Vem fan är Delilah?". När hon senare stod ensam i butiken kom hon att tänka på det och brast ut i asgarv igen. Kunden som var i butiken tittade på henne med höjda ögonbryn och undra om allt var bra...?

Men tänk vilket rabalder man kan ställa till med eftersom vi människor blir så lätt omedvetet påverkad av det som vi hör som vi inte ens vet att vi hör. Exempelvis radion i bakgrunden, eller musiken som klingar från några skorriga högtalare på H & M. Om de varit smarta hade de satt på sublima meddelande om köptvång. Men jag undrar om inte jag ska smita in på H & M idag, spela in ett sublimt meddelande och låta det ljuda ut över butiken om att alla ska gå hem, läsa min blogg och
rösta.. För om de är det minsta som jag, så hör de det i bakgrunden utan att de vet om det och faktiskt går hem och gör det. Vilken makt tripp!


Svar på läsarfrågor!

Några svar på läsarfrågor!
Antar att jag får bejaka mina trogna läsare så att ni inte överger mig ;)

Klicka på deras namn för att besöka deras egna bloggar/hemsidor, jag har länkat till de som lämnat sin adress.




Jana & Carita undrade huruvida mina kudner ligger ner när de piercar tungan?
Svar: Jepp! Helt generellt ligger alla mina kunder ner när jag piercar dem. En del kan ha lättare än andra att ex svimma och det underlättar om man ligger ner. Andra kunder är själv rädda att de ska dra undan när det väl kommer till skott och tycker själva att det känns tryggast att ligga ner.

ille undrade om det inte gör det minsta ont det där, med piercing i tungan?
Svar: En piercing i tungan är den piercing som faktiskt gör minst ont (och en av dem som läker bäst). Tro't eller ej!

Sophie undrade om tatueringar, tips om vad hon kan tatuera in, vad som är vanligast osv?
Svar: Tyvärr har du fått det liiiite fel om foten, vännen. Jag är bara piercare, inte tatuerare, trots att jag är väldigt mycket tatuerad. Jag får frågan ofta om jag tatuerar, så pass att jag funderar på att hoppa på den där lärlingsutbildningen i en studio jag haft kontakt med.

Madelene undrade om skyddsängel-bilden jag publicerade?

Svar: Bilden du undrar om publicerade jag faktiskt utan tillstånd, ops? Jag googlade, hittade den på en officiell sida och kan skicka den till dig om du mailar mig.

Sandra undrade om jag fått kameran ännu?
Svar: Inte ännu =/ Men väntar späng och kommer naturligtvis blogga om det!

alma undrade om hon är för mesig med färgerna när det gäller sminkning?

Svar: Jepp! Inte bara du utan 90% av alla kvinnor/tjejer jag träffar VILL mer men VÅGAR för lite (tycker iaf jag). Men jag älskar dig ändå så stressa inte över det ;)

sara undrade om min fläskpannkaka med riven ost på?
Svar: Nja, det är nog ganska mycket en "vanlig" fläskpannkaka (med bacon i, såklart) med riven emmental ovanpå. I smeten har jag visserligen lite kaffegrädde i, för fylligare smak och toppar med svartpeppar. That's it :)

Ninna undrade hur lång tid det brukar ta innan man får dagisfotonen?
Svar: Jag vet inte hur det är hos er, men när vi tar bilder här i Skåne, runt september, som nu, så brukar vi få bilderna hem i brevlådan i november =) Pch jag LÄNGTAR, precis som DU och alla andra mammor!

LillaStoraJag & TinTin som undrade om man verkligen kan ha sådana tänder som min lilla Laaiti har?

Svar: Bilderna var bara klippta & skurna men för övrigt helt omanipulerade. Han HAR sådana tänder. iih!

Patruska & oolenoreoo undrade var man hittar färska pastaplattor?
Svar: Var tror du..? PÅ ICA, som du sa ;) Faktiskt i någon kyldisk på ica, hos mig ligger de bland baconen av ngn korkad anledning.. fråga kassörskan :)

TinTin som undrade varför min tandläkare Melvin sa "I will kill you" & om han sa det till mig eller bilderna?

Svar: Jag har ingen aning. Han är tandläkare - finns det schyssta sådana? ;)

MansonDust som undrade var jag köpte kaffeljusen?
Svar: Finns bl.a att köpa på Yankee's hemsida, annrs borde det finnas hos någon återförsäljare som generellt säljer levande ljus/doftljus, presentartiklar osv.

Diverse Läsare
undrar om den låsta bloggen och tillgång till den?
Svar: Användarnamn samt lösenord till min låsta blogg kan erhållas efter motiveringsmail med presentation till missmaddis.bloggar@gmail.com



Jag hade tänkt att uppdatera den låsta bloggen ikväll men efter disken, mat, plocka undan, natta barn, två väldigt långa telefonsamtal så orkar jag faktiskt inte efter denna långa dagen med en tidig morgon.. Så jag väntar tills i morgon bitti då det är mycket som ska publiceras på samma gång. Hoppas ni har överseende med detta.


Tah tah doe doe! (natti natti)
Rösta på missmaddis, såklart!
-missmaddis

Hos specialpedagogen - och mitt ödmjukaste TACK

image429I morse klockan 8.30 hade jag tid hos en specialpedagog för ett samtal. Allt jag egentligen visste om henne var hennes namn. Jag fick hennes telefonnummer av Laaiti's fröken igår morse och ringde upp bara någon minut senare. Jag förklarade per telefon vad som pågår och vi bestämde att träffas som idag.
Upp mötte mig en helt vanlig kvinna. Vi satte oss ner och jag började från början och drog hela historien, så omfattande så möjligt men även kortfattat. Och det ska ni veta, är en brdrift, jag är inte känd för att vara kortfattad.
Jag förklarade hur situationen med barnen ser ut, hur deras relation med mig ser ut, med sin pappa, med varandra, dagis, vänner, mormor & morfar osv. Berättade hur vi lever, mina värderingar och allt mer därtill och jag tycker nog att vi gick igenom det mesta. Hon lyssnade noga och förde anteckningar och när jag väl hade kommit fram till dags dato och förklarat hur min son beter sig, hur han tycks må så förklarade hon för mig och det lät ju logiskt och så självklart. Varför har jag inte kunnat se det själv? Hon tyckte (utifrån vad jag berättat) att hon tycker jag gör det mesta rätt men gav mig ändå lärorika idéer som jag ämnar ta till mig fullt ut. Hon höll med mig om mina åsikter om barnuppfostran, moral & principer och det kändes skönt att på något sätt, få det bekräftat..?
Hon ska kontakta dagis och ge dem vidare instruktioner, kontakta mig och sen ska vi naturligtvis träffas igen. Men nu har en boll satts i rullning och jag andas lite lättare för att jag vet att jag gör allt jag kan och tänker så fortsätta.
Jag mår mycket bättre nu, som om en glimt av hopp getts mig, att vi faktiskt klarar detta. Tack till specialpedagogen.
Mer om detta i min låsta blogg senare ikväll.

Vidare har jag planerat att lägga upp några bloggar ikväll, både privata och publika, så håll ut, mer kommer.
Svar på era frågor tänker jag även dedikera inlägg om. Så passa på nu - om du vill veta något särskilt, lägg din fråga i en kommentar så får du ett inlägg med svar.

Idag är det jobb som gäller för min del och jag ser fram emot det. Gårdagen var faktiskt en bra dag för mig. Cindy är väldigt sympatisk och lyckades vända en dag med taskiga förutsättningar till en bra dag. Hennes leende är smittande och hennes uppmuntran och stöd är guld varmt.

Ett särskilt tack - vill jag ge Kim och Madde.
Kim och Madde som är mina vänner och som stöttar mig. Men framför allt, stöttar mina barn när även de har det svårt. De ställer upp för mina barn och det har vunnit mitt hjärta, min lojalitet och min enorma vänskap. TACK å mina barns vägnar för att ni engarerar er så enormt mycket och låter inte hinder stå i er väg för det som NI står för, som inte tyst tittar på utan AGERAR. Ni gör mig stolt, att jag lyckats hitta och välja sådana fenemenala människor att lägga tid och kärlek på.


image430

Rösta rätt
Rösta missmaddis


Återaktuellt

Jag publicerade en musikvideo för några dagar sedan som blivit aktuell just nu. Ni som läser den hemliga bloggen - kan ni relatera..? Visst passar texten, som handen i handsken....



image428 Step one you say we need to talk
He walks you say sit down it's just a talk

He smiles politely back at you
You stare politely right on through
Some sort of window to your right
As he goes left and you stay right
Between the lines of fear and blame
You begin to wonder why you came


Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Let him know that you know best
Cause after all you do know best
Try to slip past his defense
Without granting innocence
Lay down a list of what is wrong
The things you've told him all along
And pray to God he hears you
And pray to God he hears you


Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

As he begins to raise his voice
You lower yours and grant him one last choice

Drive until you lose the road
Or break with the ones you've followed
He will do one of two things
He will admit to everything
Or he'll say he's just not the same
And you'll begin to wonder why you came

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
How to save a life
How to save a life

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Rösta

missmaddis på jobb! BILDEXTRA!

Härom dagen hade min kunds kompis en kamera med sig. Han tog några bilder under tiden jag piecade. Innan han gick frågade jag honom om jag kunde få ta del av bilderna och publicera dem på min blogg.
Ikväll kom bilderna. Så här ser det ut när jag jobbar!


image427

år 2002 är tillbaka.

image425Jo det är sant. Jag har gått upp i vikt. Jag är nu nästan - NÄSTAN - uppe i samma vikt som jag hade precis innan jag blev gravid. Oftast brukar morsor behöva gå ner till vikten de hade innan graviditet & födslar, jag tillhör den motsatta skaran.

Alla påpekar hur snygg jag är, hur det klär mig, att jag har fått så fina kvinnliga former, men jag vetefan om jag trivs, som jag nämnt innan. Jag kan inte direkt påstå att jag ligger sömnlös över det, jag mår inte psykiskt dåligt eller känner att jag håller på att bli deprimerad (över detta) och stressar inte som en idiot med GI, Viktväktarna eller annat skit. Jag tänker väl mest bara lite extra på vad jag stoppar i truten.

De senaste månaderna har inte varit till min fördel (se hemlig/låst blogg) och jag tror det är där min fiende ligger, varav min viktökning (och stressrelaterade finnar).  Om inget annat får jag glädjas av att tuttarna studsar lite extra när jag är ute och går? Och jag är ju faktiskt fortfarande skitsnygg ;)

Mina kidz och jag hade en lugn söndag. Jag ska jobba som en slav uppkommande vecka (chefen är på inköpsresa) och tyckte jag gott kunde varva ner på söndagen innan veckan började.

Jag ska jobba med Cindy hela veckan och jag ser fram emot det. Inte att jag ska jobba som en gris, men just att Cindy är där. Igår när jag kom till jobb, låg där en lapp till mig på britsen i min studio. Från Cindy, som ju är min chef. Hon är helt fenomenal, denna tjejen, jag kan inte understryka det tillräckligt. Kolla in lappen jag fick av henne.
image426

Visst är det underbart om något, att komma till sitt jobb med ett sådant välkomnande. Har jag ett bra jobb eller vad..

Idag tog pojkarna och jag en underbar promenad i det härliga vädret, vi köpte middag tillsammans och även frukost till i morgon, Phini fick fritt välja vilka flingor han ville ha. Smart unge, han ska ha Kolleggs variety.
En av mina närmsta vänner kom hit idag, med sin son. Barnen lekte och vi pratade en bra stund innan jag lagade mat till mina utsvultna ungar. Ungstekt falukorv, potatis, sås & sallad. Kan det bli mer svensk husmanskost än så?

Ikväll mådde min yngste son dåligt och jag stod handfallen och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det tog mig 30-45 minuter att lugna denna arga pojken som fick ett vredesutbrott utan anledning. Men Phini hjälpte mig att trösta lillebror och efter att de hade kramats och pussats lugnade han ner sig så att vi kunde borsta bort tandtrollen och nattas. "MAMMA SLÄCK LAAAMPAN" skriker ungarna i kör. "MAMMA SLÄCK TV'N!!" Skriker de bägge två. "MAMMA, SLÄCK DATORN" skrek Laaiti men DÄR drar jag fantamig gränsen.

Snart dags för mig att faktiskt släcka datorn. Vissa andra JOBBAR också, hörrdu. Och har barn. Som är ensamstående. Och har ett vidare ansvar för hundratals läsare som förhoppningsvis
röstar på min blogg. Annars skiter jag i att skriva ;)

-/missmaddis

Att vara konflikträdd - jävla mesar.

image424Åskådare är inte ett dugg mycket bättre. De kunde lika gärna gjort något kreativt när de ändå står där tyst bredvid och tittar på. När de står där och ser hur någon brukas, förbrukas och mördas, utan att säga någonting alls. Utan att sätta stopp för det som händer, och utan att ens försöka.
När en förälder misshandlar sitt barn helt jävla publikt, och människor tittar, med avsky i blick men säger ingenting alls.. gör ingenting alls..
När en mobbad tonåring i skolan sitter helt öppet med en näve tabletter, som ingen vet vad det är när de går rakt förbi och ser det.. men säger ingenting - gör ingenting.
När det är så jävla uppenbart att någon gör någonting jävligt fel men ingen säger någonting utan låter det fortsätta och ta den plats där det till slut är för sent.

Varför gör människor så? Är människor för blyga? Ingen stake i sig? Rädda? När många vet hur saker och ting ligger till men SÄGER ingenting till personen i fråga men har likförbannat inga problem att berätta för andra..
"Vet du vad han gjorde mot sin son?" säger de till andra.. men till pappan som gjort sitt barn illa, säger de ingenting - och på vems bekostnad? Jo, barnets.
"Du skulle sett hur han kicka sin hund i huvudet!" förkunnar de vad de nyss bevittnat. Men till ägaren - han får inget veta utan kommer förmodligen fortsätta. På vems bekostnad? Jo, djurets.
Och när man sen kanske träffar ägaren en annan gång, ler och hälsar. Hur falsk kan man vara?
Detta är ett fenomenen jag själv upplevt mycket av, särskilt på sistone. Hur människor säger en sak till mig men lever någonting annat. "När jag ser honom ska jag säga..." Men när de såg honom, så sa de ingenting.. Ingenting. Fega jävlar. Om jag haft en stilett klack hade ni fått den i huvudet.

Ingen VÅGAR, det är det som allt handlar om. Hur jävla konflikträdda alla är. Men varför? Varför är det så farligt att säga vad man tycker, rakt ut och kunna stå för det, och kunna ta konsekvenserna? Även om det blir en konflikt så bör man kunna ta det, och om man inte kan så träna upp det - för att det kan röra sig om någon annans liv i slutändan. Och kan du sova gott om natten med vetskapen att du kunde gjort en skillnad i någons liv - men passerat din chans?
När det handlar om människors - och framförallt BARNS välbefinnande och trygghet, så har vi ALLA med det att göra. Det är fan vår SKYLDIGHET att göra någonting, att säga någonting.

Jag tror, att alla kan vara någons skyddsängel, om de bara vågar.

Rösta på min blogg.

How to SAVE a life..




Step one you say we need to talk...  He walks you say sit down it's just a talk....  He smiles politely back at you...  You stare politely right on through...  Some sort of window to your right...  As he goes left and you stay right...  Between the lines of fear and blame...  You begin to wonder why you came..

Min nya kamera

Jag VANN!
Ett impulsköp - i morse. Jag skulle ta foto på mig & pojkarna när jag märkte att batteriet var slut. Så jag stegade in till datorn, slog upp Tradera och budade på en ny kamera.

FABRIKSNY - Digitalkamera, PC Kamera, 16 MB Flash minne, 8 Megapixel, 2,0 tums skärm - 390:-

image423


Bättre än min Cybershot 3.2 Megapixel som jag har nu, som jag har haft sedan Phini var bebis. dags att byta ut. Hoppas batterierna varar längre i denna nya kameran ;)



Jag blev attackerad på bussen!

image421Ni vet alla mina passioner.
Kaffe är ett utav dem och jag har inte ägt någonting annat än en vanlig standard bryggare. Jo, förvisso införskaffde jag en skummare för inte så länge sedan. Den har tjänat mig väl och gör det fortfarande trots att den suger batteri så in i helvete.
Idag, efter jobb, när jag gick omrking och tittade i affärer hittade jag en mocca-bryggare som jag tyckte var fin och tänkte att jag väl kunde unna mig.. Så jag köpte den. 195 spänn är väl ingen summa man svälter för (i Sverige). Så nu ikväll gjorde jag en kanna espresso med Zoégas espresso, på burk. Tänkte, att det kommer bli gott som fan. Märk min besvikelse när det smakade apa. Kanske för att den ska kokas in? Minst troligt. Kanske för att jag inte vet hur mycket vatten vs bönor? Låter närmre sanningen, ja..

Så jag gjorde en kanna till för att se om jag lyckades bättre. Jo bättre lyckades jag men inte lika bra som
Babbi lyckas. Hennes latte är mums-som-fan. Jag smsade henne och bad henne komma hit och göra kaffe åt mig.
Lite svårt att veta hur mycket bönor/vatten man ska ha. När ska man ta fanskapet av plattan? När det börjar bubbla eller när det (som det stod i instruktionerna) börjar avta? Hur veta man när det börjar avta, jag menar, bubbel som bubbel, right...?

På bussen hem, just som jag kommit upp och satt mig kom den igen. Som från ingenstans, och attackerade mig med fullkraft från alla håll och kanter men jag var förberedd med mitt lilla artilleri. Tandvärken som överväldigade mig fick mig att börja darra och jag visste inte vad jag skulle göra. Det dunkade från hakan uppmot örat och jag trodde att käken skulle lossna, annars hade jag lust att hjälpa käften att trilla av. Tanken att hoppa av bussen och lägga mig framför hjulen dök in i mitt huvud. Men jag var förberedd. Jag hade smärtstillande i fickan. Vissa går inte hemifrån utan mascara, jag går inte hemifrån utan smärtstillande. Helst olika sorter i olika styrkor. Men taskigt läge att jag efter min magsäcksoperation inte kan svälja tabletter. Och min tablettkross låg hemma så jag fick snällt tugga tabletterna. Vet du hur äckligt det var? Jag satt och klappade takten till dunkandet och försökte fokusera på annat och märkte att min tunga domnade av lite av tabletterna och till min lättnad började det verka. Jag måste se till att få min jävla antibiotika utskriven. Melker.. Aj will kill jo.


image422På Ica idag köpte jag även Häagen Dazs glass. Dyr som fan, 40 spänn för (enl mig) nga tuggor kallt. Men häagen dazs vill jag faktiskt kalla kvalitéts-glass och man får väl vad man betalar för? Jag är glass människa, det kommer jag nog aldrig växa ifrån.
Glass är någonting mysigt och nästan ibland romantiskt för mig, det är med få utvalda killar t.ex som jag käkat glass med, ur samma skål, med varsin sked.

Men fy fan vad god. Häagen Dazs Bailey's ju. Har du smakat den? Om inte, blunda när du betalar och smaka. Den är ju god. Så här satt jag efter att kottarna somnat av ren utmattning, och käkade Bailey's. Satans gott och det kunde jag väl unna mig när jag jobbat lördag... Och vem jag delade kvällens glass med..? Ja, det du.




Rösta maddiblogg!



Svar på läsar-frågor.


- Nej, jag är inte gravid.
- Samtliga mina recept är måfå-recept, säkert att ni vill ha dem?
- Jo jag kan berätta hur jag sminkar mig, ska jag göra ett måfå-inlägg om det med?


Fördel med att vara KVINNA

Tänkte bjuda på lite underhållande läsning
såhär på lördagsmorgonen innan jag drar till jobbet..


*

Fördel med att vara KVINNA!

Vi fick lämna Titanic först.

Vi kan skrämma våra chefer med ursäkter som härstammar från mystiska gynekologiska problem.

Vi kan flörta med datorgenier som alltid ringer tillbaka och hjälper oss med våra datorer när vi har fått Windows att krascha.

Vi kan nynna på musikalmelodier utan att stämplas som homosexuella.

När vi köper en massageapparat är det glamouröst. När män köper en uppblåsbar Barbara är det patetiskt.

Vi kan få ihop det med tonåringar utan att kallas gamla och perversa.

Vi ser älvlika ut i våra pojkvänners kläder, medan killarna ser ut som totala idioter då de provar våra.

Vi kan vara groupies. Manliga groupies är förföljande och trakasserande galningar.

Vi kan gråta och på det viset slippa fortkörningsböter.

Vi lever längre, vilket gör att vi kan bli grälsjuka gamla käringar som går i lumpkläder och skriker åt främlingar.

Män dör tidigare så vi får ta hand om livförsäkringen.

Taxibilar stannar när vi vinkar åt dem.

Vi har aldrig varit över huvudet förälskade i en seriefigur eller huvudpersonen i ett dataspel.

Vi ser inte ut som en groda i en mixer när vi dansar.




image420

Föräldratest - Hur är DU?

Du, som följer min blogg, hur ser du mig som mamma, baserat på vad du har läst?
Jag gjorde iaf aftonsbladets föräldratest för att se vilken föräldratyp jag är, jo för skojs skull. Här är mitt resultat:



Ekologisk och pedagogisk
Yogaföräldern mån om kropp och själ

Ojoj, här har vi en med total koll och sober smak. Du lagar egen ekologisk barnmatspuré och har svårt att förstå varför andra köper barnmatsburkar.
De äldre barnen är satta på GI-diet och du köper hellre ett pedagogiskt pysselset för 550 kronor än en plastleksak för 75 spänn. Både du och barnen går på aktiviteter, fast inte för många. Däremot är aktiviteterna noga utvalda, de ska vara bra för både kropp och själ.
Läser: Den danska barnpsykologen Jesper Juul.
Pratar dig varm för: Ekolådan, ekologiska grönsaker som levereras direkt hem till kunden.
Skulle aldrig: Gå på McDonalds. Sätta på barnen tröjor med Disneytryck.


Ok, vi kan diskutera detaljerna hahah!
Vill du oxå göra testet? -
Klicka här.

BOPPAR, MAMMA, BOPPAR!

image418Idag var det Laaiti's tur. Laaiti's tur att ha en kvalitétsdag med sin mamma på tu man hand. Att jag valde just idag av alla dagar framgår av min hemliga blogg - han behövde det - nu.
Vi tog bussen till Arlöv och gick till Obs köpcentra. Bussresa för de små är guld värt, han tyckete det var skoj att se alla bilarna fara förbi bussen och han tycktes njuta av att inte behöva pocka uppmärksamhet.
Vi fikade på donkan men han var inget vidare sugen på det som erbjöds utan höll sig mest till min shejk.
Jag lät honom få gå omkring inne på centrat och han gick som om han ägde stället - bredaxlad sådär som bara en tvååring kan med ett leende från öra till öra. Vi gick in om på Cubus, tittade på lite barnkläder och underkläder. Laaiti sprang fram till alla behåar, rörde alla han kunde nå och ropade "BOPPAR, MAMMA, BOPPAR, BOPPAR!!!"
Hahaha, jag brast ut i garv.
Vi gick vidare runt i butiker i hopp om att finna det där som man bara måste köpa men hittade inte mycket. Tilläggas bör att jag är ganska uppdaterad med det senaste sortimentet i de största butikerna då jag själv jobbar mitt i ett köpcentra och hinner gå omkring och kolla läget som oftast.image419
Vi gick in på stormarkanden och jag bestämde mig för att köpa lite smågrejor till pojkarna. Laaiti fick tre bilar, Phini fick en spindelmannen utstyrsel och tillsammans fick de ett storpack med playdough. Populärt och uppskattat.

In om Ica på vägen hem, naturligtvis. Träffade en av kassörskorna som gick från bussen till Ica själv som för övrigt är en av mina kunder.
Charlotte och Katti kom över en stund och Erika ringde med och ville komma över. Erika följde med och hämta Phini.Laaiti, som inte sovit middag, somnade i vagnen men vaknade 5 minuter senare när vi kom upp i lägenheten. Vi satte oss i köket och lekte med leran och åt melon.
Resten av eftermiddagen var lugn. Vi åt middag tillsammans och har vältat oss i frukter. Melon, mango, bananer och äpplen. Bägge barnen var helt utmattade runt halv åtta. De började bli väldigt gnälliga, ingenting passade och vi bestämde oss tillsammans att det var dags att sova. Ja, att det var dags för DEM att sova, dvs.

Så med det sagt. Adios.
Rösta på min blogg, förresten

När ska du dö, din jävel?

image414Stamkund GALORE
Idag är verkligen ingen blogg-dag. Ingenting har hänt, jag har således inte ett piss att "förgylla" er vardag med.
Jag sjukade mig från jobb idag, jag mår fortfarande dåligt. Jag lämnade kottarna på dagis i morse, kollade lite mail osv innan jag faktiskt damp ner i sängen, fullt påklädd med en lång v arm kofta och burrade mig till sömns tills klockan ringde på 14.30. Barnen ska ju hämtas 15.
I väg till dagis och hämta mina barn innan vi tog en promenad till - gissa. Gissa fem gånger vart vi skulle.
image415Jo Ica. I C A. Undrar hur mycket pengar de egentligen tjänar på mig, jag är ju där varje dag. Jag känner kassörskorna. "Hallå, hur är läget idag, var har du pojkarna, är de på dagis? Ska du iväg till jobb nu?" - Jo, jag känner dem. Jag vet till och med vad de heter.
Min mamma är likadan, undrar om jag inte fått det från henne. Men hon tar steget längre, hon blir bundis med kassörskorna. Hon har till och med varit och fikat på café med Anne, som jobbar på vår Ica. De har anförtrott sig åt varandra och blivit värsta homeys.
Siv, som jobbar på Ica bor faktiskt granne med mig. Hon bor på första våningen, jag på andra. Så hur jag än försöker så kan jag inte undkomma Ica.

Emmentalgratinerad Ungspannkaka.

Visst låter det fint? Det var vår dagens middag hemma hos oss. Men i Skåne och här hemma hade vi nog kallat det för vad det egentligen är: Fläskpannkaga mä riven ost po. Faktiskt. Oavsett vad vi kallar det så blev det faktiskt gott. Snabbt, enkelt och gott. Som vanligt hjälpte kidzen mig att laga mat. Jag ahr faktiskt märkt att de äter bättre när de får hjälpa till med maten, de känner sig mer delaktiga och vill smaka sitt eget verk. Kan det låta troligt? Det blev förbannat mycket mat, jag har för vana att göra för mycket. Om inget annat får det bli samma mat i morgon, det dör vi inte av.

image416


Vi ska ta en fika
I morgon är jag ledig från jobb och udner förutsättning att jag mår bättre så ska Katti & Charlotte komma hit & fika. Katti har aldrig varit hemma hos mig eller ens träffat mina kidz (skandal!) så det är på tiden nu tycker jag. Det blir oftast så, vänner emellan, när vardagslivet kommer emellan. Varenda gång man träffas som hastigast eller på nån fest säger man samma sak "Men vi får ta en fika nåndag" alt. en kopp kaffe. Men sen hörs man inte av och man ses inte förrän nästa gång då man säger samma sak med lite alkohol i kroppen. Men nu slog jag slag i saken.

Bloggtoppen
I förmiddags gjorde jag print screen på min fösta plats på bloggtoppen. Jag hade läst, kommenterat och röstat på Babbi's blogg och när jag kom dit såg jag att jag själv låg etta! Naturligtvis blev jag glad och skulle dokumentera detta. Jag hade då 114 röster! Och nu, för en stund sen när jag kikade igen hade jag 140 (!!) röster! Tack till alla som röstat <3
Keep up the good work!

image417


När ska du dö, din jävel?
Och för att avsluta dagens blogg tänker jag ta mig vatten över huvudet och publikt hälsa till mina barns pappa - som övergivit sina barn och lämnar ärr i deras små oskyldiga själar. Som har medvetet sårat sina barn, övergivit dem och inte ens ringer till sina barn. Sitt kött och blod, sitt legacy. Han inte den blekaste aning om hur detta har påverkat dem, vad han egentligen har ställt till med... Hur de känner sveket från pappa som inte ens kom. Som haft sina barn väntades fem månader  (tre veckor sedan tingsrättens beslut) på raken, på en pappa som aldrig kom.. som inte ens kunde ringa och förklara varför. Som frågar mig, deras enda trygghet om "var är pappa?" och jag kan inget vettigt svar ge, för jag vet inte iheller.

Du är en värdelös pappa, en sanslöst äcklig människa som gjort såhär mot sina barn. För att citera en av mina närmsta vänner - jag skulle inte ens pissa i käften på dig om tänderna brann. Jag hoppas att ditt andrahandsval till liv, med din flickvän och er nya unge, är värt förlusten av det som en gång var dina barn. Du vet inte vad du går miste om..
Och jag hoppas, så in i helvete, att du läser detta.
(Du, som läsare (som vet vem fanskapet är) får gärna skicka honom länken och rekommendera honom att läsa detta)





Och med det sagt, drar jag en lättnadens suck att jag äntligen fick ånga av mig.

Jag älskar Classe!

Kräkdag på jobb
Fy fan vilken dag. På bussen, på väg in till jobb märkte jag hur jag började känna mig krasslig. Jag mådde illa, fick lite huvudvärk och ont i magen och kände mig allmänt sjuk. En stund efter att jag kom till jobb fick jag rusa in på toa och kräka. Jag mådde så kasst. Cindy tyckte jag borde göra ett graviditets test. Till en början var jag något motsträvig tanken men förlikade mig och gav med mig. Jag köpte ett graviditets test som jag tog nästan med detsamma som visade..
image410image411

Naturligtvis, en dag som jag mår bajs, så var det helt och hållet fullbokat i studion. Piercings idag gick mest på löpande band, sådär på rutin då det känns som om jag bara rabblat skötselråd och inget annat. Jag hade inget utöver det vanliga i studion, det var tungor, navlar, labretter som skulle piercas. En och annan tragus.
Cindy var helt fenomenal idag och omtänksam. Hon masserade mina axlar och frågade mig jämt hur jag mådde, om jag behövde något, om hon skulle köpa något till mig. <3 Cindy.

Present till MIG!
På väg hem mådde jag fortfarande dåligt. Jag pratade med Lollo i telefon en stund, ringde sen upp mamma och hörde hur det var med kidzen innan jag ringde upp Babbi med. Jag gick in på ICA (men inte för att handla!!) för att hämta det paketet som kom avi i förmiddags. Jag hade ingen aning om vem det varifrån, det stod ingen avsändare på avin. Jag vet att jag inte beställt något? Det bruna paketet hade röda stora "AKTAS" klistermärket på och med avsändare
Pralinhuset.. !? Eh?
Jag kunde inte hejda mig utan öppnade paketet utanför Ica och såg att det var en present med ett kort. Jag plockade upp kortet och såg detta..

image412


Och då mindes jag ju..! Min Classe! Vi hade pratats vis häromkvällen och han hade faktiskt sagt att han skulel skicka något till mig. Dessvärre är jag oftast av "mm-hmm.. believe it when I see it" - inställning och brukar glömma bort sånt som människor lovar. Men Classe höll sitt ord, som alltid annars, faktiskt och skämde bort mig med tryffel! Praliner! Av enormt fin kvalité. Jag älskar Classe. Så är det bara.

image413

Ta en titt på deras hemsida, eller varför inte överraska någon som DU tycker om med lite choklad..?
Pralinhuset


Tack igen min älskade Classe
image392





Appropå länkar, hur ofta klickar du på länkarna jag skriver i mina inlägg?
Särskilt denna -- Klicka Här --

Dagisfoton & naturdiet

image407 Så var det där här med dagisfoton, när fotografen kommer dit och ska plåta alla våra ungar. Jag tillhör den skara morsor som köper nya kläder för detta speciella tillfälle och förbereder barnen på att de ska fotas. Nu är mina barn så vana vid att fotograferas så jag tycker inte det borde vara något konstigt för dem.
Detta året valde jag att köra helsvart. De har fått varsin ny svart lång-ärmad tröja och svarta långbyxor med ett snyggt spiderman tryck vid ena benets slut. Runt halsen fick de varsitt halsband med en döskalle. Och som ni redan vet, så är de bägge nyfriserade... hrmpfh.

När jag idag lämnade Phini var det redan hans tur. En av hans kamrater från hans avdelning satt på det lilla bordet där barnen ska sitta när de ska fotograferas. Jag tror att det var det moraliska stödet när de fotograferas. Först trodde jag att det var syskon/kompis fotografering men förstod att den pojkaen som satt bredvid alla satt där mest för att hålla sällskap..? Eller för att puscha de barn som kanske är lte mer tillbakadragna, vilket passar utomordentligt för Phini.
Phini kalldes upp och satte sig. Fotografen har faktiskt valt rätt när han bestämde sig för att fotografera små barn. Det gick snabbt, han var rolig och fick till och med med mig att skratta. Med Phini räckte det med ett klick, han var glad!

Jag fick höra, av Josefin som sett när Laaiti skulle fotograferas, att det inte gått lika bra med honom. Han var väldigt allvarlig och ville inte dra på smilbanden. Fotografen försökte allt för att få ett leende, han kastade till och med leksaker på min son! Josefin berättade att hon hade sett ETT stort leende och hoppas att fotografen hann klicka av sin kamera då. För jag vill ju också ha glada barn på bild.

Så nu kan jag inget mer än att längta tills min egen lilla julafton när dessa bilderna kommer hem så att jag kan rama in & sätta upp på väggen i hallen bredvid de andra dagisbilderna.

Jag var tvungen att springa ett ärende i morse efter att jag lämnat barnen. Det var väldigt dimmigt ute, nästan sådär skräckfilms-scenario. Jag vet inte om det var mysigt eller ruggigt. Det verkar vara en gråmulen dag idag. På vägen hem gick jag in om Ica. Ja jag vet, Ica, säg inget..
Jag var sugen som fan på något men tänkte att om jag nu skulle vara onyttig kunde jag likväl vara litte nyttigare onyttig. Jag köpte en Atkins Advantage bar, som är en nyttigare version av choklad men god som satan. Jag förmodar att den fungerar så, att man hunnit bli mätt under tiden man tuggat denna kämpiga bit för det var fan inte att skoja om.

Men jag känner mig själv, har jag sug så har jag ordentligt sug så jag köpte naturdiet snack med, för at testa om dessa kan vara alternativ till mitt jävla dubbelnougat. Det är ju inte samma sak, det kan jag erkänna men kan vara ett bättre substitut, eller vad tror du? Är jag helt ute & cyklar?





image409"Snackbars Blir du sugen på något sött ibland? Det är okej, men håll koll på kaloriintaget med Naturdiet Snackbars som innehåller max 99 kcal! Smakar choklad & karamell, choklad & riscrisp eller choklad & jordnöt."




Glöm inte att rösta på min blogg.
och naturligtvis rekommendera er familj, era vänner & bekanta att läsa.

Alma & Alex - den långhåriga babyn

Nu har hon fått uppleva det själv - Alma. Inte bara se det eller höra om det eller läsa om det i min blogg, nu har hon fått uppleva mina huliganer. Hon tycktes inte lättskrämd i alla fall, hon hade till och med plats för ett eller två "naaw"..

Jag hämtade henne vid bussen precis efter att jag handlat på apoteket och ICA. Jag har lyckats bli helt immun mot Alvedon, Panodil och Ibumetin och tänkte nu prova Ipren.
Vi kom hem till mig och jag fick snusa på bebisen Alex som ju är den hårigaste ungen jag nånsin sett! Ja, på huvudet, ingen vargunge eller så men Alex har ett helt huvud med hår! Hur många två-månaders bebisar har ni sett med hår tillräckligt långt för att kunna dreada? Han är gudomligt söt, luktar precis som en bebis ska och lät mig hålla honom och pussa på honom. Alma och jag drack kaffe, pratade om allt mellan himmel och jord och det känns skönt att kunna prata med någon som inte höjer några ögonbryn utan tycks tänka likadant som mig och förstå vad jag menar om mina knäppa utfall.

image404
Alma är så jävla docksöt. Hon är den enda jag träffat som faktiskt ser ut som en porslinsdocka - SÖT som fan!
Hon följde med mig att hämta mina pojkar, so far so good.. Vi kom hem och pojkarna ville leka med lera. So far, still so good. Jag påpekade att de faktiskt inte brukar vara så lugna. Jag kände mig som en jävla lögnare, jag som bloggar om hur vilda de är, när de satt där vid köksbordet och jollrade alldeles sött. Förrädare.
Men det dröjde inte länge förrän de inte kunde hålla sig... som om de bara samlat energi. Sen fick hon se min lilla duracellbunny Laaiti, wroosh.. wroosh, fram & tillbaka. Det skulle klättras på, knipas på, bitas på, slåss med, hoppa på & hoppa över, skrikas och gnällas & skvallras. Helst på en & samma gång. Alma undrar hur jag orkar, haha. Jag brottades med pojkarna under tiden som jag försökte föra en konversation med Alma. Hon tycktes ändå bekväm att prata över barnskrik och det underlättar, annars kan vi inte konversera alls.

image405Runt 17 följde vi henne till bussen och Alma frågade mig om jag var säker på att jag inte fött apor istället för barn. De var till och med något vilda vid bussen. Phini blev lessen för att vi inte skulle åka buss men lugnade sig på vägen hem.
Vi käkade lite av lasagnen som blev över från igår innan vi mös i soffan där Phini somnade efter en stund och Laaiti passade på att mysa med mig, all alena.

Appropå Laaiti - Pappa frågade mig högljutt för några dagar sedan "Har du sett Laaiti's TÄNDER!?"
Jo jag har sett ungens tänder. Vampyrtänder. Jag har sällan skådat något liknande.. Laaiti har ju faktiskt vampyr tänder. Idag, när Alma var här påpekade hon samma sak, om Laaiti's tänder. Bilderna gör inte tänderna rättvisa men ni kanske kan få en glimps av hur det ser ut. Och tänka sig, att denna ungen, med dessa tänderna, är den ungen som bits mest på dagis.. och förmodligen kommer lämna en sväng av rabies snart.. skulle inte förvåna mig. Han har en att-bitas-fetisch. Han biter sig själv med, hårt där han lämnar märken och skrattar. Morbid? Var kan han ha fått det ifrån...?

Phini somnade i soffan, Laaiti pussade honom godnatt innan han kröp upp i famnen på mig och mös en stund innan vi borstade hans vampyrtänder.
 
image406



Tack än en gång till Alma, för en underbar dag.
Om du vill läsa hennes version av besöket hos mig - klicka här.


... och rösta sen på min blogg.

Jag sov som en häst - ståendes.

Med tandvärken igår bestämde jag mig för att lägga mig tidigt. Jag kunde inte somna, det värkte som fan, men så fort jag ställde mig upp så började det avta? Hur kan det komma sig att man har mer ont om man ligger ner?! Så jag proppade i mig lite mer piller, tog en cigg och satt och skrev lite och tyckte det kändes bra så jag provade att lägga mig igen. Pang, smärtan kom tillbaka. Så jag gick upp igen och smärtan började avta. Så min enda lösning till detta jävla problem var att jag fick helt enkelt sova ståendes - som en jävla häst.
Så jag buffrade upp med kuddarna bakom mig och satte mig i sängen.. och somnade faktiskt. Jag vaknade av att Laaiti kurade in i famnen på mig och vi somnade efter några pussar.

Jag vaknade utvilad som fan och ganska pigg. Phini låg med fötterna på kudden bredvid mig och hans huvud vilade på mina ben som låg något uppvikta. Vet inte om du ens kan föreställa dig hur akrobatiska vi egentligen är.
Laaiti satt på andra sidan och klättrade på mig.
"Mamma.. jag vill ha MANGO!!" sa Phini. Mango. Till frukost, kan man det? Som fan..! "Men Phini, ska inte jag får en puss?" frågade jag ungen. "Mamma, vi har ju inte pussats idag!" svarar Phini och ger mig en blöt puss mitt på munnen innan jag gick upp för att ge dem frukost.
Phini ångrade sig och ville inte mango, men Laaiti var sugen. Laaiti fick banan och mango till frukost, Phini fick en banansmörgås och käkade lite mango vid sidan om. De fick dricka den där nya Proviva vattenmelon som faktiskt är god men något smakfattig vill jag tycka.

Laaiti's tröja han har på sig idag är så jävla sann. "10% ängel, 90% SKITUNGE". Visst passar det på Laaiti.. Medan fröken på dagis säger "Kom min lilla ängel" säger jag "stick till fröken, skitunge", hahah. Fan vad jag älskar mina ungar.

Idag kommer
Alma hit och hälsar på, med sin ljuvliga bebis! Vi träffas alltför sällan och det ska bli kul att ha henne här. Undrar om vi ska baka..?


Rösta på min blogg



missmaddis - guru/allvetare/killexpert

Tack till främlingen som la till mig på msn idag.
Det var ingen sedavnlig kille som ville se mig på cam denna gången...

En av mina läsare la till mig, bad om ursäkt men han hade en fråga. Han har läst min blogg och jag skriver en del om killar så jag verkar ha erfarenhet.
Så mycket vill jag själv inte tycka att jag skriver om killar?
Han berättade att han hade strulat med en kille som mitt i alltihop slutat och gått därifrån och efteråt fick han höra att denna killen eventuellt var/blivit tillsammans med någon. Det känner jag igen..
Han frågade om råd. Vad skulle han göra...
Jag sa att jag vet svaret: Fråga rakt ut.
Sagt och gjort, med mod samlat tog min läsare mitt råd, verkar det som.

Killen ifråga är en 16årig kille - som läser min blogg. Såvitt jag vet, den yngste i skaran. Kille, till råga på allt.

Välkommen i gänget & hoppas det löste sig med killen!

Min tandläkare Melvin sa "I will kill you"

En helvetisk dag med en tandvärk sänd av demoner. Men konstigt nog med gott humör trots värken. Inga piller biter på min värk. Alvedon, Ibumetin, Panodil är alla läkerol för mig. Citodon har jag blivit immun mot och de flesta andra "starka" piller likaså. De starkaste smärtstillande jag kunde hitta gjorde mig dåsig men bet inte på värken.

Tacokryddad lasagne

Jag hämtade barna på dagis och tänkte att vi skulle gå till ica - som sagt, dagliga icabesök för oss. Vi behövde våtservetter men går man nånsin till ica och lämnar affären med bara EN vara? Sällan, för min del.
Jag var på myshumör idag igen och tänkte att barnen och jag skulle laga något gott till middag. Vi gick för att hämta sallad & co och Phini tyckte vi skulle ha bebistomater. Han brukar inte vara förtjust i tomater men tänkte att han blir nog glad om han får vara med och bestämma. Således bestämde han att vi skulle ha en gul paprika också  istället för den röda vi brukar köpa.
image402Jag bestämde mig för en god tacokryddad lasagne med sallad. Mina bästa tips för en lyckad lasagne är
- Var inte snål med krämig ostsås,
- Färska pastaplattor!
Phini och jag hade bestämt att vi skulle tända några ljus och mysa i köket. Phini blev lite sur på mig för att jag inte ville rulla ner persiennerna men han gav med sig till slut.
Som oftast när jag förbereder maten, står grabbarna på varsin stol och hjälper mig, idag var de duktiga på att provsmaka. Visst, bebistomaterna gick hem, det blev snabbt en favorit. Min ostsås blev lyckad och lasagnen som jag kryddat med en påse tacokryddmix blev faktiskt väldigt god. Barnen åt med god aptit, fick varsin glassbåt till efterrätt och en skål färsk skivad mango.

Som vanligt bråkade grabbarna. De skrek och slogs och jag fick nog. Jag skickade in bägge två på deras rum och sa lugnt och sansat att nu fick de stanna där inne. Om de vill skrika och slåss kan de göra det där inne för att jag vill inte höra mer. De tittade på varandra, tittade på mig och började lipa. "Mamma, jag är snäll nu!" sa Phini. Men det hjälptes inte. Den snällheten vet jag sedan innan är kortvarig om jag ger med mig. Jag var bestämd och de fick stanna där tills de hade lugnat ner sig. De stod vid dörröppningen en stund innan de förlikat sig med tanken och insett att jag menade allvar och började då leka istället inne på rummet.. Efter en stund fick de komma ut från rummet och var faktiskt något lugnare. Vi gosade i soffan tills det var dags att nattas. De somnade snabbt bägge två och nu sitter jag ensam med min tandvärk. I morgon ska jag ta ett allvarligt snack med min tandläkare MELVIN. Jo han heter faktiskt så - Melvin. Tandläkaren, som satt bakom mig och kolla mina plåtar och sa"aj will kill joo" av någon bisarr jävla anledning och jag vill tycka att det är fan det sista jag vill höra av min tandläkare när jag darrar av skräck som det är..

Hata tandläkare.


image403

Rösta på min blogg. Trots att jag skriver om vår middag och tandläkare..

Dreads-underhållning & fördomar.

Det där med dreadlocks..
.. och vilka fördomar folk har, ibland förvisso berättigat.
På festen i lördags satt jag och pratade med Katti, En helt underbar tjej som jag tyvärr träffar alldeles för sällan. Hon berättade om en kollega till henne som också har dreadlocks. Sådana där grova, illaluktande korvar på huvudet. På hennes sista dag på jobbet skulle hon ge honom en kram och först då märkte hon hur äckligt de luktar. Hon mådde illa och ville mest skrubba den delen av ansiktet som nuddat vid hans äckliga hår.
Hon berättade om en gång då hon satt på bussen och en kille satte sig framför, tog av sig sin mössa och blrjade pilla med sina dreadlocks som han gömt under och hur hon hade känt osen från hans hår där hon satt bakom honom.
image399När jag hört mig för om underhållning av dreadlocks får jag ofta svaret att man bara ska låta det vara, då dreadar det sig själv och de blir finast så. Inget vax, inget rullande, inget schampoonerande. Jag har svårt för sånt. Att låta bli - det är ett problem för mig. Jag tycker ju om att pilla och dona. Och sen är jag inte intresserad av de "naturliga dreadsen". Att mina dreads kan se syntetiska ut och glansiga för att jag sköter om dem, gör mig ingenting, jag tycker det ser fräscht ut, faktiskt.

Jag var inne i två olika salonger härförleden varav jag fick komplimanger för mitt hår på bägge ställen. Jag förhörde mig om produkter för dreads och de rekommenderade samma saker. Jag införskaffade ett schampoo som man kan ha till dreads, jag införskaffade vax och ett spray som håller allt på plats och jag rullar mina dreads ofta och virkar in håret som kan sticka ut och det blir faktiskt bra. Jag börjar få kläm på det.
Så i helgen, när jag satt och pratade med Katti så fick hon ju lukta på mitt hår och kunde hålla med om att det faktiskt luktar gott. Och när jag hade tidigare berättat för henne att jag planerade att göra mina dreads var det med fasa och avsmak i blick som hon avrådde mig men nu till helgen när hon fick se resultatet sa hon samma sak som alla andra - att det faktiskt klär mig som fan.
Det kändes faktiskt så från första början - jag behövde inte vänja mig, det kändes så rätt, som om det redan var JAG.
Men jag tänker fortsätta att ta hand om mina dreads - tvätta,. rulla, virka och vaxa och underhålla mitt hår. Jag vill inte tycka att jag är en ofräsch person och vill fortsättningsvis tvätta håret, trots att det tar längre tid än vanligt hår.

Vid regnbågens slut

När jag igår gick från bussen hem, just efter att det slutat ösregna fick jag se två underbart vackra regnbågar bredvid varandra. Jag tog bilder med mobilen men bilderna gjorde inte regnbågarna rättvisa. Visst är naturfenomen imponerande. Jag fick tyvärr inte med bägge två på bild, den ena regnbågen var nog för svag men ni kanske kan förnimma den. Men den som fastnade direkt i min mobil var stark med underbara färger och jag tänkte, om jag kanske skulle ta och läsa lite om regnbågar?

image400

image401



-
Rösta på min blogg -

Tack MansonDust för info om fellänk!