Puss? Kyss mig i ...

Med risk att få feministhatare bankandes på min dörr får jag ta det lite lugnt med inlägg om hur korkade, fula, dryga & rent ut sagt jävliga dessa "män" är. Jag är faktiskt inte ett dugg feminist. Tvärtom, jag älskar män/killar, da grabbs! Inte många, men det finns de som är intressanta. Jag har skrivit om dem förr.
Men jag släpper det inte, att skriva om hur "annorlunda" vi är från dem. såvida jag inte får en anledning till det. Man blir liksom påmind titt som tätt om hur killar ter sig. Exempel.
Fick detta mailet på lunarstorm av (för er) anonym avsändare:
---
Skickat: Sön 27 maj 14:04 

tja 
 
tjena, allt bra me dig?
tänkte att du o jag kunde skriva lite till varann o se va som händer.
hör av dig, hade varit trevligt.
puss
 
Mitt Svar:
Öh hur kan jag säga detta på ett schysst sätt... NEJ!
---
Raggar man så nuförtiden? Se vad som händer? Jag kan berätta vad som hade hänt redan nu, inte ett jävla dugg. Tilläggas bör att den killen är 22 år gammal. Been there, done that.  Nåja, det kan jag hålla med om, att det var ganska långsökt. Sen fick jag följande mejl på helgon;
---
hejsan sötast.. 
gör du idag?? oki om ja addar din msn?? pusspuss 


Mitt Svar:
Sv: hejsan sötast.. 
Vaddå pusspuss, känner jag dig? Tror du verkligen jag skulle gå omkring & pussa killar jag inte ens känner? Minst jävla troligt eller hur? Nej, för helvete, adda inte min jävla msn.
 
Hans svar tillbaka:
Sv: hejsan sötast..   
fuck dig!!!
 ---
Killen ovan, 23 år gammal. Behöver jag vidareutveckla det? Faller tjejer verkligen för sånt? Är det bara jag som har lite högre krav? Är jag helt ute och cyklar eller har han inte alla hönsen hemma..? Eller är det bara killar i de yngre 20 som skriver sånt? MAN KAN INTE SKRIVA SÅ för helvete! Och med det sagt, godnatt.

-/missmaddi



 


Dumfuntade män

Det är många funderingar på det här med killar/män/grabbar. Jag undrar hur de är funtade. Kan det verkligen vara så, att vi faktiskt talar helt olika språk? För det verkar ju nästan så som oftast. Jag förstår inte vad killar menar alltid med det som de säger, inte säger och deras handlingar. "Jag ringer dig" säger han. Men han ringde aldrig. "Jag hörde inte telefonen när du ringde" säger han. Men han svarade på ett sms 60 sekunder innan jag ringde. Hur går det ihop? Låt oss säga, att man kanske, (rent teoretiskt) träffar en kille. Han är riktigt jävla snygg och med en charm som heter duga. Han har "det". Det där som man lockas av. Det där som man inte kan motstå. Så väcks en intresserad nyfikenhet och man börjar få kontakt med killen och, kanske, ja bara kanske, spenderar en natt tillsammans. Och man hoppas på en repris av den natten. Man håller kontakt med honom ett kort tag därefter och både två har öppet erkänt sin "nyfikenhet". Sen plötsligt en kväll när man väntar på det där samtalet som man faktiskt hunnit vänja sig vid om kvällarna, så är det tyst. Inget telefonsamtal. Inte ens sms - inte ens SVAR PÅ SMS MAN SKICKA! Sen sitter man där och påminner om en hjärndöd Homer Simpson med "öööh" Vad nu..? Sa man nått, gjorde man nått? Eller var det nått man inte sa eller gjorde? HADE SEX FÖR HELVETE, vad mer kan man göra..? Eller var det kanske det som var problemet? Kanske skulle varit mer mystisk och svårflirtad? Man undrar var man står. Vad han tycker/känner/tänker. Vad vill han? Eller var det bara så att han hade något på gång med en annan tjej, för tydligen var han inte singel länge till efter er natt.
Man förlikar sig med tanken och erkänner sig besviken. Inte hjärtekrossad, bara besviken och jävligt brädad. Så man delitar telefonnumret, skickar inga fler sms. Man delitar msnkontakten, skriver inga meddelanden mer. Han var ju tydligen inte intresserad, han blev ju tillsammans med någon annan. Player. Rent teoretiskt.  Sen ser man, att han tydligen kollat in din presentation på sistone på den communityn ni bägge är medlemmar på. Hrm. Varför? Han gjorde det ju klart att han inte var intresserad. Man förlikar sig med det. Att han kollar in lite då & då. Sen en dag, så skriver han. En helt vanlig hälsning som från vilken polare som helst men frågor dyker upp - "Är det slut med flickvännen..? Har han dåligt samvete? Eller vill han bara vara kompis?" 
För vi kvinnor - förstår inte sånt.

Vidare, när det gäller killar, män eller grabbar förstår vi alla kanske inte vad som är limma, ragga eller plocka upp. Är det när han sitter brevid på puben och ställer frågor om ditt jobb, dina vänner, dina hobbies etc och visar "intresse"?. Eller är det när hans ögon leker med din urringning eller slitsen på kjolen och kanske till och med kommenterar? Vill han vara kompis, vill han sätta på dig några gånger eller är du, i hans ögon, flickvän/hustru material? Eller när man får sms eller MSN meddelande där varannan mening slutar med "söt" eller "raring". Var står man då? Är det bara ren vänlighet? Flirtar han? Eller är han bara sån? För det är faktiskt inte självklart för alla kvinnor.

Detta är inga nya tankebanor hos mig och andra kvinnor, det är upprepande och jag har sagt det förr.
Klicka här.

-/missmaddis
"Jag kan bara hitta på - Spotta en massa bluff o båg - Ja du kan hitta, på vi kan bygga en ridå - O så lever vi på låtsas så - Ja, jag kan bara hitta på - O du kan bara hitta på - Vi kan hitta på - Vi kan bygga en ridå - O så lever vi på låtsas så -- Ingen kan ljuga som vi, eller vad tror ni - Jag tycker det liknar nån sorts - Sjuk typ av tragikomik o vi ramlar dit - Det sitter på karmakontot"

NALLJÄVLAR!!

ÅB PÅ MAS
ÅB idag på MAS med brösten. Läkaren berättade att mina bröst hade tagit väldigt lång tid att få rätt och att de hade varit extra noggranna, halv-sittande & hukande för att både dubbel och trippelkolla att de bägge kom rätt och bra. Vidare vet de ju att jag är även patient till dr. Peter Cosmo som verkar vara en gud i andra plstikkirurgers ögon, vilket jag personligen tror kan spela roll till varför det var viktigt att mina bröst blev bra, det visste ju att jag strax därpå skulle till Cosmo på ÅB. Min läkare idag sa att han var väldigt nöjd med resultatet, att mina bröst var några av de bästa han gjort. Han kallade in en annan läkare för en second opinion som sa likadant. Sköterskan tyckte att jag hade för höga krav och tyckte att jag begärde perfektism (är det ett ord?). Jag sa till henne att jag inte är orealistisk med orealistiska krav, men begärde ett mycket väl utfört jobb. Hon såg inte problemet jag har, märkte det inte ens, sa hon. Men jag märker det, min mamma såg det, mina närmsta vänner ser vad jag menar och faktiskt - P. Cosmo med. Men enl. Cosmo är en korrigering enkel. Att gå in i samma snitt, öppna upp fickan lite och bara skuffa inlägget lite mer åt mitten. Läkarna på MAS hade andra alternativ. 1. Större implantat. (som de inte kan tillhandahålla) 2. Ett mindre lyft på det ena bröstet (som de sa att jag kommer i så fall att ångra). Så vad gör man med de alternativen? Min tillit till P. Cosmo är betydligt mer än vad jag känner för läkarna på MAS. Måhända att mitt "problem" kanske inte syns så utmärkande, men jag ser det.

TRADERA
Nallarna blev sålda! Jag la ut nalljävlarna på 10 spänn och hade blivit glad att bli av med skiten (för mig) för en tia men de gick för 540:-! Haha! Inte illa. Nu jävlar fick jag mersmak på att tjäna lite cash på den jäveln så nu ska jag röja upp i lägenheten och i förråden efter allt skit som en gång var hans som nu ska bli mina tillgångar. Hmm, jag vet jag har ett stort keyboard i källaren..  Haha, FURB. Att bränna exens skit är numera förlegad, 2000-talets kvinnor har Tradera & Blocket.

image121

Nyknullat gothic troll

Nu har de bevisat det igen. Att de inte är pålitliga, jävla SMHIfittor. Var i helvete är solen de lovade? Jag som ska ut ikväll vågar mig inte ut i regnet - när jag väl är framme vid min destination kommer jag förmodligen påminna om ett nyknullat gothic troll. Mindre attraktivt kan tyckas.

Mina barn är hos mormor ikväll. Phini har slirat in i en mormor period där det är mormor som gäller för hela slanten och mamma duger inte mycket till.
Jag: Phini, vad vill du äta till middag idag?
Phini: Mamma, jag vill äta hemma...
Jag: Ja, Phini vi ska äta hemma men VAD vill du äta?
Phini: Men mamma.. jag vill äta HEMMA!
Jag: Ja men Phini, jag säger ju att vi SKA äta hemma.. men vad..
Phini: MAMMA, JAG VILL ÄTA HEMMA!!! HEMMA HOS MOMO!!

Vad gör man då.. kan ju inte neka honom det. Barnen älskar mormor & morfar vanissigt och den kärleken är besvarad och det vill jag unna mina barn, att få växa upp med kärleksfulla morföräldrar.

Appropå kärlek, Charlotte hälsade på innan idag. Med sig hade hon en röd tröja som itne passade henne men som hon trodde skulle passa mig. Röd. Snörning. Need I say more..? Heh. Med sig hade hon även en lite bit av kärleksfull uppskattning som värmde in i hjärtat på mig och som jag återgäldade med en kram & liten puss på kinden. Hon gav mig ett kort och jag uppskattar det bevis på att jag betyder något för henne, som hon gör för mig och naturligtvis ska ni alla få veta vilken underbar vän, jag har!

 
- Tack Tnott -
I image146 YOU

Och naturligtvis ska ni få se tröjan jag fick av henne som jag för övrigt tänkte ha på mig ikväll.

image148

Bling Bling, it's a girls thing

...
I morse var jag modig. Väldigt modig. Det har ju diskuterats kläder på sistone och ni som följer min blogg vet att detta är ett "nytt påfynd" i mitt liv. Mina ben har exempelvis inte sett dagsljus sedan jag var en liten flicka. Det har inte varit min stil, har jag alltid sagt men jag undrar om det var mitt sätt att säga "nej jag vill inte ha kjol för att jag har feta ben och skäms" - för jag var ju fet så länge. Sen när jag gick ner i vikt var det liksom bara så det var, att jag inte går i kjol/klänning. Och sen när man går ner mycket i vikt får man lite daller här & där och använder det som nästa lämpliga ursäkt. Nu har jag ju fått magen fixad och brösten med så nu kan jag fantamig gå i värsta tubtop om jag känner för det. Min navel är piercad med, så desto större anledning. Men kortkort vetefan.. men jag tog mod till mig i morse och satte på mig en kjol som slutar just över knäna. Men det största steget var ändå att GÅ UT med kjolen på..! Och det gjorde jag. Dagens mod: 10p.

...
Idag var det den tionde sprutan som gällde för mig, den tredje denna veckan. Det var Malin som skulle ge den och hade redan förberett för mig när jag kom dit. Jag tänkte ge er en visuell bild av vad det är som försiggår hos mina distriktsköterskor. Att läsa att jag får sprutor är sin sak men att se det är en annan, så jag packade med mig kameran.  Idag var det den "stora nålen", ibland får de använda en "butterfly" - sådana man sätter på bejbisar. Efter att jag fått mitt venofer så spolas mitt kärl med koksalt som ni kan se på den andra bilden.

 


...
Jag tog några bilder på de nya smycken som jag utlovade men får ta fler på döskallarna, det blev tyvärr inga skarpa bilder av dem. Men kolla in dessa!

 
 




 
  
 

Uppifrån till vänster;
1. Bad Girls.
2. Fairy
3. Fairy
4,5,6,7. Dolce Gabbana, Dior & Chanel för de som är lite märkesfreeq. Fler bilder kommer.
Ni vet väl om att India faktiskt har ett enormt utbud av just smycken till navelpiercings..

Rakryggad med bröst

VENOFER
Igår var veckans andra järnspruta. Malin stack mig och hon lyckades ganska bra på andra försöket i kärlet jag sagt åt henne inte fungerade. Duktig kicka!  Malin är en av de bästa sköterskorna jag mött, hon klarar av min attityd, haha. Malin klarar av när jag kallar henne kärring, när jag är uppkäftig och drygare än Yes. Jag hotar henne ständigt om att blogga om henne. Att jag ska berätta för omvärlden vilken hemsk sköterska hon är, men så är ju inte fallet. Det är ju faktiskt så att jag fortfarande är förbannat jävla rädd för nålar men lyckas nog dölja det ganska bra med att prata, skämta & just - vara dryg. Och när man då träffar på en sköterska, som skämtar tillbaka (jag hoppas ju det är skämt när Malin säger att jag är den jobbigaste patienten och att jag gnäller mycket) och som man kan prata med, underlättar hela nålhistorien. Malin & Mariett gör det lättare för mig att bli stucken vilket är en fördel då jag måste dit ganska ofta. 
Jag är ju en väldigt avslappnad människa och lätt att prata med. Det finns inte många samtalsämnen jag inte kan delta i. Att få ligga där och få min spruta, som tar allt mellan 15-20 minuter, i total pinsam tystnad, vore en mardröm för mig. Jag hade förmodligen fått ett tossingaryck (skånskt uttryck?) att bara ligga där och risken är att jag gjort/sagt någonting helt jävla fel.
Men jag gav i alla fall Malin adressen till min blogg så hon kan se själv vilken rappakalja jag egentligen skriver. Så om eller när du läser detta Malin; Tack för senast - ses imorgon igen.

INDIA
Jobb gick bra igår. Det var kul att sätta igång igen efter min sjukskrivning. Nu har jag hunnit vänja mig vid att jobba så att gå hemma och dra är bara långtråkigt. Man kan ju bara städa så mycket..
Inte många bokningar igår men jag fick några drop-in. När jag kom tillbaka igår såg jag inte bara hur det har ändrats om lite med diskarna utan även det nya sortimentet av smycken som kommit in. Massvis med nya silver ringar och smycken till navelpiercings. Sånt är alltid kul, att gå igenom nya grejor. Och när man jobbat på India ett tag blir man som ett barn på julafton när nya varor kommer in, man går igenom smyckena och väljer redan ut sina favoriter. Har man tur så hittar man en ring eller två i rätt storlek. Jag har, till synes, inte varit mycket för glitter & bling bling. Det har varit döskallar för hela slanten för att jag är ju så jävla TUFF. Döm min förvåning när jag faktiskt såg några av de nya blingisarna av navelsmycken jag tyckte var snygga. Vi har faktiskt fått in ascoola döskalle-navelsmycken med! Ska ha, ska ha! Sen några riktigt läckra fairy-smycken..! Ska också ha! Nåja, jag ska ta bild på dem idag på jobb, för ni måste se..!

HOME SWEET HOME
Hemma efter jobb var det barnen för hela slanten. Jag skrev ut foton till mormor och vi badade pojkarna. Barnen var snälla och Phini ville ta på sig sin hjärtetröja - som jag gjort åt honom. Jag köpte överföringspapper och skrev ut egna tryck som jag strök på pojkarnas t-shirts. Det roligaste är, att man får det så personligt och det är kul att göra särskilt som jag tycker om att pyssla & dona. Jag tog foton på tröjorna jag tryckte åt dem så säg mig, kan det bli mer personligt än såhär..?

  


Kan jag understryka mer att detta faktiskt är MINA POJKAR. Property Of Madeleine Hirschberg! Klockrent. Nu gäller det att införskaffa fler ljusa tröjor som jag kan sätta fler tryck på. Nu när min äganderätt på pojkarna är fastställd kan jag gå vidare till de tuffare tröjorna som kommer skrämma slag på dagisfröknarna.

PLASTIKBILDER, FÖRE - EFTER
Vidare, igårkväll, när jag kolla min mail hade jag fått det efterfrågade emailet ifrån min privatläkare (som gjorde min mage). Jag hade bett honom skicka de före/efter bilder som han tagit på mig då det var kanon bilder. Skillnaden är makaber och påtaglig. Inte bara till det fysiska som årgärdades vid det tillfället utan överlag. På förebilderna ser man tydligt hur min kroppshållning var väldigt hukande, som om jag försökte gömma mig. Jag minns när han tog de bilderna, att jag kände mig illa till mods att stå där naken medan han fotograferade mig, det kändes väldigt utlämnande och nästan som ett övergrepp.
Hela min kropp var då alldeles kritvit, bortsett från alla mina tatueringar. Detta på grund av den blodbrist jag dragits med väldigt länge. Men han tog ju bilderna för hudens skull. All den hängiga huden jag hade på magen, just precis innan min bukplastik. När jag såg bilderna satt jag och täknte för mig själv "men herregud.. jag höll ju på att tyna bort.. " Jag räknade revbenen på förebilderna och jag hade inga bröst överhuvudtaget. Inte undra på mitt dåliga självförtroende - det var befogat.
Efterbilderna är slående och fenomenala och jag känner inget annat än enorm stolthet när jag tittar på dem - för jag vet ju allt jag gått igenom och allt jag egenhändigt lyckats med. Inte bara det faktum att jag gick ner otroliga 74 kilo, utan även dessa rekonstruktiva operationer jag lyckats få igenom av landsting och nu kan jag säga att jag mår så mycket bättre om mig själv.
På efterbilderna märker man främst min rakryggade kroppshållning där jag bär min kropp med stolthet och hade inga som helst problem att visa magen för min läkare när han tog foton. Jag har fått färg på kroppen tack vare alla dessa sprutorna jag tar, nu när jag faktiskt börjat ta hand om min hälsa med. Och för att inte nämna magen..! Ingen hängig hud, bara en platt, fin mage som faktiskt är (enl vissa andra läkare) en av de bästa bukplastik de sett. Är det inte just det som alla vill höra..? På efterbilderna har jag även bröst och det gör också en enorm skillnad, inte bara utseendemässigt utan även för mitt självförtroende och hur jag för mig själv.
Så, vill man ha nånting gjort - gör det själv.

KLÄDER
Jag har köpt några klänningar & kjolar. Nu när jag fått en sån fin kropp och inte har någonting att dölja kan jag börja klä mig snyggare och mer passande för min nya kropp. Ni har redan sett alvtröjan jag köpte och med det vill jag nämna att jag haft lite kontakt med Helena som syr upp. Ni kan se/läsa mer om henne på:  http://www.myspace.com/beweardesign
Så nu till det exklusiva - missmaddis i klänning. Tro mig, jag har aldrig varit kjol/klänningtypen så det var med lite misstro jag provade den långa sammetskjolen med jääävligt hög slits.  Döm själv.

image133image134





-/missmaddis; med platt mage och fasta bröst, i kjol..! image128


Introducerad & fast

Jag blev introducerad och fast.
Jag är inte den första som hoppar på detta tåget.. En vän man litar på berättar om den nya grejen som man måste prova. "Alla gör det.." kan man tycka. Nej, det är inget farligt sägs det..

 
Men nu är jag fast. På god väg att bli beroende. Och det är
Gabriellas fel. Allt är hennes fel, jag klandrar henne. Det var HON som fick mig att börja. Hon visade mig hur det EGENTLIGEN fungerar på Tradera. Det är en procedur men när man lärt sig alla underground-knep så lönar det sig. Då vinner man och man vinner bra. Gabriella är en fenomenal Tradera auktionist, ta en titt på hennes auktioner här.
Jag provade en gång. Igår kväll fick jag min bästa tripp och Gabriella hejade på. Jag hade lagt bud på den sexigaste, snyggaste korsett jag sett och den skulle bara bli min. Det var liksom inget att diskutera. Jag hade lagt bud innan men väntade till slut-tampen för att smacka in döds-smällen.
Nån minut innan auktionens slut kom hon. HON! Min rival, min fiende. Kärringjävel som försökte sno MIN korsett. Jag bjöd över henne och hon måste ha hängt på sin förbannade uppdateringsknapp som om livet hängde på det, för hon var snabb med att bjuda över igen. Jag hörde Babbi i bakgrunden heja på med sina "skynda skynda, det är bara nån minut kvar!!". Adrenalinet pumpade, jag kunde bara inte missa detta tillfället, den var ju min, för fan, MIN! Sen kom den. Segern. Underbara, härliga seger. Jag vann.. ! JAG VANN FÖR HELVETE! och här satt jag med ett leende och tyckte att det där gick fan bra! Min första Tradera match och jag vann. Det var en underbar tripp, tills jag såg vad jag egentligen budat. Inte den summan jag planerat men wtf, det är ju MIN korsett. Snygg som fan & bild kommer sen när jag fått hem den.

Jag har vunnit några andra (små)grejor på tradera med.  Bilder kommer efterhand men tänkte bjussa på en bild av denna fenomenala alv-tröja med döskallar som jag fick hem häromdagen. Tjejen som säljer dessa syr kläder och från vad jag sett är hon fenomenalt duktig. Ta en titt på hennes auktioner på Tradera.
& så här sitter tröjan på mig!
image127

Jag har ett sånt förbannat FLYT, allt bara går vägen för mig. Min mobil gick isönder förra veckan. Min son väckte mig på morgonen med ett "MAMMA!!  SÖNNER!" och räckte mig min mobil i två (!) delar. Så det var inte mycket annat att göra än att springa ner till lokala mobil-återförsäljaren och lämna in den. Killen bakom disken förberedde mig på att det var dyrt att skicka iväg dessa telefonerna. Ett kostnadsförslag på 380:- som man betalar vare sig man väljer att få den lagad eller inte. Han sa att de aldrig fått tillbaka en telefon för mindre än 700:- i reperationskostnad. Idag ringde han för att berätta att den är färdig & att jag kan komma och hämta den. Huu, tänkte jag och vågade knappt fråga hur mycket det kostar. Men jag tog ett djupt andetag och frågade.
"Ingenting, faktiskt" sa han. "Vadå?! Ingenting?!" undrade jag och han sa att det inte fanns nån faktura med i all fall..
FLYT!
Jag sa ju det.. detta är MITT år..!

-missmaddis

Dagens hälsning: Tack, min Babbi image128 image129
[Gabriellas Tradera auktioner]

Tatty Teddy utlottas

image126

Tså, nu har dagen gått mot sitt slut för min del och jag har hunnit med det mesta som en mamma bör efter att barnen somnat. Min lille har varit svår att natta på sistone, bara det tar någon timme. Disken är undanplockad och diskad. Jag tror bestämt det var dagens femte disk. Alla leksaker och filtar är undanplockade. Tvätten är iordning och kaffekokaren är förberedd inför i morgon bitti. Jag har till och med satt fram en kastrull för att det ska gå undan när jag kokar havregrynsgröt åt kottarna i morgon bitti.


Vidare har jag lagt upp en auktion på TRADERA. Mina Mirandanallar (Tatty Teddy) som jag samlat.  Känns som om de är skit värda för mig numera då det var mitt ex som gav de till mig. Vad vill jag med dem till...?

Gör mig en tjänst och ta de ur min hand & mitt hem,
om inget annat har jag en ganska bra objektbeskrivning.

Klicka på nallen för att gå till auktionen.

image125



-/missmaddis

Sommarväder

Jag börjar bli bortskämd med fina helger! Ju äldre mina barn blir, desto roligare har vi tillsammans. Min lille har börjat prata enormt mycket och det är kul att lyssna på honom - "Kids say the darndest things". Nu har vi varit lediga i många dagar och verkligen tagit tillvara på tiden. Igår åkte barnen på utflykt med sin mormor & morfar och kom hem med påsar med grejor & gott de hade fått, sen följde Phini med dem hem i några timmar. Mot kvällen kom mina föräldrar hit då min pappa skulle installera nya hårddiskar till mig, YAY. Dator grejor är alltid skoj!
Idag var det underbart väder. Det borde vara olagligt att sitta inomhus då så jag tog med mina barn ut på långpromenad. Laaiti är helvild och sprang runt som om livet hängde på det. Vi tog en sväng förbi Madde & Kevin med så att Phini fick åka bil, YAY.

Min vecka är fullplanerad. Tre dagar denna veckan ska jag få spruta. Jag fasar lite inför det, inte bara då jag är nålrädd utan för att mina kärl inte samarbetar längre, de har dragit ihop sig och blivit väldigt sköra. De sista två gångerna har jag blivit stucken 3-4 ggr, och senast jag var där brast ett kärl så att venofer kom utanför och det ska ni veta.. gjorde förbannat ont. Hela armen krampade och domnade bort.
På onsdag är det åter till jobb och det är tacksamt. Jag har börjat sakna jobb enormt mycket så det ska bli kul att få komma tillbaka igen.
Laaiti kommer förmodligen vara hemma ett tag till då han fortfarande är prickig och jag hoppas att Phini snart också visar lite koppor så att vi kan få det överstökat nu när han är liten. Att det var Laaiti som blev drabbad beror förmodligen på att han hade öroninflammation och gick på penicillin och därmed var hans immunförsvar lite nere.

Nåja, dagen är ung och jag ämnar inte slösa den.

So long, suckers!

-/missmaddis



Dagens Kommentar, mindre in cognito : Hej W. Min blogg är intressant, eller hur. Du, som aldrig tyckt om att dela med dig av ditt privatliv ens till dina närmsta vänner, hur känns det när jag publicerar allt om dig och hur du numera hanterar denna situation du befinner dig i? Du påstår dig inte vara intresserad, men du läser min blogg. Jo visst, du var bara ute efter foton på pojkarna, sa du. Men du har en egen kamera, varför tar du inte egna foton utan kan bara stjäla från mig? Och om du nu bara är ute efter foton på pojkarna, varför läser du resten då?  Åh, du vill veta hur de MÅR (?), som ex Laaitis vattenkoppor, eftersom du inte kan ringa då & då för att fråga hur dina barn mår.. då hade du ju redan vetat mer om dina egna barn, innan hela världen kan läsa om det på internet.
Du inte bara läser min blogg, du kommenterar med. Känns det som din enda väg att kunna försvara dig? Stackars... image122 Du som själv sagt att du inte vill ha kontakt med mig, varför ska du då ens kommentera..? Det är ju en form av kontaktsökande.
Hur känns det att skicka sms och ringa, utan något svar alls..? Hur känns det att jag fullkomligt ignorerat dig? Förmodar att du sagt att du inte bryr dig, du är ju SÅ tuff. Varför kontaktar du mig när jag klarlagt vår position? Varför ens slösa tid på att LÄSA och KOMMENTERA min blogg? Tror du att jag är korkad..?
Om jag hade brytt mig så mycket hade jag väl inte gett dig tillgång till bloggen..? image123 Du har ju inte tillgång till den mer extremt utelämnande bloggen.  Det blir nog bra med den saken.. Fortsätt att läsa W, jag har en känsla av att mitt liv faktiskt är mer instressant än vad ditt eget liv är och det kan jag unna dig. Kommentera dig gul & blå, jag bryr mig inte och det gör inte mina läsare iheller. Barnen och jag har det förbannat bra och det kan du inte göra ett piss åt. Gå vidare och lev du ditt liv, med din nya familj - Jag och mina barn har gått vidare, utan dig och har det bättre än nånsin. Vår familj är hel nu, när du inte är här.

Pox

Jag tackar främst för intresset om det låsta bloggen som jag vill informera er är fortfarande under uppbyggnad. Ni som mailat kommer få ett verifiertings mail med användarnamn och lösenord när den är uppe. Tack för alla fina motiveringar och mail jag fått. Det känns verkligen som att jag faktiskt når ut till människor och att mina ord bär vikt för några. Särskilt som min statistik sida visar mellan 150-300 sidvisningar per dag. Tack för intresset och tack ännu mer för er som kommenterar, att jag vet att ni har läst. Det är guld värt. Det är guld värt när man får ett mail eller bara en kommentar om hur jag kan ha inspirerat någon eller motiverat någon. Då känns det meningsfullt att skriva.
Så om du är en av dem, som tar en kopp kaffe på morgonen för att läsa min blogg istället för Dagens Nyheter, here goes..

Laaiti's födelsedag gick utomordentligt. Jag hade bakat en tårta åt honom, bakat bullar och små bakelser. Smaskigt i mängder. Min pappa hade med sig två frysta tårtor med, sen småkakor ovanpå allt. Det blev för mycket haha. Laaiti fick fina presenter men det är faktiskt så, att mammas present ALLTID - jo, ALLTID, är BÄST!
Han fick en liten synthseizer med ställning, stol och mikrofon av mig och det var en hit. Hans tefatsstora ögon vittnade om ett lyckat köp när han satt där och plinkade och tittade på de blinkade lamporna som blinkar i takt till rytmen. Barn ska växa upp med musik och jag börjar tidigt. Barnen hade sina kompisar över som gratulerade och när kvällen kom var mina småpojkar utkörda. Phini gick själv och la sig lite efter nio och Laaiti kort därefter. Jag däremot hade ett berg av disk som väntade på mig, presentpapper, ballonger och annat att plocka undan.

Både Phini och Laaiti var hemma över natten. Deras pappa skulle ha dem, men då han tycker sig kunna/vilja komma enbart när det passar honom med mesiga ursäkter (vid mer än ett tillfälle) tycker jag att det gott kan vara, detta är inte bra för barnen att inte kunna lita på att pappa kommer. Han visar inget intresse om barnen, hör inte av sig för att höra hur de mår, inte ens när han vet att hans son är sjuk. När jag ringde för att berätta det, började han gräla med mig istället (?). Vidare rev jag det avtal vi hade om umgängesrätt. Nu är det domstol som gäller. Mer om detta senare i den låsta bloggen.

I alla fall.. Vi hade en underbar dag igår! Barnen var glada & härliga och lekte med de nya sakerna som Laaiti fick på sin födelsedag . Vi tog en långpromenad under dagen, Laaiti somnade i vagnen så Phini och jag fick roa oss själva. Vi tog en sväng förbi ankdammen (barnens smultronställe) och träffade där på Snuffe. Snuffe är en enormt gigantisk rottwheiler (han väger för helvete mer än mig) som har en personlighet schysstare och mysigare än Nalle Puh. Vi hade följe en bit på vägen hem och jag tror bestämt att Phini blev förälskad i Snuffe.

När jag hämtade Phini på dagis i veckan läste jag i förbifarten på tavlan att det tydligen går vattenkoppor på hans avdelning. Jag sa till fröken att ju Laaiti är hemma för öroninflammation så då kan ju likväl Phini vara hemma för vattenkoppor och få det överstökat, haha. Som förälder vill man inte att barnen är sjuka men alla dessa nästintill oundvikliga barnsjukdomar känns det som man vill ha överstökat. För vi vet ju alla, hur män är när de är sjuka.. Om mina barn får vattenkoppor när de är vuxna män kommer nog helvetet braka loss. Jag tar hellre hand om sjuka 2,3 åringar än en gnällig 20+ åring..
Men sån tur hade jag inte, att Phini skulle få detta överstökat. Men en sån jävla otur, att Laaiti som (igår) avslutat sin penicillinkur, vaknar i dag - PRICKIG. Över hela kroppen.. Jahapp. Så var det med det. Det är ju väldigt smittosamt, så jag undrar om inte Phini blir sjuk med snart. Men Laaiti är en fröjd att ta hand om då han är sjuk. Det ska mycket till för att han ska "ligga pall". Han är vildare än någonsin och jag undrar hur JAG får energin att springa efter honom. Man ser att han är en livlig unge med bulor i pannan och blåmärke på benen.

                       

ÅB, plastik x2

Nej, det är inte som jag blivit seg eller tappat intresset som jag inte uppdaterat bloggen på sistone. Jag har helt enkelt både haft för mycket att göra samt väntat på min super-rejs bredbandsuppkoppling nu när mitt lilla monster är hemma. Så här är jag igen. Hemma i hemmets mindre lugna vrå och kan åter igen uppdatera DIG - ja, just DIG, om mitt liv.

Veckan har varit bra. Mina bröst gör fortfarande ont och jag följer inte kirurgens ordinationer för fem öre. Taskigt läge, doc, jag är en ensamstående tvåbarnsmamma som faktiskt inte har mycket till val då det gäller att inte lyfta mer än högst 1-2 kilo. Min yngste väger mer än 10kg till och börja med. Jag måste faktiskt knuffa barnvagn när det behövs, vem ska annars göra det? Och jag måste faktiskt få lov att dammsuga & tvätta golven. Så med det sagt, sorry doc.

Onsdag kväll var en mindre trevlig kväll för Laaiti (min yngste son). Han var väldigt ledsen och skrek i flera timmar i sträck. Jag förstod inte varför, han sa ingenting. Efter några timmar somnade han men sov inte så bra. Morgonen därpå såg jag att det runnit var ifrån hans öron. Då jag själv var öronbarn var matematiken tillräckligt enkel för till och med mig som annars faktiskt HAR problem med 1+1. Under dagen åkte jag till doktorn med honom och fick det bekräftat. Öroninflammation i bägge öron, hål på bägge trumhinnor och svullna mandlar ovanpå allt. Stackars liten. Jag vet hur förbannat ont det gör och föundras hans lilla modiga jag som faktiskt inte är jobbig att ha hand om, trots att han har väldigt ont. Han imponerar mig varje gång det ska ges penicillin, örondroppar och spray till näsan. Han öppnar glatt munnen, smaskar i sig varenda droppe för att sen be om mer. Jag är stolt över lilleskrutt.
Idag tog jag honom till BVC för hans 2-års kontroll. Han följer sin kurva relativt men har inte blivit så lång som de egentligen vill. Hon skulle ta upp det med läkaren. Jag hyser själv ingen oro då han är livlig, frisk och mår fenomenalt (ja, till och med trots inflammationen).

 

I morgon blir han hela TVÅ ÅR gammal. Vid varje födelsedag brukar mammor bli lite sentimentala. Vi minns dagen då barnen föddes på ett annat sätt, vi var ju ganska delaktiga, eller hur, så deras födelsedagar är lite extra speciella. Jag minns den dagen som då jag faktiskt klarade av en andra förlossning - utan ryggmärgsbedövning. Hög på lustgas och fort gick det med.. men det är ett tidigare publicerat blogg-inlägg.
Vi tjuvstartade firandet idag med en av våra närmsta vänner som gratuerade Laaiti. Barnen och jag bakade kanelsnäckor tillsammans och det blev nog fan de finaste bullarna jag sett. I morgon ska vi göra bakelser tillsammans och duka fram kakor och våra bullar till våra gäster.

I fredags var jag på halvårskontroll hos min privatläkare (Peter Cosmo på Citadellkliniken) som gjorde min bukplastik. Sköterskan som tog emot mig mindes mig med ett "Hej!! Här kommer den finaste magen vi gjort!" Stoltheten är märkbar. Min kirurg är likaså nöjd  med sitt arbete och bad om efter bilder till sin samling. Det gick fort för honom att få in de i datorn där han visade mig mina före efter bilder som han tagit (med professionell utrustning i fenomenal kvalité) och skillnaden är morbid. Jag har redan hunnit vänja mig vid hur min mage ser ut nu och bär den med stolthet. Läkaren påpekade hur jag nu går mer rak i rygg än vad jag gjorde innan operationen (vilket vi även såg på bilderna). Han undrade om han fick titta på brösten som jag fick gjort via den offentliga sektorn. Jag visade. Han tittade. Han sa inget men jag såg hans ansiktsuttryck. Jag påpekade varför jag inte var nöjd och fick hans medhåll samt förklaring till varför det blivit som det blivit. Han förklarade att det var lätt åtgärdat och att ag borde säga detta till läkaren. Så nu ska jag behöva kämpa för ytterligare en operation för att kirurgen inte kunde göra rätt från första början. Det var detta jag var orolig för när läkaren på MAS sa rakt ut till mig "Jo Peter Cosmo hade gjort så men han har mer erfarenhet än mig, han har gjort några tusen sådana här operationer medan jag bara gjort några hundra..." Visst låter det enormt betryggande för mig som patient... Nåja. ÅB den 28/5 - då jävlar.

Jag skulle egentligen vara barnledig denna helgen. Det var planerat att barnens pappa skulle hämta dem kl 15:00 som vanligt, precis som alla andra fredagar varannan vecka. TIO MINUTER innan han skulle vara i Staffanstorp ringde han mig. "öööh, jag är pank.. inge bensin i bilen, inte ens busspengar.." Bra jobbat.. "farsan". Han vet att han inte är välkommen hit. Han vet att det är definitivt bestämt och överenskommet att barnen både hämtas och lämnas på dagis. Han var lika enträgen om det som jag. Så när jag påpekade det fick jag ett "Oh well fuck it then" till svar och sen sket han i dem.
Så jag hämta på dagis och vi har haft ännu en underbar helg, jag och mina barn. Vi har blåst såpbubblor, ballonger och hade en väldigt intressant upplevelse med fingerfärg på ett stort papper jag tejpat fast på golvet. Det var en färg glad historia, haha. Vi målade varandra, golvet och.. Jo, Laaiti målade väggarna med och allt annat på väg in till badrummet. Vi har hunnit med både promenader och myskvällar och bara haft det underbart!

 

Vidare startar jag ytterligare en blogg - som är låst med användarnamn och lösenord som erhålls från mig efter förfrågan och motivation. Där kommer jag skriva det som kan uppfattas som bl. a kränkande. Jag kommer publicera info om vissa delar av mitt liv samt publicera bilder som jag inte vill att vissa människor ska få veta/se då det kan användas mot mig. Sneaky sneaky... Oh yes I am.
Förfrågan & motivation skickas till: missmaddis@gmail.com

En underbar helg!!

Vilken alldeles underbar helg jag och barnen har haft. Vädret har varit fenomenalt och det var tivoli i byn. I lördags gick vi ner med barnen. Jag med mina barn och mina vänner med sina. Vi tog en promenad längs alla markandsstånd och passade på att köpa lite smått och gott. Madde och jag fastande på ett stånd av gemensamt intresse, masker. Tydligen skulle de vara handgjorda i Bali. Jag hittade några som var riktigt snygga och var tvungen att köpa dem. Jag såg en mask av min drömkille som numer hänger i mitt sovrum. Snyggo (översta masken på bilden t.v)!
 

Vi gick vidare och hittade lite smått & gott. Jag köpte solglasögon, vilket har blivit något av en tradition för mig att köpa varje år på marknader. Laaiti fick också ett par solglasögon som varade i en sådär 24 timmar.
Barnen fick lite olika leksaker och lite marknadsgodis. Visst fan att jag är en sträng morsa när det gäller onyttigheter men jag vill nog klassa det som nästan barnmisshandel om jag nekat mina kottar sockervadd & godis när man går på marknad. Jag är nog inte vuxen själv när det gäller sånt, det hör liksom till.
Tivoli var kul trots att lille Laaiti var gnällig. Han var nog både varm & trött och gnällde i perioder. Phini fick åka karusell som han sa att han ville. Jag fick åka med honom, annars total-vägra han. Jag tänkte att det blir nog roligare väl när karusellen börja köra men Phini var inte ett dugg imponerad. Han satt och grät efter lillebror som tittade på. Jag frågade om han ville att Laaiti skulle åka karusell med honom och det ville han. Jag fick förklara att lillebror var för liten för att åka.
Desto roligare var hopptornet. Det där uppblåsbara fenomenet man hittar på tivolin, för de mindre barnen. Kevin, Daniel och Phini hoppade in och det var en skrattande liten pojke jag hade. Där hittade vi hans nitsch. Han hade enormt skoj inne i tornet och jag fick kanonfoton på dem! På hemvägen gick vi förbi ett (av många) stånd som säljer ballonger och jag såg en stor spindelmannen-ballong som skrek "PHIIIIIIIIIINI" - klart som fan att min son skulle ha den. Han blev överförtjust i sin ballong och somnade samma kväll hållandes sin spindelmannen..!

  
SSS = Sockervadd, Solbrillor & Spindelmannen!
  
Karusell! Jag hade nog roligare än lillskrutt, haha!
  
Hoppborgen.
Tripp, trapp, trull i kottar: Fias Daniel, Maddes Kevin & min Phini håller varandra i hand och förundras över hoppborgen. Det klättrades & kröp och barnen hade himla roligt!


Senare mot eftermiddagen var jag bjuden på grill & dricka hos ett par goda vänner ute i ingemansland. Vi samlades och hade förbannat skoj. Killarna skötte grillen på ett barbariskt grottman-vis, spelade kubb och tyckte sig vara tuffa. Det var en enormt rolig stämning som alltid när vi träffas och det blir alltid massa fyllekramar & brottning nånstans mittemellan killarnas metal & tjejernas holly dolly.

  
Bild 1: Me man, me make fire.
Bild 2: Me man, me got fire.
Bild 3: Me woman, me not give a shit about fire.


Söndagen var likaså en innehållsrik dag. Jag och barnen var hemma ett tag och inväntade "flyttkarlarna" som kom för att leverera min nya säng till mig. Det tog ett tag innan jag fick ihop skiten (hade ju inte rätt verktyg hemma) men när jag väl fick upp den var jag mer än nöjd. Vad fan ska jag med karl till, jag reder mig själv, fantamig... Jag har alltså bytt min hårda 180cm mot en mjukare 160cm. 180cm tycker jag är överambitiöst. Man ska ju inte ligga för långt ifrån varandra ;) Sen ville jag ha en mjukare säng, en säng som INTE stod på golvet (jepp jepp, mitt x genomkorkade idé) men viktigast av allt, inte sova i och/eller ha sex i samma säng som jag & mitt x gjorde barn i. Nu har jag ÄNTLIGEN kastat ut den mest intima och privata delen av vårt förra förhållande och kan numera sova gott.

 


Mina gamla resårbottnar finns på blocket: http://www.blocket.se/vi/11859172.htm

När sedan sängen var levererad och ihopsatt och barnen hade fått vila, tog vi en promenad till ICA och ner till ankdammen för att mata ankorna & fiskarna med en limpa bröd. Barnen, som ju uppskattar sådana små saker hade kul och vi fjantade oss på vägen hem.

  
Älska MER...

När jag ändå håller på att visa massa foton, kan jag likväl visa bild på mina nya nya tshirts.

 
Visst är det JAG!




-/missmaddi




Om du också vill ha chans att vinna en 42" plasma TV, klicka här: http://calsms.com/390/383/3256/6856181/6860210

Chokladanus

Det är ju inget som förvånar mig, att jag numera inte har samma ögonkontakt med människor som jag hade för en vecka sedan. Jag sticker inte under stolen med min operation, jag är ju så öppen. Alla i min omgivning vet om att jag skulle få silikonbröst så naturligtvis är alla nyfikna när jag kommer hem från sjukhuset, de ska ju se skillnad. Tror de. Men nu är det så att de senaste månaderna har jag haft en gele-behå på mig, som jag tidigare nämnt. Och med den behån på mig, har det sett ut som om jag verkligen har bröst. Och med dessa implantaten är skillnaden till behån inte alls utmärkande. De som verkligen kan se stor skillnad, är mina närmsta vänner som sett mig utan behån.. hur jag verkligen sett ut. För jag har ju haft enorma komplex och inte visat mig helt naken.
Så när jag lämnade mina barn på dagis frågar fröken "hur mår du?" och jag ser hennes blick snabbt förflytta sig från mitt ansikte mot mina bröst. Hon såg nog ingen skillnad. Hon har ju sett mig med gelebehån.
Det är liksom oundvilkligt. Oavsett om det är kassörskan på ICA, dagisfröken eller min bästa vän. Alla vill se. Man märker hur vissa inte vill stirra allt för tydligt men jag märker att de kämpar för att försöka INTE titta. Men varför inte, jag hade ju gjort samma sak fast kanske på ett annat sätt. "Men fan, visa pattarna då!?" hade jag nog sagt. För det är ju det mest naturliga. Samma sak om jag klippt håret, då hade man tittat & kommenterat. Om jag köpt ny utmärkande tröja, hade folk märkt det och kanske kommenterat. Vad är skillnaden.. Det är ju bara bröst. Eller?

Förutom det, vidare till det mer konkreta för mig. Smärtan. Orörligheten. Ingenting är som jag förväntat. Vare sig min rörlighet eller smärtan. Att jag skulle ha ont var jag väldigt förberedd på, det är inget främmande för mig så jag var inte rädd för det iheller. Men jag trodde det skulle vara en annorlunda smärta. Jag har mest ont i mina bröstvårtor. Fruktansvärt, jävligt as-ont. Jag fick ta ut bägge mina piercings för att smärtan en kväll blev på gränsen till olidlig då man sitter med fula grimaser och ser ut som en efterbliven och grymtar som dem också. Mina piercings har för vana att dra ihop sig snabbt som fan så nu är det nog kört för min del när jag gått utan smycken i några dagar. Fan.. jag ville behålla dem. Piercing i bröstvårtor är inget man bara gör för att lusten infaller när man gjort det innan. Den smärtan är något man inte glömmer och som en NORMAL människa går och gör IGEN. Då är man JÄVLIGT korkad om man ens tänker utsätta sig för det igen. Och jag framstår väl ändå inte som korkad..?

Sen att det ömmar, det kan jag stå ut med. Jag märker att de kan ömma mer och kännas spända om jag inte masserar brösten men hur känns det på en skala att man ska massera sina bröst 4-6 gånger om dagen som min läkare sa till mig. Det är inget som tillhör vanligheterna för kvinnor. Inget man direkt tänker på...  "Visst fan,  jag måste massera pattarna" mitt-emellan kakbak och disk eller i kön på ICA. Hur hade det sett ut om jag står mellan wienerbröd & franskbröd och masserar brösten? Eller gud nåde, på dagis. Haha, tanken är skrämmande.

I helgen är det
bonnamarknad i Staffanstorp. Då bjuds det på marknadsstånd & tivoli och det kan man som svensson inte missa. Visst känns det smickrande att berätta om byns evengemang.. Bonnamarknad, för oss "bönner". Lite white-trash varning där.. Men jag ser fram emot det, det gör jag alltid till marknadsstånd, tivoli & karuseller. Och barnen (som inte har en aning om vad som händer) kommer säkert tycka att det är kul med karusellerna, om de vågar åka, dvs.
På lördag kväll har mina barn mysafton hos sin momo & moscha och jag är bjuden ut på vischan att grilla. Det är ett underbart gäng att umgås med och jag ser fram emot kvällen.

-/missmaddi



Dagens in-cognito hälsning (känner du dig träffad?) : Tack för länken, din sjuke jävel. Jag kommer förmodligen spendera halva dagen med att tänka på chokladsmältande rövhål. För att jag inte ska bli den enda lidande har jag tyvärr inget annat val än att skjutsa mina läsare vidare : http://edibleanus.com/




 


Boobisar: Före-Efter

Intresset för mina nya bröst har visat sig vara enormt. Jag får förfrågningar från främlingar (Jo främst killar. Unga killar mellan 20-25, surprise liksom..) om före efter bilder. Främst efter bilder. Så jag har gett vika och lägger upp den första före efter bilden i dagens publika blogg, längst ner. Nu till någonting annat...




Igår var det till kännes en röd dag. Söndag. Med massa knäppa demostranter i Malmö som körade massa idiotiska grejor som om det egentligen spela nån jävla roll.. och poliser i hundratal som kändes något överflödiga. Detta vet jag för att jag var i Malmö igår. Jag tog med min son Phini och vi åkte buss som ju är sådär enormt faschinerande och roligt när man är barn. Min son älskade varje sekund och jag har bildbevis. Han fick en klubba att mumsa på när vi satt på bussen och jag tackar för det fina vädret vi hade. Jag åkte in till jobb och lämnade ett kuvert till min chef, vi träffade Cindy på jobb och tog en snabb sightseeing runt köpcentrat. Vi stannade till på JAM JAM (som är ett obligatosriskt stopp när man är på Triangelns köpcentra) och Cindy köpte en stor klubba till Phini. Tack Cindy, we LÖV dig. Lagerhaus blev stopp där vi införskaffade en ny skärbräda (svart) och massa härliga doftljus. Jag köpte en liten present till både Madde och mamma med. Jag tycker att man ska visa lite uppskattning då & då och lär gärna mina barn det så de får äran att överlämna presenterna och se hur det känns att göra någon glad.
Vi käkade chicken nuggets i väntan på bussen hem och Phini var riktigt trött efter vår lilla utflykt, att han somnade i  bussen på vägen hem och låg med sitt lilla vackra huvud i mitt knä..

image87    image87
fotnot: Bussresa med Phini.. på ditvägen var utsikten och snusklubban höjdpunkten,
på hemvägen fick han sova i mammas knä.

När vi kom hem hämtade vi lille Laaiti som varit hos mormor, och gick hem till Madde & Kevin där vi blev bjudna på middag. Kevin fick en eldriven liten bil när han fyllde år och ville så gärna åka med Phini och Laaiti. Det var kul att se barnen ha så kul. Phini fick prova på att köra bilen så snart får jag införskaffa en volvo till honom. Eller nått...

image87    image87
fotnot: Laaiti & Kevin kör bil, sen fick de turas om så att lille Laaiti fick observera
vilket leder till den tredje bilden då Phini lacka ur och ville åka mer...

Idag var jag nere på vårdcentralen och fick mina sprutor & grejor. Tacka fan att mina sköterskor är så förbannat trevliga och "inofficiella" när jag är där. VI sitter ju där i mer än 15 minuter då mitt Venofer ska ges långsamt (1ml/min) och det vore olidligt för mig som är så jävla glad för att prata & skämta om man fått en stensenil gammal flurra som surar. Nej, tacka fan för mina sköterskor, Malin & Mariette. Tack för att ni är så jävla fina.







Och nu till det, för de flesta, mest intressanta - mina bröst. Efter ändlösa frågor om bilder. "Hur stora är de? Hur ser de ut? Vilken KUPA har du? Får jag se foton?" Tjat & gnat. Okej, okej.. Före efter bilder på mina bröst. Here's to you, mrs Robinson..







image92