Koffein-slav

image217Jag är slav till koffein. Jag erkänner det. Jag har druckit kaffe regelbundet och dagligen sedan jag var 14,15 år gammal och har förmodligen hunnit bygga upp något slags beroende under den tiden.
Den typ av kaffe jag är mest van vid är bryggkaffet. Det standard svenska kaffet man bjuds på när man hälsar på en vän och som jag alltid bjudit på likaså. Det är en standardgrej att bjuda på standardkaffe, vem det än må vara som hälsar på mig. "Hej, välkommen hit, vill du ha kaffe?" - det går nästan automatiskt.

Det har de senaste åren blivit lite hysteri med kaffe/café. Coffee House hit & dit som funnits ett tag men det är på ganska kort tid det blivit en helt annan grej med att dricka latte & espresso. Nu för tiden skulle det inte gå för sig att köpa en vanlig kaffe på ett café, det har vi ju hemma. Nu ska det vara latte eller cappuchino, annars får det va så. Jag är inte annorlunda, jag tänker i samma banor. Tills man skaffar en egen espresso maskin, sen ger man fan i att betala för espresso med, det har vi också hemma.

Känner vi egentligen till alla varianter av kaffedryck? De flesta coffee houses säljer oftast samma utbud av dessa drycker; Latte, Cappuchino, Espresso och kanske, om man har tur, kan man hitta nått ställe som säljer Mocca med. Men visste du att det finns många fler..? Caffè corretto, Caffè freddo, Caffè macchiato, Frappé di caffè,  Ponce Livornese, Shakerato för att nämna några. Och är man då kaffeälskare, som jag så vill man testa alla, men var hittar vi ställen som erbjuder dessa?


Jag har varit något på jakt efter ett ställe på väg till jobb som säljer schysst koffein.. Jag har således hunnit testa  en liten kaffebutik som säljer fina latte/cappuchino - Kahls Kaffehandel. Jag har provat både deras cappuchino & latte och ger de bara pluspoäng. I alla fall på Triangeln I Malmö. McDonald's latte på väg till jobbet suger apa. Det kan vi nog alla komma överens om. Men jag rekommenderar Kahl.



Oh nej! Ropte kvinnorna, ta hellre vårt bröd
Utan kaffe inget liv, vi går mot vår död
Ur Picanders libretto till Bachs Kaffekantat

Kaffe ska vara svart som helvetet, starkt som döden och sött som kärleken.
Turkiskt ordspråk

Får jag inte min kafferast dör jag en smula
Frank Loesser, How to Succeed in Business


Jag vill ha mitt kaffe likadant som mina karlar, svart och starkt.
Replik ur filmen Titta vi flyger

Kallt kaffe och heta kvinnor spar tid.
Jarl Kulle

En kopp gott kaffe måste vara het som en flickas kyss den första dagen, söt som hennes kärlek den tredje dagen och svart som mammans förbannelse, när hon får reda på den.
Charles-Maurice Talleyrand (1754-1838)

- Om jag vore gift med er, Mr Churchill, skulle jag lägga gift i ert kaffe.
- Om jag vore gift med er, lady Astor, skulle jag dricka upp kaffet.
Replikskifte i det brittiska parlamentet på 1920-talet



Och naturligtvis, för er som vill testa kaffe på annat sätt, några förslag..

Bica - Espresso på portugisiska
Café au lait - Lika delar kaffe och varm mjölk. 
Café canario - En café solo toppad med kondenserad mjölk (söt, tjock, ihopkokt mjölk).
Café con hielo - Sött kaffe som hälls över is (Spanien).
Café con leche - Latte i Soanien
Café del tiempo  - Som Café con hielo men med citronskiva.
Café solo  - Espresso i Spanien
Caffè americano - Espresso med hett vatten.
Caffè cioccolato - Ungefär som caffé mocha.
Caffè coco - Skämtsam benämning på kaffegök
Caffè con panna - Espresso med vispad grädde. 
Caffè corretto - Espresso med lite sprit, t ex grappa.
Caffè freddo - Kallt starkt kaffe (espresso el. moka) och socker. 
Caffè latte  - 1/3 Espresso, 2/3 ångad mjölk, lite eller inget skum. Innehåller mer mjölk än cappuccino. 
Caffè latte freddo - Kallt starkt kaffe med mjölk och socker.
Caffè  macchiato - Kaffe "fläckat" med lite mjölk, en starkare latte alltså.
Caffè maracchino - Lika delar espresso med varm mjölk.
Caffè mocha  - Lika delar espresso, varm choklad och ångad mjölk, ev. vispgrädde. 
Caffè romano  - Espresso med spiralformad citronskalsstrimla. 
Cappuccino  - Lika delar espressokaffe, ångad mjölk och mjölkskum. 
Cappuccino chiaro - Cappuccino med mer mjölk. 
Cappuccino freddo  - Cappuccino med is. 
Cappuccino scuro - Cappuccino med mindre andel mjölk. 
Corretto - Espresso med 2-3 cl grappa, sambuca, konjak eller annan sprit. 
Cortado (Spanien) - Lika delar espresso och ångad mjölk. 
Corto - Annat namn på ristretto.
Doppio - Dubbel espresso. 
Espresso - Liten mängd (2-4 cl) mörkt fylligt kaffe täckt av ett fast skum (crema). 
Espresso granita - En fryst kristalliserad espresso.
Espresso macchiato -  Espresso med lite skummad mjölk på toppen. 
Flat White - Australiensisk version av cappuccino med mindre mjölkskum än vi är vana vid.
Frappé di caffè - Ett slags espressomilkshake, ev med grädde och/eller glass
Galão - En espresso med mycket mjölk serverad i glas (portugisiska)
Latte macchiato - Ångad mjölk "fläckad" med lite espresso, en svagare latte alltså. 
Leche manchada - Macciato i Spanien
Long Black - Australiensisk motsvarighet till lungo.
Long Coffee - Kallas en lungo i USA
Lungo - Espresso med större mängd vatten. 
Meia de leite - En espresso med mycket mjölk serverad i kopp (portugisiska)
Melange - Dubbel espresso med varm choklad toppad med skummad mjölk. 
Ponce Livornese - Varm variant av coretto.
Ristretto  - Koncentrerad espresso gjord med normal mängd kaffe men mindre mängd vatten. 
Shakerato - Variant av caffé freddo, iskyld i shaker.
Short coffee - Detsamma som ristretto och corto
Vanilla latte  - Ångad mjölk samt espresso spetsad med vanilj.



ENJOY!

Det händer bara på INDIA...

INDIA
Det händer bara på INDIA.
Vi har mest action på den sidan av Triangelns Köpcentra. Om det inte är någon som glömmer sitt barn så är det någon som stjäler & brottar ner våra expediter för att sen bli nerbrottade själv av våra macho securitas vakter. Jo det hände häreomdagen och som vanligt missade jag hälften av all action för att jag var i studion. Jag skulle just fixa en näsa när jag hörde ett en duns i butiken efterföljt av skrik. Jag trodde att någon svimmat i butiken och det är vi ju vana vid. Jag kikade ut i butiken och mina kunder, minst lika nyfikna hängde på. Där stod jag med mina handskar på och med papper dränkt av sterilium & tittade ut från butiken på Lasse (min kollega) som låg på marken tvärs över, utanför synoptik, med en halvnaken kille över sig. Innan jag visste ordet av såg jag en av våra securitas vakter göra en AYE CARAMBA grej och flyger upp i luften och landar så perfekt på killen på marken, hotjar något med grov stämma i stil med "NU TAR DU DET JÄVLIGT LUGNT" - innan man ens hunnit uppfatta det ser man en securiutas vakt till (som för övrigt är storvuxen och muskulös) göra samma grej att flyga upp i luften, swoosh swoosh, landa några centimetrar ifrån och glida på marken fram till de andra, ta tag i hand händer och sen vände de killen om och tog hans armar bak på ryggen. Lasse, under tiden hade försökt resa på sig och stapplade tillbaka till butiken med ett skadat knä.
Det som hänt var, att Cindy sett denna killen, hög som ett stenhus, plockat åt sig smycken som han inte ämna betala för. Han hade hållt örhängen i handen och dragit sin tröja över. Klassiskt. Cindy larmade civilarna och när killen var på väg ut ur butiken var det dags för vår listiga butikschef att hålla kvar honom i butiken tills vakterna kommit. Hon hojtade åt honom just som han var på väg ut "Har du sett dessa ringarna?! De är helt nyinkomna!!". Killen vände tillbaka och tittade på ringarna just i tid för att en av våra civilare kom in i butiken. Hon visade sitt leg och sa åt honom att han var tvungen att stanna. Killen gjorde ansats att lämna butiken då Lasse tar tag i hans tröja som han slinker sig ur halvt om halvt och rusar ut ur butiken, med tröja och Lasse i släptåg. På väg ut smäller han till sin fot mot vår dörr (det var dunsen jag hörde och kom ut) och Lasse släpades som sagt bort mot synoptik på andra sidan. Resten av historien känner du till - det händer - B A R A - på INDIA...

MANDALA
Mandala är en nyvunnen kärlek i mitt liv. Jag upptäckte butiken när jag och Gabby var på shoppingtur sist. I förrgår gick jag in om för att titta närmre på alla dessa underbara ting jag har en förkärlek till. Jag har ju velat ha en lite större drömfångare ett tag men de är alltid så dyra. Jag hittade en fin svart drömfångare (ø 50cm) som blev min för 159SEK. Jag hittade pappas present där med och en liten gåva till Anton, min brorson. Alla bör ha en drömfångare - men det är bara min åsikt. Jag har en i nästan varje rum i min lägenhet.

    
1. Ovanför min säng (den nya)
2. Mitt fönster
3. Mellan vardagsrum/Hall
4. Taket i vardagsrummet
5. Barnens rum

Något annat jag faktiskt också införskaffade nyligen är SPINDELMANNEN till Phini & Laaiti. Jag råkar ju just jobba mittemot EB Games. När de har kampanjer eller gör reklam för nya spel så får de in planscher & reklampelare och jag stod & kikade på Spindelmannen-pelaren som de hade och tänkte att fan.. den hade mina söner älskat. Särskilt Phini. Så Cindy (som ju känner killarna därinne bättre än mig) sprang till EB Games och paxade den åt mig. När sedan denna kampanjen var över, så fick jag den och den dagen var igår. Phini blev överlycklig och stod och pratade med Spindelmannen. Spindelmannen för övrigt hjälpte mig att få pojkarna att städa på sitt rum. "Men Phini.. Spindelmannen kanske inte vill bo här i ert stökiga rum. Ni får nog städa så att han vill stanna" Phini, entusiastisk och enträgen om att behålla Spindelmannen tvekade inte en sekund att börja plocka upp sina saker. Heheh.. det är kul med ungar, det är så lätt..
 
1. Nya Spindelmannen-pelaren
2. Återstoden av heliumballongen från bonnamarknaden som vi satte på väggen.

ANTON
Anton, min brorson har flyttats till Kristanstad. Han är mycket starkare och friskare så de tyckte han kunde flytta. Som jag förstått det så är det mer de sjukaste barnen och de som kräver extra omsorg som stannar i Lund? I alla fall, jag fick lite bättre bilder av brorsan på Anton. Han har ingen lapp för ögonen mer heller. Om du är något känslig, titta inte på bilderna.

Det är svårt för mig att förstå, att denna pojken egentligen ska frodas som ett foster i mammas mage. För de kallas ju foster innan de föds. Han är 10 veckor för tidig men i mina ögon, när jag ser honom och hans 10 fingrar, 10 tår och med fjunet på huvudet, en helt vanlig liten bebis.

   


-/missmaddis

143 & 2334

AFRIKAANS
143 och 2334 är siffrornas motsvarighet till Jag älskar dig. 143 från engelskans "I love you" och 2334 från afrikaans "Ek het jou lief". Svenskans motsvarighet vore då 363 till vårt "Jag älskar Dig". Onödigt vetande men gynnsamn för den lata att hellre skriva några siffror än att skriva ut hela
     -    j a g    ä l s k a r    d i g    -   
För visst kan det vara en riktig pain in the ass att bedyra sin affektion?
Appropå afrikaans, som de flesta av er vet är ett av mina barns modersmål, håller jag på att lära mig behärska någorlunda. Mr Spermadonator (ja, deras pappa) kommer från ett tvåspråkigt hem (engelska och afrikaans) och lärde barnen förstå enstaka ord och fraser och mig likaså. Engelskan kommer de vidareutvecka i skolan inom några år men afrikaans kommer de nog inte ha några alternativ till än mig då spermadonatorn är opålitlig som livsguide och lärare. Så jag har börjar plugga igen men denna gången har jag ett brinnande intresse och motivation för ämnet och det går galant, min lärare berömde mig och sa sig vara imponerad.

JOBB
Jo Cindy och jag har kul som fan på jobb och det har vi nu bildbevis på. Att jag kan vara utflippad och (för andra) pinsam, är inget nyhet... Äntligen fick jag de foton hon tog en dag på jobb. Jag känner mig lyckligt lottad att inte bara få ha mitt drömjobb utan även få ha så kul på jobb som vi har. Uttöver det har jag 2 nya piercings. Dessa går inte av för hackor och rekommenderas inte de som är rädda för smärta för helvete vad ont de gjorde. Kan fortfarande inte fatta att jag gjorde bägge mina conche (i mitten av öronen). Eloge till mig. Fan-ta-mig..

Mina conche
   
En lugn dag på jobb
 
1. Jag låtsas jobba.
2. Jam Jam is da shit!
  
3,4,5. Cindy & undertecknad. Snygga so fan.
 
6. Skrattanfall, misslyckad pose
7. Fråga mig inte..

MIN BRORSON
Igår åkte jag in till neontalen för att se min brorson. Han ligger inne i ett rum med tre andra kuvöser. Det var tyst och lugnt där inne och sköterskorna pratade med låga röster. Min brorson ligger under värmelampa under blått ljus. Jag hade med mig kläder till honom som tycktes uppskattat. Jag fick titta på honom och ta några bilder innan vi satte oss i dagrummet ett tag. Min bror matade sin son för första gången. Det rör sig om millilitrar via sond som ska ges väldigt sakta. Pojken har skydd för ögonen och ligger omdonad. Så väldigt liten..
så här ser de ut, barnen för tidigt födda som egentligen fortfarande ska vara i mammas mage.

   

Barnens bebiskläder

Jo nu när brorsan förökat sig (gud nåde) tänkte jag bidra med det jag kan. Inte många av er känner till mitt förhållande till min bror - ni som läst delar av min självbiografi borde känna till bakgrunden av vår uppväxt tillsammans och kanske förstå varför vi känt enormt hat mot varandra - jag, först, dvs.
Jag trodde att jag skulle reagera negativt, som de gånger jag fick höra att de försökte skaffa barn, de gånger hon blev gravid men nu när jag fick höra att det faktiskt fötts en pojke - som faktiskt har blodsband till mig, är det en annan femma.
Jag tror inte ni kan börja förstå vad familj betyder för mig. Hur familjetydd jag är och hur jag ser mina nära. Det finns INGENTING som kommer före familjen och i synnerhet alla våra barn. Jag gör allt jag kan och mer därtill för familjen och för mig stämmer det så väl med att blof är tjockare än vatten och jag har åtskilliga gånger förlåtit min familj för saker jag annars tycker det borde vara dödsstraff på. Varför? La familia..
Så oavsett mina känslor för min bror, så har han nu ett barn. Min brorson - mina barns kusin. Hur vore jag att neka mina barn en uppväxt med sin kusin? Och att själv leva utan att träffa honom? Jag är den enda fastern han har. Han har ingen farbror iheller. Huruvida han har moster eller morbror kan jag faktiskt inte uttala mig om, men jag är hans enda faster och jag tänker leva upp till det.

Han är ju liiiiiiiiiten. Mina barn var små jovisst, men inte pyttemini som min brorson. Phini's minsta plagg var strl 44 och det var för stort för honom, som var 47cm lång. Men jag letade fram mina barns babykläder och tänkte att det är ju bra att de kommer till nytta igen. Phini och Laaiti har bägge haft sin kur med dem, allt är i fint skick och nu går det vidare i familjen - barnens kusin.
Men du anar inte de sentimentala känslor som väller över en mamma när hon tar sig an detta. Jag minns när de var bebisar och jag fylls av en enorm längtan tillbaka till den tiden då jag fick mitt första barn. Första gången jag fick snusa på honom och berätta för honom att jag älskar honom. Varje gång jag satte på honom alla de nya fina kläder vi hade köpt åt honom.. Vårt barn. När Laaiti kom till världen var det samma sak - man mindes Phini som bebis men på ett helt annat sätt, jag hade ju en ny bebis då och var någorlunda tacksam att Phini vuxit till sig. Jag mindes alla kläderna som Phini burit och hur lillebror var lika söt & bedårande i kläderna. Sen växte de... bägge två, och kläderna lades undan.  Det är många UNDERBARA MINNEN från tiden då mina barn var bebisar och särskilt som man satt och tittade igenom babykläderna. Jag plockade fram kläder som jag tar med mig imorgon när jag ska träffa min brorson för första gången. Och jag tog några bilder på nått av det jag tar med mig..

    

Bild 1 & 2 - strl 44 som var för stort för Phini. Bild 3 är "jokermössan" som barnen hade, så förbannat snygg på. Bild 4 är overallen som min brorson förmodligne hunnit växa i till vintern. Bild 5 är den gröna huvtröjan som var så fräck på Phini..!


Dansar aldrig nykter!

Midsommar-regnet
Fredagsvädret lämnade mycket att önska om midsommarfirande med barnen. Det blev inte mycket dansande kring midsommarstång som planerat då regnet öste ner. Jag ville inte ta ut Phini i det vädret då han nyligen legat sjuk med feber och fortfanrade har hostan kvar så det blev en mysig midsommar med mormor & morfar, sill & nypotatis istället. Mot kvällen satt vi alla i vardagsrummet och tittade på roliga klipp med barnen.

Livet po lannet

Igår var det dags för de vuxnas vis att fira midsommar. Jag kan däremot inte påstå att många av oss var mogna vuxna. Mitt ute på landet där man inte riskerar att få klagomål befann vi oss. Det grillades, dracks öl, cider, likörer och grejor. En typ av musik spelades där ute och en helt annan där inne. I vardagsrummet sprang tjejerna omkring och dansade, där ute satt de flesta killarna och värmde sig vid återstoden av den förkolnade grillen.
Jag dansade med alla, förde djupa diskussioner med några och gosade med de 8 valparna och de (till synes)hundratals kattungar som sprang där.

Jenny & Karin, ödmjuka som få, spenderade merparten av kvällen med djuren (bildbevis)
Charlotte blev kaxig & uppkäftig & räckte finger (bildbevis) mittemellan sin ståhej på dansgolvet, och Björn, hennes tilltänkte, störade sig med allt & alla, (bildbevis) var allmänt dryg & bråkig och jag vaknade med blåmärken efter nattens fest som vanligt. Björn & jag slåss alltid när vi har fått alkohol i systemet och jag kan i nyktert tillstånd erkänna att han ÄR starkare än mig men jag ger mig inte, stryk ska han ha!


image182


¨

Kim, Nikke & deras barn
Idag fick jag och barnen ett efterlängtat besök av min vän
Kim (Kimberly), hennes fina man Nikke och deras underbara barn, Louise (11år), Gabriel (1,5år) och Saga (2mån). Vi har inte träffats på ett bra tag så besöket var long-overdue. Kim är också en av de bra vänner man har som inte blir sur för att man inte "obligatoriskt" hör av sig hela tiden. Det kan ibland gå nån vecka utan att vi hör av varandra alls men när vi väl gör det så är det som om det var igår vi talades vid.
Kim var ett alldeles fenomenalt stöd åt mig förra året när allt gick åt helvete. Hon var en enorm stöttepelare och ställde upp för mig, kollade så att allt gick bra och lät mig gråta, skrika och svära tills jag hade lättat på det emotionella trycket jag hade. Jag vet var jag har Kim och förhoppnigsvis vet hon vart hon har mig likaså.


 

image183



image146

Jag har blivit faster ?!

Min pappa ringde mig nyss. Jag svarade som vanligt & hörde pappa fråga "Är det faster Madde?"
Eh..? Öh..? Vaddå faster Madde? Pappa berättade att brorsan fick en son inatt. Jag tappade hakan. Det är ju inte som om brorsan bor i en annan del av världen, precis. Jag har visserligen inte haft någon kontakt med honom på flera år, men sett/träffat honom ändå vid enstaka tillfällen.
Det visar sig att de ville hålla graviditeten hemlig efter 3 missfall. Min brors flickvän födde inatt en pojke, i vecka 30 efter en problematisk graviditet. Pojken kan andas själv men väger inte mer än ca 1300 gram och får tillbringa sina första veckor i kuvös.
Jag pratade nyss med brorsan i telefon och fick allt verifierat men jag kan fan inte smälta det.
Min bror är 3 år äldre än mig (blir 31 i år) och har nu gett mina barn deras första kusin.
Pojken ska heta Anton Esjörn Mikael. Esbjörn efter min pappa som heter så i mellannamn, Mikael efter brosan.

Jag kan knappt tro det, jag är faster.

-/missmaddis

image181
Tack till
Anne Geddes för bilden

Detta visste du inte om mig..

Detta visste du inte om mig - och en del av det, visste jag inte själv.  Kan du märka ut vart jag placerat små sarkastiska påståenden, om vad som egentligen inte stämmer? Kan du inte det, får du gärna tro på det.


ÄR: Enormt ärlig och rak på sak (taskigt läge). Väldigt kärleksfull, omtänksam och pratglad.  Social och arbetsför och något maniskt lagd. Något pedant och ordningsam. Hämdlysten, uppkäftig och rapp i käft. Intelligent och hemkär. Sarkastisk, bitsk och ironisk.  Är jävligt kass på att höra av mig till mina vänner och förbannat anti till hela jävla porrindustin.

GER INTRYCK AV ATT VARA:
Elak, obscen och rasistisk. Promiskuös, flirtig och lättfotad. Ointresserad av människor och egenkär eremit.

KAN: Vrida och vända på det mesta till min fördel. Ta mig ur situationer där jag inte vill befinna mig. Göra människor ledsna väldigt lätt.  Få det jag vill ha och behålla det om jag vill. Förändra mitt liv och överleva, mot alla odds.

KAN INTE:  Kan inte ge upp kampen om mina barn och deras välbefinnande. Nog sluta berätta och skriva om mitt förflutna och ge upp min självterapi. Kan inte sluta röka eller dricka kaffe, jag är beroende och har inga problem med det iheller. Mitt problem, så håll käften.

BLIR GLAD AV: Mina barns kärleksförklaringar, att få följa deras utveckling. Uppskattning, komplimanger och kärlek från mina nära. Att få skriva och när min blogg blir läst och kommenterad. Blir extra glad om lönekuvertet är extra fet.

HAR: Precis vad jag vill - mina  barn, familj och väldigt många vänner. Mitt drömjobb med fenomenala kollegor. Ett egendekorerat hem i vila och väntan. Pengar så jag klarar mig och schyssta kläder till oss alla 3.



HAR INTE:
Mitt körkort ännu. Ny lägenhet. Har inte funnit min själsfrände. Har inte varit genuint förälskad. Någonsin.


VILL HA:
Ny lägenhet & körkortet. Fler timmar på dygnet att hinna med allt som livet har att erbjuda, mer tid till barnen, mer tid till mig själv. Mer pengar att överrösa mina barn med allt de pekar på. En Espressomaskin skulle sitta fint med..

VILL INTE HA: Pojkvän/man/sambo/ex i mitt liv.


SKULLE VILJA:
Få möjlighet att resa till bl.a Sydafrika, till barnens ursprung. Få möjlighet att  skjuta skallen av vissa odrägliga personer - jo det finns de som förtjänar det.


TYCKER OM ATT:
Ha mina barn i knäet och höra de viska mjukt "jag älskar dig". Tycker om att skriva, skriva & åter skriva. Munkäftas ger lite krydda i vardagen.

TYCKER INTE OM ATT: Ringa mina vänner för att jag "borde" eller "måste" - då skiter jag hellre i det och ringer när jag känner för det istället, även om det är något år senare.

HAR ETT BRINNANDE INTRESSE FÖR:
Att skriva. Har det undgått dig?  Brinner för att fotografera (dokumentera) och brinner för grafik, att få skapa något helt generellt.


BRYR MIG OM:
Mitt eget liv - vilket inkluderar (åter igen) mina barn, min familj och mina närmsta vänner. Deras välmående kommer främst. Bryr mig om mitt morgonkaffe med.

BRYR MIG INTE OM: Det som inte berör mig i direkt anslutning till mig.


KÄNNER OBEHAG INFÖR:
Fredagar, udda veckor & torsdagar jämna veckor.


PLANERAR ATT:
Göra så mycket som möjliget detta året, resa och träffa fler människor detta året. Leva livet fullt ut och njuta av det. Planerar att flytta, skaffa körkortet, skaffa nya kläder och återstoden av möblemanget. Ska utvika mig i samtliga porrtidningar/herrtidningar samt göra en porrfilm och en snuff film.


BOR I:
En trerums lägenhet på andra våningen till höger, med svampar och ballonger på dörren, där barnen delar rum med varandra och jag delar rum med andra.


SKULLE VILJA BO I:
  Hyreshus, villa eller marklägenhet där jag kan ha min örtträdgård, min damm, mina blommor och däre barnen har sin pool på sommaren och snöbubbe på vintern.


KLÄR MIG GÄRNA I:
Kläder. Helst svarta kläder, numera fungerar urringat ypperligt. Kjolar klär mig bra, jag har schyssta ben. Camobrallor sitter bra och militär gröna färger funkar. Hattar går an & div accessoarer. Baggy går lika väl som tajt. Allt går hem.


ÄTER GÄRNA:
Pappas Kaviarmacka som jag numera i vuxen ålder gör själv. Papps sötsur sås till stekt sill som jag ännu inte behärskar. Äter gärna fiskgratänger, panerad torsk och lagom lagad flintastek. Äter dock helst dubbel nougat - till frukost, lunch & middag.


ÄTER HELST INTE:
Smörgåsrån, det har jag förätit mig på. Jag åt obligatosriska 2 stora pkt om dagen i nästan 3 år tills jag en dag bara tyckte det var äckligt. Inälvsmat går inte ner.


DRICKER GÄRNA:
Kaffe. Kaffe Latte. Cappuchino, Caffe Mocha. Iskaffe. Baileys, Country Lane, Wild Africa.


TRÄNAR:
Naken. Aldrig ensam.


TITTAR OFTA PÅ:
Tittar aldrig på TV nuförtiden. Tittar mest på barnen när vi är tillsammans, tittar mest på Cindy på jobb och när kvällen kommer är det olika ansikten som kommer.. och går. Eller bara plattskärmen.


LYSSNAR OFTA PÅ:
Radio på jobb, diverse hemma, annars Babbis röst i telefon.


LÄSER:
Metro på väg till jobb. Div. bloggar.


PRENUMERERAR PÅ:
Själ, Kropp, Ande och tydligen en jävla massa reklam..?

MITT RÅD TILL DIG: Var uppkäftig mot minst 1 person varje dag, på ett bra sätt, med glimten i ögat. Alla borde ha attityd. Ge någon en kram/puss varje dag - alla behöver få/ge kärlek. Var ärlig - sanningen kommer alltid fram. Stå för vad du säger och säg vad du står för.


Låna P-piller

Shit, upptäckte nyss att mina mini-piller är slut och jag har helt glömt bort att boka tid hos min barnmorska. Jag får roa mig fram tills lördag sen är det stopp om jag inte kan sno några piller av Charlotte eller Jenny, de har ju samma piller som mig. Kan man göra så? Vissa tjejer lånar kläder av varandra, kan man inte då låna preveventivmedel av varandra med? Iofs, å andra sidan så har jag inte planerat att dela säng med någon i helgen.

Jag tyckte det kunde vara kul att sätta er på test - ni som följer min blogg och ni som läst igenom min hemsida. Gör er läxa, läs igenom
http://missmaddis.rr.nu ta en funderare om hur väl ni känner mig, sen kan ni ta detta testet jag komponerat å DIN ÄRA. Jag är inte korkad, jag har virkat in några trick-frågor. Lycka till.

Ta testet!

Jag älskar dig

Jag satt nyss, smått uttråkad och kolla igenom videos & bilder på olika sajter och kom över något av det sjukaste, magstarkaste, groteskaste jag någonsin sett.

Jag vill gärna kalla mig själv hård och tuff, jag gråter inte för det minsta lilla. Men detta var mer än vad jag klarade av, så jag satt här och grät som en liten unge..  Jag vill inte tro det är sant. Detta är inget för de som är känsliga. Jag klarade intre av att se hela videon, gör du?


Ett konstigt sätt att säga "jag älskar dig" till sina barn.

Phini's blåa hår

Min son är sjuk. Mitt i sommaren och just som solen står som högast så blir mitt barn sjuk.
Igår efter att vi varit hemma hos Charlotte och hade just kommit hem, var Phini lite "off" och gick och la sig i min säng för att vila. Jag lät honom sova tills han vaknade själv en timme senare, då brännhet. Då han har en tendens att få feberkramp när han stiger snabbt i temp så ville jag hålla extra koll på honom.
Han hade feber och jag gav honom en alvedon.
Han var, vilket hör till, gnällig, trött och varm.  Han vaknade mitt i natten med en förfärlig hosta och gick själv in på toaletten för att hosta upp slem och hostade tills han kräkte. Stackars liten, jag vet själv hur äckligt det är att kräka.
Laaiti vaknade och var alldeles disorienterad. Efter att Phini var färdig med sitt och vi hade kramats en stund på toalettgolvet alla tre så bäddade jag ner bägge två i min säng och jag la mig ner mellan dem. Phini slängde bekvämt över sina ben på mig och höll mig om halsen och Laaiti kurade in sig brevid. Barnen somnade och jag kunde gå upp igen & fortsätta dona med det jag höll på med.

Så idag fick lilleskrutt vara hemma från dagis. Han mådde mycket bättre imorse och hade god aptit till tre tallrikar corn flakes. Laaiti blev lämnad på dagis och jag och Phini åkte till ett köp centra för att köpa sommarens pool till barnen. Han har kommit in i åldern nu när det jamas om "mamma, jag vill ha det!!" men inte så att det egentligen stör. Han vet nog redan att mamma bestämmer och därmed basta. Pool till barnen, solglasögon till grabben och varsitt linne till dem med (superman vs spindelmannen).
Idag har Phini lagt en beställning på dagens middag - det blir panerad torsk med potatismos, hollandaise och ärtor. Kan nästan bli gott, ju.

Appropå Phini. Han har fått nya sommarfrissan.
Den är kort och den är blå. Detta är mitt barn. Mitt coola barn.

image179

"I'm blue, dabadiba, da da dabadiiiba"



image180 
Idag på bussen.


-/missmaddis

En heldag m. Babbi

Igår var dagen. Dagen D. Dagen då Babbi kom hem till mig. Det var planerat sedan ett tag tillbaka och jag har sett fram emot det. Hon var här runt lunch och när jag först såg henne slogs jag av hennes rosa fluff - som alla andra förmodligen gör när man är ute. Hon var, som vanligt, vacker som få med matchade accessoarer & färger.
Hon hade med sig presenter åt mig varav den ena är en födelsedagspresent - jag fyller snart år, den 2 juli.
Jag ska ju naturligtvis inte öppna paketet förrän det verkligen är den andra juli men ni ska veta att det fina paketet som just nu ligger i köket, bränner hål på mina ögonlock och kliar i mina fingrar.
Det andra paketet jag fick var - döskallar - på långa, smala glas. Goschoba! Babbi har alltid med sig presenter när vi ses, varje träff med henne är som min egen julafton. Inte bara för presenternas skull utan att jag får träffa Babbi. Det är status att känna henne och desto mer att få vara hennes vän. Hon är en utav mina stoltheter.

 


Vi dog iväg till Malmö, gick upp längst gågatan & fikade på Terassen & drog ut på gågatan igen. Vi provade kläder & frågade om smakråd som tjejer ska när det är shopping. Systrarna Grene, Lindex, Sök & Finn, Shock varav de två sistnämnda är ett måste när man är på den gågatan. In på triangelns köpcentra där vi gick in och hälsade på mitt jobb och där Babbi köpte en ring *bling bling*. Vi hälsade på H&M, I, me my, Whoops, Lagerhaus, Build-a-bear. Fan vad det finns affärer.. puh.
Ut från centrat & jag tänkte vi kunde gå gatan ner mot södervärn - vi hamnade på Möllan Jag är ingen hejdare på Malmö, jag tar mig dit jag ska, punkt. Jag hatar Möllan. Jag hatar ghettot.
När jag upptäckte att det faktiskt var Möllan vi gick på fick jag kväljningar och jag kände, att om jag haft vapen på mig, hade hela artilleriet åkt fram. Där fanns inte mycket som bevisade mitt fosterland på Möllan. Att man ser kinesiska restauranger i Sverige är sin sak. Thai restauranger är också schysst att ha, men jag drar fan min gräns vid Teheran Supermarket. Jag brast ut i asgarv när jag såg Teheran Supermarket och kunde inte tro mina ögon. Har vi en sån? I Sverige? Jag såg mig omkring på Möllan och skrattade högt och ljuvligt brevid en småfnissande Babbi till alla dessa butiker jag inte förstod vad det ens var. Alla de småbutiker med namn jag inte kan läsa - det står på arabiska. Klingar det rätt när jag promenerar i en stadsdel i mitt eget land men förstår ingenting? Det var som om jag hamnat i en fattigare del av världen som inte var sverige. Utländska ungdomar i klungor, äldre utländska som skriker på sitt språk - och jag känner mig utanför.
- Missförstå mig inte - jag är inte rasist eller nazist, jag kallar mig inte ens nationalist men jag har nog bestämda åsikter om det mesta. Det kan vara kul med lite blandade människor, att lära om andras kulturer men jag vill nog att Sverige ska kunna bibehålla sin egen kultur också. Nåja, mer om detta i en annan blogg..
Teheran Supermarket. På Möllan....
 

Nåja, vi skrattade oss till Södervärn och gick vägen ner mot Triangeln igen. På den gatan förresten hittade jag min nya favorit butik. Jag ska bli stamkund där & smickra mig till feta rabatter. Mandala. Med kristaller, drömfångare, vindspelare, aromatiska & esteriska oljor. Med pendlar, rökelser och allt man kan tänkas behöva. In i den butiken nästa gång du är i Malmö.
Vi fikade Caffe Mocha på Waynes Coffee. Jo, jag vet. Waynes Coffee. Första gången vi passerade Waynes Coffee asgarvade både jag och Babbi och bannlös stället. Vi bojkottade fika enbart för namnets skull. Men vid närmare eftertanke och vi faktiskt ville ha kaffe och Babbi vet att de har gott latte så sket vi fullständigt i Wayne. Som han själv hade sagt: Fuck it!  Vi beställde varsin Caffe Mocha & njöt av sällskapet ett tag innan vi drog ner mot Gustav Adolfs Torg. In på Lindex där och H&M innan vi drog till bussen hem.

Vi fick fjantat med barnen en stund medan vår snabbmat yste i ugnen, åt & nattade trötta små barn som spenderat dagen på dagis och med mormor & morfar. De hade haft en fenomenal dag och det hade deras mamma med, trots att den ännu inte var slut.

Babbi fixade latte och Charlotte kom över en sväng & träffade Babbi. Vi satt i köket & pratade och trivdes (jag, iaf). Sen är det så, att Babbi och jar har en del gemensamt. Inte bara att vi tycks ha samma smak om kläder (sånt märker man när man shoppar tillsammans, man observerar vad hon plockar åt sig),  vi älskar photoshop bägge två - och vi gillar att fotografera. Så hon med sin kamera och jag med min + ljus + fotogeniska donnor = kanonbilder. Eller ja. Miffobilder. Eller bara bilder. I vilket fall som helst är det ett måste att ha fotobevis på vårt möte. 

- Maddi VS Babbi -

image178

 

När kvällen nått sitt slut och Babbi kört hem kunde jag inget annat än att le åt dagen. Brilliant. En alldeles fenomenal dag. Jag satte mig ner för att kolla mina mail, kommentarer och meddelanden innan jag skulle sova och möttes av detta gästboks-inlägget på helgon.net (hans namn är bortplockat):
--
K28 från Malmö i Skåne län, Igår kl 22:27 
 
Tyckte väl jag kände igen den tatueringen i panna.. /en gammal staffanstorpare.. och expedit på Shock.
--

Haha, det var kul att se. Det är nog så - att man lägger mig på minnet. Med tatueringen i pannan. Detta var ju inte första gången.

Och i morse, när jag lämnade mina barn på dagis, just som jag lämnat Laaiti på sin avdelning kom en av mammorna på hans avdelning och skulle lämna sina. Jag sa hej, som vanligt och skulle gå vidare, när hon rörde vid min axel och sa "Du.. Vad du skriver bra! Jag brukar läsa din blogg, jag har gjort det ett tag. Jag har inte vetat om jag skulle sagt nånting och bara vara anonym, men jag har följt den ett tag"
 Whoa. Det var jag inte beredd på.. jag blev mest nyfiken hur hon kom över den. Visar sig att hon också är medlem på familjeliv så det har gått därifrån.
Och nu börjar man tänka. Vem mer läser min blogg? Kassörskan på ICA? Eller buss-chauförren som kör mig till Malmö varje dag? Eller kanske min chef..? Undrar hur många jag egentligen passerar om dagarna som antingen läser min blogg eller har sett mig på lunarstorm, helgon, familjeliv, nattstad eller någon annan community, men inte vågar säga någonting? Undrar hur många människor som tar del av mitt liv och läser det intresserat? Jag tycker att det är kul att träffa människor som läser min blogg eller känner igen mig, det ger en form av bekräftelse och är den yppersta feedback.
Men det är som de säger - Alla känner apan, men apan känner ingen.


-/missmaddis


Hemliga bloggen...

... är uppdaterad.

Hon glömde BEBISEN!

På mitt jobb händer ibland de mest bisarra grejorna. Traumatiska, dramatiska, roliga och ibland något alldeles FUCKED UP SHIT. Cindy har berättat utsagor om EP-anfall i butiken, stölder som varit bisarra. Vi har kunder som ibland svimmar & får hjärnskakning, det kan man ta. Men jag kan fortfarande inte fatta vad som hände på jobb nu i veckan och när jag tänker på det blir jag så jävla förbannad.

Cindy & jag stod i butiken full med kunder. Vi hade några svenskar som kollade runt, några zigenare, några tonårstjejer & en barnvagn stod vid montrarna i en hörna. Cindy undrade vid ett tillfälle vems barnvagnen tillhörde men eftersom det fortfarande fanns kunder i butiken tänkte vi att det måste vara deras. Mina kunder kom & butiken tömdes sånär på kunder, bortsett från ett gäng tonårstjejer som Cindy pratade med - och en ensam barnvagn. Med en bebis i. Vi uppskattade bebisen till ca 2månader gammal - utan tillhörande föräldrar. Någon hade alltså glömt sitt barn i butiken. Cindy fick lite småpanik & kallade ut mig från studion & vi kallade på Securitas som kom kort därefter. Securitas kunde inte tro sona öron. Vi kunde inte kalla ut föräldrarna på centrat så polisen ringdes varpå mamman snart dök upp. Jo, zigenarmamman kom. Hon kom in i butiken gormandes "GE MIG MITT BARN" varpå securitas vakten, som tyckt detta var för jävligt undrade hur i helvete hon kunde GLÖMMA SITT BARN I EN BUTIK. Mamman hojtade med brytning "Jag trodde farmor hade honom!" - farmor. Farmodern som kom släntrandes en stund därpå som blev omkringknuffad av mamman & co.  Barnet var inne i vår butik, utan sina föräldrar i 10-15 minuter innan föräldrarna kom och hämtade sin bebis.
Är det farmoderns ansvar att ta med barnet eller är det föräldrarnas? Låter det NORMALT att man faktiskt KAN GLÖMMA SITT NYFÖDDA BARN - i en liten jävla butik. Nått fackin lajkli.

Det är för mig, som mamma - svårt att förstå en sådan här händelse än mindre kunna relatera till det. Jag har då fan aldrig glömt mina barn och troligheten att det skulle inträffa är garanterat fantamig noll.
För att citera en av mina hjärtevänner: "Ut med packet!!"

En dag på India.

-/missmaddi


image171

Cindy & jag på jobb. Samma dag som ovan händelse inträffade.


image172
Ser du så BRUN jag blivit!

Blommogram

I morse ringde min lokala florist och undrade om jag skulle vara hemma nu på förmiddagen då de hade ett blombud till mig. Jag spekulerade om vem som skickat blommor till mig och måste säga att jag blev enormt glatt överraskad. Jag hade inte en aning, inte den minsta misstanke att min nyfunna vän Maria hade skänkt mig en tanke.

Buketten är sagolik med tillhörande paket med choklad - en kvinnas bästa vän.
Jag kan inte i ord beskriva hur GLAD jag blev, hur mycket det betyder för mig att få sådan omtänksamhet/uppmärksamhet från en ny vän. Detta var det finaste jag fått på väldigt länge och betyder enormt mycket från mig.

TACK raraste Maria. Tack!

image170

Läs mer om min vän: http://www.soetnoz.blogg.se

Lunarstorm-kändis

Jag vet inte om det var en pinsam situation eller hur jag skulle reagera när igår, en kille kom in i butiken, tittar och pekar på mig och utbrister högt och tydligt "JAG HAR SETT DIG PÅ LUNARSTORM".
"Jaha" svarade jag, helt oförberedd. "JA...! DU HETER.. MISSMADDI, ELLER HUR!?" Jag kunde ju inte direkt neka så jag sa bara "Ja, det stämmer". Är jag verkligen så känd på lunarstorm eller är det bara så att mitt utseende (med ex tatueringen i pannan) är något som fastnar på människors näthinnor? Måste erkänna att det var lite småroligt. Det är ju inte första gången någon kund påpekar att de antingen sett mig på lunarstorm eller läst min blogg. Jag är ju knappast in-cognito. Men det känns som en verifiering att mina bilder (tydligen) inte ljuger, att jag ser ut så i verkligheten eftersom människor känner igen mig.
Lite lustigt som senast jag hade en kund som visste allt om mig, var jag bor, att jag har två söner etc. Hon hade läst min blogg och kunde nu verifiera att jag också arbetar där jag sagt att jag gör.

image169

-
Gårdagskvällen flöt på lugnt. Barnen somnade lugnt och stilla alldeles utmattade efter en dag på dagis och några timmar med mormor & morfar. Två av mina vänner kom över på kvällen & vi satt i köket med chips, dippa & massa girls talk. Det blev en ganska sen kväll igen och sömnen var väl behövd. En av mina vänner sov över - tack & lov att hon är van vid småbarn då mina söner alltid kommer in till mig om morgnarna för de första pussarna & kramarna.
MYS! Idag är det en stor dag för mina barn på dagis. Det är "Trekanten-loppet" - en förskole variant på marathon loppet eller nått. Det ska börjas i tid, haha. Medaljer & diplom var förberedda och fröknarna var taggade. Intressant.


-/missmaddis


Mitt Fultal

Jag inser en annan last i mitt liv. Jag har inte insett hur viktigt det varit för mig innan, tills man sitter där, och längtar - behöver - vill ha. Jag är beroende. Jag måste ha. Vad gör jag utan. Jag klickar på min ikon igen, min favorit ikon, den enda som inte visas när datorn vill rensa på skrivbordet efter sällan använda genvägar. Programmet som borde autostartas när min dator sätter igång och surrar om morgnarna. Jag har problem nu. Photoshop startar inte. Efter akutbesök med ominstallation och omstartningar får jag det fortfarande inte att fungera. Världen är emot mig. Min dator är emot mig. Den enda idén jag har just nu är att ta fatt i min skärm och kasta ut den genom fönstret, jag arbetar hårt med att kontrollera mitt temperament men mindre att behärska mitt annars så utvecklat vokabulär. Vad gör jag utan photoshop?
Min dator är besatt av något och jag vet inte vad. Nu la winamp också av, bara sådär utan förvarning. Vad är detta för jävla skämt? Ingen photoshop & ingen winamp - typ de två första oblgatoriska programmen man behöver för att ha en väl fungerande dator. Vad gör jag utan musik? Omstart igen. Argh!
-
Men appropå vädret! Idag är det mindre soligt och mer kyligt vilket passar mig utomordentligt för jag har inomhusplaner idag. Jag har ju glassat i solen den tid jag haft på sistone i tron om att jag inte kan få färg, som jag nämnt tidigare. Eller hur. Jag brände mig ganska lagom och är nu lämnad med en relativt fin färg men något ojämn. Fick i rekommendation i en kommentar om tanboosters, ska kolla upp det. 
Men visst är vi svenskar lustiga. Vi har faktiskt turen att vi har alla 4 årstider. Vi får nöjet att uppleva blommande träd om våren, den varma nästintill exotiska sommaren tills vår färgglada höst uppenbarar sig och lämnar en slöja med löv över våra marker innan vintern visar sig - vi får snö. Kallt & fluffigt snö som smälter och åter till våren. Vid varje årstid klagar vi. Är det inte för varmt så är det för kallt. Är det inte för kallt så är det för varmt. Om vi inte hatar solen just då så är det fantamig snön vi inte klarar av. Jag är faktiskt tacksam att få uppleva alla årstider och tänker njuta av dem i den mån jag kan. Nu under sommaren ska jag fantamig sola. När hösten kommer ska jag plocka löv med mina barn & dekorera mitt hem efter årstidens tema. Jag ska göra snögubbe med pojkarna och kanske till och med mula dem till vintern. Så det så.
-
Min raraste Erika skulle kommit över en sväng igår men ringde snuvig & jävlig. Hon var hes men vi anar att det kan bero på att hon nyligen kommit hem från Sweden Rock Festival. Tuffe Uffe kom förbi en sväng efter jobb iaf och stannade ett tag. På måndag kommer min
Babbi hit. Vi har inte träffats på länge nu varvid jag längtar. Vi har en någorlunda plan om hur vi ska tillbringa tiden. YAY. Appropå Babbi, hon har ett par ASLÄCKRA skor till salu, kika på hennes auktion. Kanske nått för dig?
-
Tuffe Uffe & jag satt och pratade om småroliga grejor och han nämnde en sajt jag bara var tvungen att besöka.
Man gör ett väldigt enkelt & snabbt test för att rälkna ut sitt "fultal".Vill du också ha ditt tal? Klicka här
Här är mina resultat.



Ditt Fultal är över Socialstyrelsens rekommenderationer. Ditt Fultal är: 130
Du tillhör Fultalsgrupp 5

Ditt Fultal är över Socialstyrelsens
rekommenderationer.

Analys:

Du befinner dig i en farlig situation.

I det intervall du hamnat i har ditt fula leverne ännu inte tagit över och du prioriterar fortfarande behov, såsom hunger och sömn, högre än sexuell stimulans.

Var dock på din vakt!

Du står på tröskeln till ett svårare sexuellt missbruk. Vid fortsatt höjning av ditt fultal finns risk för att Maslows behovstrappa vänds på sin ände och ditt liv slutar i sömnbrist och självsvält till tonerna av dansband och Ibiza-disco.

Vårt råd till individer i denna situation är följande: Be kvinnor/män i din närhet använda pösiga, vita sloggitrosor. Använd själv vita, pösiga sloggitrosor.

Är du kille bör du dessutom sluta äta ägg och annan proteinrik mat samt placera en bild av Birgitta Dahl på nattygsbordet. Om inte dessa åtgärder hämmar din sexuella lust bör du låta kastrera dig eller i alla fall hoppa från hög höjd ner på ett trappräcke.

Lycka till!!!


Andra har svarat...

20%   totalt tillhör denna grupp.
23%   av tjejerna tillhör denna grupp.
18%   av killarna tillhör denna grupp.
Medelåldern i denna grupp är  29 år



Andra i samma situation:

Lill-Babs - Uppskattat fultal: 146

Jonas Gardell - Uppskattat fultal: 248 Paris Hilton - Uppskattat fultal: 204
Lill-Babs
Uppskattat fultal: 146
Jonas Gardell
Uppskattat fultal: 248
Paris Hilton
Uppskattat fultal: 204

Lilla huset på stranden

Okej, innan jag går in på djupet med kvällens inlägg vill jag påpeka & klarlägga vissa grejor. Ett - att allt vad dejting heter är ett väldigt nytt påfynd i mitt liv. Jag har aldrig varit dejting typen, jag är n00b. Så enkelt är det och med det sagt, vidare till Två - att träffa killar från internet är absolut inte min grej, jag är ganska fäst vid livhanken och vill inte ta risken att träffa en galen yxmördare som planerat brutalt mörda mig och käka min inälvor.
Så med de korten på bordet kan man lätt utgå från att det inte tillhör vanligheterna att jag skulle dejta en kille från internet? Eller hur? Fel. Man måste våga för att vinna? Nån gång måste vara den första...?
För det var ju så att jag började prata med.. med.. Hrm. Åter till att hemlighålla min mystery man. Vad ska vi kalla honom då utan att utge honom för mycket?  Nåja, vi kan kalla honom för Tuffe Uffe för att han tror att han är så förbannat tuff (not).
Åter till saken. Jag började få kontakt med Tuffe Uffe på en community vi bägge är medlem på. Våra samtal var platoniska och vänliga från början och väldigt öppna. Ni som följer min blogg vet att jag är öppen & inte har problem att dela med mig av mitt liv. Nåja. Vi la till varandra på msn & pratade där ett tag med. Vi kom väldigt bra överens och han blev snabbt en favorit i min "online"lista. Vi pratade om dejting och jag sa att jag aldrig varit på dejt. Så det  blev bestämt att vi skulle ha en dejt. Tuffe Uffe och super tuffa jag. Den dagen var igår.
Jag har ju haft vår "dejt" i baktankarna hela veckan och varit förväntansfull men inte ett dugg nervös. Hur illa kan det bli, liksom.. antingen får jag huvudet särad i två bitar av en galen yxmördare som jag aldrig träffat, eller så kanske - kanske jag får en trevlig dag?
Han hämtade mig utanför mitt hus och det var snabbt konstanterat att han inte ser ut som den presentationsbild jag sett av honom. Han är förbannat mycket snyggare. När det var avklarat och jag insett att killen jag skulle spendera några timmar med var redan bättre än förväntat så var bilfärden helt avslappnad och bra.
När vi kom hem till honom gjorde vi som diskuterats och låg & snackade på en filt i solen i några timmar. Jag tänkte se till att jag åtminstone fick lite färg. Fögade anade jag den brännan jag skulle sitta med ikväll, bortsett från halva mitt vänstra ben där jag blev skuggad av någons ben. Tack för den, Tuffe Uffe.

Hela eftermiddagen var fenomenalt underbar på mer än ett sätt. Vädret var skapat för mig & det var killen med. Så var det med den saken. Jag upplevde inte en sekund av den där pinsamma tystnaden där man inte vet vad man ska/bör säga, där man vrider obekvämt på sig. Våra samtal flöt sammanhängande och vi hade något att prata om hela tiden. Jag kunde vara precis lika dryg & uppkäftig som jag alltid annars är utan att han ryggade tillbaka - han gav igen och det var kul. Kul när man kan kalla någon "jävla miffo" och får svar på tal. Jag har åtminstone glimten i ögat, hoppas jag..
Jag är väldigt inresserad av hans jobb och ställde många frågor, både om det och hans liv för övrigt. Han verkade inte ha något emot att jag är frågvis och bl.a så byggde vi konversationer. Hans yrkesval faschinerar mig och hans jobb ger honom ytterligare pluspoäng i min bok.
Sen gick det inte att motstå pussar - de läpparna går inte av för hackor. Pussarna fick jag i överflöd, komplimanger så det räckte och blev över - jag kan le i några veckor av detta.

Huset han bor i ligger vid stranden - KAN DET BLI MER PERFEKT? Svar: Nej. Att bara stå i den stora trädgården där gräset slutar börjar stranden - är en drömplats. Underbart fenomenalt magiskt med utsikt över stranden från köksfönstret. Vi gick ner till stranden och han badade medan jag vadade. Ett steg i taget, jag solade åtminstone!
Mot senare eftermiddag grillade han till lite mat och jag fixade sallad till några pussar på nacken. Mys!
Vi åt god mat och hade fortfarande trevligt och trivdes i varandras sällskap - ja, jag trivdes i hans sällskap i alla fall.
När kvällskylan svepte över och jag, frusen som jag är, började huttra lite, gick vi in & drack kaffe. Min dejt var en omtänksam dejt som sparat undan lite Toffee likör åt mig. Kan det bli bättre än så? (Ja, faktiskt).
Vi lyssnade på musik, pratade och pussades i ofantliga mängder och det just det livet går ut på. Att pussas och kramas och det kan jag vara bra på! Turen på min sida, att Tuffe Uffe som inte är ett jävla dugg tuff alls, också är en fenomenal pussare/kyssare/kramare/mysare/etc.
Skip, skip, skip. Jag vaknade runt 8 med en arm omkring min midja. Så ska man vakna!
Och nej, jag ämnar inte gå in på mer detaljer om detta. Han läser ju för fan min blogg. image168
Men hur bra är din matematik? Ska jag förenkla din uträkning? Jag är snygg, och jag kan vara förbannat förförisk(?). Vi kör på det , det låter som det mest smickrande för mig, haha.

Summering; Jag träffade en kille vars namn förblir min hemlighet nu. En kille som är fin på många sätt. Som pussar magiskt och ger mersmak och längtan. En kille som faktiskt var en gentleman och sa precis vad jag behöver höra och fick mig må bra. Just precis en sån kille som alla kvinnor borde träffa åtminstone en gång i sitt liv. En kille som motbevisar tjejer med tankesätt som "Alla killar tänker med kuken, alla killar är kräk" - och jag behöver faktiskt motbevisas, jag tar ingens ord för det. Han var en gentleman hela kvällen. Jag upptäckte att jag är en usel "gentlekvinna".

Så med det sagt, sug på den du, det är ganska enkel matematik.

-/missmaddis






Notis. Jag kom inte på rätt ord och fick be om råd av min vän Gabriella. Utdrag ur MSN-konversation:

missmaddis© säger (00:37):
hej!
bra att du kom
vad är motsats till gentleman?
elelr
vad är den kvinnliga benämningen på gentleman
?
angelpoison säger (00:38):
men åh, bra fråga.. :/
missmaddis© säger (00:38):
lol
angelpoison säger (00:38):
gentle kvinna? 
missmaddis© säger (00:38):
gentlekvinna?
LOL
Kör på det då..
angelpoison säger (00:38):
hehe

Quizzes

När man inte har något vettigare för sig - varför inte.
Men hur kan det komma sig, att dessa tester runtom på nätet, som vi alla vet är bluff & båg. faktiskt oftast stämmer in på mig..? Är jag så jävla förutsägbar eller bara precis som alla andra?



Your Kissing Technique Is: Perfect


Your kissing technique is amazing - and you know it.
You have the confidence to make the first move.
And you always seem to know what kissing style is going to work best.
Sometimes you're passionate, sometimes you're a tease. And you're always amazing!
Are You a Good Kisser?


Your True Love Is a Scorpio


Why you'll love a Scorpio:

Strong and sexy, Scorpio will overpower you into falling in love (before you even realize it!).
You'll love being swept away by Scorpio - into a world of insane passion.

Why a Scorpio will love you:

You don't mind letting your Scorpio take the reigns, as long as you know you're truly cared for.
Loyal and devoted, you would never do anything to set off insanely jealous Scorpio.
What Sign Is Your True Love?


Your Intrapersonal Intelligence Score: 100%


Your Intrapersonal Intelligence is Very High

You've spent a lot of time introspecting, and it's really paid off.
You are comfortable with who you are, and you have a life philosophy that you are happy to live by.
And you're always re-evaluating what you believe. Because you learn something new about yourself each day!
How Does Your Intrapersonal Intelligence Rate?


You Are a Bad Liar


Sorry, but no one is really believing any of your lies.
You're going to have to chill out and practice a lot before you can really deceive effectively.
Are You a Good Liar?


Your French Name is:


Odette Bibau
What's Your French Name?


Your Ideal Relationship is Friends Only


Honestly, you're not really ready for a relationship right now.
And you prefer to keep things platonic, for now.
That's not to say that one of your friends could be dating material.
You're just taking a break for now.
What's Your Ideal Relationship?


Your Love is Represented by a Orange Rose


When you're in love, you tend to be overwhelmed and consumed by desire.
You develop fascinations with people easily, and they're sometimes even borderline obsessions!
You tend to come on strong. Your love is as hot as a flame.
What Rose Represents Your Love?


You Belong in Summer


Energetic, creative, and very curious about the world...
You're not going to let anything hold you back, especially a cold day.
Whether you're chilling out at the beach or partying all night, you live for the warm weather.
What Season Are You?


Your Attitude is Better than 65% of the Population


You have a good attitude. While a realist, you do see the positive side of most things. People love to be around you.
How's Your Attitude?


You Are a Little Scary


You've got a nice edge to you. Use it.
How Scary Are You?


You Mostly Fight Fair


When you fight, you tend to remember your end goal of resolving conflict.
However, you can get a little too wrapped up in your own feelings.
Remember that there are two sides to every argument.
And even if you think you're totally right, you should take more time to hear your partner out.
Do You Fight Fair?


You Are a Bad Girl


You are 20% Good and 80% Bad
You're a total bad girl, from your wild hair to tattooed toes.
But you're too badass to even care if you're labeled "bad"!
Are You a Good Girl or a Bad Girl?


You Are 67% Bitchy


While you may not think of yourself as the ice queen, admit it, you're often in a bad mood.
And it's those around you who often bear the brunt of your annoyance, even if they haven't done anything wrong!
How Bitchy Are You?

Brun-Med-Sol

Idag har det varit ordentligt sommarväder. Riktigt, snuskigt, oförskämt varmt.

Nu råkar det vara så att jag inte har solat på flera år. Sist mina ben såg dagsljus var jag en liten rultig flicka som inte ännu hade upptäckt det där med komplex & grejor som vi alla introduceras i tidigare tonår.
När jag sen började gå upp i vikt var det bara uteslutet att gå i kjol och linne. Jag visade inte benen, jag visade inte armarna och magen behöver vi inte ens diskutera.
Efter min magsäcksoperation och följande viktminskning var det fortfarande komplex som höll mig tillbaka. Till yttervärlden hette det "Njae, kjol, linne & klänning och grejor är inte min stil" men min egen sanning lät annorlunda. Jag hade komplex. Efter en viktminskning om 74 kilo får man faktiskt rejält med hängig hud och det skäms jag inte att berätta - längre. Jag fick i alla fall min bukplastik i vintras och har nu en förbannat platt och snygg mage. Efter att jag började ta itu med min anemi, som ni vet, och märkte att jag faktiskt inte är så vit i mig själv som jag alltid trott. Dels att jag inte fått sol på flera år, dels på grund av järnbristen. När jag  började få mina sprutor fick jag färg över hela kroppen och inspirerades att sola -för jag ser så jävla mycket friskare och bättre ut med lite färg.
Och nu med mina fina nya bröst kan man faktiskt se förbannat bra ut i linne och med magen kan jag faktiskt ha låga kjolar och kanske till och med visa mitt jävligt snygga smycke i naveln (Tack igen Cindy).

Så idag när vi fick så fint väder tog jag med min vän Josefin, en filt och dricka för att glassa i solen för första gången på flera år, nu när jag lärt mig att gå i kjol & linne och faktiskt fullständigt skita i vad folka kan tycka & tänka om mina armar, tatueringar & allt annat som kan få folk att titta två gånger.
Vi hittade en bra plats med utsikt över alla solbrända tvättbrädor som bygger om mitt område vilket råkade vara i mittpunkt för en "äldre herres" blickfång likaså. Jippi.
Vi hämtade barnen på dagis och drog iväg till en lekplats med frukter, drickyoggi och dricka och lät barnen leka av sig. De var ovanligt lugna och jag kan ju föreställa mig att de påverkades av värmen, precis som vi.

Nu mot eftermiddag/kväll, efter middagen och efter vår kvällspromenad för att köpa glass och leka en liten stund till, efter kvällsbadet hemma, har jag synat mig själv efter spår av sol - för att se om jag nu ÄR kapabel att bli brun-med-sol eftersom min brun-utan-sol har minimal verkan på mig. Jovisst, till min glada förvåning har jag visst fått färg - F L Ä C K V I S !! Hur gör man för att sola JÄMNT?! Ingen jävel har undervisat mig i konsten om att sola rätt (om man bortser från solskyddsfaktor X & Z) för att undvika att just specifika delar av kroppen får färg men inte just överallt. Spännande att se hur det ser ut när denna kräftröda färgen ger med sig. Om den ger med sig..
Och som alla somrar när jag var liten har jag fått några sommar-fräknar på näsan och det är ju också jävligt sexigt eller hur. Hade jag inte färgat håret svart hade jag efter dagar som denna varit vithårig inom någon vecka.

Om du bara visste hur jag EGENTLIGEN ser ut, utan moderniteter som smink & hårfärg...


image167

Hela familjen Hirschberg
Laaiti - Maddi - Phini
Märk Phini's T-shirt med döskalle - hans armband med döskalle. Mamma Maddis halsband med döskallar & Laaitis sanningsenliga tshirt med texten "Wild & Crazy".

Notis: numera är jag inte mamma längre, jag är Maddi. Phini kom idag och sa "Hej Maddi!!"
Snyft, jag som tycker om att bli kallad mamma, men det är så himla roligt när barnen kommer med egna grejor, man undrar vart de får alltifrån.

Foten i munnen

När jag var ung
Det är förbannat irriterande, när man hört en sång på radion som fastnar i huvudet. Värre är, om man inte vet vem som sjunger eller vad låten heter. Men man måste ha den. På nått jävla vänster. Och har man internet och möjlighet att ladda ner så är ju det klart det första alternativet. Så man sätter sig ner och börjar på google. Jag gör det i alla fall. Jag börjar leta texterna först. Så jag började på iGoogle med mina " " och +. Jag kom fram till vad bandet hette och låten med, med olika titlar. Jag kom fram till att det egentligen var ett danskt band. Det kunde jag ALDRIG någonsin i helvete ha gissat. För det första, är denna låten inte min stil överhuvutaget, det vill jag poängtera. Men det var några rader i låten som fastnade stenhårt i mig och fick mig att tänka.. "Jo fan.. det har de jävligt rätt i"
Jag hittade ett album de gett ut och laddade ner det i hopp om att "min" låt skulle vara med. Det var den. PÅ DANSKA. Vad fan vill jag med danska till? Bara för att jag är skåning betyder inte det att jag kan danska.. Jag hittade en annan fil att ladda hem. Som stannade på 97.9% och hur jävla uppmuntrande är det.
Babbi is da shit. Det tog henne i snitt 120 sekunder innan hon skickade emprtren åt mig.
I alla fall, texten jag fastnade för går såhär:


Back when I was young, I remember when
we used to play, fool around, now its all gone,
mom & dad would say, dont be holding laid,
oh lord, i wish, i was a kid again.

Och visst är det så - att vara vuxen kan ibland, suga apa. Hyra. Räkningar. ANSVAR galore. När jag var barn och bodde hos mamma & pappa hade man det okej med sådana saker. De såg till att vi hade tak över huvudet, att vi hade mat på bordet och kläder på ryggen. Och jag kunde bara flumma omkring, vara dryg & uppkäftig & klaga på mina föräldrar ständigt. Och de accepterade det (mer eller mindre) utan att ens kräva ett tack. För vad kostar det egentligen, att säga tack till mamma för att hon lagade mat till mig i 18 år. Att de såg till att jag hade ett rum, en säng & kläder. Alla grejor de köpte åt mig (som jag då tog för givet att de skulle) som exempelvis stereo & tv. Onödiga grejor, som de köpte.  Nu får jag jobba för mina grejor. Och jag har inte ens sagt tack till mamma och pappa. För det finsn föräldrar som inte kan eller vill göra sånt för sina barn. Vissa föräldrar kastar för fan bort sina barn som om det vore ingenting värda. Så tack mamma & pappa - för att ni lagade mat till mig, tvättade mina kläder, städade  mitt rum & bäddade min säng. Tack för att jag hade nånstans att bo. Tack - för allt.

Goschobaklockan
Jag fyndade idag. Riktigt kalas-fynd. Jag träffade en ung tjej idag med en grymt snygg klocka. Svart rem med döskalle på vardera sida om uret. Jag frågade henne var hon hade köpt den och hon berättade att Ur & Penn säljer dem för 398:- så får man örhänge & halsband till. Inom en halvtimme stod jag inne på Ur & Penn  och tittade. Hittade det jag letade efter och kände mig triumferande när jag såg att de sålde ut en massa klockor, 50% rabatt. Och naturligtvis var det min tur dag, min klocka reades också ut. Det var inte mycket att diskutera - eller hur! Som måsarna i "Finding Nemo" - Mine, Mine Mine, Mine, Mine! Tillkommande var en låda som klockan låg i och den var grymt snygg den också. Ursäkta kvalitén på bilderna, min digitalkamera ligger på laddning så min mobil fick rycka in.
  
Är det maddis eller vad..?

Foten i munnen
Vidare så vråläter jag fortfarande bulemiskt  mina ord från föregående inlägg och undrar om det kan bero på att sedan jag skrev det inlägget har jag själv blivit medveten och/eller nyfiken på hur det egentligen ligger till. Jag kan dra några exempel med det känns som om jag vore självgod då.

image146
Jag ser fram emot lördag. Då ska jag träffa... någon.     image128

-/missmaddis


Satanic Rites -flirt

Nu har jag införskaffat både det ena än det andra. Webbstatistik till mina sidor, mest för nöjes skull. Kul att se vem som kommer, varifrån de kommer osv. Sen så gillar jag (helt öppet) att spionera. Det är så man håller sig allvetandes.
Jag har som sagt införskaffat en del fina kläder. Jag har redan visat er alvtröjan och kjolen (i krossad sammet med slits upp til låret). Nu ska ni se mina nyaste platå, kjol och korsetten. Korsetten som jag skrev om som jag vann på tradera efter en bitsk kamp. Jag har även införskaffat nytt smycke till naveln. Jag hade beslutsångest mellan två olika stavar så Cindy kom med den briljanta idén att ta det jag tyckte bäst om med den ena  och det jag gillade mest hos den andra och sätta ihop dem. Det blev riktigt snyggt - klart jag ska visa. Jag tror å det bestämdaste att jag är den enda med ett sådant här smycke till naveln.

  
Platå-galore.

 
Dags att börja gå i kjol!


Som gjutet, eller vad säger du..?


Cool eller VAD?!
Det står skrivet missmaddi över den!


Åh det är som min underbara Gabriella säger: man längtar numera efter vardagar = paketdagar.
Det är så mycket som förändrats i mitt liv detta året så det är alldeles underbart fenomenalt och jag mår så förbannat bra nu! Nu kan jag vara den jag VILL vara och det tycks uppskattas och uppmärksammas mer likaså. Jag har aldrig fått så många komplimanger av både vänner och främlingar i hela mitt liv, som jag får nu.

Appropå komplimanger - jag äter mina ord i föregående inlägg (Mitt sanna jag) då jag påpekade att jag aldrig får uppmärksamhet IRL. Jag väntade på bussen idag, när en taxi körde förbi med passagerare. Chauffören saktade ner just framför mig, lutade sig över sin passagerare och stirrade på mig, med ett leende från öra till öra och höjde på ögonbrynen. Öhh..? Okej.. Sen körde han vidare, det var ju bilar bakom som väntade..
Just innan den händelsen gick några killar förbi mig. Långt svart hår, camo-3kvartsbrallor med svarta t-shirts där det bl.a stod "satanic rites" på. De gick förbi en stund senare, först 3 utav dem. Sen kom den 4:e efteråt. Han tittade på mig och följde mig med blicken som han passerade och bara log åt mig. Ett leende. Om det inte är uppmärksamhet så vetefan.

Eller är det kanske så enkelt som att jag själv att aldrig tänkt på det? Att jag aldrig märkt uppmärksamheten för att jag förvisso är van att folk stirrar på mina tatueringar, piercings etc..

Nåja.

Dagens TACK går till MansonDust som länkat till mig - det visste jag inte. TACK till Cultivatedbimbo som också länkat till mig - det visste jag inte heller. Märkte det när jag kollade ovannämnda statistik.. Tack.
Och naturligtvis TACK till alla er som också länkat till min blogg, - jag känner mig hedrad!!

Äntligen FRI !!

Jag är fri.
Nu är jag äntligen fri från honom. Den mest underbara nyheten damp ner i brevlådan idag i form av ett efterlängtat domstolsbeslut. Min euforiska lycka är överstigande all förnuft.
Skilsmässan han först nekade mig - har jag nu vunnit. Jag vann över honom.
Jag är är fri från honom.
Med mitt snickrande triumferande behåller jag mina vapen framme för jag har ännu en strid framför mig, och jag har nyss börjat...

image155
Så ikväll, mina vänner - firar vi allihop.
Om det än bara är ett glas vatten - höj det åt mig, så firar vi.
För jag är fri från honom..!!

 
image156

You can't escape, Can't escape
All your demons. All you demons,
"Watch out, watch out, For your lovers."

So ask your self before you get in,
I know the insurance won't cover this.
Are you the rabbit Or the headlight,
And is there room in your life for one more breakdown?














Madeleine


Mitt sanna jag

Kan man vara internet-snygg men inte IRL-snygg? Det undrar jag.
För om man tänker efter, så får, inte bara jag utan många tjejer, komplimanger & raggnings-repliker upptryckta i ansiktet titt som tätt över internet, men kanske inte lika ofta IRL. Oftast via communities. Det är ingen hemlighet att jag är en komplett community-idiot. Jag är nog fan medlem på de flesta under olika alias. Om man joinar en community/mötesplats med inriktning om just dejting kan det vara förståeligt, man vet liksom vad man gett sig in på. Men communities som exempelvis helgon.net då, som främst riktar sig till de med alternativ stil som ex punkare, synthare, hårdrockare, metal-heads mfl. Ska man förvänta sig att bli uppraggad DÄR bara för att det är en community?

Jag undrar om det inte bara är så, att man kanske ser bättre ut på bilder - jag gör nog fan det, jag retuscherar mina foton innan jag publicerar dem, jag är inte korkad. Alla vill väl se så bra ut som möjligt? Om du skulle förstora en bild av dig själv, nog fan hade du valt den BÄSTA bilden? Jo jag menar ju det..! Om alla hade haft kunskap om fotomodifikation hade nästan alla presentationsfoton varit peppade med kontrast & filter, på alla communities.
För det måste vara de bilderna, som lockar till sig alla komplimanger jag får. Jag tänkte på det nu när jag gjorde om
min hemsida och kom till sidan "bilder". Jag tänkte, att denna gången är det fantamig allt eller inget. Ingen mer fasad. Jag är den jag är och ser ut som jag gör. Skit samma.. Så jag tog (för mig) det största steget i min publiceringshistoria och la upp bilder i en egen kategori, som är - omodifierade. Helt 100% som de blev när jag tog dem, där man kan se mina skavanker. Jag publicerade före och efter bilder, innan jag gick ner i vikt. Underbart fet som jag var - nu kan alla se det. Jag la upp bild på hur min sladdriga mage såg ut efter att jag mist 74 kilo - om ni inte redan visste hur DET kan se ut, nu vet ni, nu slipper ni undra och/eller fråga mig om bilder. Men det största modet jag tog till mig., var att publicera bild på brösten som ju varit ångestladdat för mig. Särskilt mina före bilder. Jag vill, med den bilden, visa varför silikoninlägg kan vara (och var för mig) rekonstruktiv kirugi och INTE kosmetisk. Jag var inte ute efter att ha stora trippel-dubbel-D-kupor och trilla framlänges när man ska ut och gå. Jag ville bara känna mig som en kvinna. Att kunna använda behå. Att kunna ha på sig en topp som sitter snyggt. Att kunna gå rak i rygg utan att revbenen var så markanta att man kunde tro det var mina bröst. Så det så. 10 poäng till mig för att jag vågar lägga upp de bilderna så får du tycka vad fan du vill om hur jag ser ut.

Men åter till saken. Att man får komplimanger om alla de retuscherade fotonen på communities. Undrar om det är så, att killar man skulle träffa från internet hade blivit besvikna? "Men va fan, var är dina alvöron? Och du är fan så mycket brunare IRL" Vad säger man då..? "Photoshop, bejbi.. kontrast i photoshop" eller "du ska inte tro på allt du ser".  Eller "DU HAR BLIVIT LUUUURAD"!
För det är ju så, att jag får en del komplimanger lite varstans - på jävla internet. Men ingen jävel spanar in mig bakom disken på jobb eller inne i studion. Inte en jävla komplimang. Eller jo, jag kan visserligen minnas en "komplimang" eller vad man kan kalla det. Jag piercade en killes läpp. När jag skulle sätta i smycket sa jag skämtsamt (med glimten i ögat) "Du dregglar mycket, inte ofta killar dregglar över mig" och hans svar: "Det har jag svårt att tro" och det, mina vänner, är nog fan höjden av komplimang/flirt (?) jag upplevt IRL detta året, om man bortser från fulla & dryga killkompisar som undrar när vi ska knulla.
Är det för att man blir vågligare och tuffare över internet, när man sitter på tryggt avstånd? När man slipper ögonkontakt? Och man slipper skämmas för att man synar någons foto från topp till tå.  För det är så, att man gör & säger saker över internet som man IRL faktiskt inte gör och jag är inte ett dugg jävla bättre. Du tror väl inte att jag sätter mig ner brevid främlingar på bussen och berättar mitt livs historia bara för att de vore intresserade? Bara för att jag låter främlingar läsa om det över internet i min blogg? Nej, vissa saker är lättare över internet, på tryggt avstånd.  Sen innebär det inte att jag INTE kan prata om det jag skriver här, men det är inte alltid det finns tillfälle/möjlighet till det. Hänger du med?

Nåja, med det sagt hoppas jag du förstår min poäng. Nu lägger jag upp de första omodifierade bilderna på mig i bloggen, hur jag egentligen ser ut. Eller du gick på den, att jag såg ut som alla de andra bilderna? HA. Nej du, här kommer mitt sanna jag - icke-retuscherade/modifierade bilder, bara klippta & skurna.

image153
image154

-missmaddis

Jag har gett min hemsida en total makeover. Innehåll & utseende är helt nytt.
Ta en titt & kommentera gärna!

http://missmaddis.rr.nu
 

Att VISA intresse

Låt oss säga att jag tappat bort mina nycklar. Mitt tappra, enträgna försök i att hitta dem består utav att ställa mig framför byrån i hallen och titta. Att bara stå där och glo och hoppas att de ligger mitt framför näsan på mig men att jag missar dem. Jag lyfter inte undan det som redan ligger där, jag rör mig inte ur fläcken. Jag bara står där. Jag hojtar till min mamma som är på besök "Fan, jag kan inte hitta mina nycklar, jag MÅSTE ha mina nycklar, annars kan jag inte gå ut, måste fan låsa dörren.." Men ytterligare försök gör jag inte. Jag börjar skrika på morsan för att hon inte hjälper mig leta upp nycklarna. Det kan hon gott göra. Men frågan är då - hur jävla viktigt är det egentligen om jag inte ens letar ordentligt? Och varför ska morsan hjälpa mig, det är ju jag som behöver dem.

Låt oss säga att jag väntar på en utbetalning. Vi säger det är från försäkringskassan, som blivit bortkommen, och jag är i behov utav de pengarna som faktiskt är mig berättigade. Mitt tappra, enträgna försök att ordna upp detta består utav 3 telefonsamtal till försäkringskassan varav inget utav dem blivit besvarade. Jag ringer inte igen. Jag skickar inte brev. Jag gnäller till mina vänner om vilka jävla fittor försäkringskassan är som inte ringer MIG och ordnar upp det, att jag ska behöva göra det, när det faktiskt är mina berättigade pengar. För så kanske man kan göra?

Är det så, att man kan vara så jävla slapphänt och sen gnälla om det? Som om det egentligen vore någon annas "fel"? Är det inte så, att om man nu verkligen vill ha något så får man se till att kämpa för det/ta för sig?

Ovanstående är relaterat till mina barns pappa. Som säger en sak, men hans handlingar visar raka motsatsen. Som det ser ut nu har han inget umgänge med sina barn. Det, för att han inte visar intresse om barnen utan snarare klart visar, för både mig och andra, att han har andra prioriteringar i livet som kommer före. Måhända att han säger någonting helt annat till sin nya tjej, sina nya kompisar, men som man säger, "action speaks louder than words". Han ringer aldrig till dem, för att (enl han själv) han har inga pengar på sin mobil och det har inte hans flickvän heller. Detta på flera månader. Tilläggas bör, att både han och jag har både Halebop vilket innebär att vi betalar 60 öre per telefonsamtal, uppkopplingsavgift. Laddar man med 300kr så skickar man gratis sms i en månad.
Man kan inte ringa 10 minuter innan man ska hämta dem på dagis och säga "jag har inga pengar" när man vetat de sista månaderna, vilka helger/dygn man ska ha barnen. Då har man faktiskt haft gott om tid på sig att spara pengar till det, särskilt som man har tre jobb och jobbar svart ovanpå det, som han påstår.

Jag bröt stolt avtalet vi gjort via familjerätten och ångrar inte mitt beslut för fem öre. Hans tappra, enträgna försök i att träffa sina barn, som han säger sig sakna, består utav 3 obesvarade telefonsamtal. Förra veckan var det 2 obesvarade telefonsamtal och 2 obesvarade sms. Han har inte kontaktat dagis för att höra hur det går på dagis, deras utveckling. Inte ens ett försök till att träffa dem. Detta har jag fått bekräftat. Dagis har inte hört en suck från honom.
Mina vänner, min familj och utomstående är ense. Man kan göra mer än så och hade gjort det om det varit viktigt tillräckligt. "Om det var mina barn skulle jag fan satt mig utanför din dörr och väntat tills ni var hemma. Jag hade ringt och terrat dig tills du till slut svarat" - jag har hört det så många gånger, när folk undrar varför barnen är hemma och inte hos sin pappa. För jag ljuger inte. Jag säger som det är, att jag brutit avtalet & förklarar varför, sen får andra tycka vad fan de vill. Jag ser till mina barn först, de är det enda jag har av värde.
När jag sen hämtat barnen på dagis, trots att det är hans helg, så får jag förklara för dagis varför barnens pappa inte kommer. Jag får förklara för mina barn varför deras pappa inte kommer. För han kan inte ens ringa till sina barn och berätta själv.
Naturligtvis är det inte bara hans slapphänta vis, hans brist på intresse som har påverkat mig till detta beslutet. Mina stamläsare som har tillgång till min låsta blogg har lite mer kött på benen.
Jag har pratat med mina vänner och bett om råd i en del frågor, för att jag har inte råd att göra något förhastat när det gäller mina barn, om vad jag kan och inte kan göra, vad jag bör och inte bör göra och jag har fått respons på min oro. En av mina vänner som känner barnens pappa sedan tidigare ställde mig frågan "Tycker du han är en bra förebild?" och jag behövde inte ens tänka på svaret "Nej, tvärtom" svarade jag. "Jaha, men varför är du så jävla enträgen om att han ska träffa dem och ha dem då?" Jo det kan man fråga sig. För att det ska så vara..? För att, det är väl självklart att han älskar dem med varje andetag och hjärtslag som jag gör, att han saknar de varje minut och helt enkelt inte kan leva en dag utan dem? Men det är ju inte så.. Han lever ju varje dag utan dem. Han ringer inte ens. Och varför han inte är en bra förebild, är en längre historia som är publicerad på en annan adress. 

Sen vid samtal med en annan vän gick det upp ett ljus för mig. "Du måste nog inse att han tyvärr inte är lika intresserad av barnen som du är". Där slog min vän huvudet på spiken. Och med omedelbar verkan slog det mig med, att han inte är det. Jag blev förbannad och  besviken på en och samma gång, inte bara på honom utan även på mig själv.  Vi har inte samma band till barnen. Men han vill väldigt gärna att andra ska tro det. Han klämmer fram några tårar så pass att ögonen blir fuktiga och gnyr om hur han saknar sina barn och vilken jävla fitta jag är som håller dem ifrån honom, men han berättar inte allt. Naturligtvis. Håller dem ifrån honom? Om jag verkligen hade velat det hade jag och barnen befunnit oss på okänd ort, mitt ute i en skog där man inte ens kan se några jävla hus. Men vi är kvar här hemma. I samma jävla lägenhet han lämnade, han vet adressen. Han knackar inte på dörren för att träffa sina söner. Barnen går fortfarande på samma dagis och han vet när de börjar & när de slutar. Han träffar de inte där heller. Så hur mycket sanning ligger det i att jag håller barnen ifrån honom? Det enda är, att jag inte bistår med samarbete om umgänge. Han kunde inte ens följa ett avtal om hämtning/lämning sker på dagis, 09.00 lämnas barnen & 15.00 hämtas de. Udda veckor helg & jämna veckor dygn. Visst låter det enkelt.
När jag sedan brutit avtalet via brev med underskrift, kopia till honom & kopia till fam.rätt så får jag inget svar. Det stör mig inte. Men det stör mig att han antingen inte är läskunnig eller bara ignorant, för att han skickar sms och undrar om jag tänker hålla barnen ifrån honom. Sms och undrar om jag ska ignorera honom. Svaren finns i brevet. Vidare, att ignorera är någonnting han faktiskt lärt mig då jag innan detta brev ringt honom & skickat sms i flera veckor utan ett enda svar, trots att samtliga telefonsamtal/sms handlade om hans barn.
Jag skrev i brevet, att om han vill ha något umgänge om sina barn får han ta mig till domstol. Det vore, att leta efter sina nycklar på ett annat ställe också, eller att skriva ett brev till försäringskassan - att visa sig enträgen.



Jag kan inte förstå, hur han KAN leva en dag utan dem. Varje gång som han hämtade barnen grät jag och saknade de tills jag åter höll dem i mina armar. När jag säger att mina barn är mitt allt - så MENAR jag det.
Jag KAN INTE, är INTE KAPABEL att leva utan mina barn - de är syre till mina lungor.
Kan du klandra mig, du ser hur underbart perfekta de är..!

 

-missmaddis