Ett gäng MILF's visar hur man festar

image240Åh vilken helg - jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, jag vet inte ens var jag ska börja. Jag vet inte om det varit tufft för att jag jobba eller om det var kul för att jag varit enormt social. I alla fall..

När missmaddis & CO festar...
I fredags fyllde brorsan år. Han blir 31, gammal som fan. Eftersom jag skulle jobba lördag tyckte min mamma att pojkarna likväl kunde ta och följa med till brorsan eftersom de skulle dit och övernatta (mamma skulle ändå se efter barna då jag jobbade). Det var okej för mig och grabbarna blev överyckliga, som vilka barn som helst, att få åka både buss och tåg. De åt pizza på kvällen och Phini hade vräkt i sig som om han var svulten - kan just tänka mig det, han äter aldrig pizza annars.
Jag hade planerat att dra hem till Madde på kvällen. Jag hade ingen större lust att bara sitta hemma och uggla och har inte haft mycket tid att umgås med Madde, så jag gick dit efter jobb. Madde hade förberett ett varmt fotbad till mig, tänt levande ljus i hela vardagsrummet, hällt upp ett glas bailey's och ett glas cola till mig.. och lagt fram en liten skål med blandat godis. Ur högtalarna strömmade lugn keltisk musik och jag kunde inget annat än att le och tacka.. "Ja, jag vill skämma bort dig lite, du som jobbar så mycket, så bara slappna av, gumman" sa Madde. Vad säger man, liksom.. Hur många vänner gör så, utan anledning? Och detta är ju inte första gången hon rår om mig med sin moderliga omtänksamhet och kärlek. Efter fotbadet och hennes dusch lagade hon mat åt oss.
Kycklingfilé med bulgur och jordnötsås. Mums som satan. Det var sen middag men wtf tänkte vi. Efter det satt vi och pratade om allt & inget och jag fick ett sms från ingenstans. Från ett nummer jag inte kände igen.  Från någon som kallade mig vacker, undrade hur jag hade det på min fredagkväll.. med en "hälsningar din bredbands hjälte". Tilläggas bör, att min bredbands hjälte tittade in på jobb för några dagar sen. Just som jag tog in en kund i studion hörde jag en röst fråga "Hur funkar ditt internet?" Och där var han. Min hjälte som fixat min fittkabel. Jag var något stressad och hade ingen tid att snacka just då.
Men jag svarade såklart på smset och vi skickade några meddelande fram och tillbaka. Han berättade att han skulle jobba som dörrvakt på ett ställe på lilla torg i Malmö varpå Madde och jag tänkte vafan.. vi är bägge två barnlediga - samtidigt och har just nu världens tillfälle att släppa loss och visa världen hur ett par MILF's festar. Så vi tog vardera en halvtimme att klä oss sexigt, fixa förföriska ögon och några klackar till våra sensuella läppar och våra push-up galore, innan taxin kom & körde oss till Malmö.

Vi stannade först till vid Lilla torg, just där dörrvakten var min bredbandshjälte. Vi kom in och med raska bestämda steg hamnade vi vid baren - vilket, bör tilläggas, är mitt personliga val av tillhåll. Efter några jävligt dyra shots & drinkar, lite skitsnack med dörrvakten, drog Madde och jag till Harrys. Vi käftade med vakterna som inte frågade efter ID - ser jag verkligen så jävla gammal ut? Den andra vakten hörde vårt käfteri och frågade mig om ID sen slog vakterna vad om min ålder och gissade sig fram. Imponerande nog så gissade den första vakten 100% rätt första gånge när han sa "Jag tror på 79". Och 79 är det ju.
In på Harry's och jag styrde min väg rakt fram till - ja, baren. En cider. Mums. Madde kunde inte låta bli, hon skuttade ut på golvet och började dansa, jag behövde mer alkohol innan jag följde hennes exempel. När jag väl kom ut på dansgolvet hängde man bara med. En sliskig typ skuttade mellan Madde och mig och kråmade sig, men vi lyckades dansa runt och bort ifrån honom. Musiken de spelade var bara en jävla massa mix och vi blev smått irriterade över det. Madde smsade några vänner och det visade sig att de befann sig på klubben brevid. Vi packade ihop vårt shit & drog in på Heartbreak. Vi kom före i kön (naturligtvis, vi hade en urringning att dö för) och in på klubben. På Heartbreak har de säkerhetskontroll där man får gå igenom metall detektorer. Jag, min jävla idiot hoppade in och det pep utan helvete. Jag tänkte inte så långt att jag hade min väska på mig med mobil, nycklar och allt vad det heter. Jag fick gå ur igen, lägga väskan åt sidan sen hoppade jag in igen & tryckte upp tuttarna på metalldetektorn och hoppades på ett piercing pip men jag vet att det inte händer. En vakt rotade igenom min väska och jag skämtade med honom att han var jävligt oförskämd att gå igenom min väska, "Ska du ha mitt nummer med, eller?" frågade jag. "ja, det tar vi senare" svarade han. Hah.
Upp på dansgolven och vi letade upp tjejerna. Efter några obligatoriska kramar styrde jag min väg mot - japp, baren. Beställde en drink som jag svepte snabbt och sen ut på dansgolvet med tjejerna. Vi hade ett gäng killar som stod och stirra på oss och Madde tappade besinningen på en, Sandra spottade på en och Åsa flög på en snubbe. Haha, fy fan vilka underbar tjejer!! Försvarslösa? Knappast.

Nuförtiden har de rökrum på nattklubbar. Tilläggas bör att jag inte är en nattklubb-person och har inte värst mycket erfarenhet av att de ställen. Sist jag var på nattklubb var jag lite över tjugo och då rökade man där man stod. När jag skulle gå till rökrummet med mina vänner, gick jag tvärs över dansgolvet, förbi baren och skulle passera minicasino när jag såg någon med schyssta dreads sitta där och jag fann det svårt att motstå frestelsen att dra. Så jag drog (inte hårt men märkbart). Killen vände sig om och undrade nog vad fan som hände (under kvällens gång drog jag i hans dreads varje gång jag passerde honom & gav honom en puss på kinden. Föreställ dig hans förvåning när en vilt främmande tjej bara går förbi, drar honom i håret & pussar honom, hahaha). Jag grenade över det andra dansgolvet som om jag ägde stället och blev omedelbart förföljd av en kille ända in i rökrummet. Jag vände röven till och pratade med mina vänner och upptäckte efter en stund hur han limmade på en av mina nyfunna vänner. "Du, hur är det med din POJKVÄN?! Min kille ringde honom igår, fan vad vi gillar din POJKVÄN" sa jag åt henne. Hon svarade med hög stämma "Jo fan det är bra med MIN POJKVÄÄÄN!!" Snubben fattade inte. Han stod kvar som en idiot. Jag vände mig mot honom och sa att jag ville gärna prata med mina vänner. "Ja gör det" säger han men står kvar. "Privat, tack" svarade jag. Han stod kvar. "Vill du vara vänlig och gå så att jag kan prata med mina vänner - ifred. UTAN dig" sa jag. Killen gick inte, han tyckte att han kunde likväl stå där. Tilläggas bör att detta var samma dryga kille som irriterat mina vänner tidigare som de avhyst redan då, och samma kille som en av mina vänner gav på truten senare den kvällen. Men nu fattade han inte, trots att jag var väldigt rakfram. "Fattar du inte" sa jag. "Vi vill inte ha dig här, du är dryg och jävlig, så gå nu" Killen bara flinade och trodde vi skämtade med honom. Jag kavlade upp min tröja och la händerna demonstrativt på höfterna - "Ska du gå själv eller ska vi ta till handgripligheter" sa jag. Fan vad mesigt det låter. Och det hade ingen som helst effekt på killen men däremot på en av mina tjejkompisar som gick igång och flög mot honom som en piraya så jag fick dra undan henne. Killen gick efter ett tag bara för att bli avlöst av en annan. Denna gången kom en ung (lammkött) kille fram till oss. Blond & söt och vi drygade oss som fan med honom. "Men Maddi, det är ju lammakött" sa Madde till mig. Vi skämtade med killen, bad honom gissa våra åldrar och förklarade att vi var ett gäng småbarnsmorsor men killen verkade inte ett dugg avskräckt eller ens imponerad. Killen drog mig åt sig och försökte kyssa mig, "nähä du, en puss kan du få men that's it" svarade jag & pussade honom innan jag drog ut från rökrummet.
 
Min bredbands hjälte & jag smsade under natten och jag fick ett sms där det stod "kom ut så får du en puss" - så jag gick ut. Vaddå, tacka nej till PUSSAR? Inte en chans. Där stod han med sin pitbull-version och snackade med vakterna som han känner sedan innan då han stått vakt på Heartbreak innan. Vi tog en promenad ner mot torget och pratade och pussades tills Madde som började bli orolig och letade efter mig ringde upp mig. Tiden hade runnit iväg och det var dags att åka hem. Jag mötte upp tjejerna som skulle ha lite fyllemat innan taxin hem och vi var inte hemma förrän runt 6 på morgonen. Jag var full men glad och somnade ganska direkt när jag tittade på min säng.

Omkring 3 timmar senare var jag vaken, satte igång kaffekokaren och konstanterade att jag fortfarande var full när jag klädde mig & åkte till jobb. Jag hann nyktra till en del innan jag kom till jobb och hann stanna en timme innan chefen skickade hem mig. Inte för att jag luktade sprit och började bli bakis (hoppas jag) utan för att det inte fanns några bokningar och det verkade bli en lugn dag. Jag tackade & tog emot och drog iväg för lite sympatishopping. Barnen fick en massa nya kläder och jag införskaffade några nya linnen åt mig själv. Sen drog jag hem till min bredbandshjälte som bjöd på espresso - och DUBBEL NOUGAT. Jo han visste att jag är beroende av DN - han har läst min blogg. Jo det är sant. Min blogg. Så om besöket på mitt jobb var ett sammanträffande nån dag innan jag får ett sms av honom och några dagar efter att han pluggat i min fittkabel.. det kan man undra.
Lördagskväll kom och eftersom jag skulle upp och jobba på sönagen tyckte min mamma att barnen kunde sova hos henne. Så jag blev erbjuden att åka in till Malmö, se film & sova över då det är hiskeligt nära mitt jobb. Tänk att kunna få sova lite längre när det bara är fem minuters promenad till jobb? That's an offer I can't refuse så jag tog bussen in till Malmö igen..

I morgon bär det av att shoppa igen. Denna gången är det dags för pojkarnas nya sängar. Jag tänkte se mig om efter nån byrå, några lampor och kanske bord & stolar till deras rum med. Jag har inte exakt planerat vad de ska få men det lär vi bli varse. Extreme minimakeover - home edition, coming up.

Jag köpte ett underbart fotoalbum häromdagen som jag pusslat med. Grova svarta sidor med ceriserosa omslag där jag klistrar i de 120 bilderna jag beställde och smyckar med silver och guldpennor. Jag fick även hem förstoringen på 30x45cm som jag ramat in & hängt upp i hallen. Hela familjen samlad, jag och mina söner. Vackra!

image263
Förstoringen på väggen




.


Planerar barnens nya rum

image257Åh vilken lugn dag det var igår. Och om jag får säga det själv - välförtjänt.
Barnen  och jag slappade hela dagen. Vi tog det lugnt hela dagen. Sedvanliga uppgifter som disk, matlagning, städning och tvättning stod på agendan, som vanligt. Både barnen och jag somnade ett tag på eftermiddagen och vi sov i 3 (!) timmar. Du anar inte vilken powerkick det var. Barnen fick vara uppe till runt 10 så jag tänkte att de kanske skulle ha problem med att vakna på morgonen. Som jag misstog mig.. 6:30 låg de bägge i min säng & surrade, pussade på mig gosade.

Charlotte kom förbi igår. Hon hade med sig presenter till oss som hon köpt på Sjöbo marknad. Jag fick ett stort vitt blockljus dekorerat med svarta små pärlor och barnen fick varsitt halsband med deras namn. Det tyckte jag var kul, det är omöjligt att hittaderas namn färdigtrycka någonstans - deras namn finns ju inte. De fick varsin tablett ask med av Tnott (se bilden ovan, när mina pojkar käkar godis, haha) och jag fick ett dubbelnougat. Hon måste älska mig nått jävulskt..!

  
Med halsband (bilderna är tagna med mobilen, ursäktar kvalitén.)



Phinis mygbett ser hemska ut. Han har kliat hål på de och några av dem har blivit inflammerade. Min son ser spetälsk ut. Vid svanken, på rumpan och benen är det värst. Men han är ändå duktig som verkligen försöker låta bli att klia. Jag stack till apoteket för att införskaffa Salubrin men det visar sig att de inte har det längre. Expediten erbjöd "After Bite". Mina egna myggbet har gett med sig så jag tänkte att eftersom Phinis bett kliar kan jag slaska på lite av detta medlet på hans bett men det sved så hemskt på honom. Förmodligen för att han kliat hål på bettet. Det luktade vedervärdigt och jag läste senare att det innehåller ammoniak.. ! Iiiih.


image240Nu närmar vi oss slutet av månaden och jag försöker planera in tid och möjlighet att komma iväg och köpa nya sängar till mina barn. Våningssängen de har nu har passerat sin duglighet. En bräda på Phinis säng har knäckts, sängen är något vinglig & den är inte ens ihopsatt ordentligt. Min korkade blatte till f.d tyckte att vi nog inte behöver alla de skruvar som följde med så han hämtade spik & hammare & spikade lite här & där, han satte i några andra skruvar där det egentligen tine skulle vara några skruvar osv.. pfft. Farmer makes a plan, sa han alltid.
Nåja, som jag nämnt många gånger innan så håller jag fortfarande på att fixa allt han fuckade. Bl.a detta. Nu när jag renoverat köket, ordnat till vardagsrummet och mitt eget sovrum har jag pojkarnas rum kvar. De ska få varsin växasäng. Valet står mellan IKEA's sängar eller JYSK. Jag har inte bestämt om det ska vara furu eller målade sängar. Rummet ska målas om likaså, nya gardiner och lite nya möbler. Foton kommer senare. Om du har förslag på sängar, lämna en kommentar!

På med galoscherna idag - det regnar katter & hundar.

image262










Kärt barn har många namn..

image240Släktforskning
Jag skulle inte ha något emot att vara av kunglig härkomst. Hur bra som helst. Då jag är intresserad av släktforskning måste jag säga att kungahuset har det alldeles för jävla lätt -  deras släktträd matas in i varje svensk ungdom i skolan. Inte nog med att de har lätt för att släktforska, alla andra i landet ska också känna till deras jävla släkt.Tänk att födas rik, leva rik och dö rik, utan att ha gjort något jävla meningsfullt alls, förutom att  klippa några sidenband genom sina dar, döpa en & annan båt och kanske inviga nått museum eller nån skola. Kungahuset är överflödigt. Vi lever i ett demokratiskt (?) samhälle, avskaffa kungahuset, för vi behöver väl inte vara så jävla överambitiösa, de tjänar ju inget jävla syfte? Jag tycker gott att de kan prova på att jobba som en neger, snåla som en skott och betala skatt som en svenne.

Mina namn

När det gäller släktforskning så är jag som sagt intresserad av min härkomst. Inte för att det egentligen spelar någon roll men visst vore det kul om man har en liten intressant historia att berätta för barnen om exempelvis deras namn? Jag och mina barn har (tyvärr) för nuvarande deras pappas efternamn. Det kommer inte bli långvarigt. Jag hade flera olika efternamn när jag växte upp men tog mig friheten att byta allteftersom jag bl. a

kände för det.
Jag är född Madeleine Hovarp. Min pappa fick namnet Hovarp som köptes åt familjen då hans mamma (min farmor) gifte om sig. De ville att alla skulle ha samma  namn, som var nytt, så detta namnet köptes. När jag sen var en rebellisk och trotsig tonåring och grälade med min pappa ville jag inte kännas vid honom så jag bytade till mammas flicknamn och blev då Madeleine Landén. Ja, jag vet, det rimmar. Efter att jag vid den åldern faktiskt mer lärde känna mammas sida av släkten med alla morbröder, mostrar och kusiner kom till att känna att jag inte vill, på något vis alls, ta risken att bli associerad till någon utav dem. Släkten är ett släkte för sig med minimal kompetens, utrotad IQ och de flesta är slödder. Så jag tänke att jag skulle byta igen. Denna gången valde jag

min farmors flicknamn och jag reste mig med namnet Madeleine Ekenstéen och jag kände att jag hittat min uniform. Namnet passade mig och jag trivdes. Det var mitt namn. Det ÄR mitt namn. Måhända inte på papper men i mitt hjärta är jag en fullfjädrad Ekenstéen. Jag har fått det återberättat för mig att namnet härstammar från Tyskland. Vi hette egentligen Ekenstein. Min farmors farfar kom till Sverige som utbytesstudent. Hans son (min farmors far) skämdes för det tyska blodet i hans ådror runt eran för Hitlers tyranni i Tyskland  så han försvenskade sitt namn för att undgå skammen om sitt arv. Ekenstein blev då Ekenstéen. Min far måste ha inspirerats av mitt namnbyte för han tog samma namn och min bror likaså. Kort däefter tog mamma samma namn. Jag höll hårt i mitt  namn. När jag gifte mig med min förste make vägrade jag byta namn så han tog mitt namn, sen blev det lite annorlunda med min andre man. När jag var gravid med min äldste son diskuterade jag och min (dåv) pojkvän omskärelse. Jag var/är helt emot omskärelse. Det tillhör inte min tradition eller kultur. Jag kan förstå resonemanget att det är renligare men står fast vid att det måste ju finnas en anledning till att pojkar skapas med förhud. Det finns ju där för att skydda. Sen som alla andra gravida kvinnor är man hög som ett stenhus på

hormonor och enormt känslig för allt - själva tanken att någon skulle ta en kniv och skära i mitt  nyfödda barn var vedervärdig och det gjorde fysiskt ont i mig och jag mådde illa vid själva tanken. Jag kompromissade med pojkvännen och vi kom överens om att vår son inte skulle bli omskuren men att han däremor kunde få sin pappas efternamn och så blev det. När sen pojken fötts och fått samma efternamn som sin pappa kände jag mig något utanför - mitt barn hade inte ens  samma namn som mig. Så jag föreslog att vi gifte oss så att jag kunde få samma namn som de andra i  familjen, så att vi kunde bli den där idylliska familjeeneheten. Därför gifte jag mig med barnens pappa och därför bytte jag bort en del av mig. Då blev jag Madeleine Hirschberg. Men det ska vi ändra på. Patience.. in time.

Faster Anne

Appropå släkten; jag chattade med min faster Anne på MSN tidigare. Hon delade med sig av ett tidningsurklipp där hennes dotter (min kusin) blivit intervjuad. KLICKA HÄR - Faster Anne delade även med sig av två mp3 där min kusin sjunger. Jag tappade andan. Musiken är helt underbar och min kusin sjunger helt underbart. Vad stolt jag blir att vara släkt med henne, särskilt om hon blir rik & berömd någon dag. Kanske borde överväga att fjäska in mig redan nu?
Det råkar ju vara så att min pappa dessvärre växte upp utan sin syster, och jag utan min faster och de kusinerna. Det är på de senaste åren som pappa och faster Anne fårr kontakt igen. Pappa är väldigt glad för det men gladare än mig är nog få, jag är som sagt, enormt familjetydd.


Simpsons
Om jag och min barn var simpson-karaktärer skulle vi se ut såhär. Naturligtvis är det Phini till vänster, med det oskyldiga nyllet. Laaiti är det självklart till höger, han är öppen med sitt jävulskap.  Och det där är ju skrämmande lik min frissa..

image256

Hormonbaserad jämlikhet

image240Jämställdhet/Jämlikhet - hormonbaserat.
Varför säger man "mamma och pappa"? Och varför är det bestämt att det heter "mormor & morfar/farmor & farfar"? Vore det fel att nämna männen först? Har du tänkt på det? Nåja.

Jag har funderat på det här med jämlikhet och undrat om alla våra feminister vet vad de egentligen ber om. Lika lön för lika arbete, visst fan kan jag hålla med om det. Men att en kvinna kan utföra ett för nuvarande mansdominerat yrke lika väl som en man, med exakt lika bra resultat, det kan vi ju diskutera. För det finns ju yrken som är mansdominerade utav en anledning. Skogshuggare där man ska använda verktyg tyngre än vad en fullvuxen kvinna oftast väger, hade vi lyckats med det? Rent fysiskt dvs? En man som ska bygga naglar, med sina (generellt sett) grova händer - lyckas han hålla i den där lilla glittersnurren som ska klistras på nageln? Rent fysiskt sett. 
Sen har vi ju de där storvuxna kvinnorna som är väldigt starka, de kanske hade klarat av att fälla ett träd med en grym yxa. Och vi vet att det finns feminina småväxta killar som gillar glitter & glamour.
För det är ju så - att män & kvinnor ÄR INTE lika (det är ju det som är hela poängen/charmen). Vi är byggda på helt olika sätt och har tillsatts starkare av de attribut som det motsatta könet inte välsignats med. Männen har oftast mer muskelmassa. De har, som sagt, grövre händer. De är oftast längre än oss och hårigare än oss, av en naturlig förklaring. Männen producerar mer testestoron än kvinnor som gör (Vi har bara ca 10% av mannens produktion) som hjälper till att bygga upp muskelmassa, ger skäggväxt etc. En kvinna med ökad produktion av testestoron kallar vi för dyke och/eller flata*. Vid ökad produktion av testestoron kan man bli aggressiv (se anabola).
Generellt sätt är män med den nivån av testestoron mer aggressiva (inte nödvändigtvis våldsam), tuffare, och hårdare, mer beskyddande.
Vi kvinnor i gengäld, producerar mer östrogen än vad männen gör. Östrogen är ett kvinnligt könshormon som bl.a främjar vår menstruation. Tacka fan att män inte har lika mycket östrogen som vi har, föreställ dig manliga tamponger? Östrogen är även det hormon som ger oss vår vackra timglasfigur & våra former med höfterna och brösten, allt för att fysiskt förbereda oss inför vår uppgift att föda barn. En man med ökad produktion av östrogen är de feminina söta pojkarna som vi till vardags benämner fag och/eller bög*.  Vid obalans med östrogen kan man bli deprimerad och känslomässigt något "rubbad".
Generellt sett är kvinnor, med samma produktion av det kvinnliga könshormonet (isamspel med andra hormoner) mer omsorgfulla, omtänksamma och vårdande.
Det kan då tyckas relativt genetiskt betingat att en kvinna, med högre produktion av östrogen, väljer att arbeta där hon redan känner sig hemma. Då vi kvinnor, redan sedan vår hormonproduktion kommit igång, är omhändertagande och ett yrke som ex barnmorska, förskolelärare etc ter sig naturligt. Motsvarigheten vore ju då en mans karriärväl som ex polis, brandman etc då de med sin maskulina produktion av testestoron och där med har den primitiva instinkten om att beskydda.
Vilket pladder. Jag har absolut ingen poäng överhuvudtaget och ingen aning om vad jag snackar om.
* Notis: Innan du ens försöker kommentera min blogg och anklaga mig för att vara homofob - NEJ! Nej jag är inte homofob, jag har inget emot lebbar, bögar eller sexuellt förvirrade människor. Jag har en del vänner som är både det ena än det andra och det stör mig inte ett dugg. Ta det för vad det är - skämt. Ibland är det inte svårare än så. Ibland är det faktiskt bara skämtsamt menat och inget påhopp.

Musik
Har du hört Akon's nya singel, "Blame it on me"? Åter igen, en låt som jag fastnat för som absolut inte är min stil egentligen. Det är så ibland, när man hör några rader och det bara passar så jävla bra in på något som jag redan känt eller sagt, och denna låten hade ju några sådana rader. Rader som jag önskar jag sagt till andra eller som andra fantamig skulle sagt till mig.
Du måste ha hört Sean Kingstons version av vår klassiker "Stand by me" med Ben. E King? Den spelas sönder på radion. Jag hörde inte att det var stand by me i bakgrunden förrän jag lyssnade med hörlurar,. då blev det alldeles för tydligt för att undvika. Också en låt som jag tycker mycket om men det kan jag knappast tacka den lilla tjocka jamacainska pojken - det är ju faktiskt Stand By Me som sublimt sätter ett frö i varje människas hjärnbalk sedan vi redan tycker om klassikern. Hur kan Sean misslyckas, liksom..

 .

Marshmallow FLUFF & Shrek the third

image254igår kväll efter att jag var hemkommen från jobb (ca 20:20) tänkte jag ha en mysig kväll med mina barn. Jag hade redan förberett inför kvällen under mina 40 minuters väntan på bussen genom att handla gott på Hemköp. Jag hittade en avdelning med "Främmande mat" som bestod av två produkter från USA, resterande var det vi hittar i varje ICA butik med tortilla, pesto & indianska kryddor. jag blev besviken på utbudet. Jag köpte i alla fall marsmellow fluff som jag inte har den blekaste vad fan jag ska ha den till och en paket macaroni & cheese som faktiskt är (onyttigt) gott.

Jag köpte chips & dippa till oss som vi skulle ha igårkväll och äntligen få se Shrek the third med grabbarna. Jag är en hängiven Shrek-fan och har sett fram emot denna filmen och väntade på "the moment". Vårt "moment" var igårkväll. Så fram med chipsen & dippen sen slog vi igång filmen. Succé. Jag älskar Shrek the third, minst lika mycket som jag älskar de tidigare Shrek filmerna. Jag rekommenderar alla supermognavuxnasominteserdisneyfilmer att faktiskt ge filmerna en chans. Min favorit är helt klart Donkey, det kan inte gå fel med Eddie Murphy's röst.

image255I den nyaste filmen, som vi såg igår kväll tyckte jag nog att det blivit mer rockigt och tufft av det hela. Jag hittade inslag av Led Zeppelin och prinsessorna har blivit coolare än nånsin. Snövit är sessan som rockar Zeppelin och som är tatuerad. Askungen lider av schizofreni, Törnrosa är narkoleptisk och de kan sin kampsport allesammans. Rapunzel är den långhåriga skönheten med blonda exstensions, men som också är en förrädare, får de andra sessorna erfara. Drottningen sjäv, Fionas morsa är den med arvsanlagen om kick-ass. Hon skallade två stenväggar till sessornas förvåning och beundran.

Lille Pinocchio har börjat kringå förbannelsen om att inte kunna ljuga, ett ex:
Prince Charming: You! You can't lie! Where is Shrek?
Pinocchio: Well, uh, I don't know where he's not.
Prince Charming: You're telling me you don't know where Shrek is?
Pinocchio: Well, it wouldn't be inaccurate to assume that I couldn't exactly not say that there he's is almost partially incorrect.
Prince Charming: So you do know where he is!
Pinocchio: Oh, on the contrary. I'm possibly more or less not definitely rejecting the idea that I undeniably...
Prince Charming: Stop it!
Pinocchio: ...do or do not know where he shouldn't probably be. If that indeed wasn't where he isn't!

Så jävla bra. Min favorit scen från filmen ändå, är klart sessorna, i synnerhet Snövit när hon ska köra avledningsmanöver - även om du inte gillar Shrek eller Disney, kolla detta klippet.

 

Jag kan ANDAS igen

Jag kom hem i morse efter att jag lämnat barnen på dagis och hälsat på min mamma, till ett rörigt hem med persiennerna nerdragna i köket. Brödrosten stod framme, kallt kaffe på min bryggare. Barnens muggar stod kvar på bordet och smulor efter deras rostade mackor låg både på bord och golv. Phini ville inte ha solen i ögonen när han åt sin frukost så jag rullade ner persiennen i morse. När jag då kom hem började jag plocka undan i köket efter frukosten, torka av borden, satte på kaffet. Sen skulle jag rulla upp persiennen. Persiennen i köket är svart så det mörklägger ganska ordentligt - hela köket var ju mörkt. Och det slog mig, i takt med att jag rullade upp, att ljus skänker glädje. Jag tog ett djupt andetag och lät solen vila på mitt ansikte en liten stund och var faktiskt så tacksam för solen. Fy fan i helvete vad poetiskt det låter - men det är så sant.

Mitt ex var inte glad för ljus (?) för att han ville alltid ha alla persienner nerdragna. I alla rum. Jag insåg det inte när jag levde så, men fy fan vad deprimerande det egentligen var. När han lämnade oss [AMEN] var det min första uppgift - att släppa in ljus, glädje och kärlek i mitt hem. Att rulla upp persiennerna var en av mina första uppgifter. Jag minns när jag gjorde det, hur jag fylldes av en enorm lättnad och en känsla av frihet och likaså då, tog jag ett djupt andetag och tänkte för mig själv "Jag kan andas. Jag kan andas igen". Sedan dess är persiennerna alltid uppdragna i mitt hem, boprtsett från när Phini klagar över solen i ögonen. Jag å andra sidan, omfamnar solen - jag ser på TV med solen skinandes glatt på rutan trots att jag inte ser ett piss. För jag vill ha sol - TV'n kan jag alltid lyssna på, om inget annat.
Jag tror att vi kanske tar solljus för givet. Har du tänkt på vad solljus gör för dig? Jag kan itne föreställa mig att leva uppe i norrland med en halvtimmes sol om dagen. Jag hade blivit fullt mental, gått bärsärkagång och förmodligen mördat oskyldiga kaniner.


Min rensning av mitt liv är i det närmaste fullföljt, alla dessa detaljer som ordnas efter jag blev fri. 4 års misär tar faktiskt mer än några månader att perfektisera men jag är i det närmaste fulländad. Jag rensade ut skåp på minnen av tragik, jag rensade ut fotoalbum på desperata försök att älska familj och vara lojal. Jag köpte nytt som är mitt, mitt och enbart mitt och ska tillfredställa endast mig. Jag omringar mig med människor som för bara gott, mina vänner som älskar mig för den jag är, som är mig lojala. Min familj som oavsett vad, kommer älska mig och ignorera mina brister.

Jag har insett det som jag egentligen predikat hela mitt liv - vill man ha någonting gjort, gör det själv. Det lönar sig inte mycket att bara sitta och gnälla om sin misär, om man inte är villig att själv förändra det. Lösning knackar sällan på dörren - men, hjälp på traven som möjlighet kan visa sig om man är öppen för det och tar alla chanser man får. It's something unpredictable, but in the ends it's right.. (Greenday)


Sist men inte minst image253

free music

Mina hångel

image250Alla vet vi vad "the little black book" är. Den där boken som killar sägs ha. Myt eller ej, den svarta lilla boken. Man har hört om den i filmer, i sånger och när en tjej ska beskriva för sin väninna att en kille är en player, så kan man säga just det - att han har en liten svart bok. I denna boken ska killarna alltså skriva ner tjejer de legat med och ge betyg på hur bra tjejerna är och även tillägga deras telefonnummer för de där desperata tillfällen då de inte hittar någon ny att fylla i sin bok med. Har tjejer en sån bok? Har inte vi någon bok som vi kan fylla i? "The little pink book" skulle vi kunna kalla den annars - där vi kan fylla i våra hångel? Där vi kan betygsätta killarna, skriva upp deras telefonnummer och kanske till och med ringa upp när vi (mot förmodan) blir desperata? En kille med en svart liten bok kallar vi tjejer för en player. Vad är då en tjej som haft en motsvarande bok? Slyna? Slampa? Maneater/Manhunter - det tycker jag låter bättre.

Men nu råkar det vara så, att det faktiskt finns en bok som vi tjejer också kan fylla i. En bok av förlaget
Nicotext. De image251har många annorlunda och roliga böcker och där, mina vänner.. införskaffade jag min egen hångelbok - MIN lilla svarta bok. Om killar kan, kan fantamig jag med - här ska dokumenteras. Inte bara fär att det kan vara kul, utan det kan faktiskt vara praktiskt med en liten svart bok/hångelbok. Om man skulle få en könssjukdom - så bekvämt att bara bläddra tillbaka i boken och hitta den skyldiga (och om man sen har skrivit ner hans address så vet man vilken dörr man ska sparka ner). För att sen ringa alla andra som ligger efter i boken och berätta om sjukdomen... som de kanske blivit smittade med. Eller om man som tjej, blir gravid (om man då gjort mer än bara hånglat dvs) så kan man med hjälp av boken veta vem som är pappan och kanske till och med ta kontakt med honom igen, om man skrev ner hans telefonnummer dvs. Men å andra sidan, vad ska killen tro, när man plockar fram boken just efter man hånglat, och börjar fråga ut honom, för att man vill veta så mycket som möjligt för att inte boken ska bli ofullständig? Då lär man ju knappast kryssa i " har ni hånglat flera gånger" - kommer han tillbaka?
Nej, det är på gott ont. Dåligt rykte kan ju tänkas att man får, och att man blir betraktad som en slyna/slampa/maneater-hunter eller nått. Men nu är ju jag som jag är, som fullständigt skiter i vad folk tycker & tänker om mig, jag kör mitt eget rejs - och jag min egen liten svarta bok nu som jag ska fylla i.

Så om du är en av dem som hånglat med mig detta året - hör av dig så att jag kan fylla i dig i boken image252






-/missmaddis

Muterade, överintelligenta myggor

image240Jag kommer på mig själv med att sitta och slita sönder min egen hud tills det blöder i ett ett maniskt beteende. Jag försöker påminna mig själv att inte riva, jag försöker säga till mig själv att jag bara inbillar mig. Som om tusen små små svarta spindlar klättrar på hela mig tills håren på mig reser sig, känns det. Emellanåt får jag titta på mina ben för att se så att det inte finns några spindlar. Jag har svullnat upp på vissa ställen med, riktigt ordentligt. Huden på mina ben känns åtstramade av någon anledning, som om jag blivit snittat bak på mina vader och ihopsydd igen, väldigt tajt. Det gör ont när jag går, varje steg spänner. Jävla mygghelvete.

Jag vet inte vad det är hemma hos Björn och Charlotte som gör att just deras jävla mygg är muterade. Muterade från yttre rymden som attackerade mig efter att jag hunnit vara i deras trädgård i 147,5 sekunder. Som om det var planerat av myggorna - för dessa myggorna måste vara av extraordinär intelligens, de valde ut mig. Bredvid mig stod Laaiti och myggorna bara svärma förbi honom och rakt på mig. Laaiti har inte ett enda myggbett. Men Phini däremot, verkar vara lika känslig mot myggbett som mig - han svullnar, blossar & det ser ut som om vi har någon spetälska. Både Phini och jag fick varsitt myggbett i pannan med, vilket blev en hård bula på oss bägge. Med min jävla tur får jag säkert malaria.. eller nån könssjukdom, vem vet var dessa jävla myggen varit.

image246


Jag satte upp pojkarnas pool hemma hos Charlotte igår och badade med pojkarna. Värmen var fuktig och kvävande och jag behövde svalkas av, pojkarna främst. Jag i bikini, hahaha.. vem kunde ana det. Som sagt - åt helvete med komplex, orka.
  



Jag var på ett essentiellt möte i Malmö igår - väldigt intressant. Mötet fyllde mig av hopp och det känns bra nu. Mer om detta i min hemliga blogg.

-/missmaddis


Att vara fotomodell

image240Tänk att unga tjejer strävar så enormt att få efterlikna alla våra modeller.. att de ska vara så supersmala, så supersnygga med den silkeslena huden utan en enda pormask, utan en enda finne. Med de gnistrande ögonen utan dess like inramade med de perfektaste långa, böjda fransarna.

Om de bara visste hur enkelt det egentligen är - att vara fotomodell..



Så här ser alla våra modeller EGENTLIGEN ut..
- Klicka här -




Jag är tacksam att jag kan min Photoshop.

PPE - NEJ till LOSERS

image240Jag har suttit på sistone och funderat på allt vad män & förhållande heter och börjar först nu (!) vid 28 års ålder, förstå mig själv. Förr var det inte så många krav man hade när det gällde eventuella pojkvänner. Om han var snygg (så pass att man tände på honom i alla fall) och ganska schysst, då var det kirrat. Om han överröste en med gåvor & några komplimanger var ju det en bonus.

Men som mitt liv ser ut nu, måste jag ställa krav på killar jag träffar. Mitt problem är att jag faktiskt, tyvärr, blir alldeles för lätt intresserad av killar - men faktiskt.. lika jävla snabbt tappar jag intresset. Den där fluttrande magkänslan när man närmar sig lite förälskelse är något jag sällan upplever. Det ska en jävligt snygg, jävligt mysig kille som får MIG att känna mig alldeles jävla unik, som den enda kvinnan som någonsin funnits. Hur ofta händer det på en skala.. Jo, jag är nog ganska svårfångad. Att få mig intresserad kan vara en uppgift alldeles för enkel men att behålla mitt intresse.. det ska mycket till för det.. jävligt mycket..
Jag har träffat en del killar detta året, blivit intresserad utav några men bara smått betuttad i en av dem.. Visst är väl DET typiskt, att den enda killen som hjärtat slår ett extra slag för, han är inte intresserad av mig.. eller var det inte länge tillräckligt i alla fall..
Nåja. Jag har i alla fall insett att jag måste ha en checklista när jag träffar killar, annar kan man lika väl skita i det, då får han nöja sig med att hamna nånstans på min "myslista".
När jag träffar en kille som jag faktiskt blir förälskad i och vill bygga ett förhållande med så ska jag intervjua honom och checka av min punklista. Jag kommer ge honom denna enkäten och begära komplettering till uppgifterna som styrker hans påstående. Better safe than sorry.  Här är ett exempel på min pojkvän-enkät.
..
image245           

.........................

image240Jag, och andra tjejer med för den delen, har rätt att ställa krav och säga NEJ till LOSERS.

För jag vill gärna tycka att jag är bättre än så - att jag har rätt att ställa krav och en rättighet att själv bestämma över mitt liv, vem jag väljer att spendera mitt liv med och jag tycker att jag förtjänar en bra man. En man som kan ta hand om sig själv och visar ansvar (jobb, självförsörjd, eget boende). Som har hyfs, visar omtanke och kärlek till sin familj (familjeförhållande) osv. Och av erfarenhet efter ett förhållande med en arbetsskygg mytoman så kan jag inte ta någons ord på det, jag behöver överbevisas. Så med glimten i ögat, visst verkar det som om jag kommer vara singel jävligt länge med dessa kraven - och den jävla enkäten.


-/ missmaddis

IF YOU GOT IT, FLAUNT IT

Nu börjar min portfolio arta sig, eller vad tycker du?
Snygg stylad frissa, snygg makeup, nytt set smycken..!

image242

- Ego -
En vis man/kvinna/varelse sa nån gång, nånstans...
IF YOU GOT IT, FLAUNT IT


The backside of a dream.


image240När jag tänker efter - så har jag det bra. Faktiskt väldigt bra. Och jag kan känna att jag faktiskt har fått mina önskningar besannade - måhända inte NÄR jag önskade det eller HUR jag önskade, men på något sätt så har det hunnit ikapp mig och slagits in. Eftersom mina önskningar inföll sig på det sättet så var jag inte ens medveten om att det faktiskt var min önskan förrän jag nu sitter ner & tänker efter. Der är som om whoever slår in önskningar, må det vara tandfén, har kompromissat med mig. Visst låter det bisarrt..? Ska försöka förklara och ge några exempel.

Jobbet - drömjobbet.
Jag ville inte bli städerska. Jag ville inte bli personlig assistent. Jag ville ha ett (för mig & min umgängeskrets) annorlunda jobb som är givande för mig. För en sådär 5 år sedan gick jag igenom en horribel period i mitt liv. De första 6 månaderna av år 2002 var en mardröm och jag kollapsade mentalt och blev sjukskriven under sommaren. Just som jag då såg en annons om ett företag som sökte lärlingar till en piercingstudio. Jag tänkte att wtf.. försöka går ju. Jag blev förvånad att jag blev kallad till intervjun och minns att jag kände nederlag när jag gick därifrån, jag tyckte inte att det gått något vidare, jag kunde gjort bättre.. Jag blev väldigt förvånad när de skickade brev om att de ville att jag skulle komma in. Jag fick jobbet - utbildade mig till piercare och får jobba med ett av mina intressen. En önskan besannades. Trodde inte att min önskan om ett sådant jobb skulle infalla när jag var som mest deprimerad, just efter ett mentalt nervsammanbrott. Men när en dörr öppnas.. insup brisen.

Tillsammans med en engelsktalande man.
Jo, korkad önskan. Jag vet. Men det var en önskan i alla fall. Jag har alltid varit duktig på och behärskat det engelska språket till fullo. Jag diskuterade ofta med min lärare när jag var kring 15, att jag skulle vilja ha en engelsk talande pojkvän i framtiden. Min andre man var sydafrikan med två modersmål - afrikaans & engelska. Även där en besannad dröm, men jävlar.. kunde jag inte fått en BÄTTRE KARL! <- The backside of a dream.

Ensamstående med barnen.
Visst kan det låta egocentriskt och lite korkat? Varför vill man vara ensamstående med barn? Hur ska jag lyckas förklara.. När jag var gift med min första man försökte vi få barn. Om man ser till hur min barndom och mina tonår ser ut så kan man kanske förstå varför jag varit så ömhetssökande och utsvulten efter kärlek.  Barndomen besudlades av övergrepp, mobbing och fetma och jag hade ingen vid min sida. När jag då träffade min första man, som faktiskt ville ha mig - jo, han var den enda som ville ha mig, tog jag tag i det och släppte inte. Men en man garanterar inte att man blir älskad för evigt, kände jag. Jag hade inga känslor för honom. Jag älskade honom inte, jag var bara väldigt ensam. Jag ville ha barn, som var mina att älska, mina att rå om - själv. Bara mina. Jag ville inte dela med mig av mina barn till någon. Så min demoniska plan var att bli gravid med min man och sen.. poof. På ett värdigt vis, dvs. Men så blev det inte. Vi skiljdes som ovänner och jag gick vidare. Jag träffade en annan man som jag trodde mig älska - för första gången. Jag blev gravid väldigt snabbt och jag var överlycklig. Jag bildade familj med denna mannen och vi fick ett barn till. Jag trodde mig älska honom. När han efter några år av bedrag & svek lämnade mig och barnen v ar jag hjärtekrossad, tills jag en dag insåg hur det egentligen låg till. Min kärlek för honom var en skär lögn som jag bitter ätit i flera år då jag äskade en lögn, mannen han utgav sig för - vilket är en annan historia, publicerat på annat ställe. Till saken - jag blev ensam med barnen och var hjärtekrossad tills jag insåg att det var ju faktiskt det jag ville. Vara ensam med barnen. Det var i alla fall min önskan för flera år sen. Visserligen till en helt annan situation men ändå.. Det verkar som om min önskan nu hunnit ikapp mig.  Careful what you wish for...

Så det är med en stilla nyfikenhet jag försöker erinra mig om alla mina önskningar jag kan ha haft, för det tycks som om de faktiskt slår in, på ett eller annat sätt. Moder Natur, Gud, Allah eller vadfan du tror på, har redan en plan. Visst kan du få din önskan sann, men utgången är inte upp till dig. Någon annan styr detaljerna.

Men jag fick min önskningar sanna - fick du det..? Tänk efter, för jag kan slå vad om att du fått det, på det ena eller andra sättet, kanske inte alls som du trodde.

-/missmaddis

Min enda kärlek.

image241

Fy FAN vad jag är KORKAD!!

Helgen som gick..
I helgen hade jag småländskt besök. Mongo kan vi kalla honom, för normal är han fan inte. Han är precis lika uppkäftig & dryg som jag. "SLYNA - *kadisch* - puss". Hur skadat är inte det. precis som jag. Vi hade mysiga kvällar och såg film. Vi såg visserligen inte klart filmerna, somnade mot morgontimmarna och små(skoj)bråkade konstant men härligt var det! Mongo stannade till söndag eftermiddag, efter att kakbaket var klart och smakat. Så, vem är Mongo undrar du förmodligen. Well, thats for me to know.. Jag har många vänner! Konstigt, va?

Mån 9/7

Läkarbeök

Jag och barnen var på vårdcentralen idag för Laaitis läkarbesök (ÅB sedan öroninflammationen). Jag tog för givet att  besöket var på BVC och där väntade vi i 30 minuter utan att vi blev inkallade då jag haffade en sköterska och förklarade, som diskuterade med en annan sköterska som verifierade tiden men - men vi skulle vara på bottenplan, inte där. 30 minuter rakt åt helvete med en hyperaktiv 2åring som drev mig halv till vansinne och dety blev inte bättre på bottenplan. Vi gick ner och förklarade situationen och tackafan att vi kom in i alla fall, trots den 30 minuter förseningen.
Laaiti's öron blev kollade och det visade sig att han har vätska bakom trumhinnorna. Jag ska nu behandla honom med nässpray i 10 dagar, 3 ggr om dagen. Efter sommaren ska en koll göras och om han fortfarande har vätska bakom trumhinnorna skickas en remiss till barnsjukhuset och plaströr kommer opereras in i hans små öron.. precis som hans mamma fick. Många gånger. Läkaren berättade att när det gäller små barn med detta problemet så väntar man helst inte då detta problemet försämrar hörslen och därmed hämmar språket. Låter logiskt och jag uppskattar åtgärder även om jag skulle föredra att detta problemet åtgärdas med denna kuren Otrivin.

Tis 10/7

Phini's lösning.

I barns ögon är lösningar på problem så enkla och självklara. Om man förklarar för barn att man inte har pengar så får man till uppmaning att gå till "hålet i väggen" (bankomat) och hämta. Inget snack om att man måste jobba, ha ett konto, ha ett kontokort osv. Det är så uppenbart för barn.
Jag har nämnt tidigare om senast när barnens pappa skulle hämta dem, men ringde 10 minuter innan och berättade för mig att han inte hade pengar till bensin åt sin chaufför, inte ens pengar till buss för att hämta dem. När jag sen fick förklara för mina barn varför pappa inte hämtat dem på dagis som jag hade talat om för dem att han skulle, kunde jag inte dra någon lögn så jag berättade sanningen så enkels som möjligt. Att det kostar pengar att åka bil, och det kostar pengar att åka buss och pappa hade inga pengar och kunde inte komma.
Min son, Phini, har lagt detta på minnet. I morse när vi satt med våra flingor och fullkornsbullar, plockade Phini fram två 1-kronor ur sin ficka, tittade på mig och sa "Mamma, pappa ska låna pengar av mig, så han kan hämta!!" Jag kunde inget säga eller göra just då, han tog mig med överraskning och mina ögon fylldes av tårar på morgonkvisten. Om det vore så enkelt.. Min son är lyckligt omedveten om vårdnadstvisten vi ligger i. Lyckligt omedveten om graden av gräl mellan sina föräldrar. Lyckligt omedveten. När jag sen frågar Phini "Vill du åka hem till pappa, och leka med pappa?" så får jag ett kort "nej" till svar. Han vill inte åka hem till pappa, det är alltid samma svar på den frågan som jag ställer ofta. Men han hade en lösning i morse på sin pappas ekonomiska situation - att låna honom 2 kronor. Det verkar som om min son redan nu delar min uppfattning (som jag för övrigt inte delat med mig till honom) att pengar bör inte vara ett problem när man vill träffa sina barn. Särskilt inte en jävla hundring.. Det finns lösningar till alla problem, anser jag, och tydligen - delar min son samma åsikt redan vid 3,5 års ålder.

B12 & Järn
Jag var iväg och fick min spruta idag, B12. Den ska jag nu få 1ggr/mån i 3 månader framöver för att sen trappa ner ytterligare. Denna gången gjorde det inte lika ont. Det var i alla fall kul att få träffa Mariett igen efter hennes solbruna semester, Hon är en underbar sköterska som känner till mitt krav om finare plåster, med bilar eller annat kul. Jag tog inte med eget döskalle plåster denna gången, det påpekade hon, haha. Inhandlade öven Blutsaft. Det är inte rätt mängd av järn med tanke på hur myckt jag egentligen behöver men en god början och bättre än ingenting, tycker jag. Ska verkligen försöka komma ihåg min 20ml's sup varje dag. Behöver nog en daglig sms-påminnelse, en sån man får av tandläkaren dagen innan sitt besök, det är ett jävligt bra påfund.

GB:s Simpsons-glass
Har du sett simpsons-glassen från GB? De där som kommer med en pinne. Som inte sitter på redan. Det är en högtekonogisk glass som bör säljas med instruktionsbok. Jag köpte varsin sådan åt mina barn idag utan vetskap om pinnen som hör till. De kommer inte med glassen, de ligger seperat och det visste inte jag. Jag tog av locken, inspekterade och mindes att på bilden fanns det minsann en pinne till. På undersidan ser det ut som om en pinne redan sitter där, intryckt i glassen, och underdelen såg ut att kunnas vridas. Jag och grannen jag träffade på Ica inspekterade och tryckte, vred & vände tills hennes son berättade om sugröret man ska trycka i. Vi blev berikade information och undervisade av en 10åring. Grannen och hennes son sprang in på Ica igen och kom tillbaka med två "sugrör" - pinnar. Nu var det jävligt mycket enklare för barnen att äta glass. Högteknologiska moderniteter-glass. Simpsons jävla glass. Hoppas den var förbannat god i alla fall & värd besväret.


Internet - Varning för känsliga läsare, obscena ordval.
Internet är kuk. Svårare än så är det inte. Jag har haft duster med BBB förut men nu, när jag håller i trådarna är jag inte lika förtjust i deras obarmhärtliga, konstanta DC. jag gjorde en felanmälan redan förra veckan när min uppkoppling började uppföra sig smått schizofrent och inte följde mina kommandon. Vet du, hur irriterande det är när man sitter mitt i en jävla konversation på ex MSN och man blir avbruten? Mitt i en jävla mening. När man ska logga in på banken för att betala räkningar och det går inte. För internet har ju blivit en vana, till den grad att man ibland tar det för givet. Man är, eller jag är rättare sagt, något beroende av internet.
Jag ringde supporten förra veckan, upprepade gpnger. Jag har pratat med teknikern de skickade ut. Jag har pratat med supporten idag, TRE GÅNGER, med tre olika dryga jävla 08:or, stela och utan humor med min burdusa skånska med några infall av svordomar. De säger samma sak, frågar samma sak, om & om igen. De lägger en ny felanmälan, de pingar min dator lite, that's it. Vad hjälper det mig..?
Idag (tis 10/7) kom teknikern hem till mig. Han kopplade in sin laptop och den fungerade utan problem. Jag tog in honom i sovrummet (jag har min dator där, vad trodde du.. SÅ nasty är jag inte (ofta)) och han kopplade in sin laptop där och det fungerade perfekt. Han gjorde nått och mitt internet fungerade igen. Jag frågade  vad han hade gjort för att få det fixat och han snickrade ett "säger jag inte, yrkeshemlighet" haha.. very funny. Han berättade att jag har glapp i min nätverkskabel och den satt inte i ordentligt.. Kan du fatta det. KABELN SATT INTE I ORDENTLIGT!! Vaddå, har jag suttit utan internet i en vecka för att jag inte kollat en jävla FITTKABEL. Vaddå blondin varning.. Nu blåste jag min täckmantel - jo jag är faktiskt naturligt blond.. Sorry to let you down.

-/missmaddis
image240




Förresten, ang. bloggtoppen där jag hamnde
bland de 3 toppbloggarna - de återställer räknarna
 var 14:e dag, så sluta inte rösta..!




JINX ×2 - FFS!

Jinx - dag 2 (igår)

Vill ju inte påstå att gårdagen var en bättre dag men det var det faktiskt lättare att skratta år den otur som tycks förfölja mig. Tandvärken var kvar men den var uthärdlig, det räckte alltså med panodilen. Barnen var fina på morgonen, det var Laaiti som pussade på mig till morgonstrålarna och väckte mig. Så ska man vakna - alltid!
Jag var på jobb och på relativt (under omständigheterna) glatt humör. Inga bokningar i min kalender men drop ins får jag alltid. Jag hjälpte Cindy att städa piercingmontern med alla tusentals navelsmycken och kortslöt hela butiken och mörk-lade den.
Jo det är sant. Samtliga spotlights i hela butiken, bortsett från två, slutade tvärt fungera till ett högt "KA BAM". Transformatorn i montern var svartbränd och detta till följd av mitt knäppande på en liten knapp. Oops?
När Lasse sen skulle sätta dit ny propp sparkade han omkull en papperskorg och försmutsade omkring sig. Det var förmodligen mitt fel, mina jinx vibbar eftersom jag stod precis bredvid.
Jag köpte mat på Gio di Penco, dagens köttbullar med tomatsås och potatis puré. Det var enormt gott, ska ni veta. 75:- gott och för en VBG opererad tjej som mig.. well. En halv köttbulle och två/tre tuggor mos. För 75:-. Nåja, nån gång får man unna sig.
Jag kom i alla fall hem. När jag närmade mig Staffanstorp på bussen började det regna. Mycket. Stora droppar - muterade droppar på anabola. In på ICA och i hem i ösregnet. Yay. Jag blev blöt.


Dagens väder var inte mycket bättre. Inte mycket bättre alls. Om jag nu tyckte att gårdagens regn var otroligt har jag fan inte sett dess like idag. HELA DAGEN. På väg till dagis, på väg till bussen. På väg till jobbet, varenda jävla rökpaus och på väg till bussen igen. När jag gick hem från ICA, till mina föäldrar för att fira pappas 60-årsdag var jag en genomdränkt jävel. Min byxor kunde vridas ur och mina strumpor var blöta. Vad fan är meningen med det? Vad hände med "denna sommaren ska jag fantamig sola och bli brun" - I helvete heller. Skit i att köpa bikini, köp en jävla regnponcho istället.

Appropå regngard - visste du att triangelns köpcentrum delar ut gratis paraply på regninga dagar, som denna? Inte snygga alls men någorlunda dugliga om man håller dem undan starka vindar. Paraplyet jag fick varade i 1,5 timme innan vinden knäckt det i 3 bitar. Så mycket jävla nytta med det, eller hur..

Ytterligare två delar av min självbiografi är nu publicerade, på
lunarstorm, för er som följt den, om ni nu missat min uppdatering.

Vidare glömde jag nämna att jag köpte present åt mig själv i måndags med. Jag köpte en figursydd svart skjorta, för de tillfällen man vill se lite... elegant (?) ut. och en rosa korsettliknande topp för tillfällen då man vill se...  slynig (?) ut. Kan väl bli fint?

image240



-/missmaddis




PS. Efter diskussion med min kollega, på MSN nyss, fick jag det bekräftat att jag faktiskt NÄSTAN satte FYR på butiken och inte bara mörk-lade den. Så det så (Nöjd nu, Cindy?).


Jinx - min otursdag..

Idag är inte min dag. Och det känns konstigt att säga det. Allt har gått så fenomenalt för mig detta året att det faktiskt känns konstigt när allt inte står rätt till, en sådan dag då allting bara går fel. På något sätt känns det som att jag nu får betala för alla de bra dagar. Igår var ju en sådan dag när allting gick så fenomenalt. Inte bara det att det var min födelsedag, jag fick väldigt mycket uppvaktning och underbara gåvor - mina barn var snälla och härliga - och framför mina fötter låg pengar. Jo jag hittade en tjuga på marken vilket, för mig, är ett mycket gott tecken. Igår var alltså en turdag och idag får jag smaka på bakhanden.

Det började faktiskt vid tolvslaget när det började dunka pulserande. Tandvärken är tillbaka. På ett annat ställe. Känslan är horribelt familjär och jag kunde redan då veta vad jag hade att vänta mig. I förebyggadne syfte (jag har lärt mig min läxa) tog jag smärtstillande utan vidare effekt. Natten således outhärdlig. Laaiti vaknade en liten stund efter att jag lagt mig och la sig hos mig och jag tillbringade merparten av natten med att vrida och vända på mig. Laaiti vaknade på morgonen på glatt humör och låg & pussade på mig. Phini sov sent och vaknade inte förrän runt åtta. Phini tramsade och bråkade om allt och Laaiti gnällde om allt. Frukosten blev i alla fall uppäten, pojkarna blev påklädda och jag lämnade de på dagis som också gick bra.

Jag gick hem och satte på kaffe och tog några smärtstillande till och tänkte att jag skulel lägga mig och vila och hoppas att värken skulle gå över så att jag kunde jobba idag. Somnade och vaknade runt 10:30, fortfarande ont. Somnade om och vaknade runt 11:30, fortfarande ont. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och smsade min chef och förklarade läget med tandvärken och att jag stannar hemma idag då jag inte klarar att jobba med denna värken. Min chef som jag alltid tycker är förstående och omtänksam skickade ett kortfattat sms tillbaka med "Jaha, ok". Jag kände mig lite illa till mods då det verkade som att han blivit sur på mig men bestämde mig för att inte skicka några sms tillbaka utan gå och vila igen. Jag tog en dos kickass piller och somnade, sov till 15. Jag hade pratat med mamma innan och förklarade läget för henne och hon skulle hämta barnen på dagis och ha de i några timmar så jag kunde vila.
Jag vaknade, tog en kopp kaffe och ett varmt bad just innan mamma lämnade pojkarna runt 17. Phini har varit snäll och go idag, Laaiti har varit helvild, han är överallt, hela tiden - så pass att även Phini blivit itrriterad på honom.


Jag gjorde dragonpanerade kycklingfiléer till middag med potatismos och grönpepparsås och trodde aldrig att Phini skulle äta det då han egentligen inte äter kyckling men tji fick jag. Han älskade kycklingen och åt med god aptiti bredvid en kladdig Laaiti som mest lekte med maten.
Barnen fick vara uppe en stund extra ikväll och det gick bra trots att min yngste son är en certifierad huligan som är överallt. Upp på bordet, ut på balkongen (där han inte får lov att vara då jag rökar där), dra fram stolen till vasken och plaska med vatten, leka med min latte visp, upp på bordet i vardagsrummet och smaka på stearin. Gud som jag sprungit idag. Mest jagat honom.

Hela dagen har min internetanslutning irriterat mig. Jag har blivit in & urloggad säkerligen 500 gånger idag och det börjar verkligen enervera mig till bitar. Det är drygt som in i helvete när man klickar på en länk & sidan kan inte visas, när man sitter mitt i en konversation på msn och helt plötsligt är man offline. Återansluter & är online i 120 sekunder sen helt plötsligt, mitt i en mening, är man offline igen. Fy fan vad arg jag kan bli på sånt.

Chefen ringde mig ikväll för att höra om jag ska jobba i morgon. Jag sa att det var min plan och att jag ämnar göra så. Imorgon är jag ensam piercare på jobb till skillnad från idag när jag visste att han skulle vara där. Jag får ta några kickass och hoppas att jag inte blir dåsig.


Jag registrerade mig på
image239 i förrigår (den 1 juli), mest för att det kunde vara kul. Jag förväntade mig inte att jag skulle få så många röster, jovisst några stycken men inte alls i samma liga som jag faktiskt fått och det var till min förvåning jag såg idag, att jag ligger på plats 8. Inte illa efter 2 dagar, kan jag tycka. Tack till alla er som röstat på min blogg - keep up the good work!


Nu tänker jag fortsätta kurera min evinnerliga tandvärk - hänga upp tvätten, plocka undan leksaker & diska upp det sista som finns kvar.. Sen ska jag sova.

image240







-/missmaddis


Min 28-årsdag

28.
Snart 30.
Idag fyllde jag 28 år gammal.
Jag vet inte hur ni andra känner det, men när man nått en viss ålder, så slutar man att fylla år med samma extatiska känsla som när man var liten, då man kunde se fram emot sin födelsedag i flera veckor innan och man såg till att bägge föräldrar, alla syskon och kompisar kunde rabbla ens önskelista i sömnen. Men nu blev jag 28. Jag "femmar" inte, jag "nollar" inte. Jag har passerat mina 18, passerat min lagliga ålder för att supa mig full, både från pubalkohol & systemets utbud. Jag har passerat den gyllene 25.
Jag är en arbetande tvåbarns mamma som har annat att tänka på än min födelsedag och önskelistor. Så pass, att min mamma påminde mig om min egen födelsedag, två gånger igår.
Likväl, var det kul att få presenter, det kommer jag aldrig ifrån.

Den första presenten jag öppnade var den jag fått utav
Gabriella sist hon var här. Den har stått i köket sedan hennes besök och bönat om att få bli öppnad men jag var stark..! Jag öppnade paketet idag, just som jag lämnat barnen på dagis. Babbi känner mig. Hon känner mig väl och vet precis vad jag tycker om. Hennes paket vittnade om detta. I paketet fanns 2 stora svarta blockljus. 2 pkt svarta servetter med vit döskalle på, 2 ljuslyktor (svarta med vita döskallar på) och två ljus, formade som svarta rosor. Helt underbart.
Hon hade även gjort ett underbart kort åt mig som jag hittade i min inbox i morse, samt skickat sms kl 00:05 med ett grattis OCH, som om inte det var nog, fick jag ett kort på posten med..! Känner mig överröst!

Josefin kom och tog en kopp kaffe och Charlotte likaså. Josefins första fråga var "När sa du att du fyller år?" och med svaret kom ett efterföljande "Fan! Jag visste att det var snart dy fylla år.." Så jag fick en fin gratulationskram! Charlotte och jag drack kaffe och hon hade med sig en bit tårta. Hon hade present med sig från sin vårdtagare (Charlotte är personlig assistent) till  mig och jag blev både enormt överraskad och glad att jag fick present av henne och även hon, vet vad jag tycker om - döskallar. Ett paket servetter med vita döskallar på. Charlotte och Björn gav mig ett paket med olika små dofljus, formade som små bakelser. Helt underbara och fina och med tillhörande caffe latte servetter. Charlotte gav mig även ett paket kärlekspasta! Undrar om det är hennes hint om att hon tycker jag borde skaffa nån? Vem vet..

På jobb kom chefen och gav mig ett stort paket från Jam Jam, med Guylian nougat. Kan det bli bättre än så.. med en bukett blommor med, från personalen på India. Helt underbart. Det var oväntat och jag blev väldigt glad - tänk så underbara kollegor jag har.

Väl hemma kom mina föräldrar och lämnade både barn och presenter och det mest underbaraste var att jag fick present av mina barn (!) som min mamma köpt åt dem, att ge mig. En fin mugg, fick jag. Av mina färäldrar fick jag en fin ljuslykta i svart smide med glas, som män hänger upp i taket, och rör med kryddor - mycket elegant & snyggt.

När jag sen mot kvällen satte mig ner vid datorn hade jag ca 26 meddelanden på MSN som varit igång under dagen men med Inte Tillänglig-status. Gratulationer via email, MSN, helgon, lunarstorm och massvis med sms under dagen. Jag är enormt tacksam till var och en av er som hört av er på ett eller annat sätt. Ni gör min dag.

 
♥ Babbi ♥
   
♥ Bettan, Charlotte & Björn ♥

 
♥ Mina Kollegor ♥

  
(Tyvärr ingen bild på lyktan)
♥ Barnen & Föräldrarna ♥



Brukar du läsa min blogg?
Gillar du min blogg?

image228
Rösta.

Hard Rock - Fluffskum

Jag glömde ju nämna i tidigare inlägg, att jag faktiskt införskaffat mig en latte-mjölkskummare. Så nu kan jag inte köpa latte ute heller när jag kan göra det själv hemma, eller hur? Nåja. Det var gott som fan att göra en lagom god kopp kaffe (jag har ju bryggare) med massa härligt, tjockt skum, med 25% kaffe och 75% mjölk/skum.
Precis som jag tycker om det. Åh, inkl 2 hemesetas iofs.
Jag tänkte lyxa till det för barnen med och tillredde de varsin kopp varm chocklad med massa fluffskum. Mammalad, kallar vi den. Den är bäst & godast - jag smaksätter med vaniljsocker ju men tänker inte nämna mina hemliga ingredienser, för det är ju vår egen mammalad..!

Jag plockade fram kameran för att ta foton på barnen och fick till de coolaste bilderna på Phini - han är SÅ COOL! HARD ROCK! YA!

Man kan inte missta sig.. det är mina barn..!
Dessa leenden, med smilgroparna efter mig,
och nu när deras ögon börjar skifta i GRÖNT, som mig.. - mina barn!

 
  
 
 
 


Rösta på min blogg.
Du tycker ju om den.

image228