Shoppingtur!

döskallar
Idag har jag shoppat. Jag, morsan och min vän Josefin åkte till Obs i förmiddags.
Jag hittade snygga underkläder på Cubus, naturligtvis med döskallar på, haha!
Köpte även en svart myströja =)
Vero Modas sortiment går utför så jag styrde min väg ut likaså och drog iväg till Lindex där jag köpte lite nytt smink. Inne på JC hittade jag en topp som egentligen inte är min stil. Svart med texten "Rockabilly baby". Min pappa är ju rockabilly-freak och kommer förmodligen älska toppen.
Men det var inte därför jag var tvungen att ha den, haha...
Inne på Gina Tricot hittade jag mer döskalle underkläder som skrek mitt namn så jag kände ett osynligt tvång att köpa. Josefin påkallade min uppmärksamhet "Madde, jag hittade ett linne jag tror du kommer tycka om.. med döskallar". Mycket riktigt, det tyckte jag om. Köpte även matchande tröja med blixtlås. SNYGGT!

Höjdpunkten av min shoppingtur blossade inne i en parfymeria där jag hittade min doft jag har letat efter i över 4 år. Min moonlight musk olja. Jag blev så glad att jag äntligen hittat den, den har varit väldigt svår att få tag på. Nu doftar jag som Maddi igen, som mina närmsta minns.

musk

Firmafesten

Gårdagen var fenomenal, förmiddagen spenderade jag med barnen, vi hade det ordentligt mysigt och de visste att de hade en mykväll planerad med sin mormor och morfar.
Vi var hos mina föräldrar lite innan lunch sen fick jag ett sms från mr mys som hade vägarna förbi med en kompis (de var i malmö) och tänkte komma över på en kopp kaffe.
Så jag stressa hem och satte igång min trofasta kaffekokare och mitt hjärta hoppade till när det plingade på dörren (hoppade till för att de misshandlade min ringklocka och tryckte hårt som satan).
Jag blev väldigt glad att se honom igen och desto gladare av pussarna jag fick som jag längtat efter. Mums att pussa de mjuka läpparna och att bara få titta på honom igen.
Jag fick i alla fall en avskedspuss som gav mersmak innan de körde iväg.


Jag drog ner till bussen och mötte upp mina kollegor på Hotell Hilton där vi tog en drink i baren. Mums för kaffedrinken jag beställde, Mocca Sin tror jag den hette ;-)
Vi tog en taxi till Restaurang Indian Haweli där vi satt i några timmar och åt gott innan vi drog iväg till Interpol för att spela biljard & dart... och dricka lite. Undertecknad skippade biljarden och satt i baren istället med tjejerna från jobb. Finns det något bättre än att sitta i baren, beställa just precis det man vill ha och lite till & debitera CHEFEN! Min chef är en väldigt generös man, bör tilläggas.
Jag skickade några dryga sms till mr mys, men jag hade iofs redan förvarnat honom att fullständigt ignorera allt dumt jag kan tänkas säga/skriva i fyllan & villan.
Efter Interpol bar det iväg till Skeppsbron, där vi blev fullare och drygare. Det var packat med folk, på gränsen till att man fick panikångest och klaustrofobi men det klarade sig ändå. Jag hade planerat att dela taxi med chefen så jag höll honom under uppsikt under hela kvällen efter uppmaningar från kollegor som känner till hur han bara kan försvinna, haha. Det var meningen att taxin skulle släppa av mig på, för Er kära läsare, okänd ort. Vi satt i taxin, Markus (f.d kollega) som skulle till Arlöv, chefen som skulle till Helsingborg och jag som skulle till min okända ort. Efter att vi släppt av Markus blev det mer eller mindre förkunnat att jag inte skulle komma till min destination så jag hade inte mycket annat till val än att fälja med chefen hem & sova på hans soffa.
Vi var framme tidigt på morgonen och jag vaknade någon enstaka timme senare av chefens son och fru som pysslade i köket. Kan ju lugnt erkänna att det kändes som ett lite taskigt intryck jag gav chefens vackra fru då detta var första gången vi egentligen träffas. Hon var enormt vänlig, räckte fram handen och presenterade sig efter att jag öppnat mina röda ögon och undrade om jag ville ha en TREO eller ett glas vatten. Vi pratade lite som hastigast innan jag kände att jag var tvungen att fräscha till mig lite. När jag var klar fick jag erbjudande om skjuts till stationen vilket jag tacksamt tog.

Ett tåg var inställt, det andra gick 1½ timme senare. Jag köpte en cappuchino på Pressbyrån som mest smakade wellpapp. Under tiden som jag väntade på mitt tåg tingde jag mr mys för sällskap. Bättre sällskap kan man inte ha!
Bussen i Lund gick en minut INNAN mitt tåg var framme och jag hade inga större ambitioner på att bli irriterad och frusen med en timmes väntan på buss i det kalla vädret så jag hoppade in i en taxi. Väl värt 130 spänn, jag fick ju röka i bilen, haha. "EH VADD BETIDDER DEN TATTOERING I DIN PANNAN?" frågade chaffisen. Om jag fått en krona för varje gång jag fått den frågan hade jag sluppit jobba denna livstiden. Jag berättade att den inte betyder något, att jag bara tyckte den var fin. "JA DEN E VELDIG FIN OCK DU E ÅXÅ MICKET VAKKER SÅ DEN PASSAR PÅ DEJ!". Jisses, om jag fått en krona för varje gång någon använder min tattoo i pannan som bra raggning hade jag också skitit i att jobba.


Jag drog direkt hem till mina föräldrar och möttes av glada barn som pussades och kramades i massor. Vi drog hem efter en stund och barnen var trötta så de somnade. Jag passade på att sova lite själv, var ju riktigt trött. När barnen vaknat och sprungit av sig lite gav jag dem ett varmt bad innan vi gick hem till mina föräldrar igen. Mamma hade ju gjort fläskpannkaka! Bra mot bakfylla? Låter det vara osagt..


Sitter och huttrar och kuttrar och önskar att jag hade en öppen spis.. kamin, eller något hemma hos mig, för det hade väl varit mysigt..?


-/Maddi, som är bakfull för första gången på över 10 år.



Hotet från ex

Jag är en dedikerad mamma som ser till mina barn först. Vänner & bekanta i all ära men mina barn är min familj och jag sätter de först. De är oskyldiga och ska inte nyttjas som brickor i ett spel. Jag blir upprörd när mina barn ska hamna i mitten av gräl som de inte har med att göra.


Jag och mitt ex kommer inte överens. Ni som följt min blogg sedan tidigare vet detta. Vi har fått gå till socialtjänsten på samarbetssamtal för att vi helt enkelt inte kommer överens om vad som är bäst för barnen. Där kom vi överens om att han ska ha dem varannan helg (udda veckor) samt mellan tors-fre (jämna veckor). Hämtning samt lämning sker till/från dagis. Allt för att undvika onödig kontakt oss emellan då läget är spänt.


Som sedvanligt hämtade han barnen på dagis igår. Efter någon timme fick jag ett sms där jag fick en avhyvling om vilken ansvarslös förälder jag är som lämnar sjuka barn till dagis. Jag blev upprörd då han (förmodligen) tagit för givet att jag medvetet lämnat dem sjuka till dagis samt att jag blir kallad ansvarslös. Jag, som betalar deras dagis själv, som inte får något underhåll från deras pappa som inte vill betala. Jag som ordnar alla kläder de bär på kroppen och jobbar så mycket jag kan för att överleva med mina två barn, medan han, gör ingenting för dem utan fokuserar på sig själv och att starta nytt liv med sin nya flickvän, nya boende och nya barn. Vilket är hans val, det är upp till honom.

Han har inte köpt ett enda klädesplagg till dem (han hade maskerad istället, den helgen han sa att han skulle köpa kläder) och han har inte plats till sängar för mina barn där, de sover i hans flickväns säng (men de har plats till deras nya barns säng). Han vägrar betala underhåll, bidrar inte till dagis. Och mig kallar han ansvarslös?


Igår kväll efter några timmars gräl via sms får jag ett meddelande om att han inte tänker lämna dem till mig. Jag fick helt enkelt ordna skjuts bäst fan jag vill samt bilbarnstolar. Jag kunde ju visserligen få låna deras men de skulle jag själv få återlämna efter bruk.

När barnen tidigare varit sjuka hos honom (senast i måndags) har han lämnat dem hemma hos mig istället för dagis. Men då hade vi inte grälat innan dess..

Hans hämnd går inte att ta miste om, det verkligen skiner om det. Varje gång vi grälat, när barnen är med honom, hotar han mig att inte lämna barnen.

Då, helt plötsligt, ska jag komma på nått sätt att hämta dem. Vid några tillfällen har jag varit tvungen att kontakta hans flickvän för att försäkra mig om att mina barn kommer hem igen.

Smsen jag fick idag är skrämmande. Jag undrar hur han egentligen ser på detta. Hur han ser föräldraskap och hur han ser barnen. ”Play the game at the rules and no one gets hurt!” skriver han i ett sms. Det är våra barn det handlar om, för guds skull! Sedan NÄR blev det en lek?! Om inte det uttalandet visar hur han använder barnen som hämnd på mig, vet jag inte vad som gör det…

Han tycker att det är orättvist att han alltid ska få behöva ordna transport för att hämta och lämna sina barn. Jag, å andra sidan tycker att det är ett val han medvetet gjort då han bosatte sig självmant i en annan stad med mindre möjligheter att ta sig till sina barn. Ska jag verkligen resa land och rike runt med hans barn för att han väljer att bo någon annanstans? Ska jag ”betala” för hans val?

 
Vad tjänar han på att göra såhär? Mår han mycket bättre av det?

Jag grämer mig över valet jag gjorde när jag skaffade barn med en man som är så omogen. Jag kan inget annat än hoppas på att mina barn inte blir som sin far. Aggressiv, våldsam, egocentrisk, hämndlysten och väldigt, väldigt elak.

Jag levde 4 år med denna man i misär. Det är slut med detta nu, han ska INTE få trycka ner mig längre eller få mig att må dåligt, trots att han använder mina barn emot mig.

Han är inte värd min ilska eller tårar.
Jag har bestämt mig för att vara lycklig och MÅ BRA. Det förtjänar jag.


 
-/Maddi

Får jag chans?

När man var liten var allt så förbannat enkelt. Det fanns inga gråzoner. ”Får jag chans på dig” frågade man den sötaste killen i klassen. ”Okej” kunde han svara och sen var man ihop.
Enkelt. Rakt på sak. ”Ska vi pussas” kunde man fråga och de enda tänkbara alternativ till svar var antingen ”ja” eller ”nej”.
När man sen blir vuxen blir allting genast så komplicerat. För vi frågar ju inte chans eller skriver uppenbart hemliga ”jag tycker du är snygg”-lappar.Så hur blir man tillsammans egentligen, när man är vuxen? Anledningen till detta inlägg är diskussionen jag hade med en nära vän häromdagen. Jag frågade henne hur man egentligen blir tillsammans med någon och hennes svar var ”Jag vet inte”. Vi kom inte riktigt fram till något svar.Somliga säger att man är tillsammans när man har haft sex – men alla one-night-stands då? Om så var fallet har några av oss ouppklarade förhållanden bakom oss. ”Ska vi pussas” frågan har utbytts mot ett ”Ska vi ha sex” men svarsalternativen har kommit att bli fler och drygare än Yes. ”Har du skydd? När testade du dig senast? Du var singel, sa du..?” Andra säger att man är tillsammans efter att man ”dejtat” ett tag. Vad är ett tag och vad innebär det egentligen att ”dejta”? Att man har varit på bio och käkat middag på en restaurang ihop? Om så är fallet är jag tillsammans med en del av mina tjejkompisar med.

Men om man inte haft sex eller detjat, men är intresserad av en kille/tjej. Då kan det tänkas att man ”bjuder ut” den tilltänkte på en kopp kaffe eller dylikt. Sen träffas man och dricker kaffe några gånger eller kanske rentav gå till bion. Kan tänkas att man efter det har sex. Är man automatiskt tillsammans då eller är det någonting man bör fråga, bara för att vara säker? Hur frågar man en sådan sak utan att låta korkad? ”Ööh.. Du…. Är vi tillsammans nu, eller?” Är det så, att man blir tillsammans efter en diskussion om ämnet med den tilltänkte? Vart ligger romantiken i det? ”Hördu, jag vill vara tillsammans med dig.” Så kan man ju inte säga, precis.

Allting var så mycket enklare när man var barn, nu har man blivit alldeles för vuxen och det finns saker man helt enkelt inte säger längre, som var självklart när man var liten.  Men om jag skulle förmå mig, att nyttja den rakframhet jag besatte som barn så hade det skett under samma förhållande som då. Fnitter, fnitter, ”Jag tycker om dig” med rodnande kinder och glansiga ögon. Så jag undrar, om jag kanske i fortsättningen skulle  testa den öppenhet och den enkla väg som barn gör. Kanske från och med nu, fråga rakt ut ”Du! Får jag chans på dig?! För jag tycker du är så jävla snygg och fin”. Därefter får jag ju KRÄVA ett enkelt svar. För det gör ju barn då de svarar enkelt. ”Och du, jag vill ha ett JA/NEJ svar. Punkt slut. Inget jidder om min inkomst, mitt boende, eller min familj. Ja eller Nej, fattar du?”  

För visst är det mycket enklare så?
 

-/Maddi 

Febriga kottar

Mina kottar spenderade gårdagen med hög feber. Phini pendlade mellan 38°C-39°C, boetie² i sin tur kämpade mot 39°C-40°C. De var medtagna och trötta. Boetie var tröttast, han sov i någons famn hela dagen. Mormor fick gosa, Tnott fick mysa och senare mot kvällen fick Jenny mysa med.
Så det var en lugn dag, barnen var sjuka. Känns lite elakt att säga det, men barnen är som snällast när de ligger sjuka. Och naturligtvis tänker jag inte låta ett superb tillfälle glida ur mina fingrar, när de så vackert sover fridfullt eller vilar.. Min trotjänare digitalkamera fanns vid min sida.
Idag mår de tydligen mycket bättre. Otroligt hur kottar återhämtar sig. Vi är hemma hos mormor & morfar nu och barnen jagar varandra med pang-pang och leker krig. *PANG* är det enda man hör.

  Phini sjuk              Laaiti sjuk


Mot kvällen, igår, när de somnat passade jag på med lite ego-treatment. Jag tog ett härligt hett skumbad och jag färgade håret med en nyans som kallas blåsvart. Ser mest bara svart ut om du frågar mig. Jenny, som ätit middag med oss höll mig sällskap.

Som de flesta kvällar, satte jag mig i köket med levande ljus, penna och mitt sönderskrivna kollegieblock och min dagbok. Kan inte bli bättre än så. Jag har börjat dona med en krönika jag har förhoppningar för, har haft lite kontakt med Metro och funderar på att sälja till dem.
Jag satt i ärlighetens namn och hoppades på ett speciellt telefonsamtal men allt eftersom det blev senare dog det hoppet. Just som jag kommit in i mitt skrivande och kände att det gick som på räls, ringde min telefon och det var just det samtalet jag tidigare väntat på.  Pratade med Mr. Mys en stund och bestämde mig för att sluta gå omkring och hoppas på telefonsamtal i fortsättningen, dagen då han faktiskt inte ringer kommer ju göra mig besviken (Men tack för att du ringde, Mr. Mys.. Puss!).

Idag bär det av till Malmö, jag ska jobba. Jag tänkte springa in & köpa den där väskan jag såg sist och om jag hinner, in på Lagerhaus en sväng, de har ju värsta sortiment av döskallar. Måste, måste, måste!!

Jo, det var ett kvickt inlägg, men bättre än inget, inte sant..?


-/Maddi



² Boetie [uttalas: botti] är afrikaans och betyder "lillebror". Laaiti kallas boetie hemma.

Play-dough & firmafest

Jag hade bestämt filmkväll med Madde i lördags. Jag var där ganska sent och faktiskt väldigt trött. Hon hade problem med att få ljudet att fungera på sin dator och jag slappade mest i hennes soffa. Under tiden som hon satt & läste något för mig, kände jag hur mina ögonlock blev tyngre och hennes röst försvann sakta. Efter en stund väckte hon mig, "Jag har lagt fram en t-shirt till dig, gå in och lägg dig". Haha, det kallar jag en sann vän. Somnade kvickt i hennes säng och vaknade av en dask i ansiktet av hennes son som krypit ner mellan oss efter en mardröm om spindlar. Jag gick upp och tog mig friheten att göra kaffe.

Söndagen var lugn, jag gjorde mest ingenting alls. Min Mr. Mys ringde mig på kvällen och vi pratade i 1½ timme eller så. Inte illa för en kille som inte tycker om att prata i telefon? Bestämde mig för att jag fortfarande tyckte han var mysig och dessutom trevlig att prata med. 
Naturligtvis läser han min blogg och vi småskrattade lite åt det tidigare inlägg han läst (Hej, Mr. Mys).  Å andra sidan så har jag redan "varnat" honom, att allt han gör, som har med mig att göra, kommer kvickt att publiceras i min blogg på internet (kanske inte ALLT, men en del i alla fall ;-))

Idag är det måndag och Babbi har namnsdag. Grattis på namnsdagen,
Gabriella. ♥
Mina pojkar kom hem i morse. Phini hade feber igår och Laaiti fick upp frukosten på väg till Staffanstorp i morse. Det var kul att få hem dem, trots att de är hängiga & gnälliga. Vi satt i köket och lekte med lera ett tag i morse, innan de fick lunch och sen sova lite.
Tnott kom och hälsade på, hon har nog också saknat grabbarna. Naturligtvis drack vi kaffe.
Mormor, som också saknat grabbarna gick vi hem till och som vanligt trugas det kakor och gott här. Mormor har kul med pojkarna, just nu sitter alla 3 i garderoben (?) efter att ha vänt upp och ner på sängen där de busat.

Lera



 Laaiti leker lera Phini leker lera
Fotnot: Yes! Min son har en döskalle på sin tröja.


Så i morgon, kommer åtminstone Phini vara hemma och gosa med mig. Jag jobbar på Onsdag & Torsdag sen är det firmafest på Lördag som gäller. Chefens upplägg för kväll börjar kl 18:00 och ska sluta kl 09:00 morgonen därpå. När jag pratade med honom innan idag fick jag veta att hela upplägget är obligatoriskt, annars får jag sparken. Jag tror att min del av den firmafesten kommer vara kvickt överstökad i jämförelse Haha ;-P

Nu ska jag njuta av resten min eftermiddag.

-/Maddi.
Ser ni den röda tråden? Ledtråden?

I'm free!

I'm free! - And you're not worthy my tears.
I'm free! - And letting go of my fears.

I've used you to your limit and beyond
there's nothing worthful about you no more
You've done you piece and then some
I don't want you no more
and I don't need you no more.


You were beautiful but I sucked you dry
Now you're ugly inside out
You were loving and generous but I sucked you dry
Now you're hateful and selfish.
I don't want you no more
and I don't need you no more.

I got what i wanted from you,
you fulfilled your purpose.
You got nothing, nothing left to offer.
You're my garbage, my trash
and I'm throwing you out of my life.
I don't want you no more
and I don't need you no more.

Someone else can pick up my shit.

2007-01-25


Kylskåpspoesi I

So take my life of perfect passion!
I'm strong after our intense time,
with us I almost died.
The beautiful love killed me first,
the pathetic chaos then kissed me again.

I knew the eternity that you promised
has been nothing but a lie.
Well it looks like you hate cruel passion,
womens greed is hard to change.

2007-01-02

Reclaiming my soul

The life I knew with unlimited passion
Endless and timesless it would have been
Took a wrong turn and lost itself
to this, my life I redeem.

I've given myself utterly, body, heart and soul
I've lost myself in captivity and losing my goal
Finding myself a better life and love
I'm reclaiming my soul.

2007-01-02

En underbar natt.

Gårdagen var fin. Så fin. Kvällen särskilt. Natten desto mer.
Vad ska jag nu kalla honom utan att lämna ut honom för mycket i en publik blogg med väldigt många läsare? Jag hade först tänkt kalla honom Mystery Man Z, men vid närmre eftertanke låter det som om han vore en i mängden och där vill jag inte placera honom. Inte ännu, i alla fall, haha. Eftersom han är fruktansvärt mysig kanske jag kan kalla honom Mr. Mys. Jo det passar. Mr. Mys får det bli (får väl be om ursäkt om det sabbar hans tuffa image).
Det var som sagt planerat att Mr. Mys skulle hälsa på mig igårkväll. Jag hade faktiskt inte förväntat mig att han SKULLE göra det så jag tog inget för givet. Jag har ju som sagt tjatat på honom tidigare att komma men det har inte blivit av (Undanflykter kallar jag det, anledning kallar han det ;)). Min fenomenalt underbara vän Madde ringde mig och påpekade att kycklingen var klar om en timme och jag var inbjuden på middag. Gjorde mig klar och sprang dit. Underbar måltid, som alltid när Madde bjuder på mat.
Efter en trevlig middag och sällskap drog jag mig hemåt och Tnott kom på besök. Hon är ju gammal vän till min Mr. Mys och ville träffa honom. Tnott och jag drack kaffe (ovanligt va?) och spelade kort och väntade på att Mr. Mys skulle höra av sig. Till slut gjorde han det & för att göra en dryg historia mindre dryg, kom han hem till mig, trots mina misstankar om att han inte skulle komma (det visar sig senare att han faktiskt funderat på att dissa mig. Schysst ).
Tnott & Mr. Mys pratade gamla minnen och jag passade mest på att spana in honom. Perfekt timing ju, han var ju upptagen med att prata med Tnott.
Efter att Tnott gått hem föreslog jag att vi skulle kolla på filmen som planerat, vilket vi gjorde. Saw III var faktiskt inte så läskig som jag trodde den skulle vara, som de påstått. Visst fanns det scener där man vrider sig av tillfällig empati men värre än så var det egentligen inte. Jag är nog ganska TUFF!
När filmen var slut var det väldigt sent, omkring 4 på morgonen kan jag tro och vi satt mest och pratade. Han fick ju naturligtvis ta av sig tröjorna för att visa mig sina tatueringar som han har på bägge armar, hela ryggen och ner på bröstet. Jag är verkligen en sucker för tatuerade killar. Särskilt om de är snygga på köpte. Wee! Men med den ursäkten, att jag ville se hans gaddningar, fick jag åtminstone av honom tröjorna, haha. Han satt mest och gäspade och var väldigt trött så vi, mer eller mindre, kom överens om att det var bättre att han sov över än att köra hem och riskera att somna bakom ratten. Hans liv vill jag inte på mitt samvete.
Vidare tänker jag inte gå in på detaljer. Låter resten vara osagt. Han sov över. Efter att han retat gallfeber på mig genom att påminna mig om klockans tickande. Efter att jag påmint honom om det evinnerliga tick-tackande likaså. Jag tror vi var bägge övertrötta, det är för mig, till synes inte normalt att fnittra som en skolflicka på det viset. Inte likt mig, om inget annat...
Mr. Mys är, utan en sekunds tvekan, den MYSIGASTE killen jag träffat på länge. För övrigt har han underbart vackra bruna ögon som jag bara ville stirra på hela natten och de mjukaste läpparna jag nånsin  pussat. Vi spenderade merparten av morgonen med en massa mys, pussar och kramar och det var fenomenalt underbart.
En klar 10-poängare. Snygg, trevlig, lugn & makabert fin.

-/Maddi, som hoppas på en återupplevelse av denna natten inom snar framtid.

Helgen som kommer

Helgen är kommen. Det är fredag idag. Idag hämtas mina barn av sin pappa på dagis och ska spendera sin tid där fram tills måndag morgon och jag, som sedvanligt, känner smått av ångest att vara utan mina barn och har sett till att min helg ska fördrivas. Jag förväntar mig (tragiskt nog) att min äldsta son har utslag när kan kommer hem på måndag. Utslag och klåda efter sin överkänslighet mot katter. Barnens pappa bor hos sin flickvän som har 4 katter som de vägrar hålla ifrån mina barn trots vetskapen om en större risk för att utveckla allergi efter läkarkonsultation samt det faktum att barnens pappa själv är allergiker och detta ärftligt. De vill "se vad som händer" och om det visar sig att han utvecklar allergi, då medicinerar vi vår tre-åring (Istället för att göra vad man kan, som förälder, att skydda sin barn och försöka undvika att han utvecklar allergi).
Så jag har packat varsin påse med kläder och pyjsamaser till barnen som de ska ha med sig. Deras pappa har inte köpt några kläder till sina barn under dessa månader han bott med flickvännen. Jag hoppas, att han denna gången återlämnar alla kläder som tillhör barnen. Påsarna har jag lämnat i deras hyllor på dagis. Dagis som han inte hjälper till att betala för sina barn.
Han har lyckats ordna leksaker till dem i alla fall, det är ju bra. Men kläder känns mer väsentligt, tycker jag. Tankar: Då mina barn inte har egna sängar där (trots mitt erbjudande att GE dem extrasängarna jag hade hemma) och inte ämnar få det iheller pga platsbrits, hur kan de då ha plats för deras nya unge, som förmodligen kommer ha en säng att sova i samma dag den föds? Hur kan det komma sig att det är en prioritering men de barn han hade först kommer i andrahand.. eller kanske t.o.m tredjehand.
Hur kan det komma sig att barnens pappa säger att Phini & Laaiti är hans första prioritering, att allt han gör, gör han för dem, när han tydligen prioriterat sitt eget liv och bygger det, med nytt hem, ny flickvän, ny unge... till sig själv.
 
Undrar vem det blir denna gången som antingen ringer, skickar sms eller snabbmeddelande till barnens pappa för att berätta vad Maddi minsann skrivit om honom i sin blogg. Kan man bistå i att starta gräl, så varför inte, eller hur?

Ikväll har jag en myskväll planerad med en mycket intressant kille. Jag har tjatat på honom att komma hem till mig, får se om det verkligen blir av nu. Jag har ju velat se Saw III väldigt länge men det är ju ingen film man sitter och glor på själv, lite sällskap vore trevligt. Så det är min plan. Mer skrivet om det blir det inte, han läser min blogg ;-P
I morgon ska Tnott¹ färga håret hos mig, vi tänkte spela lite kort & fördriva tiden. Mot kvällen får jag se vad som händer.

-/Maddi



¹ Tnott är Charlotte. Min son Phini kan inte uttala hennes namn så han säger Tnott.

Inställd OP

Jag åkte in till MAS igår för att bli inlagd. Fylld av euforisk lycka med en twist av nervositet tog jag några djupa andetag innan jag klev in på avdelningen och marscherade fram till expeditionen. Jag hade redan ont i mina armar efter att ha burit den förbannat stora och tunga väska jag hade med mig, packad med kläder, böcker, smink, platt-tången, tandborste m.m..
Sköterskan mindes mig sedan jag var där för pre-op. Hon beklagade att min operation tyvärr blivit inställd p.g.a en akut brännskada som flugits in från Halsmstad. Läkaren ville än då prata med mig så jag kunde sitta ner och vänta. Jag satte mig i väntrummet och såg minuterna flyga förbi under tiden jag väntade på att få prata med läkaren. Jag fick en avhyvling via sms som inte tycktes betyda mycket för mig just då, jag hade ju faktiskt annat att tänka på. Jag kände mig väldigt besviken men egentligen inte ledsen. Jag tog det för vad det var och tänkte "Nåja, jag får väl åka hem igen, inte mer att göra åt det. Huvudsaken är att min operation verkligen blir av."
Efter en timmes väntan kallade läkaren på mig. Det rummet vi skulle sitta i var upptaget så han pratade med mig i korridoren (!) som senast jag var där, vilket för mig, känns oprofessionellt och utelämnande.
Efter vårt samtal gick jag tillbaka till bussen och åkte hem.

Jag hämtade mina barn som skulle varit hos sin mormor & morfar (toscha, som Laaiti kallar honom) och förberedde istället en mysig kväll med barnen. Jag hällde upp ett varmt skumbad till barnen och lät de leka i vattnet under tiden jag kokade Rooiboos (smaksatt med äpple, kanel & chili) och gjorde pannkakor (också med kanel) till dem.
Just som de var klara med sitt bad, tog jag på dem pyjamas, gav de sitt thé och satte de i soffan i vardagsrummet. Phini ville inte ha pannkakor. Han var trött. Han somnade i soffan, i sittandes ställning, med huvudet något lutad bakåt, med vidöppen mun, och somnade. Han vaknade till då & då när han höll på att trilla, men annars klarade han bra att sova i sittande ställning. Jag passade på att pussa på honom och krama honom när han sov innan jag bar in honom till hans säng. Och du ska veta, att det minsann inte är lätt att lyfta upp en treåring i övre sängen i en våningsäng.
Laaiti fick lite tid med sin mamma på tu man hand. Dessvärre är det någonting som inte händer alltför ofta. Vi gosade i soffan ett tag innan det var dags för honom att sova med.
Jag har nyligen inlett en avvänjning från napp & flaska. Så jag nattade honom utan vare sig napp eller flaska och det gick förvånansvärt fenomenalt. Han sa inte ett ord när jag pussade honom på pannan och sa "natti natti, Laaiti", släckte lampan och stängde dörren bakom mig. Jag satte mig ner i soffan en stunf och väntade på att han skulle komma ut igen. Men nej, han kom inte. Han somnade. Tsss, vilken stolt mamma jag är!

Efter barnens gos & mys var det väl behövligt med mys & gos för egen del. Jag gjorde som barnen och tog ett varmt skumbad. Efter det gjorde jag likaså en kopp thé åt mig själv, sen la jag mig i sängen med en bok jag läst ett tag och läste klart igårkväll. Jag rekommenderar denna boken till Er som finner det intressant om cellminnen, tidigare liv, regressionshypnos, astralresor med mera. Boken är skriven av Sylvia Browne och heter "Lär av tidigare Liv" (
Klicka här).´
Jag somnade ganska tidigt och vaknade, som alla andra morgnar, till mina barn som klättrar på mig.

Så jag skickade ett sms till chefen för att berätta att jag tydligen kommer vara ledig & tillgänglig för jobb. Det tog honom mindre än 60 sekunder att ringa upp mig och ge mig fler dagar! Wheeee!


Bröst

186376-5 Jo, idag blir jag inlagd på MAS. Ska infinna mig där kl 15.00 då jag ska bli ritad på och inlagd. Jag har fått olika besked vid olika tillfällen och bestämde mig för att ringa in idag och få mina uppgifter bestämda.
I morgon kommer jag alltså få bröst. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning och har längtat efter detta väldigt länge. Särskilt  då jag miste mina sista 10 kilo försvann brösten helt och nu får jag nya. Inte bara nya utan finare. Fastare. Rundare. Perfekta bröst.

Barnens pappa ringde mig igår. Till er som inte känner till historien, alla er nya läsare är en snabbresumé följande. Vi är gifta sedan 2004. Vi träffades 2002, blev gravid fort och fick vår första son 2003. Mycket bråk & gräl. Lögner, svek & bedrag fick jag genomlida. Vår andra son föddes 2005 när vår äldsta var 1,5 år gammal. Det var jobbigt. Det tyckte vi både två. Min man lämnade mig i mitten av oktober 2006, 2 veckor efter att vi firat 4 år tillsammans, några dagar efter att han köpt mig en kärleksgåva. Han ville att vi skulle bo tillsammans ändå men det ville jag inte, det skulle jag inte klara av. Han ringde mig någon natt senare för att säga att han älskade mig. Han kom hem till mig nga dagar senare och ville flytta hem igen. Som rumskamrat. Jag sa nej vilket gjorde honom arg. Han flyttade hem till en tjej som variot en gemensam bekant åt oss, samma tjej som jag varit svartsjuk på, talat om detta för, som i sin tur lugnat mig. Min man lugnade mig likaså genom att förklara hur han inte attraherades av tjocka tjejer med judenäsa, ko-ögon & kanintänder. Nåja. Han flyttade hem till henne & jag fick veta 1,5 vecka senare att de var tillsammans. Detta visste jag skulle hända, det hade jag sagt till mina vänner: "märk mina ord".
Trots att han var tillsammans med henne skickade han sms till mig om hur han älskade mig, alltid kommer göra det, att han bara kan ha en själsfrände och det är jag. Jag har kvar dessa sms. Jag blev opererad i november och han skickade sms att han älskar mig. Har kvar dessa sms med. Han ville följa med mig till kliniken när jag skulle opereras. Jag tackade nej till erbjudandet. Han var och gratulerade vår son i december, vi pratade lite och sa saker underförstått. Han sa att han saknar sin familj. Inte bara barnen utan även mig och hela vår familj vi hade.. Och han höll om mig innan han gick. Inte en sådan kram som han sa till sin flickvän att han gav mig, utan en sådan kram där man omfamnar varandra länge, vi stod där några minuter och hans händer gled längst ryggen på mig och vi snusade på varandra. När han lämnat oss skickade han sms om hur det känndes fint att få hålla om mig igen. Jag har kvar detta sms också.
Han har varit väldigt enträgen om att se till att jag förstår att det är han och hon nu. De är tillsammans. De bygger ett liv tillsammans. Vi, vi, vi. Jag har förstått det sedan länge utan att han i sina desperata försök att få mig förstå. Igår ringde han mig för att berätta att flickvännen är gravid. Känslan jag fick av "Jaha..? Det vet jag väl" har jag haft länge. Jag har sagt till mer än en vän, för flera månader sedan "Det dröjer inte länge förrän hon är gravid. Sanna mina ord"  - Se, jag hade rätt =) Vårt 4-åriga förhållande har varit slut i 4 månader. Deras förhållande har varat i 3,5 månad.
Jag kan analysera pch spekulera ur ett psykologiskt perspektiv om varför men det krävs varken terapeut eller medium för att se sammanhanget i denna ansats. Lycka till, säger jag till de blivande föräldrarna. Vad mer kan jag säga, som sitter med facit i hand och har sett vad som väntar dem.

Jag och mina barn var på församlingshemmet igår för att delta i en träff med ensamstående mammor. Vi bjöds på en enstående måltid och barnen lekte efteråt och fick godis. Vi var hemma sent och barnen var trötta. Laaiti ville inte somna om, utan kom ut till mig i vardagsrummet där han somnade bredvid mig. Vetskapen om att jag inte kommer träffa dem på ett tag fick mig att lägga honom bredvid mig i sängen så att jag kunde gosa lite extra innan jag lämna dem idag på dagis. Jag saknar de redan. Jag har planerat & organiserat med deras mormor & morfar som ska hjälpa mig ta hand om barnen idag och i morgon. På fredag blir det barnens pappa som hämtar på dagis och har de under helgen.

186376-4                               186376-3




© /Maddi

70% Ond

Evil

Jag gjorde ett test, för skojs skull, för att se just hur ond jag är. Det visar sig att jag är hela 70% ond. Huruvida det ligger någon sanning i det får någon annan utvisa, mig förvånar det i alla fall inte.
Jag är av den bestämda åsikten att ondhet inte nödvändigtvis är någonting negativt eller dåligt. Det som uppfattas som elakt av andra kan uppfattas som någonting positivt hos någon annan.
Likaså då man ibland funnit sig själv diskutera magi med andra. Svart magi VS vit magi. Gott VS ont. Enligt min åsikt finns det magi. (Jo, jag har en förkärlek samt tro till det ockulta till er som ännu inte upptäckt det)
Magi, punkt slut. Det är hur det används och påverkar andra som definierar huruvida det var en god eller ond gärning. Sen är det så, att en och samma kastad magi kan vara både ond & god, beroende på hur samma magi påverkar någon annan. Exempelvis, om man läser en kärleksbön för att få någon annans kärlek tilldelad sig. Låt oss säga att bönen fungerar och mannen/kvinnan ifråga verkligen blir förälskad i den som sa bönen. Bra för henne (god) men kanske illa för mannens/kvinnans partner (ond).
Förstår du vad jag menar?

Nåja.
Jag är i alla fall hela 70% ond. Jag skulle tro att det baserats på de frågorna om huruvida jag tycker talesättet "öga för öga" är korrekt myntat eller ej. Vilket jag gör. Jag är inte den som vänder andra kinden till. Om någon gjort mig vansinnigt illa, eller de som står mig nära, och jag råkar befinna mig i ett sammanhang där hämnd serveras mig på ett silverfat är jag den som tar denna möjlighet meddetsamma. Det kan jag stå för. Om det nu betyder att jag är ond, må det vara så.

I morgon blir jag inlagd på MAS. På torsdag får jag bröstimplantat. Om allt går väl och jag därefter mår till synes bra, blir jag utskriven efter 3-5 dagar. På fredagen hämtas mina barn på dagis av deras pappa som ska ha dem under helgen tills måndag morgon då de lämnas på dagis. Vilket innebär att jag inte kommer få träffa mina barn på olidligt länge. Jag lider av seperationsångest från mina barn. Mina barn är syre till mina lungor. De är min anledning att leva. Jag hoppas att dessa dagarna går fort.


Laaiti & Phini 
Laaiti & Phini





Skänk mig en tanke på torsdag.


-/Maddi

Nu börjas det!

Nu är det dags för mig att börja blogga med. Det är visserligen på tiden, jag som ständigt skriver dagbok.
Passande är, att jag börjar nu såhär i början på 2007 likaså. Nu får ni vara med från början, så bra.


Snabbresumé för er som trillar in i mitt liv; detta nya år, 2007 är en nystart i mitt liv med många nya förändringar. Detta året börjar jag som en ensamstående singelmamma till två helt underbara pojkar.
Jag har bestämt mig för att förändra mitt liv och ta itu med det jag varit missnöjd med.
Efter mina minus ca 70 kilo har jag börjat se till att korrigera det som blev över. Huden jag hade på magen exempelvis opererades bort i en stor bukplastik, november 2006. Det blev ett alldeles fenomenalt resultat. Om några dagar är det dags för mina implantat. Mina bröst försvann med mina kilo men nu ska jag få bröst igen. Jag är nervöst exalterad.

Vidare har jag renoverat spillrorna efter min f.d:s ilskna utbrott där han slagit i sönder dörrar & väggar. Jag har målat om efter hans målning som inte blivit godkänt av hyresvärden. Jag har målat om i barnens gamla rum efter att de ryckt bort tapet samt ritat med bläckpennor på väggarna.
Jag har sakta men säkert bytat ut de möbler vi hade gemensamt och kastat ut hans lösningar om möbler; dvs bl.a det skrivbordet han byggde av spånskivor.

Jag har fått ett snäpp av "pedantism", dvs att jag tycker om att ha det riktigt rent och fint omkring mig. Jag plockar undan, diskar och städar dagligen, någonting jag inte gjorde när jag var tillsammans med mitt ex då motivation eller intresse inte tycktes infalla mig då han mest satt vid datorn eller kollade på film.

Jag har sett till att få tillbaka mitt gamla jobb. Mitt drömjobb. Kan det bli bättre än då? Jag pratade med min gamla chef och han gav mig tillbaka det jag längtat efter i flera år. Jag är piercare i hans studio i Malmö och stormtrivs. Trivs i butiken i anslutning, trivs med arbetskamraterna och älskar att pierca.

Jag har, de senaste månaderna fått nya vänner som kommit mig väldigt nära inpå livet. Jag har blivit mer öppen och delar gärna med mig av mitt innersta till mina vänner. Jag släpper mer och mer på hjärtesorgen och fokuserar på alla goda ting som nu tilldelas mig.
Sedan jag blev singel har jag fått höra hur jag öppnats upp likt en blomma, blivit mer öppen och omtänksam om de som står mig nära. Hur jag blivit den gamla Maddi som har "truten med sig" som jag var innan jag träffade mitt ex. Jag ser det allt så klart nu, hur jag tillät mig själv att förändras till någon jag inte ville vara. Jag blev den klassiska hustrun och miste min egen identitet i mitt tidigare äktenskap.

Nu är det ett nytt år, mitt år. Jag återtar min själ. Jag har så mycket positivt att se fram emot och jag förändras ständigt, till det bättre. Jag är starkare än få. Jag ser fram emot att kunna bygga upp det liv jag drömt om, med ny lägenhet och nya möbler, renoveringar. Mina operationer, nya kläder, ny frisyr, ny make-up. Nya (& gamla) vänner. Nytt (ja, nygammalt) jobb.

Kan det bli bättre än såhär?