Idag reser jag!

Min Gabriella
image314Idag reser jag till Babbi Äntligen! Äntligen semester och kunde jag valt bättre resmål än såhär? Babbi är min bästa vän. Hon finns där alltid för mig, hon vet allt om mig för att hon begåvats med den unika egenskapen om att kunna lyssna. Om att bry sig. Om att vilja veta vem jag egentligen är, hur mitt liv sett ut, vad som format mig till den jag är. Hon har frågat nyfiket och lyssnat intresserat, ifrågasatt och förstått. Det känns som om hon alltid funnits i mitt liv, som om vi alltid känt varandra trots att vår fysiska vänskap inte är lika lång. Jag vill kalla henne min soulsister. Hon förstår mig. Hon är den med närmst min egen stil och det är med stolthet man är ute med henne, hon får ju minst lika många blickar.  Jag har lärt mig mycket av värde av henne och tagit till mig många av hennes fina egenskaper. Att älska har jag alltid kunnat och det i överflöd men att visa vänner kärlek har jag inte varit lika duktig på men det har jag lärt mig av Babbi.
Idag går min buss ca 15:00. Tåget går runt 16:00 sen är det bara att vänta in stationen i Värnamo där min Babbi väntar på mig. I morgon är det Ullared som gäller. Jag har aldrig varit där men har ju hört så mycket om hur stort det är, deras enorma sortiment och väldigt bra priser. Så det blir nog en heldags shopping med Babbi, precis vad vi älskar så kan det bli mer PERFEKT än såhär?! <3 Babbi

Min I
På lördag ankommer mitt tåg på Göteborgs station där min I väntar på mig. Vilken fullproppad helg för min del. Det ska bli massa kramar, massa pussar och mys rakt igenom. Ni som följer min blogg har hört om min I tidigare, somliga vet ännu inte vem han är, andra vet allt. Hur han ser ut, vad han gör, vad han heter osv. Förmodar att ni väntar med spänning på uppföljningen (det gör jag med).
På måndag kl 11 ska jag till Salong Safari och få mina dreads gjorda. Det kommer ta ett bra tag och jag är väl förberedd på afrikaner som pratar klickspråk och dansar afrikanska danser omkring mig. När I är klar med sitt kommer han dit & håller mig sällskap (trots att jag undrar om jag vill att han ska se mig på det sättet, med halva tupén avsliten i en jävligt fucked-up frissa) och vi tar en fika när jag är klar och drar mot tåget och vårt farväl på måndagen. Jag blir glad och mitt hjärta skuttar när jag tänker på I. Han är, som Babbi, en bra lyssnare och våra konversationer kan sträcka sig mot timmar utan en sekund av att känna sig uttråkad. Han är smart, snygg och alldeles underbar på många sätt. <3 I

Så detta, mina vänner, är det sista inlägget för helgen.
Jag återkommer på Tisdag med uppdateringar. Wish me luck, here I go.

Kidz from Hell (köket) - JAG SÄLJER UNGARNA!

När jag öppnade dörren till köket fick jag dra ett djupt andetag och ta tag i dörrkarmen för att inte trilla baklänges. Jag kunde inte tro mina ögon. Min trötthet byttes omedelbart mot ett raseri och jag kände hur pulsen började slå, hur adrenalinet kickade in och hur mina ådror började bubbla. Jag kokade av ilska och kände att jag nu var i samma status som Hulken när han växer och växer och bytar färg av ren ilska. Jag trodde mig nästan bli grön.
Min treåring satt på köksbänken och med ett förvånat uttryck tittar han på mig som om han undrade vad fan jag gjorde där. Tog ungjäveln på bar gärning är vad jag gjorde...

Du minns
inägget häromdagen? Om vardagsrummet? Rökelsen, scrapboken och lådan..? Hur förbannad och ledsen jag blev? Det minns du? Men mina barn minns det inte. Idag var det köket.

image307I köket har jag, som de flesta ett skåp som inte är fyllt av kastruller eller glas. Där jag har vissa viktiga papper, kuvert, pennor, köksgummiband, ballonger, värmeljus etc. En jävla massa olika grejer med andra ord. Allt som jag behöver/vill ha ganska lätt tillgängligt. Och barnen vet att det är mammas saker. Vid nått tillfälle då de visat nyfikenhet har jag lyft upp dem så att de får se men gjort det klart för dem att precis som de har sina leksaker så har mamma sina saker. Inte mer med det.
I morse när jag sov, naturligtvis, smyger de in i köket denna gången och stänger dörren. De drar fram Phini's stol mot spisen och fram till skåpen precis brevid. De klättrar upp - bägge två. Vad som har hänt därefter är ganska uppenbart. Öppnat skåpet och kastat ut allt på golvet. Paket med gummiband hade de först öppnat förvisso så att alla gummiband låg spridda över golvet.  Paketet med ballonger hade de också öppnat. Det image308låg papper, pennor, kritor och mynt över hela golvet. De hade ju även hällt upp pch ner på bössan jag slänger i mynt.
Pojkarna var nerkladdade över hela kroppen med mitt svarta nagellack och de hade målat köksbänken med. Min tvååring hade tagit av sig blöjan och målat sin snopp svart med. Vad är nöjet med det och hur fan får man det för sig? Det var blött på golvet och på bänken och hade två alternativ till förklaring om vad det kunde vara - antingen urin eller saft de hällt ut. Senare visade det sig vara den där flaskan såpbubblor de hällt ut. På golvet, på bänken, på papper. Jag hade en värmeljushållare av glas på bänken jag fick i gåva av Babbi, med döskallar som barnen tagit sönder och skurit sig på. Jag såg blodspår av deras händer på golv, bänk & inne i skåpet. Nerkletat i en blandning med nagellacket. Och när pojkarna sen gnäller om att de har ont där de skurit sig kände jag mig inte ett dugg jävla sympatisk "Taskigt läge, kiddo, HAHA".
Och allt detta hann jag se inom loppet av någon enstaka minut, just som jag vaknat. Jag tog tag om Phini som fortfarande satt på bänken och drog ner honom illa kvickt och skickade in bägge två på deras rum medan jag - sedvanligt, behövde kaffe.
Jag gjorde frukost till barnen som inte förtjänar att äta och satte de i soffan med strikt uppmaning om att äta. Efter att de hade ätit, jag hade fått både kaffe och cigg och stod ute i köket, hörde jag pojkarna prata.
Laaiti: Mamma arg..
Phini: Ja mamma är arg på mig, jag vill hem till mormor. Mormor är snäll.
Laaiti: Mamma arg!
Jag gick in och tog Phinis hand, ledde han till köket och pekade på röran. Jag frågade honom vems saker det är. "Mammas" svarade han lite tyst med huvudet nerböjt. "Ja, det är mammas saker. Vad har hänt med mammas saker?" Phini tittade ut i köket, ner mot golvet och svarade "Mammas saker  trillade..."
Jag drog upp incidenten om vardagsrummet och han tycktes knappt komma ihåg det. Eller så har han redan hunnit förtränga den delen av barndomen. Jag förklarade ÅTER IGEN hur arg och ledsen jag blir när de tar mina saker och förstör. Samma som tidigare, kom Phini lite senare och säger förlåt och att han är snäll nu. Hur länge nu det varar.
Men hem till mormor vill han i alla fall, för mormor är snäll. Det sa han senast när vi tog på honom skorna och även framme vid dagis. Och jag funderar på om de inte skulle kanske BO hos mormor. Jag förklarade för dagispersonalen om varför mina barn är målade med svart nagellack över hela kroppen, ja till och med pillesnoppen. Jag fick någon sympati men det hjälpte inte ett dugg.

När jag väl var hemma igen gick jag raka fram till medicinskåpet. Dags att städa upp efter mina bratz. Igen.

image311
notis: Ja, det där ÄR mina panodil


Fy fan vad jag LÄNGTAR tills i morgon när jag packar min väska och drar iväg några dagar. Just nu, när kidzen är som jävligast, drar jag. Fy fan vad jag ska slappna av och bara ha KUL och alldeles UNDERBART!

Dreads-historien, skamliga priser...

image240Jag har haft kontakt med salongen som jag ämnade göra mitt hår. Handpenningen om 3000kr (hans inköpspris för håret) var överkomlig. Jag föreställde mig att jag kanske behövde lägga till 1-2000kr extra för resten. Jag frågade hur mycket allt kommer kosta och fick svar idag. 3000kr + 10500kr (9000kr om jag betalar svart). 135000kr för att fixa håret känns enormt jävla överambitiöst när man är en deltidsarbetande småbarnsmorsa. Känns som ett självklart "så fan heller". Han sa även att det kommer ta 2 heldagar och att de är 2st som gör det. Så jag letade vidare och har även haft lite mailkontakt med Cilja Wild at heart. Idag ringde jag upp henne för att få svar på mina frågor. Hon tar vanligtvis 3500kr allt som allt men eftersom jag vill ha så långa dreads blir det 4000kr och 10timmar. och DET känns mer realistiskt. Det största hindret för mig när det gäller detta är väntetiden. Hennes första lediga tid är v40, i början på oktober. Jag vill ju ha mitt hår fixat igår.

image304Jag skickade sms till min I och berättade om skandalpriset från Manatura och han ringde upp mig bums. När han gjorde sina dreads gjorde han det på Safari i Göteborg. Han sa att de var billiga, snabba & duktiga och att han kunde boka en tid till mig idag, tills på måndag när jag ändå är i Göteborg. Tydligen är det så att Safari har ett bra rykte? Jag gjorde faktiskt så (förlåt min I) att jag ringde upp Safari, trots att I sagt åt mig att det var inte lönt för det går inte att prata med dem på telefon. Han hade nog fan rätt. De pratade väldigt snabbt & väldigt kort. Men jag hade egentligen bara en fråga - pris. Jag frågade om pris på dreads, ner till svanken och hennes svar var snabbt "2000". Jag frågade om det gällde långa dreads med. "Ja.. eller 2100, kanske 2200" och det tycker jag låter fenomenalt gött. Det vill jag tycka är överkomligt. Jag frågade även hur lång tid det tar och hon sa 5-6 timmar, de är två stycken. Förbannat överkomligt med både pris och tid. Så nu har i alla fall I bevisat att han är pålitlig, han ljög/överdrev inte ;)
Detta sistnämna alternativet är jävligt frestande. Innebär iofs att jag stannar längre i Göteborg, men för några tusen extra kan det vara värt det, eller hur.

Så jag gick från besviken till hoppfull på bara några minuter! Weee! Så mina vänner, det verkar som att ni nu har sista chansen att ta en titt på mitt för nuvarande korta hår. Här med de naturliga gullelockarna. Nu är det snart dags! Wooohoo!!


-/missmaddis

- Glöm inte att rösta på min blogg, annars kommer jag hata dig till tidens ände    image305
- Glöm inte image306


Kidz from hell/Heartbreak (kaffeinlägg)

Notis: Ett kaffeinlägg är inlägg där man behöver en liter kaffe för att ta sig igenom det då det kan vara en hel del att läsa.

Kidz from HELL
ARGH! Förgrymmade ungar! Jo jag älskar mina barn - väldigt mycket. Men ibland - bara ibland - känns det som att jag skulle inte ha några problem med att lyfta upp dem & kasta ut dem från balkongen, titta på dem, peka på dem & asgarva.  Av allt jag förmår - det elakaste skrattet jag nånsin kan bringa. Och om inte balkongen historien skulle fungera kan jag även tänka mig att binda fast ungarna, rygg-mot-rygg och sätta munkavel på dem och se till att de inte kan skrika eller ta sönder några grejor. Om du inte är förälder, visst låter jag HORRIBEL. Att jag ens kan tänka så. Om du däremot har barn, (ja, barn över gulliga bebisfjun dvs) så kanske du kan relatera till känslan av komplett uppgivenhet. Om du är ensamstående morsa till trotsiga ungar, då fattar du.
Det är vid tillfällen som i morse som man känner som mig - redo att ringa adoptionscentra & GE BORT ungarna. Packa deras spindelmannnen väska & kasta ut den genom fönstret med ungen bakefter. För detta vaknade jag till...
Mina barn är smarta. Väldigt intelligenta. De vet att om de ska hitta på jävelskap, så ska de naturligtvis inte väcka sin mamma på morgonen. Så de smyger in i vardagsrummet och stänger dörren bakom sig. När dörren är stängd och mamma inte kan höra, då är det igång. Jävulskapet. När de fullkomligt möblerar om, välter ut, plockar isär, häller saft över, river sönder, spottar på, äter av, kastar bort och/eller knäcker.
När jag vaknade, hörde barnskratt (oftast är barnskratt ett tecken på att ungarna gör något som de inte får - det är VARNING med en viss typ av barnskratt) och gick upp, ut i hallen, runt knuten och tittar in i vardagsrummet och tappar hakan. Där satt mina två barn. På golvet. Alla tre soffor var flyttade och jag kan fortfarande inte förstå hur i helvete de lyckades flytta på dessa astunga soffor. På golvet låg mitt nya fotoalbum som jag nyligen scrappat och gjort. Öppet. Med saft över och urrivna foton. På golvet, över hela golvet, låg samtliga 5 paket rökelse utspritt och doften hade spritt sig i hela vardagsrummet. En avtagen blöja mitt i alltihop. Fjärrkontroller låg på golvet, ett täcke med. Stearinljus jag hade på hyllan i vardagsrummet låg på golvet och var isär plockade. Kan man limma ihop stearinljus, månne? När jag tittade ner i soffan brast mitt hjärta.
De hade tagit lådan..
LÅDAN! MIN LÅDA! Jag har en antik låda som är min minneslåda med minnen som aldrig kan ersättas. Den står på hyllan i vardagsrummet och barnen har aldrig rört den innan. I den lådan ligger barnens gtest, biljetter från flygresan till Ö-sund där jag fick reda på att Phini fanns. Kvitto från första inköp av hans kläder. Hans ljus från 1års tårtan. Hans första & minsta body.. strl 44. När jag såg allt detta ligga spritt över golv och soffor brast mitt hjärta. Jag skrek som en idiot och ungarna bara tittade på mig. Jag började lipa mitt i alltihop när jag såg att de knäckt ett av gtesten. Jag vände mig till Phini "Nu får ni ta och städa upp!" och den lilla skitungen har mage att säga till mig, mamma son är uppriven i tårar "Nej". Jag trodde jag skulle flippa ut och få ett nervöst sammanbrott. "Vaddå nej?! Ska mamma städa upp efter dig, tycker du?!" Inte nog med att ungen tittat mig i ögonen och sagt nej, nu tittar han på mig och säger "Ja" och tycker att jag ska städa upp efter dem. Jag var tvungen att lämna rummet för att kunna andas lugnare innan revbenen knäcktes på mig och gick ut i hallen. Jag gick in till dem igen och sa (med ganska höjd,. bestämd röst) att de skulle plocka upp efter sig, och det med omedelbar verkan. De började skrika och gråta och tyckte jag var en jävligt elak morsa men de började plocka upp. De tog tag i mina rökelser och skulle plocka ner de i påsarna och jag sneglade på klockan. 15 minuter över 9 och de skulle vara på dagis klockan 9. Fan.
Jag gick ut i köket och satte på kaffe och gjorde frukost till pojkarna innan jag gick in och sa till dem att sätta sig vid bordet. De lydde soldatiskt. De fick varsin fullkornsmacka med mjukost och Phini sa att han inte ville ha. Jag gick fram till honom och sa "Nu äter du din frukost!" varvid Phini i tårar började tugga. Jag hade redan  tappat det lilla tålamod man har när man precis slagit upp ögonen och Laaiti körde brorsans race med "Inte äta, mamma".  Jag gick fram till Laaiti och stirrade på honom och sa "Ska vi slå vad? Du ska äta din frukost nu, sen ska vi till dagis, punkt slut". Jag gjorde i ordning kaffe och tog mobilen med mig ut på balkongen där jag ringde dagis och berättade att vi var försenade.
Väl tillbaka i köket tittar Phini stolt på mig och förklarar att han ätit upp hela sin macka! Bra jobbat. Det innebär att jag vann. Laaiti fumlade med sin och Phini följde efter mig in i badrummet där jag skulle klä på mig. Jag hade hunnit lugna ner mig så pass att jag kunde införa lite pedagogik och kommunikation och förklarade för Phini att de hade tagit sönder mammas saker och att mamma var ledsen. Jag försökte göra en liknelse för att han skulle förstå genom att förklara att han hade nog blivit ledsen om jag hade tagit sönder alla hans leksaker. Det var ju en helt annan femma. Phini förklarade då för mig att om jag tagit sönder hans leksaker hade han blivit HULKEN och jättearg och skulle SLÅ MAMMA. Tänk om det vore så enkelt... Men efter en stunds diskussion tittade Phini på mig och tog tag om mig och sa Phini "Mamma, flåt.. jag är snäll nu" och då försvann den sista längtan om att fatta hans anklar och svinga några varv.
För att göra denna historien kortare - vi klädde oss (de fick på sig de nya strumporna och tröjorna jag köpte åt dem igår) och vi gick till dagis.. något försenad.

Helgen - shakin ma thang
Jag jobbade både i lördags & igår. Mina dagskassor  var klart godkända och mina dagar hade gått bra. Som alltid annars får jag dåligt samvete när jag jobbar helg och inte har kidzen hos mig, köpte jag varsin ny döskalletröja & döskallestrumpor åt pojkarna och varsin råtta. Autentiska råttor (i gummi, jävligt verklighetstrogna) för att kompensera alla kramar och pussar vi missat. Tilläggas bör att de hunnit vänja sig vid det att mamma har presenter med sig efter jobb så det är det första de frågar, de bortskämda bratzen "Mamma, var är min present". Haha, the joy, the joy..

Tidigare i veckan hade jag och Fia bestämt att vi skulle ut & festa i helgen. Vi har inte träffats på länge och tänkte att nu när vi bägge två var barnlediga samtidigt (sällan förekommande) skulle vi fantamig passa på. Mina kidz sov hos mormor & morfar eftersom jag skulle upp igen på söndagen.
Fia och jag öppnade några cider och drog in till
Heartbreak i Malmö. Som vanligt styr jag min väg till baren för jag dansar inte nykter. Du har väl hört vad de säger, att dansgolvet är till för dem som inte har råd att stå i baren.
Jag drack upp min kahlua drink vid dansgolvet, lutandes mot en vägg vid en hylla och diggade lite till musiken medan Fia dansade med (helt plötsligt, från ingenstans) några killar kråmandes omkring henne. En av dem kom fram till mig och skulle få mig att dansa och allt jag kunde göra var att peka på mitt glas och nicka ett nej. Jag såg mig omkring och kände hur någon stirrade på mig. Sant, det stod några killar vid baren varav en utav dem stirrade på mig. Hela tiden. Förmodligen tatueringen i pannan. När min drink var slut var det dags för påfyllning och jag gick image302upp till baren igen, med Fia, och beställde en päroncider. På väg mot dansgolvet igen kände jag hur någon fattade min hand. Jag vände mig om och såg att det var samma kille som stirrat på mig. Han tittade på mig med ett litet leende och sa "Du.. får jag prata med dig". Jag tittade på honom och sa "Ja, sen" innan jag fortsatte gå och drog min hand efter mig. Nu började jag bli så pass flummig att jag kunde ställa ifrån mig flaskan en liten stund och dansa lite försiktigt. Efter några minuter kände jag hur jävla varm jag blev (man blir det i ett litet utrymme med för många människor som ålar sig mellan varandra i "dans") och vi bestämde oss för att dra till rökrummet. Vi tände våra cigg och vem kommer inte in där om inte samma kille. Som tittade på mig. Ut igen och efter en stund kom Maddes systrar (tvillingarna Sabina & Sandra) dit med sina pojkvänner. Vi introducerades till killarna med ett "de två får ni inte ragga på"  vilket jag iofs inte planerat iheller. Jag berättade för Sabina om killen som tittat på mig hela tiden och pekade ut honom varvid hon utbrister "Men det där är min KUSIN". Jag tappade hakan och förundrades om hur jävla liten världen egentligen är. What are the odds.. Sabina presenterade oss och när hon skulle berätta för honom vem jag är lät det som värsta kontaktannonsen om hur söt jag är, vilken underbar person jag är, hur mycket hon diggar mig etc etc.
Jag kunde inget annat än att  bara titta på henne med ett image303 uttryck. Hans enda svar var "Ja jag vet, jag har inte kunnat sluta titta på henne på hela kvällen". Efter ett tag lutade hans sig fram mot mig och frågade varför jag dissat honom hela kvällen. "Jag har inte dissat dig alls.. jag sa SEN, kvällen är inte slut ännu". Han fortsatte att titta på mig och följa efter mig lite då & då men fick inte ens ett hejdå av mig när vi drog hem. Fia och jag tog en taxi hem och jag kom i säng mellan 4, halv fem och hade ställt klockan men försov mig ändå.

Jag vaknade kvart över tio och var tvungen att gå hemifrån halv elva. Femton minuter på mig. Jag klev upp snabbt som fan, satte igång kaffe och tog en cigg. Drack kaffe, borstade tänderna, klädde på mig, sket i att platta håret och satte på en mössa, sket i att sminka om mig och gick till jobb med gårdagens smink, stinkandes sprit. Min första bokning var en industrial som gick bra som fan. Tacka fan att det var en lätt kund, en ung tjej som var schysst som fan och jag kunde bara vara mitt odrägliga jag. Efter hand under dagen hann jag gå från småfull till bakis till nykter inom loppet av några timmar, några koppar kaffe och vitaminer brus och resterande bokningar och dropins gick alldeles fenomenalt. Jag borde pierca bakis oftare. Jag fick ett sms av Madde just när jag hade kommit till jobb som lät nått i stil med Ha ha ha, nu har du fått min kusin på halsen, han ringde mig i natt och ville ha ditt nummer. Madde, i sin tur, hade sagt åt honom, att "om Maddi inte redan gett dig sitt nummer så vill hon inte att du ska ha det." Haha, DET, mina vänner - DEN kommentaren, är en total jävla DISS om något. Men vilket jävla intryck jag måste ha gjort, för att inte ha gjort någonting alls eftersom han ringer Madde 4 på morgonen och ska ha mitt nummer, och försöker igenom om morgonkvisten. Way to go Madde, high five.

Igår kväll ringde jag upp I och vi pratade ganska länge. Jag har saknat hans röst och önskade han var hos mig. Nu är det inte många dagar kvar tills vi ses i alla fall och jag erkänner min längtan. Dagarna går fort och det känns som att det är dags nu.
Pratade med Babbi på telefon med, som hälsat på Sofia här i Skåne. Vi pratade som ganska hastigast där hon i snabba drag drog igenom hennes dag och jag drog igenom min helg.

Och idag, just idag är jag ledig. Jag har hunnit plocka undan efter ungarna i vardagsrummet men har disk & tvätt kvar. Men innan dess ska jag fantamig ta ett varmt bad.



-/missmaddis


And I'm gonna miss you like a child misses their blanket..

Sanningen om mina foton

image301

Jag är en hemsk människa...

image300Jag är en hemsk människa, men han tycker om mig ändå.
Så där planerade jag & I att dagens blogg skulle börja, det efter ett samtal där jag varit en ragata. Ragata, ja. Det är vad min I kallar mig. Kärleksfullt, hoppas jag.
Både I och jag har varit ganska upptagna idag men kontakt håller vi dagligen. Jag ser fram emot kvällarna särskilt då vi kan ta våra långa telefonsamtal, när jag kan lyssna på hans underbara röst som gör mig knäsvag och får mina kinder att bli varma. Ni minns säkert när vi var tonåringar och vi blev störtförälskade i artister eller skådisar? Brandon eller Dylan från Beverly Hills var de flesta av oss störtförälskade i. Vi hängde upp affischer i våra rum, stora som satan och bedårade dessa vackra killar och drömde om den dagen då vi faktiskt skulle gifta oss med dem. Vi visste inte att det aldrig kommer hända men kärleken till dem var uppenbar och vi levde på det.
Vi missade inte ett enda avsnitt av dessa serier eller nya singlar med artisterna vi älskade. Vi hade nog varenda skiva (LP på min tid, jag vet jag är asgammal nu när jag inser att CD först blev poppis i mina tonår) och vi avgudade dessa artisterna. Vi hade aldrig träffat dem och skulle så aldrig göra iheller men likförbannat blev våra ögon glansiga när vi såg bild på dem, våra andetag blev tunga och våra fantasier om stränder, solnedgångar och hår som fladdrade i vinden blev mer och mer verklighetstrogna.Minns ni det? Och när vi lyssnade på favoritartisternas musik suckade vi djupt och drömde om just den där magiska dagen då vi skulle bli kyssta av den killen, killen från våra drömmar. Hur han skulle sjunga för oss, och allt var så rosafluffigt romantiskt.  Minns du det? Jag vet att
Babbi minns det, hon tror fortfarande att David Hasselhoff ska gifta sig med henne ;-) Men jag minns hur det kändes då.. alldeles för väl, för på sistone känns det lite så för mig.
Av erfarenhet vet jag att man inte ska ropa hej förrän man är över ån men wtf, man lever bara en gång och det är faktiskt alldeles för sällan jag blir varm om hjärtat på detta sättet så jag tänker fan njuta av det så länge det varar.

Idag har en fredag passerat. Jag ska jobba lördag och jag ska jobba söndag. Nu i veckan ska jag lämna handpenning på håret sen blir det fixat i mitten av september då de hunnit beställa och dreada det i förväg. På torsdag packar jag mitt skit och sticker. Till Värnamo. Till Babbi. Jag stannar hos henne till på Lördag och då ska vi ha hunnit avverka några liter latte, någon natts prat och en dags shopping. På Lördag åker jag till Göteborg där jag ska åka berg & dalbana för första gången. Inte bokstavligt talat men jag ska hem till I. Rollercoaster galore.

That's my 2cents worth.

-/missmaddis


Nu hände det - Min tur.

Jag anade det häromdagen, jag kände av det. Hela kroppen signalerade inom mig att någonting var på gång att hända i min kropp. I gårkväll blev det tydligare, så pass att jag kände att jag omöjlgtvis kunde missta mig och i morse, min vän.. i morse fick jag det verifierat. Det är så. Det är sant. Jag kände att det började redan när jag slog upp mina sömndruckna ögon och skulle gäspa. Det kändes inte som det brukade. Jag förberedde kaffe och tog itu med sedvanliga morgonrutiner och när jag tog min första klunk kaffe - då visste jag det. Jag kunde inte smaka ett förbannat jävla skit. Besvikelsen är enorm när jag inte kan känna smaken av mitt goda morgonkaffe. Smaken är borta och jag är förkyld. Morgonciggen smakade skit för det smakade just ingenting men det gör mig mindre för jag kunde ju inte smaka mitt kaffe.
Jag gjorde mig iordning och efter att jag klätt på mig och sminkat mig och skulle ta på min favoritparfym mötte jag ännu en besvikelse. Jag doftade ingenting. Inte ett förbannat piss. Kunde likväl smeta på hundbajs, jag hade ändå inte doftat någonting.
Iväg med kidzen till dagis & hem igen för att dricka mer kaffe - som inte smakade ett skit. Jag undrar fortfarande varför man ens bryr sig om att dricka eller äta när man inte smakar ett skit. Hungern? Jag känner sällan hunger. Törst? Jag känner sällan törst men fan - fan för SUGET och fan för VANAN. Och fan för att vara beroende av kaffein. Så jag drack mitt kaffe som inte smakade någonting och käkade glass till frukost. Som inte smakade någonting. Visst är jag en helyllemorsa som förbjuder kidzen att käka glass till frukost men när de inte är hemma så gör jag det själv. Taskigt läge kiddo, jag är MAMMA och jag bestämmer över dig - deal with it.

image299Jag spenderade en liten stund vid msn, gjorde mig iordning och drog till bussen in till jobb. På sistone har det blivit rutin att köpa mjukglass runt hörnan och ta med till jobb innan jag börjar. Gott. Men inte idag. Glassen smakade kallt & that's it. Undrar varför jag köpte den? Åter igen - vana. Som kaffet, som ciggen.
Under hela tiden på jobb kände jag hur jag i perioder blossade upp av värme och höll på att förgås. Jag trodde det var kallt i morse när jag tittade ut och förmodar att jag varit överambitiös med kläder, med jeansen och den där jävla varma tröjan jag tog på mig.
<-

I min studio har vi spotlights. En jävla massa spotlights som avsöndrar kopiösa mängder ljus och värme. I regel är jag väldigt frusen av mig men idag fick jag smaka på vad de andra menat när de sagt att det blir varmt i studion trots fläkten jag har igång där inne. Jag svettades emellanåt, kände mig dåsig och ögonen sved. Jag tänkte att det är väl nu man gör sig förtjänt av lön - svett & tårar sägs det, nu har jag bara lipandet kvar. I studion var det bra idag, trots att jag mådde piss. När jag sen kom hem hade jag två bråkiga kidz att tampas med som jag fick natta tidigare - de var övertrötta och jag hade helt enkelt inte energin att bråka med dem. Phini somnade nästan direkt och Laaiti trotsade - som vanligt.

Så nu sitter jag här och snörvlar, känner mig sjuk som fan och ingen ork. Jag vågar inte ens tänka på att jag borde diska upp och hänga upp tvätten. Jag sitter som mest och dagdrömmer tycker jag och längtar tills nästa helg då jag åker upp till min Babbi. Jag ser fram emot min resa och planerar allt. Efter att jag spenderat tid med henne (åker upp lite tidigare än planerat) åker jag förbi GBG en sväng, jo - jag har ett snabbt ärende där med.

Det var min dagsranson.

-/missmaddis

Min resa/Mina dreads

image240Nu har internet varit avstängt hemma hos mig alldeles för länge. Det är med abstinenta darrningar jag sitter vid min dator och drömmer mig tillbaka till de dagar då jag kunde tillfredställa mitt behov om att skriva blogg, få feedback och kommentarer och att kunna hålla bättre kontakt med de mina nära och kära på länge avstånd.

image297Mina dagar har spenderats en del på jobb och en del med att hålla igång mitt liv. Kvällarna, utan internet fasade jag inför. I och för sig så är det ett ypperligt tillfälle att kunna skriva på min bok, när jag har all tid och all tillfälle i världen. Men så blev det inte. Mina kvällar och mina nätter, inpå sentimmarna har spenderats i telefon. När jag nämnde att jag och I (22åringen tidigare nämnt) pratat en hel i telefon så överdrev jag inte. 2-3 timmar om kvällarna, i telefon. Jag tror vi toppade med 3,5 timme på raken en natt. Vad vi pratar om? Ingenting.. men allt. Ni som följer min blogg vet att jag inte har problem att öppna mig, att berätta. Att diskutera, argumentera. Att mobba, pika, skämta och bara vara jag. Det funkade, tydligen, för han tycktes vilja prata mer. Han är (nästan) lika öppen och tysta minuter är det ganska få. De tysta minuter som uppstod var inte alls så pinsamma man kunde tro.
Jag är av tron att allt sker av en anledning, och att denna 22 åringen hamnat mitt i min väg, är förmodligen de högre makternas vis att motbevisa mig & mina fördomar. Det enda pinsamma med denna historien är faktiskt, att jag spenderar alldeles för mycket tid med att tänka på en människa som jag inte ens träffat. Vi har hållt kontakt med communityn, msn, via sms och telefon men jag har inte ens träffat människan. Vad bevisar det? Förutom pinsamheten, dvs. Så med det sagt är det självklart att jag måste få den saken överstökad så fort som möjligt. Om jag nu ska spendera så mycket tid med att tänka på en människa, så ska det vara en människa jag faktiskt träffat - på riktigt. Så jag planerar min resa dit. Efter Värnamo, dvs. Efter att jag varit hemma hos min Babbi och lattat/pratat/shoppat.

Det var väldigt länge sedan jag reste iväg. Så detta, måhända bara till Värnamo/Okänd ort är någonting jag verkligen ser fram emot. Det är faktiskt inget som jag bara kan göra hux flux, lite planering behövs. Jag måste främst se till att mormor inte planerat någonting och kan/vill ha pojkarna där. Jag måste kolla mitt schema på jobb och jag måste kolla mitt konto med. Om allt detta fungerar, så fungerar min resa. Men konstigt nog, är det lättare för mig att kunna åka väg, som ensamstående, jobbande småbarnmorsa än för ex ett år sedan när jag var en gift småbarnsmorsa, som inte jobbade.

Jag har varit i mycket kontakt med Manatura som jag ämnar låta ordna mina dreads. Jag hade föredragit att få det gjort så fort som möjligt, men det verkar som att han inte kan erbjuda mig någon tid förrän efter den 10/9. Jag är tacksam för detta då han nämnde att de egentligen har 4-5 månaders väntetid. Så det verkar som att I får sin vilja igenom som ville jag skulle vänta med dreads. Nåja. Jag får låna tålamod av någon.

-/missmaddis


Motbevisad av en 22-åring

Historik
Efter min separation förra året hände något, för mig, bisarrt. Vårt förhållande dog på en lördag och redan på måndagen började min telefon att ringa och pipa. En gemensam bekant (fd kund till mitt ex) hörde av sig till mig och vipratades vid på ett sätt vi inte gjort innan där han bl. a talade om att han faktiskt sedan innan tycker jag är snygg. Med en rejäl dos osäkerhet och misstänksamhet undrade jag vad det var som egentligen pågick. Och efter att jag fått den enda tillit jag hade krossat, kände jag att det där måste vara någor filurt.. Har de planerat detta? Han & mitt ex, dvs. Är det en hemsk plan för att "sätta dit" mig på något sätt? Inte långt därefter ringde en annan manlig bekant, som ville boka tid för att tatuera sig. Jag förklarade fallet, att vi separerat och att han själv får ta kontakt med mitt ex. Efter samtalet fick jag ett sms.. ett väldigt oväntat sms. Samma osäkerhet fick mig att ta tag i min mobiltelefon och bara stirra på den, skaka den lite för att se om det kanske bara var ett fabrikationsfel. Det kändes bisarrt, att så fort jag nu blivit singel, när inte ens mina lakan hunnit svalna, ville män redan komma och värma mig - mig. Jag. Av alla jordens kvinnor - mig. Jag som aldrig ens varit på "marknaden", som aldrig stått på någon lista. Jag kan inte påstå att jag är/var en kvinna som män tittar på två gånger (oavsett vad andra tycker, såhär känner jag). Eller jovisst, stirrar för mina tatueringar & piercings skull men inte för att de skulle tycka att jag är vare sig vacker, söt, snygg eller sexig. Så föreställ dig min wtf-reaktion. Och om mer, föreställ dig min ..WTF!!?!- reaktion när det fortföljer på detta sättet. När inte bara en till utan två, tre, fyra.. massa andra killar, allifrån 20års åldern upp till de övre 30, kontaktar mig och de tycker samma sak och ja, de första ville samma sak. Jag säger det.. det är bisarrt. Jag visste inte hur jag skulle hantera allt detta i början - vad fan säger man? Jag hade ingen erfarenhet av detta och var enormt osäker. Jag hade svårt att tro att de menade vad de sa när de bedyrade hur vacker, sexig & snygg de tycker jag är. Men efter ett tag, när man hört det så det räcker känns det som "Ja ja. Det blir nog bra med den saken."

Jag minns särskilt i höstas när min telefon började ringa något så enerverande. Två killar (bägge fd kunder) i 21,22 års åldern började plocka upp kontakten med mig. Varav den ena är sambo. Jag har ingenting emot att prata och vara vänner men åldersskillnaden gjorde sig påmind väldigt markant, väldigt snabbt. Jag är, trots allt, snart 30 och mamma. Jag har inte mycket att komma med när en 22 åring ringer mig mitt i natten, as-full och vrålar med sina pubertala polare i bakgrunden "WOOOO SKA'RU HIT Å SUPA MÄ OSCH?!" - Öh, nej? Jag ska upp 6 på morgonen och byta blöja på mina kidz. Sen ska det göras frukost. Sen ska det borstas tänder, kläs på och sen väntar dagis, serru. "WOOHOO, FÅR JA KOMMA HEM TE DAJ LITTA DÅ?!" - Öh nej tack. Helst inte. Som svar på det fick jag höra att jag är tråkig. No shit, haha. Det stod klart att vi inte hade mycket gemensamt alls, jag & grabbarna från i vintras. Ingen av de var mogen tillräckligt, intellektuell tillräckligt eller faschinerande tillräckligt för att jag ens skulle bli det minsta intresserad, ens för att sitta över en kopp kaffe. Efter några månader mötte jag en annan 21åring. Han känner jag visserligen sedan tidigare. Vi träffades en kväll och pratade lite och han berättade om sitt liv de senaste åren och hur han levde nu, vad han gör & vad han gillar. Samma sak igen. Vi hade ingenting gemensamt och det var givet. Han dög knappt till den enda sak man kan ha lammkött till.

image298Så med det sagt, jag har nog inte mycket gemensamt med en 21,22 åring, vill jag tycka. Ingen har i alla fall lyckats fånga mitt intresse tillräckligt länge. Visst kan jag uppskatta ett samtal om väder & vind, appropå ingenting & "Hur är läget" men skulle vi kunna umgås? Jag lever gärna efter "tills motsatsen bevisas" och vill gärna påstå att en motsats bevisats då jag faktiskt spenderat nätter med att prata med en 22 åring i telefon och inte kommit i säng förrän långt in på nätterna/tidiga morgnar. En 22 åring som är väldigt smart, verbal och enormt trevlig (och förbannat snygg). Som lärt sig hur man lyssnar, hur man frågar och hur man pratar. En 22 åring med humor som faktiskt matcha min i  mån och vi kunde skratta tillsammans. Någonstans inom mig hör jag fortfarande "Orka, maddi.. 22 år gammal, wtf.." Men jag fick höra av en väldigt nära vän att jag har en tendens att hänga upp mig på det där med åldern. För det är ju så, att alla människor kommer från någonstans och har gjort någonting och har någonting att berätta och det - bland annat det pratade jag och 22 åringen om en natt. Det visar sig att jag tyckt för mycket och trott för mycket och kanske till och med generaliserat och dömt ut alla killar (och tjejer med för den delen) som inte hunnit bli lika gamla som mig. Men om jag själv tänker tillbaka och ser mig själv som ett exempel - när jag var 22. När jag var 22 hade jag mer visdom och erfarenhet än mina jämnåriga vänner efter min härdade barndom och besudlade tonår. Så vad säger att andra 22 åringar inte kan ha det? Så när vi pratat färdigt greppar jag telefonen och tittar på skärmen och undrar igen, wtf.. 22 år - ung. Men.. men.
Tilläggas bör, att mitt senaste 4åriga förhållande, fyllt av lögner och bedrag sedan vår första dag, har ärrat mig med enorma tillitsproblem och en misstänktsamhet utan dess like varvid jag nästan alltid utgår från att killar alltid talar osanning. Att allt som kommer ur deras mun är lögn. Jag är medveten om detta och kan ibland komma på mig själv med att tänka "Ja, eller hur.." när jag pratar med en kille. Jag är således också medveten om att jag förmodligen låter många fina fiskar simma förbi mig. Men jag har även känt/känner att jag inte vill ha något förhållande och tycker att jag varit/är tydlig om detta med alla killar jag träffar. Men det betyder inte det att jag låst och reglat alla mina fönster och dörrar.



Ålderskillnad
Och det här med ålderskillnad, vad är det för jävla system egentligen? Det är 9 år mellan mina föräldrar och ingen säger ett ord om det. Tilläggas bör att pappa naturligtvis är äldre än mamma och det gör ju hela saken okej - för det är ju så det ska vara, killen ska vara äldre?
En av mammas väninnor gifte sig med sin 5 år yngre make. De har en gemensam dotter tillsammans och har nu varit lyckligt gifta i 17 år. De klarade det. Min mammas andra väninna, hör & häpna, är gift med sin 13 år yngre make. De har nu en gemensam son tillsammans efter ett 4årigt förhållande och de tycks trivas tillsammans. De största problemen med dessa förhållanden är oftast omgivningens. Omgivningens problem med att kvinnan har en yngre kille. När släkt, familj och nära vänner inser att de inte kan göra mycket åt saken, om nu de lyckliga tu står fast, så vinner paret sin acceptans. En av mina närmsta vänner har också en yngre pojkvän och de har varit tillsammans i några år och älskar varandra och trivs tillsammans. Så jag kanske borde lägga ner mina fördomar och kanske till och med ge vissa killar en chans, en "fair-trade", innan jag dömer ut dem på förhand? För som jag sa, jag har nuj suttit uppe flera nätter och blev motbevisad, av en 22 årig jävligt fin kille. Vi har pratat väldigt mycket, väldigt länge om väldigt många saker och jag slutar inte förvånas. Så mycket för fördomar. Jag erkänner mig motbevisad - för han & jag.. har mycket gemensamt, vill jag tycka.



-/missmaddis








De har ihjäl varandra.

Barnen har ihjäl varandra..
Jag älskar mina barn. Ni som läser min blogg bör veta detta nu. Jag gör allt jag kan för mina barn - för de kommer först. Det står överallt - ante omnis mea familia (min familj före allt annat). Men ibland.. ibland kommer jag på mig själv med att sucka tungt och undrar var fan jag kan gömma mig nånstans - där de inte hittar mig. Barnen, alltså. Dagar då jag har slitit i mitt hår så mycket att jag likväl kan skita i mina dreads för jag håller på att bli barhuvad. Dagar som igår förmiddags. Jag trodde mina barn höll på att ha ihjäl varandra. De tetades enormt, det slogs och spottades, skreks & gräts och jag visste varken ut eller in. Det kändes som om jag inte gjorde annat än att gnälla..

Jag
: "Phini, sluta slå boetie och sluta skrika, vad är det som händer?"
Phini: "Mamma, Laaiti är en bajsunge, han SLOG mig!"
Jag: "Men Phini, du får inte slå tillbaka, säg till Laaiti att han inte får slå dig"
Phini: "LAAITI, DU ÄR EN BAJSUNGE!!!"

Så mycket var det med det. Både jag och Laaiti fick stå ut med att vara bajsungar hela dagen.
Hela förmiddagen hoppade de på varandra, bet varandra och försökte strypa varandra. Vad fan hände med syskonkärleken..!? "Åh dina barn kommer ha nytta av varandra och ha kul & leka eftersom det är sådan liten ålderskillnad mellan dem" - Yeah, right, my ass.. de hatar varandra som oftast.
Men iofs, det är konstigt det där med killarna. Antingen så hatar de varandra eller så kan de inte vara utan varandra. VId några gånger när vi varit ute & gått som Laaiti bara stannat på vägen har jag sagt att nu går mamma, då får han stanna där om han inte följer med. Phini reagerar med att bli jätte ledsen och sätta sig ner där han står "Nej mamma!! Min Laaiti ska följa med..!!" - Antingen eller.. Varför kan det inte finnas ett mellanting, nått sådär magiskt lagom där de bara accepterar varandra? För det vore frid.
Men det finns en lösning på varje problem. Efter att barnen gett varandra åtskilliga blåmärken och vi hade ätit lunch tillsammans packade jag ihop min avkomma och tog en promenad. Vi gick till en lekplats där jag tänkte de skulle få härja fritt & springa av sig den där energin som det tar att puckla på varandra. Det blev mycket bättre. De lekte med varandra och hade kul. Efter det gick vi till ICA och köpte glass. För glass måste man ha på varma sommardagar.
image296


Intressefång
Så när det var dags att sova ville Phini att jag skulle vila i hans säng hos honom och det gjorde jag - och somnade. För det finns inget mer rogivande än att lyssna på ett barns regelbundna andetag. Jag vaknade en timme senare, pussade på Phini och gick upp igen. Jag var enormt trött och funderade på att faktiskt lägga mig, redan då, vid halv tio på kvällen, men att jag skulle kolla mail osv innan.
Där fastnade jag. Vid datorn. Någon fångade mitt intresse och jag kom inte i säng förrän runt två eller så. Babbi ringde en stund också och vi drog snabba resuméer om vad som hänt på sistone innan jag satte mig vid datorn för att.. konversera med mitt... mitt..  intressefång.

image240Min blödande klitoris
Min Alice gör ont, appropå ingenting. Min lille son skulle klättra upp på mig i morse när jag sov och satte sitt knä rakt mellan benen på mig, vilket faktiskt gör ont i vanliga fall men som gjorde något så djävulskt ont i morse. Jag kråmade mig som en kille efter en hård pungspark och förbannade alla de gånger jag själv faktiskt sparkat killar mellan benen. När jag sen gick upp och gick på toaletten såg jag hur min klitoris omedelbart svullnat upp och att det rann blod mellan benen på mig. Det var det jävligaste.. min klitoris blöder.

-missmaddis - ni glömmer väl inte att rösta på min blogg!




Idag rekommenderar jag att ni alla drar iväg och lyssnar på denna ljuvliga rösten, rösten som gör mig alldeles knäsvag och får mig att sucka drömmande : Klicka här

Mitt lammkött (Mattias)

image293

image295


Haha. Msn är kul. Mattias är söt som fan (och lammkött som satan).

Jag uppskattar.

Tänk att jag, med min bakgrund av övergrepp, mobbing och misshandel gått från ett genuint människohat till att faktiskt börja älska människor. Inte bara de som jag själv valt in i mitt liv - mina fenomenala vänner, utan även främlingar. Främlingar, som inte behöver, men som uppmuntrar mig, stöder mig och visar omtanke. Några rader med uppmuntran, någon kommentar då & då kan göra stor skillnad. Och jag uppskattar det och mår bra av det.
Jag har fått några kommentarer på sistone som betytt mycket för mig.
Ex på kommentar jag fått på en community jag är medlem i som gjorde mig riktigt glad:

 (namn)  F26, Idag 20:46
Ja måste bara säga, att du e fannimej den coolaste bruden ja nånsin "träffat"/läst om. Det du gått igenom, det du GÅR igenom. Du e otrolig. Du står dig stark! Ja skulle vilja ha dig som vår Statsminister Keep being you!

 (namn) P30, Torsdag 12:e juli 14:12
Det blir inte något mer jobbande idag. Har just insett hur fängslande du skriver. Här ska läsas vidare....



Här är exempel på guldkornskommentarer jag fått i denna bloggen:

Malin om Jag har lärt dem att ÄLSKA
Jag tror du är en av världens bästa mammor...


Ellen om Hormonbaserad jämlikhet
Jag tror jag är förälskad i dig, trots mitt äktenskap och mina barn ;-) Du sätter så ofta ord på det som jag och garanterat många med mig tänker...så TACK för att du bloggar :-D


alma om Jag kan ANDAS igen
I hear you! kunde inte sagt det bättre själv (därför läser vi vår heliga bibel = maddis blogg då hon lägger fram de där orden man aldrig själv får ut på ett sååådant genialt vis) och slänger på en fet kram med! ;)

Jasas om Jag kan ANDAS igen
Jag håller med Alma! Denna sidan är fan min heliga bibel! Och beroendeframkallande också. :D Kraam!


Micha om PPE - NEJ till LOSERS
Hej gumman! du ska veta att ja röstar på din blogg som en galning...haha...det förtjänar du...man fastnar i din text å kan inte sluta läsa förren det tar slut..va stark min vän så ska du se att allt löser sig till din fördel..men stark vet vi ju att du e...om man läst om dej innan...ha det bra..puss å kram

CHarlotte om Marshmallow FLUFF & Shrek the th...
Hej! Jag är ett stort fan av din blogg, läste den på lunar förut men är grymt dålig på att kommentera... Iaf så är du sjukt stark mamma och människa! Beundrar dej och din beslutsmhet enormt!

Jasas om Jag kan ANDAS igen
Jag håller med Alma! Denna sidan är fan min heliga bibel! Och beroendeframkallande också. :D Kraam!


Gabriella om Habanero-kaxig
Jag tycker att denna blogg var mkt intressant att läsa iaf, och den handlade inte om något negativt! Men visst är det som vi sagt :/ Jag hoppas iaf inte att jag får läsa något sånt av dig på mkt länge, fast du är mkt duktig att formulera dig när det handlar om negativa saker. Vi läsare har ändå din självbeografi att "se fram emot".

Gabriella om Mina sillisar!
Jag är så glad för din skull! Äntligen. Och tack för du ringde mig igår. Det betyder mkt. Jag önskar dig o dina nya bröst all lycka ;) Loveloo!


Kan man något annat än att le och uppskatta..


...appropå uppskattning - Karin kom och hälsade på oss idag med present till pojkarna. Gud vad mina söner är älskade från så många håll när mina vänner kommer helt spontant med kärleksgåvor.. Karin har haft ett projekt på gång till pojkarna och kom över för att lämna det idag. Pojkarna fick as-coola döskalle gardiner! Riktigt coola, som hon faktiskt sytt upp åt pojkarna själv. Tack igen Karin, tack så mycket. Både pojkarna och jag älskar gardinerna och uppskattar det mer än du anar.

image291 image292




Vår dag var för övrigt helt underbar, solen sken och jag har fått sola lite under tiden som barnen badade i pool, åkte elbil och skuttade omkring i en vattenspridare. Precis som barn ska när det är varmt ute :) Karin, Madde, Jenny & jag satt och snackade och umgicks och jag måste få lämna en tanke till Madde, som slutat röka för några dagar sen. bra jobbat, babe. Jag är stolt över dig.


Jag piercade mig själv.. i underlivet.

Min första vertikala klitoriskappa...
... gjorde jag ikväll. På mig själv. Kan du tro det? Jag kan knappt tro det själv.
Om du läst min blogg sedan innan och följt min resa genom min anemi och mina obligatoriska sprutor så känner du redan till min nålfobi, hur rädd jag är för nålar och fullkomligt hatar sprutor. Att jag sen vågar pierca mig själv i underlivet, så nära klitoris, är ofattbart. Jag vet inte var modet kom ifrån. Men du ska veta det, att aldrig någonsin - har en piercing tagit längre tid för mig att göra. Aldrig mer har jag skakat så mycket på handen när jag piercat. Jag har inga tänger hemma så det fick bli på frihand till råga på allt men jag kan med glädje annonsera hur klockren den blev (nej, bilder kommer inte publiceras).
Jag tryckte lite, jämrade mig lite, tryckte lite och jämrade mig lite men gav mig fan på att jag skulle få klart det. Jag har ju velat detta länge nu men det är knappst troligt att jag låter min chef göra det? Eller att jag skulle gå till våra konkurrenter? Då fanns det bara en möjlighet kvar & det är att bita ihop och köra en nål genom underlivet på mig själv. När det äntligen var över och jag hade med skakiga händer lyckats skruva fast kulan, ringde jag upp
Babbi och jämrade mig. "JAG GJORDE DET" - för hon visste att jag planerade göra det men jag hade sagt åt henne att inte "hoppas"  för mycket. När jag pratat klart med henne ringde jag upp Cindy. Klart att min Cindy ska få veta. Hon är mäkta stolt över mig och jag kan faktiskt säga att jag också är stolt över mig själv. Jag kan inte fatta det..

Tjejer & sexparty..
Innan sexpartyt, kom Jenny och Karin hit. Jenny hade bett mig sminka henne & platta håret så jag fixade till min flicka så fint jag kunde. Jag tyckte det kunde vara intressant att se henne med inspiration av min egen sminkning och tills hennes kortkort blev hon en riktig primadonna och det är synd, kan jag tycka, att vi itne var ute mer än vad vi var för att visa upp henne. Så här blev det...

image288


Väl hemma hos Madde bjöds det på mat. Jag undrar om Madde planerar att göda mig för det var jaevelen vad hon ger mig mat som oftast. Hon bjöd på wiener med pastasallad och det var välkommet gott. jag hade inte ätit ordentligt och faktiskt inte heller planerat det heller. Men med mat i magen kunde jag lätta klara alkoholen under kvällen.
Sexpartyt gick bra, det var kul och inte alls så fnittrigt som jag hade föreställt mig. Jag blev förvånad över hur öppna alla tjejerna var med sina "En sån har jag!!" och "De där har jag hört är bra, kan du demonstrera?" Jag kände mig något utanför med lite erfarenhet, jag tycktes vara en av de få som aldrig ägt en dildo. Allt som allt var det intressant då jag aldrig varit på ett sexparty innan. Man får en helt annan syn av sexleksaker när man går på ett sådant party och jag kan varmt rekommendera det. jag har själv skrivit upp mig som värdinna för ett eget party och tänkte ta det i samband med en "girls-night-out" för visst kan det vara intressant?
image289



Efter sexpartyt tog vi en sväng ner till vår lokala pub. På vägen fick vi dumpa av en as-kalas-full-som-en-allika-Charlotte. Hon belv stöttad av både mig och Tessi. Hoppas hon hade kul i alla fall. Nere på puben blev jag stannad av en tjej som sa att hon läser min blogg. "Fan vad bra din dagbok är!" Jag hade ingen aning att hon läser den, men det var kul att få träffa någon som läser och uppskattar min blogg. Det var inte mycket folk på puben och vi hängde med Björn till en fest. Det vimlade av en massa 17-18 åringar och kände mig gammal och jävligt out of place. Det var en av våra vänners lillbrorsa som var där och det tycktes gå ganska lugnt till. När vi står utanför huset där festen var kommer en liten ung blondin fram till mig och säger "Jag har sett dig på bussen! Jag sa det till min mamma, att du har en cool tatuering i pannan". Kul att bli ihågkommen, men det är förmodligen inte ofta man ser en tjej med tatuering i pannan - klart man minns det.

Allt i allt, var det en bra kväll. Jag var hemma i någorlunda tid och spenderade min promenad hem i telefon med en väldigt intressant person...

-/missmaddis, som fortfarande inte kan tro att jag piercat mig själv i underlivet....


Sexparty, dreads, dagens ros & Babbi ÄGER.

Ikväll blir det sexparty hemma hos Madde.
Jag tar med Jenny & Karin. Charlotte och Tessi kommer och allt som allt blir det mellan 15-20 kvinnor med en jaevla massa dildos. Hur i helvete ska detta sluta..?
Sitter med blåsvart i håret och suger fortfarande på karamellen om att införskaffa mig massa dreads. Långa. Svarta. Jag kontaktade en frissa i Malmö från deras hemsida och fick ett snabbt svar som jag inte var beredd på;

image285

Jag och Babbi äger internet.
 Bara så duvet om det.
Vi är dina överkvinnor och det för att vi är snygga.
 
image286






Sen ska ni alla veta just hur underbar min vän
Gabriella är som faktiskt förärade mig detta;

image287

Citronmums på pizzeria

Två inlägg på en och samma dag, kan man göra det utan att verka för överambitiös och lukta jag-har-inget-liv? Here goes.

Jag hämtade mina barn idag runt tre, just precis efter mellis. Jag har inte haft möjlighet att hämta dem på ett tag, det har mormor skött då jag inte kunnat. Sedvanligt smågnäll från just den där sura fröken på Laaiti's avdelning. Den där fröken som jag faktiskt tycker minst om. Av någon anledning så ska hon alltid gnälla om något, påpeka någonting och lägga små pikar här och där. Jag  är faktiskt inte korkad men jag vill inte ta vissa diskussioner framför mina barn och att pika har aldrig varit min grej, jag är mer för rakframhet.

Vår treminuterspromenad hem tog några femton minuter som vanligt men vädret tillät det. Vi kom hem och jag fick komplimanger av Phini att jag städat och städat deras rum med. Nu sedan de fick sitt nya rum är Phin mer enträgen om att där ska vara städat (om man bortser från morgonens kiss-marathon). Tack & lov för det. Jag diskade undan och plockade undan lite smågrejor, satte igång en maskin tvätt sen sminkade jag mig och tog på lite schysstare kläder. Jag strök en kortärmad skjorta till Phini, satte på Laaiti den gråa tshirten med döskallar och gjorde varsitt armband till dem som de älskar - naturellement med döskallar. Phini har snott mitt halsband. Mitt blingbling döskalle halsband. Han har haft det på sig hela dagen på dagis med och han sover med det på nu.

Vi mötte upp mina föräldrar här utanför och gick till pizzerian tillsammans - morfar bjöd på middag idag. Barnen fick dela en gigantisk barnvesuvio och jag tog en barnportion lasagne. Om de kallar det där barnportion så kan jag mer förstå de överviktiga barn som föräter sig. Fy i helvete. Som med barnpizzan - enorm. Mina barn orkade knappt äta hälften av hälften av barnpizzan. Laaiti vräkte i sig de vuxnas tomater & gurka och Phini mumsade sin pizza som om han aldrig fått mat förr. De får så sällan skräpmat så när det bjuds är det mums. Vi bjöd Laaiti på citron som han faktiskt tyckte mycket om. Jo jag vet, mina barn är originella som föredrar fisk framför kyckling, banan framför kakor, ärtor & majs framför kött & gärna smaskar citron. Vi kom hem och jag tänkte att barnen kunde vara uppe en stund extra ikväll men tji fick jag då min övertrötta 3åring somnade lite innan 20 på soffan. Raklång-godnatt.

image283
image284

Alma, B12 & ett nerpissat rum

Alma
Jag fick träffat Alma igår. Att se henne med bebis i famnen, som mamma, är något nytt för mig. Vi har inte träffats på väldigt länge men hållt kontakten hela tiden. Alla de gånger vi planerat att träffas har det alltid blivit något förhinder. Så igår, när Alma var i Malmö föll det sig naturligt att hon hälsade på mig på jobbet. Eftersom Alma är en av mina trognaste läsare var det klart att hon redan känner til mitt jobb, och redan "känner" min butikschef Cindy. Klirrat. Jag kom tillbaka från Kahls och där stod hon. Min underbara vän Alma med en underbar liten bejbis i famnen. Alldeles ljuvlig är han, hennes son. Han har en makalös kalufs som man sällan ser på bebisar. Han är en 10-poängare och det gjorde Alma med karl bra. Tack för att du hälsade på Alma och tack för ditt ekonomiska bidrag till India. En puss till dig och din son och en kram åt din karl!
http://almakakasi.blogg.se/

B12
Idag var jag iväg och fick min spruta som jag för övrigt hatar. Intensivt hatar. Hata nålar - hata att bli stucken. Jag fick vänta i lite över en halvtimme för att sköterskan som skulle ge mig spruta var försenad. Det spelade mig ingen roll, det var nästan skönt att sitta där nästan själv och bara gå igenom tidningar. Hon berättade att hon haft problem med datorsystemet och därför varit försenad i flera dagar. Hon fick färdiggnällt och beklagade sitt gnäll. Alla har sina dagar. Jag gav henne ett leende med ett "lycka till och tack så mycket" och hoppas att det kunde kännas bättre för henne med åtminstone EN patient som INTE gnäller på henne..

Piss
Jo. När jag vaknade i morse till en liten helnaken tvååring var min omedelbara fråga "Var är din blöja?". Laaiti ilade iväg igen och kom tillbaka med två använda blöjor som han dumpade på min säng brevid en yrvaken maddis, likt en katt med en fångad mus. Han log från öra till öra och jag kunde bara ana hur detta skulle sluta. Jag gick upp ur sängen och närmade mig destination "Barnrum". Deras bord & stolar var upp och ner och golvet var blött. Inte småstänk utan blött, som om golvet nyss blivit tvättad. Visserligen - med kiss. Mina barn (jag vet egentligen om det var bägge eller bara lillkillen) har alltså haft någon kissmarathon på sitt rum. Jag suckade och frågade vad det gjort & varför. Jag ämnade inte inleda någon diskussion innan jag ens hunnit piggna till så jag gick ut i köket, satte igång kaffekokaren sen gick jag tillbaka till killarnas rum, tog Laaiti's fuktiga hand och skulle ta med honom till badrummet. Han halkade i sitt eget kiss med ett KLATSCH på golvet och hade nu urin på hela kroppen. Han fick hoppa in i duschen, vilket inte är populärt (de föredrar att bada) och jag förklarade för honom att han var tvungen att duscha bort kisset. Efter att de bägge två var rena och garderade med torra blöjor fick de rostade bullar till frukost och jag kunde få en latte.
Vi ilade iväg till dagis som inte visste att barnen skulle vara där idag, jag måste fumlat med mina papper. Inte konstigt, jag har lämnat in 3 lappar till vardera avdelning och mitt sommarschema blev ändrat en sådär 5 ggr. Men det gick bra ändå.

Gott & Blandat
Fick papper från min advokat idag. Privat blogg senare om det :) Jag har fortfarande inte fått mina skattepengar - har du det?
Tack för alla kommentarer jag får - jag uppskattar ALLA men är förbannat superkass på att svara. Men tack till tjejerna som kommenterade mina tuttar - haha. Tack!
- Ang inlägget om strl 32 & 34 tror jag att somliga kan ha misstolkat min poäng. Det är inget fel alls med att ha mindre storlekar (erkänner taskigt ordval om anorexia), jag har själv allt från strl 164 till 36, men köper strl 38 som oftast. Min poäng var att det borde sorteras mer i butikerna. Att ex strl 32-36 på en avdelning för de som är smala, 38-42 för det "normala" och 44-52 för de som har lite mer booty? Inte bara för att underlätta shopping då man förmodligen hade hittat sina kläder snabbare utan även för att de som är strl 38/40 inte ska behöva känna sig out-of-place.. för den känslan är horribel. Hoppas ni förstår min poäng, jag klankar inte på de som ÄR anorektiker, de som ÄR bulemiker (jag har själv en ätstörning), de som sägs vara NORMALA och de som är överdrivet jävla feta. Jag skiter faktiskt i vilket. Jag har som sagt varit både det ena och det andra - each to their own.


-/missmaddis



Gillar du min blogg? Rösta gärna på mig
 
image280

Minnen från förr [plågoandar] + shopping

Min raraste Cindy...
Det känns som om dagen idag var bättre. Det var Cindys första dag på jobbet idag efter en 4 veckors semester och resa till Cypern men nu är hon tillbaka och det känns underbart. Hon är makalöst inspirerande och jag känner mig aktivare när hon är där. Det känns inte som att man jobbar. Hon blev besviken på hur arbetet tycks stagnerat under hennes frånvaro och jag håller med. Jag tar inte på mig all skuld, jag har åtminstone gjort NÅGOT. Men det är en annan historia. Välkommen tillbaka, Cindy.
Jag var och shoppade innan jobb. Köpte en rosa tröja på Vero Moda för en dryg hundring. Sen införskaffade jag inneskor med från Wedins, eller ja, inneskormankangåutmedommanvill. Efter jobb tog jag en vända till Åhléns och köpte flip-flops. Jag ville ha ett par öppna skor, någorlunda bekväma men relativt schyssta - ROCK ON, jag hittade dem. Här ska ni se..

  


Och naturligtvis ska ni få se kjolen jag köpte med..
och som jag för övrigt hade på mig på jobbet igår, så här såg jag ut på jobb igår.

image277


Madde & Kevin
Madde och Kevin kom och hälsade på igår. Det var meningen att hon behövde lite hjälp men efter lite överläggning, tips & råd så bestämde hon sig för att följa mitt smakråd och starta sitt projekt. Barnen kollade lite på film innnan de poserade för mig med kameran. Nu ska ni se våra underbara barn..!

image278
Laaiti, Kevin & Phini


image279
Kevin & Phini är King Kong. Det ser ni.. väl?


Minnen från förr
Appropå igår.. Igår när jag satte mig på bussen in till jobb, såg jag en kille snett bakom mig. PL. Jag minns honom då vi gick i skola tillsammans på IV. Han och jag drog inte jämt. Jag hatade honom och alla hans vänner och minns än idag då han stal min cykel. Jag letade upp hans telefon nummer och bad honom lämna min cykel. Konstigt nog så gjorde han det och knackade på dörren för att tala om att min cykel stod utanför. Jag ladda upp med en rak höger och drog han på käften och skrek "Du ger fan i att stjäla från mig, man tar för fan inte andras grejor!" Hans svar var simpelt och koncist - "våld löser ingenting" - visserligen kan jag tycka nu i efterhand men det kändes jäääävligt gott.
Så när jag såg honom på bussen var det sådana saker jag mindes om honom. Han hoppade av en hållplats innan mig och det var inte mer med det. Men när jag sen kom hem den kvällen gick han med en annan kille jag känner till, som stannade och frågade hur läget var. Vi utbytte några ord innan jag vände mig till PL och frågade "Och hur är det med DIG? Det var ett tag sedan". Med ett tvekande "Det är bra" frågade jag om han inte kom  ihåg mig. Och det gjorde han inte. Jag berättade mitt namn och hur vi egentligen känner varandra. Men han kunde inte placera mig. Jag berättade att jag visserligen är 72 kilo lättare.. och förr hade jag blont lockigt hår, jag förebrår honom inte att han inte kan placera mig. Vi pratade en stund och han var super trevlig. Nästan FÖR trevlig. Sådär som det känns som om han visst minns mig men låtsas inte om det. Det var rena twilight zone, att HAN var trevlig.  Minnen från förr ja.. när mina gamla plågoandar inte känner igen mig utan allt det vällande fettet, när några av dem till och med tittar två gånger - då har man lyckats.

image280


-/missmaddis

Gårdagens RIS & ROS [ny kjol]

Porttelefonidioti
Vi har fått nya porttelefoner som vår hyresvärd tyckte vi skulle ha. Jag har ännu inte förstått motiveringen men det bir nog bra med det. Telefonerna installerades för någon månad sedan men blev inkopplad häromdagen. Problemet är, att ingen förklarat hur det riktigt går till. Manualen till porttelefonen är bedrövligt lögnaktig då det inte fungerar att ex öppna portjävelen. Pappa kom över igårkväll och jag satt i soffan med barnen och gosade en stund innan nattis. Jag hörde ett ring ring men trodde det var TV'n som jag knappt tittade på. Efter upprepade enerverande ring gick jag ut i hallen och såg att porttelefonens lampa lös. Jag lyfte luren, tittade på den en stund innan jag satte den vid mitt öra och frågade "... hallå?..".
Pappa ville bara hämta sin keps han glömt här. Så jag tryckte på den mest logiska knappen - den med en nyckel på. Ingenting hände. Jag tryckte igen och höll knappen inne ett tag men det fungerade inte heller. Hur jag än tryckte och vad jag än tryckte så blev pappa ståendes utanför som ett fån. Om bara hyresvärden kommit på den briljanta idén om att förklara för oss hur i helvete det fungerar när manualenbrister? Och kanske - bara kanske - delge oss koden för att komma in i trapphelvetet. För det finns en portkod men någon har glömt att tala om vad det är, för oss hyresgäster. Moderniteter. Inte bara det.. för våra brevmän har inte heller någon kod, för jag har inte fått nån post. Inte ens REKLAM.

Phini's extrem-enorma period
Phini är verkligen inne i en mammig period. Han är enormt pussig. Och eftersom de är pussiga helt generellt föreställ er hur det är nu. Jag plattade håret i morse, då kom Phini och vile pussas mellan tuggorna på sin fullkornsbulle, flera gånger om. På väg till dagis springer han fram, tar tag om mitt ben och pussar mig på låret och säger "jag älskar dig mamma.. och jag älskar Laaiti med". Efter att vi lämnat Laaiti på  hans avdelning, just som vi kommit ut i den stora allsalen, ställer sig Phini framför mig, slänger bak huvudet och putar med läpparna. Naturligtvis fick han pussar vid alla tillfällen och jag besvarade hans mjuka "jag älskar dig" med att tala om att jag älskar honom med. Synd att det är periodvis som han är så extremt-enormt kärleksfull. Men bra att både han och Laaiti alltid är kärleksfulla och att pussas med mamma (och mormor naturligtvis) är en obligatorisk medicin för hjärta och själ.
Det jobbiga med denna extrem-enorma perioden är att lämna på dagis. Phini vet att jag ska gå. Han ser ledsen ut just som vi kommer fram till hans avdelning, han hänger med huvudet och hälsar inte på någon. Det finns ingen aktivitet i världen som han vill sysselsätta sig med för han vet, att mamma snart böjer sig ner, ber om en puss och talar om att hon ska gå nu. Så i förberedande syfte håller Phini tag om mitt ben vart vi än går och han  vägrar släppa. Och precis, när jag böjer mig ner lite hör jag min son tjuta "nej mamma!" Han vill inte lämna mamma. Han vill följa med mig till jobbet, har han sagt. Jag försöker visa lite olika saker att göra men ingenting tycks intressant. Han ålar sig upp tills han till slut befinner sig i min famn och håller tag om min hals med ett krampaktigt tag. Jag pussar på honom och berättar att mamma måste jobba men vi ses lite senare. Ingenting hjälper. Jag hade förmodligen stått där hela dagen om inte fröken hade sagt "jaha, Phini, vad vill du hitta på då.. kom här så ska vi se vad vi kan göra" och tar tag om Phini och drar honom loss ifrån mig. Ni som själva är mammor och kanske till och med upplevt detta, vet hur hjärtskärande det är att lämna ledsna barn på dagis. Gråtet jagar under merparten av dagen och den bild man har för hornhinnan är just sitt förtvivlande barn. Jag intalar mig själv att han bara var ledsen för stunden, för så brukar det faktiskt vara. När jag väl har hunnit hem (5 minuter senare) så brukar han ha lugnat sig och förlikat sig med tanken om att vara på dagis. Just idag i alla fall..

Gårdagens RIS
Igår var faktiskt en pissdag. En pissdag på jobb, dvs. Inte ofta jag faktiskt känner så men så var det faktiskt. Inte nog med att Cindy har semester och jag saknar henne vansinnigt utan Lasse var en odräglig idiot igår. Jag hann knappt komma till jobb och lägga ifrån mina saker innan han börja gnälla som en pmsande tonårsfitta. Det var fel och det var fel, och NÅGON hade glömt det och MADDI hade glömt det. Anmärka & påpeka, det är Lasse bra på. Men att dumpa sånt så fort man kommer till jobb är en no-go. Man behöver faktiskt inte anmärka på allt, i synnerhet inte bagateller. So what om jag glömde öppna toadörren EN GÅNG AV TIO. Jag vet att den ska öppnas när jag stänger butiken men hade glömt det EN gång. Då är det förmodligen uppenbart att jag bara glömt det och inte gjort det med flit/varit omedveten om det. Varför ens påpeka det? Men när man då möts av detta gnäll när man kommer till jobb så förstörs en hel jävla dag. Så ska man väl inte börja en arbetsdag? Lasse har för vana att gnälla. Jag tror det är delvis för att han börjar bli gammal & inte har något bättre för sig (vi vet ju att äldre är gnälliga och riktiga pain-in-the-ass) och delvis för att det ligger förmodligen i hans natir att vara dryg & jävlig. När man sen argumenterar/diskuterar eller bara lämnar en infall av kommentar så gäller han vidare. Sen skrattade han. Som om jag var rolig? Som om jag skämtade. Argh!
Lasse är den typ av farbror som påpekar när man lagt någonting fel. Han påpekar att man inte lagt undan saxen och att man glömde den lilla lappen framme. Ingenting man gör är bra. Orka gnälla om precis allt hela tiden? Så när Lasse inte lagt undan en tång igår, gissa vem som påpekade det snabbt som fan. Och gissa varför jag gjorde det? För att han (vilket han förmodligen inte kommer göra) ska förstå hur enerverande och löjligt det är - särskilt på sättet som han säger det. Han har en enorm förmåga att förlöjliga andra och få dem artt framstå som inkompetenta och/eller dumma. Och det, mina vänner, är en väldigt elak egenskap. Men Lasse tog nog åt sig av min tång-kommentar med tanke på hans svar om "det ska vi komma ihåg". Yea, you better, ol man. Hah. Men resterande dag var fitta ändå. han sabbade mitt goda humör och det tog timmar innan jag kände att det fanns hopp om dagen. Inte nog med det, jag trodde jag slutade 18 men det visade sig vara 19. N'ästan inga kunder i butik/studio och jag var fan inte på humör.
image240
Gårdagens ROS
Jag var ju en sväng på H & M igår. Jag blev förskräckt av storlekarna 32 och 34, kommer tjejer verkligen i dem? Vi har ju visserligen PLUS avdelningar, men när tänker de inrätta ANOREKTISKA avdelningar..? För jag, som normalviktig får värsta komplexen av att rota igenom massa 32:or..
Nåja, jag köpte en kjol. Fin som fan, 249:-. Jag provade några andra kläder med som var snygga men en sak i taget.

image262










Jag har lärt dem att ÄLSKA

Jag minns det som om det vore igår. Jag satt med Phini i soffan, jag satt med benen i kors och min pojke satt hos mig och jag pussade honom sanslöst över hela hans lilla ansikte. Med små snabba pussar hann jag pricka in hans lilla näsa, hans ögon, kinder, haka, läppar, öron, ja överallt. Han log och skrattade och jag kunde inte låta bli att le och pussa honom ännu mer. Jag ville inte släppa taget om honom.
Min dåvarande man, barnens far, satt i soffan mitt emot och surade. Jag undrade vad det var med honom, han mumlade något till svar om att jag skulle lägga av. "Vaddå, tycker du jag pussar honom för mycket" - och det tyckte han. Jag förstår det än idag inte. "too much of anything is not good" brukade han säga.

Det var, och är fortfarande, som om jag är fastsydd till mina pojkar med ett osynligt band och jag vet vilken klyscha det är att säga så - men hur bättre kan jag beskriva det? Som oftast känns det som om mina barn och jag delar hjärta, som om deras små pulserande hjärtan är bitar av mitt egna.
Men jag slutade inte pussa mina barn och jag har fortfarande inte slutat och det, ska ni veta, är jag glad över.
Mina pojkar är enormt kärleksfulla och mysiga. De älskar att pussas och kramas och skäms inte ett dugg.

Häromkvällen gick jag ut på balkongen och satte mig på det låga bordet just bredvid dörren. Mina barn får inte går ut på balkongen i och med att jag rökar där och ser det som ett "rökrum" trots att det är öppet. Jag vill inte att de sitter bland rök. De vet om detta. Just som jag satt mig ner känner jag en liten hand ta tag om min vänstra arm. Jag vände mig och såg Phini stå där med det vackraste lilla sockersöta leendet, med huvudet på sne som en liten hundvalp och sa "Mamma.. jag vill pussa dig". Så jag lutade mig fram och jag fick en blöt lång puss mitt på munnen just innan Laaiti kommer framrusandes i Duracellfart med ett hojt av "MAMMA PUSS!!" Laaiti fick en likadan puss, fast något kortare då han inte tycks ha tid att stå stilla alldeles för länge (mammas duracell).
Jag sa åt barnen att de fick gå in där inne, jag skulle bara röka. Barnen lydde mig, gick in i vardagsrummet och satte sig i soffan och tittade på tv i några minuter men kom tillbaka till balkongdörren igen. Phini kom fram till mig igen, la händerna på mitt knä, tittade på mig med samma underbara leende och med låg röst "...mamma.... puss". Så han fick en puss till och jag smekte hans kind och log åt honom just innan Laaiti, åter igen, rusade fram och knuffade Phini åt sidan "MAMMA!!! PUSS!!!" Jag skrattade och sa "Ja, klart du ska ha en puss men sen får ni bägge två gå in". Jag pussade honom, vände honom om & daskade till på blöjan och Laaiti - i sedvanlig Duracell-speed, rusade in.
När jag var färdig gick jag in i vardagsrummet och satte mig ner på den ena tvåsits soffan. Phini satte sig till höger om mig och jag la armen om honom och drog honom närmre mig och pussade hans lilla huvud. Laaiti skuttade upp i famnen på mig och satte sig i mitt knä. Han tog tag om min vänstra arm och drog den om sig som om det vore ett bilbälte. Jag pussade hans huvud och log för mig själv. Så förbannat härligt. Så underbart.
Fy fan vad jag älskar dessa två pojkarna.

Vi satt och gosade en stund och jag lät de vara uppe lite längre, det var så mysigt och jag insåg just hur mycket jag saknat dem när jag varit och jobbat. Men efter ett tag var det dags för att borta tänderna och jag förklarade för dem att de skulle få gå och sova i sina nya sängar. Sagt och gjort. Phini tog det lugnt till badrummet men Laaiti ilade dit.
Vi borstade tänderna och Phini ville pussas just innan han sköjt munnen. Tandkrämspuss, mums! Jag sa åt Phini att krypa ner i sängen så kommer jag och pussar godnatt snart. Sagt och gjort. Jag bytte Laaiti's blöja och gav honom napp och även han kurade ner i sin säng.
Jag satte mig hos Phini efter att jag stoppat om honom och vi pratade om dagens händelser. han rabblade snabbt igenom allt som hänt, vad han ätit och vad han hade gjort under dagen innan vi pussades och kramades natti natti. Nästan samma procedur hos Laaiti, sen pussades vi godnatt och jag lämnade rummet.
Jag ringde upp Jenny och hörde Laaiti kalla på mig efter en stund, vilket är nästan att förvänra. Oftast är det katten som vi glömt ta med till sängen.

Jag gick in  till Laaiti och frågade honom vad han ville och fick till svar "Älskar dig". Jag trodde jag hade hört fel så jag frågade igen, vad han ville. Han svarade likadant med en låg, mjuk röst. jag kunde fortfarande inte tro jag hörde rätt så jag frågade "Vad säger du Laaiti..? Älskar du mamma?" - Ja, svarade pojken. Jag log brett och pussade honom på munnen och smekte hans kind ömt. "Vet du, mamma älskar dig med. Jättemycket!" Sen pussade jag honom godnatt och gick ut från rummet. Det var ett perfekt avslut på min dag. Denna spontana kärleksförklaring från min två-åring. Det kan inte bli bättre än så.

Så jag ångrar inte att jag fortsatt att pussa dem allt jag förmår. Att jag talar om för mina barn flera gånger om dagen hur mycket jag älskar dem. De har redan lärt sig hur man visar kärlek och de är inte främmande för kramar och pussar - tvärtom. Mina barn vet om att deras mamma avgudar dem. Jag talar om det och jag visar det. Och när jag nu ser hur de anammar detta blir jag stolt och vet att jag lyckades.

image269

image270

De sover sött i sina nya sängar!

Sumblimt meddelande


free music

Killarnas nya rum [shopping]

Ä N T L I G E N !! 



Efter 3 besök på IKEA har jag äntligen fått hem allt jag behövde för att ge mina barn ett nytt rum. I tisdags var sängarna slut och jag fick i besked att de skulle inkomma två dagar senare. Men jag köpte stolsdynor till pojkarna iaf.
Ett set till deras möbler jag ämnade köpa till deras rum och ett set till köksstolarna. Jag köpte även lamporna och mattorna som ni sett i tidigare inlägg. Jag köpte även hylla till mig, ovanför datorn.. tror jag nämnde det med..

I fredags efter jobb åkte jag in igen och de hade inte kommit in. Inga sängar. Men jag köpte i alla fall en byrå åt dem. Jag fick ett direktnummer som jag kunde nyttja för att kolla lagerstatus och det gjorde jag i morse. YES! Sängarna hade kommit in. Så Karin körde mig tillbaka till IKEA för tredje gången denna veckan och jag köpte sängarna åt dem och ett set om stolar & bord.
Så dagen idag har gått åt att montera sängar, bord, stolar, städa, möblera, skruva upp lampor, nya gardiner osv. En allt i allt bra dag! En sån dag som gör alla nytta - jag blir glad för att mina barn blir glada. Phini blev glad för den nya döskallesängen. Vad annars!

   
1. Spökbild på Laaiti. Jag vet inte hur det blev så.. men visst ser det lite spooky ut..
2. Phini's del av rummet med stjärnlampan som lyser. Sängen, sängkläderna, byrån..
3. Laaiti's del av rummet med bordet & stolarna på en hörna.



Min nya hylla ovanför min datorn. Det är här all magi sker, här bloggar jag.

Så ser det ut.


Presenter från en vän

Åh!
Min vän Jenny kom över en sväng igår. Hon hade varit och shoppat.. och köpt presenter till mig och killarna, helt utan anledning, bara för att hon ville. Pojkarna fick varsin tshirt med spindelmannen - spindelmannen äger. De fick varsitt linne med texten "Fire - watch out heat is getting stronger" och en cool tavla med en döskalle & coclacola burk som smälter över. Till mig gav hon en cool tavla med en döskalle - ett underbart kort "To my best friend" med fina dikter i. Jag fick en liten bok som heter "
Lilla boken med elakheter" och med det tillade hon att hon tycker min tunga nog kan bli lite giftigare. Spot on. Hon gav mig även en liten flaska av en utav mina favorit parfymer - Alyssa Ashleys musk.
Visst är det underbart nä ens vänner helt spontant ser om varandra. Jag känner mig enormt uppskattad.
Tack till min Jenny. Jag älskar dig.

image262





PS
 Nu kommer snart Babbi hem från sin chärlegstripp!
Saknar henne.
http://gabriellas.rattar.e.sexiga.nu/
http://babbi.blogg.se/shopping/
Laavlooo!

Jag i kvällsposten!

I dagens kvällsposten




Jag har ingen aning om vem det är, jag träffar ju så mycket människor, och faktiskt fler än en "med naglarna". Men jag vill veta vem exakt det var så att jag kan tacka & krama om. Jag blev enormt glad och känner mig stolt. Jag gör tydligen bra ifrån mig på jobb!

Tack.

IKEA, JYSK, RUSTA [shopping]

Jag drog ju iväg på lite shopping. Projekt nya sängar till mina grabbs. Min underbara vän Karin kom och hämtade mig och vi drog till IKEA först. Jag tänkte att eftersom sängarna ändå finns vid utgångarna tar vi och hämtar de till sist, under tiden kunde vi strosa på IKEA i lugn & ro och plocka åt sig smågrejor. Jag köpte en fin hylla i ek som jag ska ha ovanför datorn. Killarna fick nya sänglampor, en måne & en stjärna, nya mattor som jag tänkte de ska ha bredvid sina sängar. Det var egentligen badrums mattor men de är ju i samma material som alla andra barnmattor med halkskydd och det är ju fenmomenalt. Barnen fick nya kuddar, madrasser och lakan med. Vi gick mot kassorna och skulle hämta sängarna - som var SLUT. Eller hur, det kan ju inte vara för perfekt? De kommer in igen om två dagar så Karin kommer och hämtar mig på jobb på fredag så kör vi till IKEA igen. Då tänkte jag även köpa någon byrå, eventuellt bord & stolar till pojkarna med.
 Vi drog iväg till JYSK och Rusta. Fleeceplädar köpte jag som jag tänkte de ska ha som överkast. Nya påslakan-set med döskallar fick dem med. Naturligtvis.  Allt i allt blev det en del fina nya saker.
Vi körde hem och plockade ihop våningsängen och körde ut & kastade den med detsamma. Lika bra att få det gjort när jag väl har tid och möjlighet, så kan killarna sova hos mig i någon natt.
Allt i allt en sådan där dag som kvinnor älskar, där de kan shoppa vansinnigt och inte direkt kolla plånboken.

image240Min plan om att ge barnens rum en makeover är på gång. Nu med nya möbler, pappa ordnar färg så att vi kan måla om deras rum med. Jag har förklarat för Phini att han och Laaiti ska få nya sängar så han ser fram emot det och han blev så glad! Jag frågade honom vad han helst vill ha och det var ju en egen säng, ingen våningssäng. Han satt i mitt knä nån eftermiddag och kollade igenom bilder på olika sängar så jag har ett hum om vad han vill ha. Han hittade lamporna som jag ska ha upp ovanför deras sängar sen och blev stormförtjust. Han har redan bestämt att månen är hans.

Nu längtar jag till fredag!

-/missmaddis



[Notis till mina stamläsare] 
Hemliga bloggen uppdateras ikväll, idag är ju dagen D.